torsdag 31 maj 2012

Kalkonnuggets

Idag gjorde vi kalkonnuggets av eget kött och det blev så gott. Slår vilket restaurangbesök som helst. Man har ju hört en hel del skräckhistorier om vad som är i nuggets från affären, men ändå är det något som de flesta barn diggar skarpt. Därför känns det bra att fixa själv.

Här är receptet:

Kalkonfilé (eller kyckling) ca 500 g
2 ägg
2 dl ströbröd
2 msk rapsolja
flingsalt


Skär kycklingen i 1 cm breda skivor. Torka av köttet. Vispa upp ägget på en tallrik och lägg ströbrödet blandat med lite flingsalt på en annan. Vänd köttet först i ägg och sedan i ströbröd. Stek i en stekpanna ca 2 minuter på varje sida tills köttet är genomstekt och paneringen har fått en fin färg.

Vi åt våra nuggets tillsammans med klyftpotatis som vi stekt i ugnen, gräddfil blandat med vitlök och curry och chilisås.

Colabröd

Förra veckan gjorde jag några jobb i Sverige och passade på att besöka några loppisar i Lycksele. Jag blir helt i extas över alla billiga böcker det finns att få tag i. Jag vet inte hur många receptböcker jag släpade hem för 10 kr styck. Här i Finland är ju de svenska böckerna betydligt dyrare.

Jag fastnade direkt för ett bröd som jag var tvungen att baka bums. Det är inget bröd, vars namn man direkt förknippar med ekologiskt leverne, men det var kul att baka och blev helt bra. Dessutom har jag fått en jäskorg av några vänner så brödet blev väldigt vackert.

Colabröd i korg (1 stort bröd)
1oo g jäst
6 ½ dl Coca-Cola
½ dl majsolja (jag tog rybsolja)
2 tsk salt
½ dl mörk sirap
1 msk ättikssprit (12 %)
1 dl potatismjöl
1 liter grovt rågmjöl
8-9 dl vetemjöl special


Smula jästen i en bunke och lös upp den i lite Coca Cola. Tillsätt resten av Colan och alla de övriga ingredienserna. Arbeta snabbt ihop till en jämn och smidig deg.
Ta upp degen på ett mjölat bakbord och forma den till en rund bulle. Mjöla en ganska stor brödkorg och lägg i degen med den jämna sidan nedåt. Låt jäsa under bakduk ca 1 timme.
Sätt ugnen på 225 grader. Stjälp upp brödet på en plåt med bakplåtspapper och grädda i nedre delen av ugnen i 15 minuter, sänk temperaturen till 175 grader och grädda ytterligare i ca 35 minuter.
Låt brödet kallna på galler under bakduk.

Receptet är hämtat ur Smaker från hela världen - Bakat - Ur allt om mat (2009)

tisdag 29 maj 2012

Guldbert har börjat gala!

Gårdsloppis i Älvbyarna 10.6

Förra året ordnade vi ekotanter Gårdsloppis i Älvbyarna där vi bor. Evenemanget hade underrubriken -upplev Älvbyarna på cykel. Eftersom vi ekotanter vill värna om det småskaliga och det ekologiska ville vi förena en naturskön cykeltur med möjligheten att hitta ett kul loppisfynd, träffa människor och kanske besöka gårdar som man  inte ens visste fanns. Så är det t.ex. med oss på Flemmingsbacken. Vi bor sista huset längs en lång gårdsväg och har ingen något ärende hit så vet man knappt om att vi finns. Från vår gård ser vi nästan inga andra hus ... och vi älskar det!

Men på gårdsloppis kan man komma och hälsa på oss och de andra husen som är med i loppisrundan. Varje ställe har även möjlighet att ordna andra grejer samtidigt om de känner för det. Hos oss säljs det t.ex. nygräddade ekologiska våfflor och så får man klia lammen bakom öronen och titta på de andra djuren. Och så kolla in våra loppisgrejer förstås!

Till Älvbyarna hör de små byarna Veikars, Anixor (där jag bor), Staversby, Miekka, Martois och Voitby. En karta över de hus som deltar i gårdsloppis hittar du på byarnas hemsida från och med 3.6
Men vill du komma och kolla in oss och de andra gårdarna i årets gårdsloppis är det alltså söndagen 10.6 kl. 10-16 som gäller. Låt ryktet gå! : )

Krukmakare

För några dagar sedan skrev bloggen "Vita lantidyller" om en krukmakare som man kan köpa via Runåkers frö. Det tyckte jag lät intressant. Kanske man borde skaffa sig en sådan? I och för sig är det väl inte säsong för den nu, men å andra sidan skulle jag ju ha den nästan gång det börjar bli dags. Eller är det en till onödig grej? Jag brukar ju plantera i avklippta mjölkburkar (och de som lämnar över fryser jag in saft i). Det funkar också jättebra.

Grannen Christine berättade att hon hade för sig att de någon gång i programmet Strömsö hade tillverkat en "dylik" krukmakare. Är det någon som vet något om detta får ni gärna tipsa mig! Å andra sidan är den inte så dyr så kanske det skulle vara vettigast att köpa. Köpa, köpa, köpa! : )

måndag 28 maj 2012

Och hur gick det för Guldbert?

Trots att kalkontuppens båbblande var ett minne blott kvarstod faktum att lilla tuppen Guldberts liv var en sorglig sak. Han skulle mycket väl ha kunna ställa upp i kvällspressen med citatet -Från att ha haft allt, har jag idag inget. Han vågade inte gala, han måste ständigt vara på vakt, han hade inget damsällskap och när stora tuppen somnat för natten smög han försiktigt in i hönshuset för att sova längst in i ett hörn. Vårt hjärta blödde för Guldbert. Vi bestämde oss för att söka efter ett nytt hem till honom. Och det hittade vi. Men när vi riktigt kände efter så ville ingen i familjen skiljas från vår lilla tupp. Det var ju faktiskt som äldsta dottern sa -Han var ju faktiskt här först!

Så det fick bli tuppslakt igen. Stora tuppen mötte sin baneman. Den här gången gick det snabbt och smärtfritt. Jag och Jenk hade haft ett av våra väldigt ovanliga gräl, som egentligen inte är några gräl, mer några buttra små ord till varandra, vilka åtföljs av den stora tystnaden. Jenk grabbade tag i tuppen, svängde sin yxa, stängde in sig i slakteriet och muttrade på för sig själv en stund. Själv designade jag Hello Kitty inbjudningskort till dotterns kalas.

Och nog kändes det bra att släppa ut Guldbert ur hönshuset i morse och se hur han vaksamt tittade sig omkring, men ändå vågade stanna kvar tillsammans med resten av hönorna. Heja Guldbert!

Herr Kalkons hädanfärd

Livet är ombytligt. En dag skriver man att herr Kalkon skall få tillbringa sommaren ute i fårhagen. Nästa dag besluter man sig för att göra hans jordeliv kort. Vår kalkontupp drev oss till vansinne. Lyssna här ...

Dagen vi släppte kalkontuppen lös var dagen då kalabaliken startade här på Flemmingsbacken. En kedjereaktion utan like. När lammen bräkte började kalkontuppen "båbbla", när kalkontuppen "båbblade" trodde stora tuppen att hans revir var hotat av den lilla oskyldiga Guldbert, vilket resulterade i att stora tuppen flög på lilla tuppen så att fjädrarna yrde och blodet sipprade. Guldbert flydde för sitt liv och hittades vanligtvis i skogen eller under någon buske. Ensam, inte en enda liten höna fick han ha som sällskap. Så höll det på i några dagar. Ingen trivdes på vår gård -inte vi i alla fall.

Kalkontuppen blev allt mer kalkon. När han spände upp sin kalkonskrud lät det som när man hissar ner bilen med domkraften och hans huvud bytte färg enligt hans humör. Först var det rött, för att efter en stund bli blått för att till sist (när han riktigt kom igång) bli blått med vita prickar ...

Så vi bestämde oss för att dräpa kalkonen (vilket spännande ord).

Vi gruvade (också ett bra ord) oss väldigt mycket, men var förstås tvungna att fixa det på något sätt. Vi fångade honom i en jutesäck för att kunna hantera den väldiga klimpen (han vägde 18 kg), drog ut hans huvud genom ett hål, bedövade honom och nackade herr Kalkon. De av er som inte läst min bok, kanske nu tror att det här är enkelt för oss. Det är det inte. Jag hade som uppgift att hålla halsen rak. Jenk svingade yxan. Jag blundade och Jenk utstötte manliga, djuriska ljud. Som kvinna skulle jag nästan vilja påstå att de lät som sorgsna läten, medan en man säkert skulle tolka dem som manliga urvrål.

Vi hade först tänkt plocka kalkonen, ni vet lämna skinnet kvar som på en knaprig ugnsstekt broiler. Därav kalkonens bad i badbunken (tänk att man för några år sedan badade små knubbiga bejbisar där ...). Men eftersom vi är lite nybörjare både med tillredning och matlagning bestämde vi
oss för att det kändes lite för riskabelt och tog det säkra före det osäkra och flådde den istället.




Nu är kalkonen styckad och ligger i frysen. Det blev 6,5 kg kött av bästa kvalitet. Vi konstaterade att det räcker till 11 veckor för oss om vi äter kalkon en gång i veckan. Och så har vi ju två kalkoner kvar ... Vi funderar på att försöka få tag i ännu en kull för i sommar. Då skulle vi ha finfint kött för hela året.

torsdag 24 maj 2012

Morgonstund har inte guld i mund

Min yngsta dotter börjar skolan till hösten. En liten morgontrött, varm kropp som skall börja palla sig upp för att hinna i tid. För att inte tala om hennes föräldrar som är tvungna att ställa väckarklockan för att inte bli familjen vars barn alltid kommer för sent till skolan. Igår fick vi veta hennes läseordning inför hösten. Det stackars livet börjar skolan kl. 8.15 tre morgnar i veckan! Ve och fasa!

Varför, varför måste småbarn (ja trots att hon ständigt försöker motbevisa faktumet så är hon liten) vara tvungna att stiga upp så tidigt? När vi alla vet att det är viktigt att barn behöver sin sömn och vi alla vet att det brukar vara si som så i dagens samhälle att få sömnen att räcka till. Jag antar för att det är enklare för de föräldrar som jobbar om barnen börjar tidigt. Eller skönt för lärarna att sluta tidigt. Men här tycker jag faktiskt att det går ut lite över barnen. Och på hennes klass är det bara ett barn, vars föräldrar har ett "tidigt" jobb. Alla andra är hemma med småsyskon eller har flexibla jobb.

Jag skulle kunna höra mig för med de andra föräldrarna vad de tycker. Jag kanske kunde ta kontakt med skolan. Jag kanske kunde skriva en insändare. Jag kanske kunde berätta högt vad jag tycker. Men jag vet inte om jag orkar. Orkar inte alltid vara den besvärliga, gnälliga föräldern som alltid gör sig till genom att tycka en massa saker. Något jag vet att jag kommer att ångra varje morgon kl. 7 när jag skall försöka väcka dottern.

Och jo, jag vet att det finns barn som är väldigt morgonpigga och familjer där det här inte är något problem. Tyvärr hör vi inte till dem.

onsdag 23 maj 2012

Bimysterium

Vi har i två somrars tid haft egna bin (tre samhällen) och det är nog kanske egen honung som jag tycker är allra lyxigast att ha. Vi använder massor av honung. Vi dricker varm honung varje dag och av bivaxet gör jag en ringblomssalva som jag använder till ansiktskräm.

Men motgångarna har varit ett faktum den senaste tiden här på Flemmingsbacken. För alla våra bisamhällen har dött! Ja, eller vad som nu har hänt ... Det ena var ingen nyhet för det märkte vi var ganska svagt i höstas, men i den ena kupan fanns det inga bin alls. Inte ens döda bin. De hade bara sent på hösten flytt sin kos. Trots att det fanns mat kvar och trots att de hade en ny drottning. Så har vi aldrig hört att de brukar göra.

I den tredje kupan fanns nog bina kvar, men bara deras bakkroppar. Alla huvuden var avbitna och uppätna. Så brukar det se ut om t.ex. en mus varit i farten, men musgallret var på plats, det syntes inga hål där musen kunde ha tagit sig in och vaxkakorna var även intakta. Det överstiger vårt förstånd, som i och för sig i bisammanhang inte är så stort.

Bisamhällen är dyra, men eftersom vi har all utrustning redan och vi använder så mycket honung har vi köpt två nya samhällen. Vi kommer att hämta dem snart så att de hinner tills äppelträden blommar. För det är ett faktum att man får mycket fler och större äpplen när man har bin. Och så hoppas vi att vi blivit klokare till nästa höst.


tisdag 22 maj 2012

Äppellund

Vi har alltid drömt om en äppellund ... Så när min man fyllde jämna år i början av året gav jag honom en äppellund i present. Där skall vi sitta på ålderns höst, smeka varandra sakta över kinden och slå ner äpplen med våra käppar. Sedan skall vi förfäras över att våra få tänder inte lyckas få hål på det hårda skalet och kärleksfullt erbjuda oss att med darriga händer skala varandras äpplen.

För några dagar sedan var det dags att besöka Blomqvists plantskola i Lepplax för att köpa äppelträd! Till present fick han även boken "Våra fruktsorter" av Leif Blomqvist och där har vi läst och kryssat i vilka sorter vi tycker verkar är intressanta. Som självhushållare vill vi ju ha äpplen under en lång period,  allt från sommaräpplen till vinteräpplen, som går att spara i flera månader.

Men åh vad svårt det är när  vi står där och läser alla vackra beskrivningar på lapparna. Vi vill ju ha allt! Resultatet blev tio äppelträd av sorterna Suislepp, Gubbäpplen, Gyllene Kitajka, Sävstaholm, Gul kanel, Lantun talvi, Moskvas päronäpple, Rautell, Oton omena och Salla. Den sista sorten tog vi bara för att vår försäljare rekommenderade den och vi ville göra henne glad. Jag har nämligen aldrig fått en bättre betjäning än vad jag fick där! Hon förklarade, visade hur vi skulle välja ut ett bra exemplar, tog oss med till deras växthus så att vi fick titta på deras ympningar, jämföra och fråga. Hon beskar färdigt ett äppelträd åt oss så att vi enkelt skulle lära oss. Och så prutade hon lite på priset : ) Toppenservice!

Det fastnade även tre vinrankor och en "brunnsvippa" i händerna på oss. Den ena vinrankan (en röd) skall vi försöka att plantera i vårt orangeri och de två andra (en röd och en vit) skall vi plantera i växthuset.

Så nu planterar vi äppelträd allt vad vi hinner. Men det går inte så fort. Det krävs ganska mycket grävning för ett äppelträd och eftersom vi inte blir yngre pallar kroppen inte med alla träd på raken.

måndag 21 maj 2012

Ympning

Att man lär sig av sina misstag är bara att konstatera. Förra sommaren behövde vi i något skede förstora vår fårhage och eftersom vi inte har så stor tomt fick vårt äppelträd med de godaste äpplena flytta in i fårhagen. Vad idylliskt! Tänk att som får få skutta omkring bland äppelblomster och surrande bin ... Att våra får ägnade noll uppmärksamhet åt vårt äppelträd tog vi som ett gott tecken. Ända till slutet på oktober när jag förfärat började inse vad de hade hållit på med de senaste dagarna. Rent bokstavligt slitit barken av vårt äppelträd!
Åh vad vi förbannade oss själva och vår dumhet. Så här efteråt kan man ju tycka att -Hallå, hur korkad får man va? Får äter kvistar = får äter bark ... Varje gång jag betraktade trädet kände jag hur en liten bit av min själ dog. Nåja, det kanske är en överdrift, men jag var väldigt, väldigt ledsen. Som tur är så är jag sällan överdrivet ledsen längre perioder utan snart vaknade kämpaglöden -Rädda det som räddas kan!



Att ympa äppelträd har jag alltid tyckt verkar supersvårt, men jag ville ju rädda världens godaste äppelträd. Dessutom vet vi inte vad äppelträdet är för sort. Glad i hågen köpte jag in 10 grundstammar och ett ympkitt. Allt till ett pris av 58 euro. Vi tror att det har lyckats ganska bra. Åtta av träden ser ut att överleva ympningen, eftersom de börjat växa ovanför ympen. Får vi åtta äppelträd för 58 euro är det ju ganska skoj. Må vara att det tar sin tid innan de börjar ge frukt. De får ännu stå en lång tid i sina egna krukor.

Tyvärr gick inte själva trädet att rädda med hjälp av bryggympning (tjoho, märker ni vilka begrepp jag svänger mig med?) eftersom barken var avskalad på så lång bit och redan hunnit torka lite.

söndag 20 maj 2012

Kyrkbesök

Idag har jag varit till kyrkan med min gamla morfar. Det var vår kyrkoherde som tackade för sig efter 33 år i tjänst. Ja, han gick i pension, han dog inte. Egentligen har ju inte detta något att göra med självhushållning, men jag började tänka på det här med att hitta sina rötter. För några dagar sedan nämnde jag i en radiointervju att jag var så tacksam över att jag känner att jag är rotad. Att jag hör hemma någonstans. Tidigare har jag mest tyckt att jag har varit tråkig som levt ett stillsamt pensionärsliv i ung ålder. Mina bröder flyger och far, bor och jobbar utomlands och alla frågar hela tiden var de är nuförtiden. Det behöver de aldrig göra med mig. För jag är där var jag alltid brukar vara. På Flemmingsbacken. Men som sagt, de senaste åren har jag blivit så lycklig över att ha hittat hem så till den milda grad att jag aldrig vill lämna min älskade backe.

Tillbaka till kyrkan. När jag satt där bredvid min morfar kom jag att tänka på att fördelen med att bo på ett och samma ställe också är att man får ha "sin egen kyrka" genom hela livet. I den kyrkan har jag döpts, konfirmerats, gift mig, döpt mina barn och kommer om allt går som det skall även att begravas. Här har även mina föräldrar gift sig. Jag har begravt min älskade farmor, farfar och mormor här. Min farmor kan mycket väl ha suttit i samma bänk som jag när hon var liten flicka. Min morfar var även som 15-åring i samma kyrka för att begrava sin sex år äldre bror som stupade i kriget.

Det är de stupades dag i Finland idag. Innan gudstjänsten började satte min morfar ner en krans på hjältegravarna. Där är hans storebror begravd. Och tänk vad sorgligt att dö som 21 åring i kriget samtidigt som det är så fint att ens lillebror 61 år senare, vid en ålder av 86 år sätter ner en krans för att hedra ens minne och samtidigt sänder en tanke upp till himlen.

Det är skönt att veta sitt ursprung. Det är jag glad för.

Inventering och bokföring

Nu är det dags att inventera innehållet i skafferiet, frysen och jordkällaren och bokföra vad som gått åt under vintern och vad som ännu står kvar på sina hyllor.
Resultat:
  • Vi har massor av rödbetsinläggningar. Slutsats-odla mindre mängd rödbetor. Problemet med rödbetsinläggningarna visade sig vara att det var osäkert att veta kvaliteten på varje burk. Vissa vara helt ok och andra smakade väldigt surt. Hörde att inlagda rödbetor kan vara lite knepiga. Det här resulterade i att vi aldrig vågade ge bort inlagda rödbetor till present (kunde ju inte provsmaka på dem innan)
  • Pastasåsen tog slut ganska tidigt. Slutsats - odla mycket tomater. Ta dig besvär att koka in den istället för att frysa, eftersom det är så skönt under vintern att använda den direkt
  • Frysta purjolöksringar och lingonsaft tog slut ganska tidigt.
  • Frysta bönor, gurksallad och inlagd gurka räcker sommaren ut.
  • Det jag saknat i vinter är morötter, fryst broccoli och fryst blomkål. Odla mycket sånt!
Ja odla, odla, odla. Men bara sånt man äter upp. Det är väl självhushållningens recept!

lördag 19 maj 2012

Djurplågeri på Flemmingsbacken

Rätt åt dig Skitmonika! Rätt åt dig att du får stå där med fastspänd hals när du inte tar hand om ditt barn. Först trampade du sönder Estelle och efter det slutade du bry dig om Greta. Låter henne inte äta, föser våldsamt iväg henne, svarar inte när hon ängsligt bräker och undrar var du är ... Nej, du kan bra stå där och tänka genom ditt uppförande.

Innan ni anmäler oss till djurens vänner måste jag få inflika att Monika är uppbunden för att Greta skall kunna äta av henne och för att hon inte skall kunna fösa iväg henne. De skall liksom "bonda". Hon kan lägga sig ner, hon kan äta och hon kan dricka. Vi släpper även lös henne till natten och korta stunder under dagen.

Man får en hel del lustiga tips när folk får ta del av ens bekymmer. I går fick jag höra om en man som förr i världen brukade supa sina grisar fulla. Suggor har ju ibland den småbesvärliga egenheten att bita ihjäl sina kultingar. För att avhjälpa detta brukade han ge dem brännvin, så att de blev fulla och sov ruset av sig. När de vaknade med världens krabbis var de hur kärleksfulla som helst. Nu är ju får inte lika sugna på sorten som grisar om vi säger så. Kan inte förstå hur jag skulle få i Monika en droppe sprit och vad skulle hända med modersmjölken? Och vem skulle ge lammen mat medan hon sov ruset av sig? Ja, det märks att det var en man som tänkt ut den lösningen :)

Men det är sorgligt att se att Greta inte får vara med. Igår släppte vi ut dem i hagen och där sprang hon ängsligt och ropade efter de andra. Men ingen svarade ... Fårskallar och fårlortar är de hela bunten!

torsdag 17 maj 2012

Kosläpp och kalkonsläpp

Jag har alltid drömt om att se kor, yra av lycka, släppas ut på vårbete. Men jag har aldrig fått chansen. Därför blev jag till mig av glädje när jag fick veta att en gård en bit härifrån för första gången ordnade kosläpp! Dit skulle jag!

Hela familjen släpades med och jag hade varnat barnen att det kan hända att mamma börjar gråta när hon ser de glädjesprittiga korna, eftersom det var något hon hade längtat efter så länge. Vilken besvikelse! Vädret var kallt, korna var tröga och några glädjeskutt och lycklighetsbröl var det verkligen inte tal om. Barnen kunde verkligen inte förstå vad det där var att hetsa upp sig över. Istället ojade de sig mest över de tunga, juvrarna som hängde och slängde när de gick. Tänk att de drack mjölken som varit där inne! Vilka barn man har!

När vi kom hem ordnade vi vårt eget släpp -ett kalkonsläpp. Kalkonerna bars en och en ut i fårhagen där de glatt kluckande fick gå omkring och äta nässlor och gräs. De lade sig ner i solen och bara njöt. De hälsade på fåren, frotterade sig med hönorna och släppte ifrån sig små lustiga, glada ljud. Mamma Maria blev glad i själen igen.

Nu håller vi på och bygger en liten sommarvilla åt kalkonerna, eftersom det är lite krångligt och framför allt tungt att lyfta dem i och ur fårhagen. Deras vänner är för länge sedan slaktade, men inte kan man väl slakta dem när de har den bästa tiden framför sig? Sommaren!

onsdag 16 maj 2012

Jord i mängd och massor

Min man kommer nog att få en smärre chock när han kommer hem idag. Han hade nämligen beställt hem ett lastbilslass med matjord till våra nya odlingar och vår planerade äppellund och jorden skulle komma idag. Före han åkte hemifrån fick jag instruktioner om var jag skulle visa lastbilsföraren var jorden skulle kippas. -Nehej, där lutar det för mycket, sa lastbilschauffören.

Så jag fick snabbt och lustigt komma på ett nytt ställe för vår jordhop. Den hopen kommer ju att finnas i flera år, så enkelt är det inte att mitt i allt se den perfekta platsen framför sig. Men själv tycker jag att det blev ganska bra. Det rymdes ju nästan utan att komma ut på vägen ...

En egen jordhop tycker jag är lyx. Roligt att komma på en mängd olika trädgårdsprojekt när jorden enkelt finns till hands. Ibland får vi frågan varifrån vi köper vår jord. Vi brukar alltid köpa jorden av bröderna Engman i Korsholm. De är lite anonyma, men söker du på H&H Engman hittar du nog. Vi har alltid varit jättenöjda med dem.

Trädgårdskväll på Flemmingsbacken

Kliar det i fingrarna av odlingslust, men du kommer inte riktigt igång? Vill du börja odla mera mångsidigt? Behöver du inspiration mer än du behöver tips från experter? Kom till Flemmings-backen för en inspirationskväll i trädgårdens tecken.
Vi är glada amatörer som frikostigt delar med oss av hur du fixar egna odlingslådor, fixar potatistorn, tar tillvara varje utrymme i trädgården och får ett fungerande växthus. I två års tid vi i familjen Österåker småskaligt odlat fram vår egen mat och under kvällen får du ta del av såväl lyckade som mindre lyckade historier. Egna tomatplantor (flera sorter), majs, kålplantor och annat spännande finns även till försäljning. Samtidigt får du träffa andra likasinnade personer och höra vad som rör sig inne i deras odlingshuvuden.

Tid och plats: Onsdagen 30.5 kl. 18.30-20.00 Flemmingsbacken i Veikars
Pris: 15 € / person (te och dopp ingår)
Anmälan: maria.osteraker@gmail.com (begränsat antal platser)

Ljuvliga ungdom

I söndags var det morsdag och till present fick jag av mannen två (färdigplanterade!)fjärilsrankor. Jag hade aldrig hört om dem tidigare. De blir väldigt höga, uppemot 10 meter om de trivs bra och lär vara väldigt hälsosamma. Bären går att äta och bladen kan användas till te. Jag var tvungen att läsa lite på nätet om denna gamla kinesiska medicinalväxt. Den tidigaste beskrivningen av den medicinska användningen av Schizandrae chinensis fructus (Fjärilsranksbär) finns i "The Divine Husbandman's Classic of the Materia Medica" från första århundradet B.C. Där sägs schizandra förlänga livet utan att åldras, att ge ökad energi ("qi"), bota hosta och undanröja trötthet.Schizandra ökar den sexuella lusten och förbättrar den sexuella förmågan. Hmm, undrar vad baktanken var med presenten. Hett sex med en evig ungdom? Ja, jag kan ju kräva att vi äter båda av bären ... För inte tänkte han väl på att fjärilsrankan har en normaliserande inverkan på blodtrycket eller på att den förbättrar seendet, i synnerhet ögats förmåga till mörkeradaption? I så fall är nog medelålderskrisen ett faktum ...

lördag 12 maj 2012

Reflektioner från en bilstol

Igår när jag skjutsade dottern till dagis tänkte jag att jag skulle leva farligt och köra utan bilbälte den knappa kilometern vi har till dagis. (Och för alla er nu som tänker varför jag tar bilen en så kort sträcka så kan jag informera om att det spöregnade). Efter 200 meter längs vår gårdsväg där chansen att möta en bil är väldigt liten och farten uppgår till ca 40 km i timmen gav jag upp och knäppte på mig bältet. Det är konstigt, att åka bil utan bilbälte ger mig samma känslan som att stå i trosor och bh på skolans vårfest. Naken och otrygg. Plötsligt började jag tänka på när jag var liten. Vår bil hade inte ens bilbälte! Jag minns att om jag lutade mig fram och kilade fast båda öronen mellan bilstolarna i framsätet så lät det som i hytten på Sverigbåtarna. Jag minns vilket bra studs det var på bakbänken till vår BMW 2000 även kallad "Hajen". Och nog är det bra märkligt att vi har överlevt. Vi som har cyklat utan hjälm, kört bil utan bilbälten och bilstol, skjutsats på pakethållaren, varit försvunna timtals i sträck eftersom inga mobiltelefoner fanns ... Ja livet var lite farligare då, eller?

fredag 11 maj 2012

Svampodlingsförsök # 2

-Ha, ha! skrattade Jenk lite rått när han såg min misslyckade svampstock. -Vänta tills du får skörda av mina utsöka ostronskivlingar! Ja, man kan inte kritisera Jenk för att inte göra saker och ting med själ och hjärta. Nu är det svampodling som skall testas. Att han bara orkar! Han har beställt hem ostronskivlingsmycel från Sverige, han har sökt på nätet efter ekologiskt havrehalm som han blötlagt, steriliserat i bastun, hackat sönder och packat tätt i svarta säckar. Ja, han har till och med byggt ett eget svampodlingsrum i uthusets ena ända. Där hänger svampsäckarna på rad, fulla med små hål ur vilka det enligt Jenk om några veckor fullkomligen skall välla fram svamp. -Den som lever får se, svarar jag lugnt. Men visst skulle det vara kul med egen svamp! Både Shiitake och champinjon tänkte han också prova på. Till champinjonodlingen lyckades han luska fram ekologisk halm blandat med ekologisk hästskit från hästar som ätit havre. Är det noga så är det. Skiten gjorde han diverse grejer med som jag inte så noga kommer ihåg, men det jag noga lagt på minnet är hans dagliga temperaturmätning på dyngans värme. Och allt gick enligt planerna tills han en dag snopet konstaterade att det visst ploppade upp massor av svamp. Men eftersom vi ännu inte satt i champinjonmycelet var det inte champinjoner. Ätliga var de knappast heller. Kanske det var sådana där magic mushrooms?

torsdag 10 maj 2012

Död, sorg och elände

Det regnar på Flemmingsbacken idag. Vädret passar ihop med hur det känns inombords. Igår var vi tvungna att avliva Estelle -det lilla livet. Och det värsta är att jag på ett sätt tar på mig skulden till hennes död, trots att jag handlade i bästa välmening och gjorde vad jag trodde var bäst för henne. Flera gånger under dagen hälsade vi på Estelle ute i fårhuset där hon tillbringade dagen med sina syskon och sin mamma. Hennes mamma brydde sig inte om henne, buffade lite irriterat iväg henne med nosen och Estelle stod ofta i ett hörn och såg på. Ändå tänkte jag att det är bättre för henne att få bo med får än att bo inne i vårt badrum utan sällskap. Att ha henne springandes inne i huset var hur gulligt det än låter inget alternativ. Vi matade henne och hon åt glupskt. Plötsligt när jag skulle se efter hur hon hade det hittade jag henne ute i "förrummet" bredvid båsen. Hon låg i sitt eget kiss och jag tog in henne och tvättade av henne. Gosade lite och försökte mata henne, men hon var ganska medtagen. Plötsligt såg vi att hennes ben hängde så konstigt och vi försökte ställa ner henne. Hon kunde inte längre gå eller stå. Förfärade såg vi att hennes bakben var helt söndertrampade och avbrutna. Det var bara att avliva henne på direkten. Efteråt läste vi i fårboken att en fårmamma som inte vill ha sitt barn kan bli väldigt våldsam mot lammet. Åh, någon kramade mitt hjärta. Varför hade jag inte tänkt på det? På samma ställe stod det att ett flaskmatat lamm så snabbt som möjligt borde få återgå till sin flock, eftersom ett får som vänjer sig vid människan nästan aldrig helt kan anpassa sig till ett fårliv igen. Så på ett sätt gjorde jag rätt, men det känns ändå som jag svek henne. Det är nog det som är svårast att förstå med djur. Själv värnar man om de små och ynkliga, medan det i djurvärlden ofta är precis tvärtom. Mitt hjärta grät när sexåringen visade mig en sten hon hade hittat där hon med spretiga bokstäver skrivit begravningsplan. Så begravde vi Estelle i en varm glänta i skogen. Med stenen Lilla Lammet Estelle, en vecka gammal, som tyvärr kom till användning i alla fall ... Det regnar på Flemmingsbacken idag.

onsdag 9 maj 2012

Livräddning på Flemmingsbacken

Vår fårminsting Estelle har verkligen blivit vår ögonsten, med all sin ynklighet och klenhet. Igår fyllde lammen en vecka och vi pustade ut. Nu hade hon klarat sig i en veckas tid och då var väl faran över. Ändå konstaterade vi med oro i rösten att hon inte växte det minsta. Nej, lammstackarn var bara skinn och ben. -Vi får börja flaskmata henne till kvällen, konstaterade Jenk. Efter maten ... Före maten kom barnen inspringandes -Mamma, pappa ... Estelle bara ligger i ett hörn och hennes syskon ligger nära henne och bräker. -Borde vi gå och mata henne? -Nä, vi äter först. Maten är klar. Vi såg ju tydligen hur hon åt på sin mamma Monika för tre timmar sedan. När vi hämtade Estelle var det en livlös lite trasa som vi hittade. Hon orkade inte höja huvudet, hon orkade bara öppna ögonen halvt och vi såg hur kroppen riste till av små muskelryckningar. -Nu dör hon, konstaterade vi sorgset. Vi försökte envetet få henne att ta nappflaskan, men hon var för svag. Vi försökte spruta in mat i munnen, men hon orkade inte svälja. Barnen gick efter en sten där de skrev Lilla Estelle, en vecka gammal Under tiden höll Jenk i det lilla livlösa livet och barnens kompis Sofia försökte en sista gång att få henne att äta. Vad gjorde jag? Jo, jag satt och gjorde en radiointervju. Precis när jag sorgset såg Estelle dra djupt efter andan kom reportern körandes in på vår gård. Det var bara att ta på sig sin trevliga min och gå henne till mötes. Jag kunde ju ändå inget göra.
När intervjun var slut och jag kom in möttes jag av glädjeyra barn. Estelle lever! Mitt i allt började hon äta. Under över alla under. Hon piggnade till och innan kvällen gick hon omkring i vårt badrum. Hon åt, åt och åter åt. Pissade och sket. Och vi var euforiska! Hela natten sov hon på en filt på badrumsgolvet tätt, tätt bredvid Jenk. Och när morgonen kom och jag var tvungen att föra yngsta dottern till dagis ryckte frassen Nisse in och var barnvakt en stund. Samtidigt passade han på att bita sönder hennes nappflaska. Jag tog med Estelle till fårhuset och vilket glädjevrål (nåja glädjebähä) som hördes ur hennes lungor när hon såg de andra fåren. Mamma Monika fick lugnt infinna sig i att bli fasthållen medan Estelle fick äta och sedan fick hon lämna tillsammans med sina syskon och sin mamma under dagen. Vi har en dusch full med hö, lammpiss över hela golvet, täcken i tvättmaskinen och en sönderbiten nappflaska. Men framför allt har vi ett pyttelitet lamm som lever!

tisdag 8 maj 2012

Veckans vegetariska recept : Potatispaj

Detta recept hittade jag på bloggen Husmorsskolan och den blev jättegod. Ett perfekt alternativ till vanlig potatis, ris eller liknande. Har du kokt potatis över från gårdagens middag är den även perfekt. Jag försöker lära mig att inte vara så beroende av måttsatser utan att mera våga "höfta", därför återger jag receptet bara lite så där i stora drag : ) Gör en pajdeg, tryck ut den i en pajform och låt den vila en stund i kylskåp. Förgrädda pajdegen. Stek en stor lök och strö över pajbotten. Skiva den kokta potatisen och lägg över löken. Smula fetaost ovanpå. Gör en äggstanning (jag gjorde min på turkisk youhurt, husmodern Maja på creme fraiche)och häll över. Grädda.

måndag 7 maj 2012

Grönt är skönt # 4

I väntan på sommaren kan du odla egen sallad på fönsterbrädan. Jag klippte upp en gammal yoghurtförpackning och strödde ut lite frön av plocksallad och vips på några dagar dök de upp. De växer så det knakar.
Jag berättade för en tid sedan om vårt "problem" med att få vår son att äta kött från våra egna djur. Han köpte inte riktigt resonemanget att det var mindre synd om våra djur än om djuren vars kött vi köpte i affären. Att de dog var liksom likställt med att det var synd om dem och den tankebanan kan jag ju i och för sig skriva under. Men de flesta problem har en lösning, så även detta. Min man fick händerna på boken "Äta djur" med Jonathan Safran Foer och idkade högläsning för hela familjen. Och jo, det är en bok som man känner att man gärna vill berätta om medan man läser den. Det är ingen "feel good"-bok om man säger så. Egentligen hade jag tänkt läsa boken själv, men efter diverse detaljerade redogörelser över hur kycklingar slaktas i USA känner jag att jag hört tillräcklig. Jag är liksom redan övertygad. Den största vinsten med boken får för mig vara att den öppnade upp ögonen för min son. Nu drar han själv ofta upp hur synd det är om djuren i "fabrikerna" och han har deklarerat att han med glädje kommer att äta både får och höna. Kaninkött är de däremot väldigt tveksamma till, men vem är inte det ... Provläs boken här. (Jag såg att boken så småningom kommer ut i pocket)

lördag 5 maj 2012

Fengshuiat skafferi

Det är väldigt, väldigt sällan som jag brukar orka läsa böcker av typen Feng Shui för ditt liv, Skapa ditt eget drömliv, Utveckla dina dolda talanger eller andra typer av självhjälpsböcker. Och om jag läser dem brukar jag aldrig göra uppgifterna som följer med eller lära mig de olika elementen. Men lite feng shui light tycker jag passar in i min bondsundförnuftska livsfilosofi. Då är det kanske främst tre saker som jag tycker om att anamma; 1) All röra i ditt hem skapar negativ energi och 2)Föremål du inte tycker om skapar också negativ energi, 3) Att äga är många gånger en belastning. Det första är solklart. Det finns platser i vårt hus (främst skåp) som gör att jag tappar lite energi varje gång jag besöker dem (läs: öppnar skåpdörren). Tyvärr är det här platser som man möter många gånger varje dag, vilket gör att onödig energi förloras. Därför fick jag för mig att fengshuia (lite snoffsigare uttryck för att städa) mitt skafferi. Och oj vilken positiv energi som nu flödar varje gång jag nu öppnar dörren. Det andra jag ibland får för mig är att gå in i olika rum och kolla om det är saker runt omkring mig som jag inte tycker om. Saker som kanske är fula, trasiga eller som jag har fått av en person som jag egentligen inte tycker om. De åker upp på vinden eller ner i källaren (vilket i och för sig ur Feng shui perspektiv inte är så bra, eftersom jag då får känslan av att ha något negativt över mig eller förtränger det ned till mitt omedvetna). Det tredje handlar om lättheten i att äga lite. Vi har två stora kastruller och två små. Varken mer, eller mindre. Och det är så skönt för jag vet att det jag äger, det använder jag också. Då kan jag riktigt tycka om varje kastrull, eftersom jag vet att den tjänar mig väl. Sedan får jag inte riktigt inpassat min förkärlek för att samla på gammalt, billigt märkesporslin i detta resonemang. Här handlar det blott och enbart om en investering. Och så lurade jag mig själv igen : )

fredag 4 maj 2012

Kycklingar på sommarbete

Är det något som växer i racerfart är det kycklingar! Nu är de så stora så vi tyckte det var dags att få lite andra perspektiv på världen. Jenk snickrade ihop en sommarvilla för mor och barn. Katten Nisse låg ömsom klistrad på gallret, ömsom satt han på taket och spanade. Det går överlag jättebra med våra katter och hönorna, men de pipande kycklingarna är tydligen väldigt frestande.
Grannen Christine kastade ett hastigt öga på kycklingarna och sade i förbifarten -Nåja, åtminstone den ena är ju en tupp! Va! Vi hoppas ju verkligen att det skall vara två hönor! Min förträngningsmekanism hjälper till med att intala mig att hur skulle nu grannen mitt i allt ha blivit en hönsexpert. Men grejen är den att de är väldigt stora. De är säkert bara av en stor ras.

torsdag 3 maj 2012

Byns dyraste svamp

Här ser ni resultatet av mina mäktiga svampodlingar. Hela tre stycken svampar ploppade upp ur svampstocken. Skralt tyckte jag och klagade till företaget vi beställt svamparna ifrån. Jag tror nämligen att min svampstock var för gammal när jag fick den, eftersom det rann brun vätska ur den och den hade mjuka, halvruttna svampkroppar (?) på sig. De andra ekotanternas svampstockar var nämligen vita och de har fått mýcket mer svamp. Jag fick bra service och utlovades en ny svampstock i höst om inte denna börjar uppföra sig mera normalt. Nu är första svampskörden lite besviket avslutad och svampen har förpassats till jordkällaren där den skall vila i 2-3 veckor innan den på nytt sänks ner i kallt vatten och hela proceduren börjar om.

Joy to the world, three sheeps are born

Deja vu-känslan var ett faktum när min man kom inspringandes glatt ropande -Vi har fått lamm! Två dagar tidigare hade jag dystert påpekat för grannen Christine att det blir nog inga lamm. Sedan vi klippte tackan Monika (efter det lärde jag mig att man skall göra det minst tre veckor före beräknad nedkomst, hups!) började hon se så liten ut. Därför var min förvåning stor när det inte var ett eller två lamm, nej tre lamm som Monika hade fått. Jenk berättade att när han kom in i fårhuset låg hon där med lammen och gav honom en blick som innehöll stor stolthet och kärlek. Och vilken exemplarisk mor hon är! Det enda orosmolnet var lilla Estelle. Hon är minst en tredjedel mindre än sina syskon och vi befarade att hon skulle stryka med. Vi har förstått att det ibland är så när tackan får tre lamm. Men nu på två dagar har hon "karppat" upp sig och struttar omkring som små lamm nu struttar i den här åldern. En riktig liten sessa! Visserligen är detta en ugly blog, men fotot är verkligen dåligt och gör inte de små liven rättvisa. Men det är lite trångt i båset och små lamm är ganska rörliga ...