tisdag 30 juli 2013

Hallonmask

Min farmor Elsa älskade att plocka hallon. De var de gudomligaste bären som fanns tyckte hon. Jag minns att hon ofta sade att vi skulle ta vara på alla hallon som växte i naturen. Ibland när jag plockar hallon brukar jag tänka att nu skulle nog farmor pösa av stolthet.

Nu är det minsann hallontider. Och hallonmaskar. Och jag märker att jag ännu i ett avseende har blivit mer lik min farmor. (Jippii!) För jag minns hur äckligt jag tyckte det var att farmor nästan aldrig kollade mask i sina hallon. Hur jag inte trodde på henne när hon sade att det inte var farligt att äta hallonmask.

På kvällen när jag kommer hem med mina hallon brukar jag lägga dem i en lufttät burk i kylskåpet över natten. På morgonen häller jag ut dem på en bricka och plockar bort de maskar jag får syn på. Resten försvinner ... ner i magen. Hur brukar ni göra? Har ni något bra tips?

För hallon är perfekt att lägga i saftkokaren. Den gör den tråkigaste vinbärssaft jättegod och den gör att det inte behövs lika mycket saft i glaset. Hallonen koncentrerar saften på något sätt.

I byn där jag bor finns en annan Maria som också är en glad bärplockare. En kväll berättade hon om 'hallonhimlen', ett ställe i byn där det dignar av hallon. -Men har du plockat klart, frågade jag och undrade försynt om även jag fick åka dit. -Nej, men det räcker åt alla. Det räcker säkert åt hela byn. Och det är ett helt fantastiskt ställe. Gräset kring hallonsnåren är nedtrampat, vilket visar att jag inte är först på plats, men ändå dignar buskarna av bär. Och tänk vad glad man blir över vänner som delar med sig av sina allra bästa ställen. Som inser att det räcker till alla.

Och så en liten dikt av Eva-Stina Byggmästar: 

Jo, jag var bara
en liten klorofylldervisch
som virvlade runt
i ditt hjärtas buskland,
runt i en ljuvlig grönska,
Men säg, när blev du själv en
trädgårdsfe -
Och kysste mig med tusen gröna
kyssar,
allt medan jordens själ vegeterade
under marmorerade gröna blad
och moln av HALLÅ-HALLON



söndag 28 juli 2013

Hårkoll

Jag har ju helt glömt bort att berätta. För någon månad sedan var jag till min frisör. Jag bad henne ta sig en titt på mitt hår och berätta om hon tyckte det såg slitet ut. Om det enligt henne var ett friskt och välmående hår eller om det var torrt, sprött eller vad nu ledsna hår brukar vara. Eftersom jag gått hos henne i många år känner hon mitt hår (tror egotrippade jag i alla fall).

Det är nu nämligen 1 ½ år sedan jag slutade med såväl vanligt schampoo som balsam. Först tvättade jag håret med ägg,soda och vinäger. Sedan köpte jag en shampootvål från affären för att sedan gå över till att tillverka min egen schampootvål. Den har jag tvättat håret med i några månader.

Tidigare använde jag balsam. Det gör jag inte längre. Och? Mitt hår mår jättebra! Så man förstör inte sitt hår genom att använda egna produkter. Åtminstone inte jag.

lördag 27 juli 2013

Min favoritmarinad

Att grilla kött på sommaren hör ju nästan till. Min son tycker nästan det är det godaste som finns. Men just när det gäller grillkött längtar jag verkligen tillbaka till hur jag var förr. När jag i slutet av veckan stoppade ner flera förpackningar med marinerat kött i min kundvagn och bara kunde välja och vraka mellan smaker.

Så är det inte längre. Vi äter inte längre färdigt marinerat kött. För är det något jag inbillar mig där det finns en massa onyttigheter, ja då är det just där. Istället marinerar vi vårt eget kött. Det blir så bra så, men kräver lite framförhållning. Skall vi grilla vårt eget kött skall vi först komma ihåg att ta upp köttet ur frysen, sedan skall det ligga i marinaden ett dygn och sedan skall det grillas. Så vi grillar inte så ofta. Tyvärr!

Men när vi grillar (och då blir det ofta även omarinerat kött från affären) så då använder vi oss ofta av denna marinad:

















En stor klick grekisk yoghurt
En stor skvätt olivolja
Några vitlöksklyftor skurna i bitar
Lite jordnötsmör
En barnmatsburk mango
Några teskedar mango chutney
Svartpeppar + salt
Färsk nedklippt basilika
några skvättar soja


Häll marinaden i en plastpåse och sätt i köttet. Knåda utanpå påsen.
Låt stå i kylskåp ca ett dygn. "Knåda påsen ibland"



Ett annat tips om man inte orkar marinera köttet är att bara salta och krydda det en stund före det grillas. Och så fixar man smaken med röror istället. Till exempel:

En stor klick grekisk yoghurt
En halv burk mjuk getost (eller blåmögelost)
Färsk nedklippt basilika
Salt + peppar
Lite honung och citron

torsdag 25 juli 2013

Nä, nu blommar löken

Ja, en del av löken blommar hos oss och jag kan inte förstå varför. Ifjol hände det också, men då fick jag det förklarat med att det kan bero på att det blivit kallt väder efter att den har kommit igång med att växa eller att det kan bli så om man har på väv och sedan plötsligt tar bort den (vilket då förstås gör att det blir kallt), men den förklaringen köper jag inte i år. Det har ju varit varmt hela tiden.

När löken blommar blir själva löken väldigt konstig. Den växer sig aldrig stor och blir ihålig eller hård i mitten. Det vi gör är att vi använder av den löken i matlagningen under sommaren, för den håller sig sällan för förvaring.

Någon som vet vad det kan bero på?

onsdag 24 juli 2013

Årets kalkoner har anlänt

Nu har vi hämtat årets kalkoner. Tio stycken blev det till antalet och trots att man kanske inte kan använda begreppet 'söta' om kalkoner är de väldigt mysiga.

Eftersom kaninerna (de som finns kvar eller inte är uthyrade) har flyttat till sina sommarburar är kaninhuset tomt och fungerar som kalkonhus. De första dagarna hölls kalkonerna instängda för att få känslan av var de bor, men efter några dagar fick de gå ut i den mindre inhägnade hagen. När de vuxit till sig lite släpps de helt fria. Då stängs de in bara till natten.

Jag håller på och dresserar dem. Det går riktigt bra. På kvällen tar jag en speciell pinne som jag håller i handen, säger 'To-to-to-to' och så går kalkonerna självmant in i huset. Det har lyckats flera gånger i rad nu och det ser ganska häftigt ut.

Kalkonerna kommer att bo hos oss fram till senhösten när de hoppar ner i frysboxen.

måndag 22 juli 2013

Välkommen på honungskväll!



Nyfiken på bin? Sugen på nyslungad honung?

Onsdagen den 7.8.2013 kl. 18-20 ordnar vi honungskväll hemma hos oss på Flemmingsbacken i Veikars, Korsholm.

Kom och bekanta dig med vår bigård. Se hur honungen slungas, lär dig lite mer om bin och framför allt smaka på nyslungad honung!

Vill du köpa med dig en eller två burkar nyslungad honung går det bra och du kan även passa på att beställa honung inför vintern.

På vår gård har det kvällen till ära dykt upp både ett mysigt café och en 'pop up-store' där det finns både ett och annat intressant till salu. Är du intresserad av djur? Under kvällen kan du titta på hönor, kalkoner och kaniner.

Välkommen!

Får vi stolt presentera?

Våra nya etiketter:



Formgivare är Kajsa Nilsson från Umeå. Behöver ni hjälp med illustrationer eller grafiskt material rekommenderar jag verkligen henne. Smidigt är ledordet när det gäller vårt samarbete.

Så nu sitter jag och limmar etiketter för brinnkära livet. Men det är så roligt för det blir så fint. De första honungskunderna har hittat hit för säsongen och för tillfället håller vi på och planerar en honungskväll i början på augusti. Mer om det snart!

Här kommer en bild på våra fina burkar och som ni säkert märker är nästa steg att fixa produktfoton. Det är mycket nu ...

Och vi har ju även fixat till en hemsida för vår honung. Den pryds bland annat av en biblogg där ni säkert känner igen materialet, men det finns även en del annat som jag hoppas intresserar. Välkommen!


fredag 19 juli 2013

Drottningodling

Denna sommar har vi utmanat oss själva ordentligt. Vi har odlat fram egna bidrottningar. Tidigare har vi beställt nya drottningar på posten. Då kommer de som ett brev i postlådan. Den dagen är det extra mysigt att hämta posten och mötas av ett surr. Drottningen kan ju inte sändas ensam utan hon behöver ju några arbetsbin med på resan som kan ta hand om henne. Men i år behöver vi så många nya drottningar, eftersom vi utvidgar vår bigård. Drottningar är dyra och det var ju det här med att vara självförsörjande ...

En drottning byts ut ungefär vart annat år, trots att den egentligen är produktiv i fyra år. Nya drottningar behövs även när man delar ett samhälle i två. Drottningen bestämmer karaktären på hela samhället. Vi har två samhällen som vi tycker är onödigt aggressiva. Dem kommer vi även att lägga in nya drottningar i.

De mer erfarna biodlarna tycker drottningodling är 'piece-of-cake', men alltid när något görs för första gången är det lite spännande. Varje kväll i säkert tre veckors tid har Jenk när vi gått och lagt oss tagit fram sin bibok och läst, läst och läst. Repeterat, berättat och funderat. Skrivit och beräknat. Planerat och beställt hem grejer.

Det här är en yngelram där drottningen har lagt ägg. Efter tre dagar kläcks ägget och en larv kommer fram. Bina matar larven med fodersaft och pollen. Sedan täcker de cellen. Inne i cellen utvecklas larven till ett bi. När biet är klart kryper det ut. 

När man skall odla drottningar kan man göra på flera sätt, vi har testat två olika sätt och båda har funkat bra. Här plockar Jenk ut för hand larver som är 1,5-2 mm långa (de får inte vara större). Det är lite knepigt för när man sedan placerar larverna i den nya cellen skall de ligga på samma sätt som man tog dem och lite av fodersaften runt omkring dem behöver komma med.

Larverna som man vill odla fram till drottningar läggs i speciella cellkoppar som man låter hänga ner i kupan. Varför de här cellerna ser ut som de gör beror på att när bina på egen hand drar upp nya drottningar bygger de först en större cell som drottningen kommer att rymmas i. När bina nu ser de här stora cellkopparna förstår de att -Aha, här är en drottning. Henne måste vi mata och ta hand om. Bina matar henne med drottninggelé.
När bina har täckt larven och den håller på att utvecklas till en drottning är det viktigt att sätta små kläckningsburar på cellerna. Man odlar ju nämligen fram flera drottningar i en kupa, vilket är lite mot naturens lagar. Eftersom det bara skall finnas en drottning i en kupa skulle bina döda de andra drottningarna om de slapp till. Det skulle bara vara den starkaste drottning få leva. 

När drottningarna är klara plockar man ut dem ur kupan och för in dem i varsin parningskupa. Oftast får man fler drottningar än man behöver. De extra drottningarna säljs eller förstörs. Det sägs att drottningar inte kan sticka. Att de inte har någon gadd. Bin har nämligen antingen gadd eller könsorgan. Därför tyckte yngsta dottern det var så mysigt att gosa med alla drottningar. Sedan läste vi att många biodlare ändå hävdar att de visst blivit stungna av drottningar. Hups!

Här är en parningskupa. Visst gullig? Här bor drottningen med 2 dl bin. Ungefär en vecka efter kläckningen är drottningen klar att flyga ut på parningsflykt. Hon flyger då rakt upp i skyn. Drönare (manliga bin) som befinner sig i närheten kommer och gör sin plikt. Drottningen parar sig med upp till 15 drönare och av den sista drönaren sliter hon av hans könsorgan. När hon kommer tillbaka till kupan kan hon på så vis visa att hon lyckats med dagens uppgift.   Nu börjar drottningen förhoppningsvis lägga ägg i sin lilla kupa. Då vet man att hon är befruktad och klar att flyttas över till ett stort samhälle. Hon märks med en liten färgad prick så att hon i framtiden är lättare att hitta + att man på så vis vet hur gammal hon är. Det finns skilda färger för varje år. Ibland vingklipper man henne. Det här gör att hon inte kan flyga iväg t.ex. när hon svärmar.

Klart! I år har vi dragit upp tjugo drottningar. Puh, det lyckades!

torsdag 18 juli 2013

Förvälla nypotatis

Något av det godaste jag vet under sommaren är nypotatis, gräddfil, stekta ägg och sill. Min son är inte lika förtjust -Jaha, nu börjar den här sommarmaten igen, utbrast han för en tid sedan. En annan maträtt som vi ofta har och som däremot hela familjen älskar är följande. Köp en stor rökt sik, bena ut köttet. Koka nypotatisen tills den är mjuk. Sätt  en portion av fisk, nypotatis, gräslök och en stor klick smör på en bit av aluminiumfolie. Vik ihop och sätt en stund i ugnen.

Det är ju bara det att de här maträtterna bara går att äta med nypotatis. Inte med "gambäpääror" (gammal potatis).  I tidningen Kuriren läser jag något som jag inte tänkt på tidigare. Att det går att förvälla nypotatis och äta av den hela året.

Skrubba potatisen ren och lägg i kokande saltat vatten och rikligt med färsk dill. Låt potatisen koka 5-6 minuter, häll bort kokvattnet och kyl ner potatisen. Lägg i portionsaskar med färsk dill över och frys in. Sedan lägger du den halvtinade potatisen med dillen i kokande vatten och låter den koka tills den är lagom mjuk.

Detta skall testas!

tisdag 16 juli 2013

Historisk vandring

Vi har en byaförening här i Älvbyarna där jag bor. Igår hade föreningen för andra året i rad ordnat en historisk vandring. Intresset var stort och samtalen livliga. Jag undrar vad någon utomstående bilist skulle ha tänkt när han körde längs våra krokiga vägar och plötsligt såg 40 människor gå och samtala med varandra längs vägen? En byamobb kanske? Nä, för många glada ansikten.

Ifjol gick den historiska vandringen till ett gammalt hus där invånarna berättade om dess spännande historia. Denna gång besökte vi ett gammalt, igenväxt kvarnområde där en lokal "guide-för-kvällen" berättade om hur det sett ut på området förr i tiden. Med på vandringen var även några pensionärer som levande kunde berätta om hur det såg ut där när de var små. Sedan bjöds det på kaffe med dopp på brandstationen.

Med små medel kan man få byssbor samlade. Bara viljan finns.

onsdag 10 juli 2013

Presenttips!

Ibland vill man ta med sig en liten gåva när man besöker nära och kära. T.ex. skall vi i sommar våldsgästa våra vänner på Åland och då känns det ju som en fin gest att visa sin uppskattning på något vis. Min första tanke var godis till barnen och vin till föräldrarna. Behändigt och förutsägbart så det förslår!

Men eftersom jag allt mer försöker komma ifrån tanken att "direkt köpa från affären" satte jag mig ner och funderade på vad som hör till sommaren och vad man har nytta av på sommarstugan. Ganska snabbt kom jag fram till läsning!

Så jag tog en tygväska och gick in i vårt förråd där gamla böcker och tidningar förvaras. Snabbt fick jag ihop  en väska full med gamla Kalle Ankas pocket, damtidningar, pocketböcker, Bamse och hästböcker (varifrån kom de?). Jag tror att gåvan uppskattas och det var jätteroligt att plocka ihop det jag tycker passar just denna familj.

Eftersom bok- och tidningslagret är långt ifrån slut (snarare fylls det på hela tiden) tror jag det inte är sista gången en väska fylls med tidsfördriv.

måndag 8 juli 2013

Förvälla och frysa in spenat

Något som verkligen frodats i mitt trädgårdsland i år är spenaten. Innan den går i blom är det dags att skörda och ta tillvara den inför vintern. Spenaten kan inte frysas rå, utan den måste förvällas först.

Skölj av bladen och lägg dem i ett durkslag. Doppa ner spenaten i kokande vatten och låt den täckas av det kokande vattnet i ca 30 sekunder. Låt spenaten droppa av, kallna och frys in den. Jag brukar pressa ihop spenaten i iskubslådor. När den sedan har frusit tar jag loss kuberna och lägger dem i en plastpåse. Om du inte har tillgång till en iskubslåda, kan du forma små "spenatbollar" som du lägger på en ugnsplåt täckt med bakplåtspapper. När spenaten kallnat lägger du plåt och allt i frysen och kan sedan förvara den frysta "spenatbollarna" i en plastpåse.

Spenaten brukar jag sedan använda i lasagne och makaronilådor.

Och nu gäller det bara att så nästa omgång av spenat så hinner den finfint bli klar ännu i sommar. Det gäller bara att komma ihåg att vattna och inte så den på trädgårdens varmaste plats.

lördag 6 juli 2013

Piss!

En produkt som jag tycker är väldigt intressant är Guldkannan Towa. Inte för att produkten i sig är något man behöver. Det går säkert lika bra med en vanlig hink, utan för att produkten åtminstone hos mig väcker en del tankar.

Så vad är då Guldkannan? Helt enkelt en kanna som du kissar i. Sedan späder du ut ditt kiss med vatten och vattnar helt enkelt ditt grönsaksland eller dina blommor med kisset. Man producerar helt enkelt sin egen gödsel. Smart! Miljövänligt! Ekologiskt (om vi inte går in på vad vi sist och slutligen äter, dricker och pissar ut).

Ändå känns det lite konstigt? Att äta grönsaker som man vattnat med sitt eget kiss. Konstigt nog känns det mera ok att använda hönsskit än eget urin ... Kolla in deras hemsida. Kanske inte så mycket för att jag uppmanar till att köpa produkten utan för att jag vill be er att utmana tanken. Skulle det vara ok? Skall vi testa? Är det redan någon som har erfarenhet?

fredag 5 juli 2013

Fixa egen senap

Sommar i Finland brukar i de flesta familjer innebära massor av grillkorv. Egen korv har vi aldrig kommit oss för att göra. Vi är tvärtom familjen som tycker att korven är godare desto mindre kött den innehåller. Hemskt? Visst. Men så är det bara.

Men fixar man inte egen korv kan man ju lätta samvetet lite med att bre på egen senap. Lätt som en plätt.

1 dl senapspulver
1 msk mjöl
3 msk socker

1 krm salt
3/4 dl vatten
1 msk ättika (12 %)
1 ½ dl vispgrädde


Blanda senap, mjöl, socker och salt i en kastrull.
Rör sedan ner resten.
Låt koka upp och koka i 1 minut under omrörning.
Vispa eller mixa. 

Klart! Häll på burk.
Står sig bra i några veckor

Ps. Det går bra att smaksätta senapen med vitlök eller varför inte med en gnutta konjak?

torsdag 4 juli 2013

Fest i sommarkvällen

Bilden är tagen i början av festen. En stund senare dignade bordet av mat
och rumpor trängdes på höbalarna. 
Igår var jag och Jenk bjudna på fest. Det var två av våra bästa vänner som firade 20-årig bröllopsdag. Det var precis en sådan fest som jag tycker bäst om. En fest där man inte jobbar ihjäl sig med förberedelserna. En fest där man litar på att gästerna gärna hjälper till. En fest där det viktigaste är att umgås. En fest där man utgår från att allting funkar, t.ex. att vädret är bra, och om inte så brukar det bli bra ändå. En fest som hastigt och lustigt blir till. De festerna blir oftast de bästa. Helt enkelt eftersom de blir av.

Många fester slutar i planeringsstadiet, eftersom värdparet inte orkar baka, städa, fixa, planera ... Och det är ju synd. Folket behöver mera fester.

Gårdagens fest hölls ute på höängen. Höbalar utradade i en stor ring där folk satte sig ner för att umgås. Gamla plankor utlagda på höbalar fick agera ett långt bord, dit alla gäster ställde sin medhavda mat vartefter de kom. En stor balja fylld med kallt vatten dit gästerna kunde kyla ner sin dricka. En litet bord dit alla gästerna ställde sitt eget, medhavda champagneglas. Ett sångblad dit gästerna fick fylla på med egna medhavda sånger. Ja, det blev en lyckad fest i gamla och nya vänners lag. Inga myggor. Sol. Jordgubbar. En cykeltur. Champagne. Och många skratt.

Våra barn börjar bli så stora så att jag och Jenk enkelt kan säga att 'Nu sticker vi på fest' och så är det så med det. En skön känsla, när vi smått försenade kastade oss på cykeln, ropade 'hej då' och möttes av ett svar från husets baksida (där de sparkade fotboll, vad annars) 'Ha så skoj på festen'.

måndag 1 juli 2013

En stilla undran

Varför skriver man en blogg? Ja, anledningarna kan vara många. För mig är det kanske inte främst det att jag tycker om att skriva (fast även det är väldigt skoj) utan det att jag tycker om att berätta. För mig innebär det här berättandet att det är någon som läser. Annars blir det ingen berättelse, utan en skriven text som jag skriver för skrivandets skull.

Jag jagar inte mängder av kommentarer. Det är inte det. Det är helt okej att bara läsa. Att jag skriver och ni läser är för mig en helt bra uppdelning. Men nu så här i sommarvärmen för jag en stilla dialog med mig själv inne i mitt huvud. Kanske ingen läser? Kanske jag skriver om fel saker? Kanske det inte längre går att kommentera? Varför är det så tyst på bloggen? Har alla sommarledigt från sina datorer?

Så kan ni inte bara skriva hej? Så att jag vet att ni finns. Det blir så mycket roligare att berätta något då. Jag är ändå så uppgiven med att berätta för döva öron här hemma, så när jag bloggar behöver jag veta att situationen är snäppet bättre.

Tack!


Dagens lycka

Något jag är rätt så dålig på är 'mindfullness'. Ni vet det där med 'att leva i stunden'. Ibland brukar jag läsa artiklar om hur man skall ta en tugga av sitt bröd, tugga långsamt, känna efter vilka alla smaker brödet utsöndrar, hur det känns när brödkråset smeker gommen, vilka ljud som hörs inne i huvudet när tuggmusklerna sätter igång. Och jag blir bara matt ... Inte över min döda kropp att jag börjar med sånt tjafs.

Men med det menar jag inte att jag inte borde bli bättre på att leva i nuet. Att känna vardagslycka. Ibland händer det ju. Som i förrgår när jag gick med dottern längs en grusväg och såg hur vägkanterna fylldes av massor med sommarblommor. När jag såg hur dottern helt i sin egen lilla värld gick och strök en "målarborste" över handryggen.

Precis då kände jag mig väldigt tacksam över att få vara precis här på den här lilla plätten av jorden.