lördag 31 augusti 2013

Trädgårdsrunda i skördetid


Vilken sensationell rubrik, va? Undrar om någon överhuvudtaget klickar in sig på detta inlägg ...

Många bloggar har under sommaren haft uppdaterande bilder över hur och vad det växer i deras trädgårdsland. Inte jag. Kanske har jag inte förmått mig att visa upp mitt ogräs, eller så känner jag att mina bönor knappast får så många att brista ut i extas (som många andra av mina inlägg får). Jag skrev ju även om trädgården en hel del ifjol och det har liksom inte förändrats så mycket sedan dess. En del växer bra (löken & morötterna!) medan annat helt har gått åt pipsvängen (ärterna -jo det går att misslyckas med dem -, palsternackorna, melonerna ...)

Men så gick jag ju omkring bland mitt ogräs, solen lyste förvånansvärt mild för att vara i slutet av augusti och jag tänkte att jag gör ett försök. Här skall trädgårdsbloggas! Varsågod! Eller ursäkta! Vilket som.

Oj, oj, oj! I år tänkte jag inte hinna med att skörda broccolin innan den hann gå i blom. Knepig rackare det där! Broccolin är en av de mest hälsosamma grönsakerna du kan odla i ditt land, men för att kunna ta tillvara allt det nyttiga borde du äta den rå. Släng med några buketter när du gör din smoothie. Funkar! Inte ens barnen märker ...

Kålrabbi odlar jag även i år (både röd och vit) och de har växt bra. Smaken är mild och gillas av alla i familjen. 

Och vår flexibla nybyggnad blev ett löktorkningshus. Vackert så själen gråter! Även där tänkte jag inte hinna med. När jag besökte grannfrun för några veckor sedan såg jag att hennes lök hängde på tork. -Aha, har du tagit upp löken? -Ja, jag brukar göra det när gamla tanten ute vid vägen gör det. Tala om kollektiv norm. Jag har odlat både röd och gul lök och den är jättestor. I år kastade jag ut ringblomsfrön över löklandet och det har funkat jättebra. Fast lite svårt var det att hitta löken sen ...

Jag hade även köpt schalottenlök. De skulle planteras två och två tillsammans. Det visste inte Jenk. Så vi har även anonym schalottenlök. Purjolöken är lite skrattretande, men den står ännu i landet och växer till sig intalar jag mig. 

Gurkor och tomater skördar vi varje dag. En tomatsort som jag verkligen vill rekommendera är sorten 'Sweet 100'. Massor med små coctailtomater, med betoning på massor. Söta och goda. Slår nästan choklad!

Bredvid ser ni en skymt av andra plockningen av ringblommor. Den torkas lätt i ett par dagar innan den läggs i ekologisk kallpressad rypsolja för att sedan bli ingrediens i ringblomssalva.

Men så kommer då svärfar med sina tomater och mitt tomatsjälvförtroende sjunker rejält. Vad kan inte några korn bigödning göra? Varför håller jag på med min lilla hönsskit? Så här är det år efter år. Påse efter påse kommer han hit med sina tomater. Eftersom han har så mycket. Just så, strö salt i såren du bara svärfar. -Dina tomater är mycket godare mamma! försöker barnen släta över. -Om du en gång till säger att 'så här skall tomater se ut', blir det skilsmässa hörde jag mig en kväll säga till Jenk. Jäkla tomater!

I år har jag även odlat Kamomill. Den torkar nu för att sedan användas i te. Här skall minsann sovas! Jag funderar även på att göra en kamomillsalva på samma vis som ringsblomssalvan. I våras satte jag även med kamomill i en del av mina tvålar. Kamomill har en positiv inverkan på hudutslag och irriterad hud.

En stor del av kamomillen får lämna kvar i landet, fröa av sig och göra odlingen större till nästa år. 

Jag hann börja misströsta med frilandsgurkorna, men nu dyker de upp nästan som svampar. Här skall göras både saltgurka och gurksallad. 

Vintersquashen växer till sig. Jippii! utbrister barnen. Squash året om. 

Tittut! En 'vad var det de hette nu igen?'. Kommer faktiskt inte på det för tillfället. 'Taggkål' föreslår yngsta dottern. Vi kör på det. Det är först nu de två senaste veckorna som larver har börjat äta på bladen. Det gör väl inget? tänker jag och ser mellan fingrarna. Det är ju snart vinter. 

Tack vare grannens barmhärtighet har vi även nakenfröpumpor i vårt land. Mina plantor var ... ha, ha, ha
Grannens plantor var ... wow! Jag fick en av henne. Stora fina pumpor. Måste läsa in mig på vad jag sist och slutligen skall göra med härligheten. 

Pöönor! Vad mer behövs sägas?

Minns ni tomattjyvarna jag satte på friland? Jag har inte gjort något mer än vattnat ibland. Sällan med andra ord. Jag har inte tjyvat dem och de ser ut som buskar, men tomater kommer det. Knappast hinner de mogna, men det gör inget. Då plockar jag in dem och så får de mogna inomhus. Så har vi  egna tomater länge in på senhösten. 

Minns ni paprikafröna jag pillade ur affärens ekologiska spetspaprika? Så här blev de. 

Och till sist några plommon. Inget mer att orda om än så. Knappast en kompott. Men gott. 

onsdag 28 augusti 2013

Schlatter och vitlök

Ifall någon missat vad vår familj gör under en stor del av vår fritid är svaret -står på (eller bredvid) fotbollsplanen. Alla våra tre barn spelar fotboll och börjar komma upp i en ålder när träningsmängden är relativt stor. Därför kommer ibland skador som brev på posten, trots att vi (jo, jag lever genom mina barn) varit så gott som skadefria hittills.

Men ... sonen har schlatter. Ha, ha schlatter. Vad är det? Kort sagt är det när ditt aktiva barn i perioder får väldigt ont under sitt knä. Så ont så att det känns som knivar som skär när barnet t.ex. dunkar foten mot golvet. Då kan det vara schlatterknä. 

Nu kanske det inte är så många av mina läsare som har det (eller vars barn kanske rättare sagt har) här problemet, men eftersom det kanske hjälper någon så nämner jag det ändå. Har man slatter så kommer det och går. Senast sonen hade väldigt sjukt ringde jag till hälsocentralen och frågade råd.
-Det är inte farligt och han får anstränga sig. Han måste helt enkelt lära sig vad han klarar av eller inte. Vi brukar rekommendera att föräldrarna ger barnen några Burana per dag i en veckas tid
-Hur är det med vitlök?
-Det har jag ingen aning om


Eftersom vi nästan aldrig äter medicin (inte för att vi i princip är helt emot medicin, men vi tycker faktiskt att det oftast inte behövs i den utsträckning som de skrivs ut. Annat har hjälpt oss.) kändes det lite dumt att börja trycka i honom tabletter. Därför krossade vi vitlök, satte en gasbinda mot huden, vitlöken på gasbindan (aldrig vitlök direkt mot huden) och en fotbollsstrumpa ovanpå vitlöken. Det här sov sonen med i några nätter och smärtan försvann. Han har inte heller haft problem med sitt knä under sommaren. Peppar, peppar ...

Det kan ju hända att det skulle ha försvunnit i alla fall. Men tack vare Burana försvann det i  alla fall inte. Vitlök använder vi till nästan alla våra krämpor : ) Bara tron är tillräckligt stark ...

måndag 26 augusti 2013

Köttfri måndag: Falafel

Veckans vegetariska höjdpunkt har utan tvekan varit Falafel. Det har jag faktiskt aldrig ätit förr, åtminstone inte kockat. Det var grannen Christine som gav mig receptet. Och nu får receptet vara mitt bidrag till veckans köttfria måndag.

Falafel
Mixa ihop kikärter, lök, vitlök, något ägg, lite skorpsmulor, persilja, salt, peppar, spiskummin och lite cayennepeppar. Fixa smeten till små platta bollar som du rullar i sesamfrön. Stek dem i olja och eftergrädda dem vid behov i ugnen. Servera i pitabröd tillsammans med sallad, tomat, kokt ris och tzatziki. 

Tzatziki
Blanda  2 dl yoghurt, ½ grovriven gurka , salta något. Låt allt rinna av i ett durkslag. Smaksätt med 1 krossad vitlöksklyfta, 1 krm svartpeppar, 1 krm vinäger och 1 tsk olivolja. 


Pitabröd
50 g jäst
4 dl ljummet vatten
1 dl ljummen mjölk
1 msk socker
2 tsk salt
2 msk olivolja
12 dl vetemjöl

Smula jästen i en bunke. Häll vatten och mjölk över jästen och rör tills den löser sig. Tillsätt socker, salt och olivolja. Arbeta in mjölet lite i taget och arbeta degen ca 5 minuter. Låt jäsa under bakduk ca 30 minuter. 
Vänd upp degen på mjölat bakbord och dela i tio bitar. Kavla ut varje bit till rundlar ca 14 cm i diameter. 
 Lägg bröden på bakplåtspapper och låt dem jäsa 20-25 minuter under bakduk. 
Grädda i 225 grader 8-10 minuter. Låt dem svalna på galler under bakduk. 

söndag 25 augusti 2013

Lingonsöndag

På hösten är det som vårt liv är en enda stor bärchecklista. Och idag var det de första lingonen som plockades. Som ni ser hann vi till och med med kaffepaus. Ta da! Åh, vilket vackert lingonväder vi hade. Jag och Jenk plockade och döttrarna satt på en sten och skrattade. Inte åt oss utan åt livet tror jag.

På vårt lingonställe stod redan två bilar parkerade när vi kom. Men kalhygget är stort och lingonen många. En av plockarna kom till och med fram till oss och berättade att lingonen var mera mogna på den sidan kalhygget. Tack för tipset!

På en timme plockade vi 35 liter lingon. Nu har vi så det räcker till sylt. Då gör det inte något att en del av lingonen är lite vita. Nu väntar vi några veckor och så plockar vi nästa varv. Av de lingonen gör vi lingondricka. 

Dagens efterrätt bestod av färska lingon i kolasås.
Koka upp 1 dl grädde och 1 dl farin- eller muscovadosocker.
Ringla över bären. Mums vad gott!

lördag 24 augusti 2013

Äppel, päppel

Tänk att man kan öka sin bär och fruktskörd med 30-40 % bara genom att ha en bikupa i närheten. Och det här gäller inte bara antalet bär och frukter. Nej, t.ex. våra äpplen blir också mycket större nu för tiden än vad de var tidigare. En månad till behöver de här äpplena på sig för att växa till sig ordentligt, men sen har vi supergoda äpplen en lång stund framöver.

Jag läste för en tid sedan om den svenska affäridén Beeurban. Jättehäftigt. Kolla in!

fredag 23 augusti 2013

Sverigebesök med kort varsel

I tisdags fick jag ett telefonsamtal där jag tillfrågades om jag på torsdag kväll kunde ta emot en busslast med svenskar hit till vår gård. Lite tagen på säng blev jag ju, men tyckte det lät kul så jag tackade ja. Jag hade nämligen kollat in att vädret skulle vara vackert och besökarna kunde sitta ute i trädgården. Plus att det visade sig att bussen inte var full : ) 16 personer var det med andra ord som dök upp.

Byn som jag bor i ingår i Älvbyarna -en samling byar längs Kyro Älv belägna i den östra delen av vår kommun. Nu visade det sig att representanter från Älvbyns kommun i Norrbotten var på studiebesök och hade hört om vårt område. De ville helt enkelt göra ett besök. Kul!

För något år sedan skrev jag tillsammans med min vän Eija nämligen en byaplan om
byautveckling och framtid i våra byar. Jag berättade lite om hur vi gått tillväga
när vi sammanställt rapporten.


Till mitt "uppdrag" hörde även att bjuda på något sött och något salt. Jag bjöd på en hembakad tårta med egen lemon curd . Ovanpå hade jag strött över blåbär från Älvbyskogarna och lite vinbär från våra egna buskar. 


Jag bjöd även på en saltig smörgås. Egen nybakad limpa med egenodlad sallad, kalkonfilé, grynost (keso) vår egen gurksallad och en persiljekvist ur eget land. Till det serverades ett glas hemlagad lingondricka. Smörgåsarna blev jättesmarriga och barnen tänkte dö av lycka när de såg att det fanns köttpålägg kvällen till ära. Minus i vår vegetariska månad med andra ord.

Nu dagen efter väntar disken. Ett minus med mina fina guldkantade fat och koppar är att deinte kan slängas i diskmaskinen. Så fram med diskbaljan och ett försök till mindfullness står på dagens lista.
Jag fick riktigt blodad tand med att ta emot besök. Hur kul som helst. För jag trivs verkligen med att fixa och dona. Göra mysigt genom att tända ljus och skapa värme genom att elda i den lilla gjutjärnskaminen. Plocka fram fina filtar att värma sig med och fylla hyllorna i vår lilla butik. Nu är det ju i och för sig inte så ofta och kanske det är det som gör det så kul.



onsdag 21 augusti 2013

En liten plastig seger

Ni kanske minns att jag ifjol vid den här tiden uppmanade till bokplastupproret? Jag var helt enkelt så innerligt trött på detta eviga bokplastande, som jag faktiskt i de flesta fall inte ser någon nytta med. Ja, om boken skall ges vidare till någon annan elev. Nej, om den skall slängas efter läsårets slut. Jag tror att mycket plastande helt enkelt sker av gammal vana.

Nu var jag ju inte själv då heller så värst upprorisk. Det enda jag gjorde var att till yngsta dotterns lärare sända en lapp där jag skrev att vi beslutat att endast plasta fleråriga böcker. I år kom dottern hem från skolan och berättade att de hade fått nya böcker att plasta. Hennes lärare hade dock kommit fram till henne efteråt och sagt att hon inte behövde plasta böckerna om hon inte ville. Hon kunde sätta papper på om hon ville, men det var inget tvång. Jippiii! Nu var dottern helt nöjd med att vara utan, eftersom läraren även sagt att det var ok.

De två äldsta barnen? Jag har köpt hem bokplast, men sagt att jag är ytterst (!) ovillig till att plasta i tid och otid. Jag vet inte riktigt vad som har hänt? Hittills har jag bara behövt plasta en bok och vad jag vet har de inte plastat själva (undrens tid är dock inte förbi). Jag tror faktiskt att även de gör en liten egen tyst revolt mot bokplasten. Gullungar!

tisdag 20 augusti 2013

Jenks nya projekt

En dag, si så där en vecka efter att vår cafébutik hade blivit klar, möttes jag av denna syn när jag en kväll kom hem från skogen. Jenk som ligger och funderar. Och jag visste att det återigen var dags. För ett nytt projekt.
Han är så rastlös/energisk/ kämpig/händig/produktiv/ kreativ/stressande (välj själv) så det är inte klokt. Nu gäller det tydligen att ta itu med att bräda och måla om uthusets fasad. Och eftersom det är några dagar sedan detta foto togs har han redan hunnit en bit på väg.

Dessutom har han återupptagit sitt byggjobb dagtid. Projektet där han omvandlar ett gammalt fähus till en ateljébutik. Dessutom har han två mindre jobbprojekt som står och väntar. Ibland ser han nästan lite jäktad ut. Då spänner jag ögonen i honom och tänker -Skyll dig själv byggare Bob!

Maria på klagostigen

Ibland blir jag bara så arg. Igår var en sådan dag.

Det första föremålet för min ilska var det svenska företaget Girl:it som till unga tjejer säljer månadspaket med böcker och andra saker. Obs! För flickor. På förpackningen som kommer hem står det att det är absolut förbjudet för pojkar. Nåja, det var inte det jag störde mig så värst mycket på den här gången utan följande.

Förra året såg min äldsta dotter ett erbjudande om ett introduktionspaket som skulle innehålla massvis med roliga saker som hon ville ha. I erbjudandet stod att man kunde avsluta prenumerationen genom att sända tillbaka två månadspaket i rad eller på förhand avboka sex paket på raken. -Det där låter nog lite krångligt, sade jag. -Nej, jag lovar att själv avboka alla paket och betala med mina egna pengar bara jag får testa det första paketet, sade min dotter. Eftersom jag tycker om företagsamma barn och eftersom hon får göra vad hon vill med sina egna pengar beställde hon alltså det första introduktionspaketet.

Hon var jättenoga med att via e-post avboka alla följande paket och i slutet av förra året slutade därför deras medlemstidning att komma. Allt var frid och fröjd. Ända tills vi ett halvår senare fick en lapp att vi skulle hämta ut ett paket från posten. Dottern var eld och lågor. Vad kunde hon ha fått till posten? Hon som inte hade beställt någonting. Vad spännande! Jo, ni gissar rätt. Det var ett månadspaket från Girl:it.

På deras hemsida fanns inte en enda e-postadress utan endast en telefonnummer till en kundtjänst i Sverige. När jag väl ringde dit och pratade med Diana påstod hon att vi var tvungna att avboka tolv paket i rad för att vår prenumeration skulle upphöra. Och nu hade vi då alltså inte gjort det, vilket gjorde att vi fick ett paket på posten. -Men vi har ju inte avbokat något sedan oktober och ändå inte fått något paket! utbrast jag. Men se du, då såg Diana att vi visst hade avbokat. Varje månad mellan november och juli hade vi avbokat. Ja, det var då konstigt. Jag blev argare och argare på Diana-fjanten. Nej, vi hade inte avbokat och nej vi hade inte fått något paket sedan vår sista avbokning i oktober och nej det stod inte 12 paket i introduktionserbjudandet! Till sist sade hon att hon säger upp prenumerationen. Vad hon sade härnäst vet jag inte för jag slängde på telefonluren. Så akta er för Girl:it.

Sedan klagade jag på en tröja på Lindex av bara farten. Yngsta dottern får sällan nya kläder, eftersom hon ärver det mesta av sin syster. Tråkigt för henne. Inför skolstarten fick hon dock välja nya kläder. Vid första tvätten lossnade flera av "paljetterna" som prydde hennes tröja. Dags för att klaga. Inget kvitto hade jag heller, men jag har för mig att är det fel i en vara man har köpt så behöver man inget kvitto. Så jag gick bara fram till kassan och sade att jag ville klaga på en produkt, visade tröjan, sade att jag inte hade något kvitto och vips hade jag en sprillans ny tröja i min hand. Bra jobbat Lindex!

Nu har klagotanten gått och gömt sig och vi får hoppas att hon inte behöver krypa fram på länge.

måndag 19 augusti 2013

Köttfri måndag

Vi kämpar ju tappert på med vår vegetariska månad. Det går hur bra som helst. Eftersom jag har hört många andra säga att även de skulle behöva äta mera vegetariskt vill jag ge alla en spark i baken för att komma igång. Inte med en hel månad, utan med en vegetarisk måndag. Det här är faktisk ett koncept som redan finns. Kolla in hemsidan!

Så varje måndag tänkte jag nu här på bloggen under en tid framöver presentera ett vegetariskt recept som vi har testat under veckan och som har fått tummen upp av majoriteten i vår familj.

Fört ut är Broccolipasta

Kokt pasta
Färska eller frysta broccolibuketter
Salt & Svartpeppar
4 ägg
2 ½ dl grädde (matlagnings- eller vanlig)
Blåmögelost
En påse riven ost


Sätt ugnen på 200 grader. Koka broccolin i lättsaltat vatten i några minuter. Låt den rinna av. Smörj en ugnsfast form och häll i pasta och broccoli. Blanda ihop ägg och grädde. Smula ner blåmögelost efter smak. Häll gräddblandningen över formen och strö ost över allt. Sätt in i ugnen tills allt blir genomvarmt och osten smälter. 

Servera t.ex. med en sallad gjord på 1 mango, 1 avokado och ett salladshuvud. Ringla en god olja över. 

Och nej, varken mango eller avokado är så värst smart att använda eftersom de ofta transporteras långa sträckor. Då använder ni istället något annat, men ibland måste jag få unna mig det här för det är så gott!


Ett pipande ägg

Jag och Jenk har varit med om något helt fantastiskt. Låt mig berätta.

För några dagar sedan kläcktes vår sjunde kull kycklingar för sommaren. Den här gången fick vår silkeshöna åtta kycklingar, vilket är rekord för oss. Efter att hönan och kycklingarna hoppat ur redet låg tre okläckta ägg kvar. Det här är inte något ovanligt. Alla ägg blir inte till kycklingar punkt slut. Eftersom redet var ett av de redena dit andra hönor även har tillgång tänkte jag att jag snabbt måste flytta på äggen så vi inte blandar ihop dem med nyvärpta ägg.

När jag tog i äggen och precis stod i beråd att slänga iväg dem in i skogen hörde jag att det pep i ett av äggen. Jag trodde knappt mina öron. Vi tog ägget och lade in det till hönan, men hon kunde inte bry sig mindre. Varför bry sig om ett ägg när man har åtta duniga kycklingar att se efter. 
Så Jenk tog resolut och öppnade ägget. Inuti fanns det en hel del blod, vilket jag tyckte var konstigt. På äggskalen efter nykläckta kycklingar brukar det nämligen aldrig synas minsta bloddroppe. Vi trodde verkligen att det var något fel på kycklingen. Men pep gjorde den så hjärtskärande så vi försökte sätta in den till hönan för att kolla om pipet skulle starta några modersinstinkter. Det gör det ju sällan in djurens värld och hönan började hacka på kycklingen.

Jaha, vad gör man då? Vi tog kycklingen och bäddade in den i bomull och placerade den under en vanlig skrivbordslampa inne i duschen. Ja, ni ser säkert knappt vad bilden ovan föreställer och det gjorde inte vi heller. Kycklingen var helt i fosterställning och väldigt våt och geggig. Men när man rörde om den så pep den.

Så fick den ligga i några timmar och torka upp. 

Jag hade läst en bok om en kvinna som hade svalungar i sin bh. Jenk tyckte inte det var någon bra idé.

Problemet var nämligen den att kycklingen hade öppnat sina ögon och börjat röra på sig. Den behövde ett större utrymme. Än hur gulligt det låter med att föda upp ett djur helt på egen hand är det något jag egentligen är emot. Jag tycker att djur skall vara med sina artfränder. Punkt slut. Det mår alla bättre av. Jag menar, skall vi ha en ensam kyckling i duschen? Hur roligt är det för den? Man kan ju även dö av ensamhet ...

Så vi bestämde oss för att än en gång sätta ut den till hönsmamman. Det fick bära eller brista. Vi visste ju inte ens om kycklingen var frisk. När kycklingar kläcks sväljer de en del av äggets innehåll, vilket gör att de klarar sig utan mat i några dagar. Det visste vi inte om den här kycklingen hade gjort och i värsta fall svalt den alltså långsamt ihjäl. 


Vi klappade den försiktigt på huvudet, önskade den lycka till och satte in den till de andra. Natten kom och vi hoppades på det bästa. På morgonen när jag med tvekande steg närmade mig hönsburen och räknade in kycklingarna var de ... nio stycken!  Den hade överlevt. Den hade blivit en dunboll som alla de andra. Det enda spår som fanns kvar var lite, lite bomull på ena vingen.

Den första dagen märktes det att den var yngre än de andra. Den stod mest och betraktade. Men nu är det full fräs på kycklingen. Tänk, vi har räddat livet på en kyckling och det känns så bra!

söndag 18 augusti 2013

Årets prilliga kalkoner

Den här bilden är tagen genom rutan i vår verandadörr. Den visar tio stycken kalkoner som vill in. Årets kalkoner är så nyfikna så det är inte klokt. Direkt de ser oss kommer de flaxande och vill se vad vi håller på med. Deras mat finns i deras kalkonhus så det kan inte var det att de förknippar oss med mat utan de är tydligen av den mer sociala sorten.

-De skiter ner vår fotbollsplan, utbrast sonen förtvivlat för några dagar sedan. Svårigheterna var stora när barnens fotbollsövningar skulle äga rum. Kalkonerna stod nämligen en meter bakom dem och ville veta vad de höll på med. Så står de där och vrider på sina huvuden. Helt ljudlösa som små aliens. Och när Jenk för några dagar sedan tog honung låg de snällt uppradade i en ring bredvid honom och tittade på.

Och inte vill de längre sova i sitt hus. Nej, ute på staketet till gamla fårhuset skall de sova. Bångstyriga är de och näst intill omöjliga att få in i sitt eget hus. Det här kommer att sluta i elände. Tro mig. Räven, räven ...

lördag 17 augusti 2013

Vinbärssaft

Nej, jag är inte på väg till värsta festen. Jag har kokat vinbärssaft. Tidigare har vi alltid frusit all vår saft (utom lingonsaft och äppelmust), men jag vet att många hävdar att sockrad vinbärssaft bra står sig i ett skafferi, ett kylskåp eller en jordkällare. Jag tänkte testa det sista. En del som kokar saft sätter i grejer som jag tycker låter så äckligt -t.ex. atamon. Kanske det inte är farligt, men jag vill helst inte ha i något annat än bär och socker. Därför tänkte jag nu då testa om min naturliga saft håller sig i vår jordkällare.

torsdag 15 augusti 2013

Nästan för sent ute

 Den här sensommaren/ hösten håller på och springer ifrån oss känner jag. Kanske det var veckan när vi höll på med vårt butiksprojekt som tog tiden ifrån oss. För vi har inte kommit oss ut i skogen före nu. Hallon har vi plockat, men blåbären har inte riktigt hunnits med. Och det har legat och gnagt.

Så vi gick ut i skogen en timme jag och Jenk. På det plockade vi 13 liter blåbär. Inte så mycket, men så att det räcker i nödfall. Bären var stora, men halvruttna. Vi kör med lite olika taktiker när det gäller blåbärsplockning jag och Jenk. Jag ser några bär och så börjar jag plocka. Jenk som är uppvuxen i en bärplockningsfamilj går och letar efter det perfekta stället innan han börjar plocka. I år gick det jämnt ut. Vi plockade lika mycket trots att jag gick betydligt mindre. Ha ha!

Eftersom vi plockar med bärplockare väntar rensningen när vi kommer hem. Men det här har jag faktiskt inget emot. Jag sätter hellre tid på att hemma i solen sitta och rensa istället för att i skogen slåss med myggor och älgflugor. Dessutom har jag ju nästan alltid trevligt sällskap i egenskap av våra höns. De tycker också om blåbär. Halvruttna eller ej kvittar.

onsdag 14 augusti 2013

Vegetarisk månad

Igår började skolan här i Finland. Roligt tycker äldsta dottern, eländigare än eländigast tycker sonen, nja tycker yngsta dottern. Skönt tycker mamma. Det som är allra skönast är att inte behöva koka mat två gånger per dag. Näst skönast är att jag inte känner några krav på mig att underhålla familjen. Inte för att jag direkt vet om de har de kraven på mig, men jag känner ofta att jag vill göra deras sommarlov så bra som möjligt och det innebär att kolla väder, packa simväskor, planera resor, skjutsa till kompisar ... Men nu är det bara läxläsning och fotbollsträning som står på schemat.

Samma vecka som barnen börjar skolan har vi i tre års tid inlett en självförsörjningsmånad. Det här innebär att vi under en månads tid bara har fått äta sådant som vi odlar själva eller som vi plockar i skogen. Det här orkar jag inte skriva om. Det känns ju för tusan som jag har skrivit en hel bok om det : ) och är det någon som mot all förmodan inte har hört om vår självförsörjningsmånad kan ni läsa om den här. 

I år orkade vi inte börja anstalta med en ny självförsörjningsmånad. Mycket av den anledningen att vårt sätt att tänka självförsörjning har utvecklats så mycket att vi nu under hela året är ganska duktiga på att fixa själv och äta vår egen mat. Det vi däremot borde bli bättre på är att äta vegetariskt. Visst äter vi redan nu vegetariskt flera gånger i veckan, men det är inget vi är bra på. (Eller ens tycker om)

Därför har vi i år bestämt att utmana oss själva med en vegetarisk månad. Där all mat som kokas här hemma är vegetarisk och åker vi på restaurang är det det vegetariska alternativet som väljs. Dubbelstraff tycker sonen -både skola och vegetariskt på en och samma gång.

Vi hoppas att vi kommer att hitta många nya favoritrecept, nu när vi tvingas att lusläsa vegetariska kokböcker och bloggar. Och på tal om vegetariska kokböcker ... det här är en bok som verkligen inspirerade mig att komma igång. För första gången läste jag en vegetarisk kokbok där jag kände att oj vad det här låter gott. Det här vill jag prova på, och det här, och det här. Boken finns inte längre att köpas, men testa på ett bibliotek. Författarna har gett ut en ny bok med samma tema, men om det är en nyutgåva av samma bok har jag inte riktigt klurat ut.

För jag tror att vi kommer att må bra av att äta vegetariskt och världen kommer absolut att må bra av det. Särskilt om grönsakerna är ekologiskt odlade (som de är i vårt fall). Vill man tänka hållbart är det ett enkelt och effektivt sätt att byta ut några måltider i veckan mot helt vegetariska alternativ. Sedan sparar man ju en hel del pengar också. Pengar man sedan kan göra mycket annat skoj för. Plus att det ofta går väldigt snabbt att sväva ihop en vegetarisk rätt.

Hittills har vi ätit 1) Tortellini med valnötter, soltorkade tomater, färsk basilika och parmesanost, 2) Grönsaksoppa på blomkål, zucchini, potatis, tomater, curry och örter. Till det åt vi färskt bröd. 3) Morotsplättar med gröna linser och örtslungade bönor. Mumselimums har det faktiskt varit. De 28 dagar vi har kvar känns inte omöjliga att klara av.

torsdag 8 augusti 2013

Lugnet efter honungskvällen

Igår hade vi honungskväll hemma hos oss här på Flemmingsbacken. Eftersom det var första gången vi ordnade hade vi ingen aning om hur det skulle gå. Skulle allt löpa smidigt? Skulle honungen räcka? Hur mycket människor skulle komma? I nästan en veckas tid hade vi jobbat för den här kvällen. Främst förstås med att få i ordning vårt café och vår pop-up butik, men även mycket annat skulle fixas. Här är ett axplock av vad vi kruxat av på vår lista, klippa gräs, baka bullar, tvätta fönster, klä om soffa, lappa bordsduk, städa honungeri, skriva lappar, handla ingredienser, klippa hyllpapper etc. Ja, pust och stön vad vi jobbat. Men så är vi också helnöjda och gården är i tipp topp en tid framöver. För oss behövs det nästan något speciellt för att vi skall komma oss för att kruxa av alla saker på vår lista. Saker som vi länge, länge tänkt att vi borde göra något åt, men som vi aldrig kommit oss för.

Så hur gick det? Hela dagen regnade det och regnade det. Ja, det regnade som det inte regnat på flera veckor. Typiskt! Och det åskade! Barnen var ute och lekte i regnet när det plötsligt smällde till. Förskräckta sprang de in i garaget där de satt och tryckte. Det var så hård åska så de inte ens vågade sig in över gårdsplanen. Och här inne bakade vi allt vad vi hann, medan lamporna blinkade till och vi i vårt stilla sinne tänkte -Bara det inte blir strömavbrott ...

Men en timme före honungskvällen började slutade det regna. Och vi klarade kvällen utan en droppe! Ni må tro att det låg och lurade i buskarna, men vädergudarna var på vår sida hela kvällen. Puh! Och lite före kl. 18 började bilar rulla in. Och de kom och de kom och de kom ... Ingen hann räkna, men på kvällen när jag och Jenk låg och pratade räknade vi löst till ca 50 vuxna + en massa barn. Och jag är så glad för varenda prick som dök upp. Det var en salig blandning av bekanta bybor, vänner, okända genuint biintresserade människor, okända genuint intresserade honungsmänniskor, personer som varken var intresserade av honung eller bi (mer om det sen) och personer som kom fram och presenterade sig och fick mig att skratta till. Till den sistnämnda gruppen hör personer som läser och brukar kommentera min blogg, men som jag inte har haft en aning om vem de är. Men nu vet jag!

Som vanligt hann jag inte fotografera under tillställningen, men gick en runda efteråt.

Inne i honungeriet hade provsmakningsskedarna samlats på hög. Två gånger under kvällen slungade vi honung och besökarna fick provsmaka honung direkt ur slungan.  De kunde också köpa hem en burk eller två. 

Någon hade lämnat massor av burkar på vårt köksbord. Burkar som skall fyllas med honung och sedan hämtas. Roligt när folk vill återanvända det de redan har. 

Honungeriet är åter tomt. Här kunde man sitta och avnjuta läckerheterna från vårt café. Vi var bekymrade för att sittplatserna inte skulle räcka, men det gick finfint. Vi har ju också vår glasveranda att ta till vid behov. 

Paula hade tömt sitt försäljningsbord och åkt hem. Paula är min vän och odlar de största och godaste ekologiska grönsaker som finns. Alltid med ett genuint intresse för natur och människa. Efter sig lämnade hon en stor påse bönor och ett salladshuvud. Dessutom böt vi en påse kanelbullar mot en stor påse rödbetor : )

Faten gapade rätt tomma i Elsas café. Hela kvällen ringlade sig kön fram till bordet med bakverk och det blev en hälsosam övning i huvudräkning för Elsa. Det som är skönt med att sälja nybakat är att det som inte går åt direkt kan sättas i frysen. På söndag har vi gäster och frysen är redan full. Perfekt!

Odlingarna låg åter tomma. En sak som jag tyckte var speciellt rolig under kvällen var att det en stund efter att tillställningen hade börjat dök upp fyra damer i grupp. -Vi hör till samma syjunta. Och vi är inte så värst intresserade av bin, vi vill bara gå och titta. Och det fick de så klart. Ibland stötte jag på dem kring huset och då hann vi prata en liten stund. Om vad den blomman hette eller vad jag använde den blomman till. Jag hörde hur de gick omkring och pratade och skrattade. Då tänkte jag att så där vill jag också ha det sen. En skock glada vänner som hoppar i bilen och åker iväg bara för att titta. 

Runt om i trädgården hade vi placerat ut "stationer". Jenk skötte snacket under kvällen och man kunde gå runt med honom på en informativ vandring. Eller så kunde man skippa snacket och gå på en egen tur och läsa på skyltarna. Allt för att få till något som passar alla. Såväl de som var på plats för att de var sugna på att själv börja med bigård eller de som bara ville ...titta

Ni må tro att butiken blev bra till slut. Den färdigställdes 1 h före de första besökarna kom så ute i god tid kan vi väl inte påstå att vi var, men det är vi sällan och det brukar bli bra ändå. 

Honungshyllan gapar tom

Utanför caféet ligger disken. Och den får ligga en stund. Åtminstone tills följande dag.


Honungskvällen är slut och vi är glada. Bra så. 



måndag 5 augusti 2013

Projekt kondition

Nu är det dags. Att göra något åt min kondition. Jag har tänkt tanken i flera år, men aldrig riktigt kommit till skott. Kanske är det en begynnande 40-årskris som gör att jag bestämmer mig för att göra slag i saken. Men det är också ett till mig själv en gång givet löfte om att alltid ta hand om min kropp. Plus att jag än i några år vill kunna hålla jämna steg med mina barn.

Vi är nämligen en väldigt fysisk familj. Fotbollen spelar (ha ha) en stor roll i mina barns liv. Deras kondition är på topp och en länk är inte något problem för något av våra tre barn. Men mamman hon pustar, stånkar och stönar. Hon tänker att hon inte orkar. Hon hittar på en massa andra saker att göra istället. Och jag känner att jag vill umgås med dem genom att orka länka med dem eller ta en fotbollsmatch på gräsmattan. Jag vill visa att även jag hänger med i deras svängar.

För några år sedan var jag i toppform. Jag sprang flera gånger i veckan, jag åkte på motionslopp, jag tog tid, jag kämpade och jag vantrivdes. Trots att jag har sprungit åtskilliga länkar och haft en relativt hyfsad kondition har jag aldrig kommit till den punkten att jag har tyckt om att springa. Nej, jag är en sådan som hela tiden tycker det är lite tungt (och inte så lite heller) och väldigt långtråkigt att springa. Kanske det beror på en konstig egenskap jag som löpare har. Jag har nämligen inget reglage. Bara en on/off knapp. Jag kan inte börja långsamt och sedan öka farten för att på slutet ta en liten spurt. Nej, jag springer med samma fart hela tiden. Och när jag blir trött så kan jag inte tänka att jag springer långsammare, för det går inte. Nej, istället är jag tvungen att gå några tiotals meter, lugna ner andningen och sedan fräsa iväg på nytt. Hälsosamt? Jag undrar.

Ja, man kan ju verkligen undra varför jag inte gör något annat istället. Men på ett sätt fascineras jag av löpningens enkelhet. Ett par skor, en bra bh, sedan behöver jag inget annat. Jag kan dra på mig vilka fula kläder som helst. Behöver inte snoffsa. Jag kan göra det i princip när som helst och jag kan börja direkt jag stiger utanför dörren. Det är tidseffektivt och ger relativt snabbt resultat.

Så nu har jag då bestämt att jag skall förbättra min kondition. Hittills har jag inte hunnit så många gånger. Det har varit för mycket att göra, det har varit för varmt, det har varit för blåsigt, det har varit för blött i skogen ... Men tappert skall jag kämpa under denna höst har jag bestämt. När nyårsafton kommer skall jag inte sitta där och lova att satsa på min kondition. Nej, då skall jag tänka att det där har jag ju redan under kontroll.

Men bättring krävs för att jag skall lyckas med mitt nya projekt. Skam den som ger sig. Heja, heja mig!

fredag 2 augusti 2013

Taket klart + Elsas café

Nu är taket klart. Minns ni hur fult det var med plåt och hur fint det blev med tegel? Vi är jättenöjda! Huset har fått tillbaka en del av sin ursprungliga charm. Nästa steg är att öppna upp porten i mitten och tyvärr även förse huset med en brädbeslåning. Det här är inte något vi tycker förskönar huset, men södra sidan på huset har fått utså en hel del sol, regn och rusk sedan det byggdes 1844 så för att skydda huset är vi tvungna att sätta bräder på fasaden. 
För tillfället håller vi på att färdigställa vårt café/pop-up butik/växthus/prydnadshus ...
Framför uthuset har det så länge vi har bott här varit väldigt skräpigt och ogräsigt. Vi har planterat rosor och rabarber, men det har snabbt igen blivit väldigt fult. Så då gör Jenk vad Jenk brukar göra. Han bygger ett hus.

Vår äldsta dotter tycker om att baka och börjar vara i den åldern när hon vill förtjäna egna pengar. Därför går utrymmet hos oss under benämningen "Elsas café". Här får hon husera och sälja bakverk när vi har någon happening på gården. Nästa vecka blir det honungskväll (Välkomna!) och vi brukar även ha gårdsloppis och hönskvällar under årets lopp. Kanske det blir något kring jul?  På så vis kan gästerna sitta och äta i orangeriet eller i glasverandan och handla inne i caféet. Ibland har vi även behov av en pop-up butik och då kan den vara här. 
I mitten på vårt uthus finns ett litet rum. Från allra första början har det inte ens varit ett rum utan en port in på vår gård., vilket är vad Jenk har planer på att återställa rummet till, d.v.s. ett icke-rum.
Mellan varven har rummet använts till många saker. Vi har hittat spår av en bastu och när vi köpte huset var detta rum ombyggt till en separat sommarstuga/gästrum. Vi har använt det som allmän förvaring. I något skede har Jenk till och med använt det som kontor och på sista tiden var det honungeri.

Men nu väntar nya tider och skorstenen har rivits. Till min uppgift hör att hacka loss murbruk så att vi åter kan använda tegelstenarna. 
Och Jenk murar fast öppningen mellan uthuset och marken. Det här blir en del av bakre väggen i caféet och samtidigt får vi gömt mycket "skräp" som legat under uthuset från år till år. Skräp som inte används, men som vi ändå inte vill slänga. Gamla vattenledningar av trä, gamla sparkstöttingar ...

Mera bilder utlovas när det är helt klart. På vår honungskväll nästa vecka har vi tänkt oss att inviga caféet så flitens lampa må lysa på vår backe. Samtidigt lyser solen och bären mognar. Plus att vi är barnlediga i några dagar och även måste passa på att ta hand om varandra.