söndag 29 december 2013

Nya tankar...

Det gick inte många dagar av julfridens sysslolöshet innan Jenk drog ut mig och bad mig säga vilka träd han skulle såga ner. Eller snarare vilka träd han inte skulle såga ner. Vårt växthus har under sommaren skuggats av en del höga träd och nu så här i juletider insåg Jenk att det absolut är bästa tiden att göra något åt det. Samtidigt började han planera för ett till växthus. Jag misstänker att det är för att a) ett nytt växthus leder till b) behovet av mera virke som i sin tur leder till c) kravet på att få hugga grova stockar i egen skog.


Men vi passar bra ihop även här för säg 'Växthus' till mig och jag svarar 'Ja!'. Tänkte för mig själv att det skulle vara intressant att ha ett kålhus, d.v.s. odla broccoli och blomkål inomhus. Slippa täcka och bekymra sig för larver och fjärilar. Undrar om det är möjligt?  Samtidigt är jag så väldigt nyfiken på Bondjäntans glädjehus -d.v.s ett växthus i växelbruk. Det ser ut som ett växthus, men på vintern fungerar det som hönshus. Hönorna går och sprätter och skiter i spånet som ibland vattnas för att syresättas. Matrester kastas till hönorna och de som de inte äter upp blandas med spånet och förmultnar. Som en kompost helt enkelt. Att det hela tiden pågår en nedbrytningsprocess i spånet leder till värme, vilket gör att höns-växthuset hålls varmt även under kallaste vinter. Sedan på försommaren släpps hönorna ut, spånet vänds och vattnas och till sist planteras tomater och andra växter direkt i spånet. Det ser ut att funka finfint.

Att vi hugger ner träd beror inte bara på vårt växthus. Nej, i ena kanten av vår tomt har vi haft en väldigt invuxen gammal åkerplätt. Någon gång i tiden tror jag att den har fungerat som potatisland. Det var många herrans år sedan. Men jag har även en rastlös svärfar som helt resolut kom hit med sin traktor och började plöja. Att en hel del hallonsnår rök med på samma gång försöker vi förtränga. Han är effektiv den där svärfar ... Odlingsplätten har vi nu haft i träda under sommaren som gått och vi tror att vi skall försöka våga oss på att så in den med någon marktäckande växt i sommar. Därför behöver vi även såga ner lite träd för att få solen att lysa på våra kommande odlingar.

Och så fick vi den dagen att gå ...


lördag 28 december 2013

Ett ägg tack!

Nu har det gått en månad sedan mårdhunden ställde till med kalabalik i hönshuset. En månad sedan tuppen dog. En månad sedan sju hönor till fick sälla sig till änglahönorna. Och en månad sedan vi fick ett endaste ägg.

Sorgens dag resulterade i att hönorna slutade värpa. Visst är det även helt naturligt att de har ett uppehåll i värpningen någon gång mellan oktober-december, men det heter sedan gammalt att man brukar se det första ägget kring midvintersolståndet. Så vi har väntat och väntat. Och väntat.

Men än behagar inget ägg dyka upp. Har de månne fått en skrämselpropp i hålet?

söndag 22 december 2013

Sista minutenklapp

Har du slut på idéer? Behöver du i all hast en gå bort-present? Har din mamma eller svärmor redan allt de kan tänkas behöva? Har du i din släkt en otacksam jäkel som än vad du gör aldrig blir nöjd med sina presenter?

Kanske det här kunde vara något? Bröd på burk. Blanda ihop alla ingredienser i en glasburk. På ett vackert kort skriver du receptet. Burken kan du sedan "pimpa" genom att limma på en vacker etikett, klippa ett hjärta av ett vackert papper och limma på eller sätta ett vackert tyg kring burkens lock. Klart!

I burken blandar du:
3 1/4 dl vetekross
3 1/4 dl rågkross
1 ½ dl vetekli
2 ½ dl linfrö
8 ½ dl vetemjöl
1 msk matsoda
1 msk salt


På lappen skriver du:
God Jul! Här är ingredienser till två goda limpor.
Förutom burkens ingredienser
behöver du 1 ½ dl sirap och 1 l surmjölk
Blanda ihop surmjölk och matsoda och låt dra 10 minuter
Blanda i övriga ingredienser
Smörj två limpformar och häll i smeten
Grädda i 150 grader ca 80 minuter



Stora rökaredagen

Idag är det dags att röka vårt kött inför julen. Vädret ger oss inte direkt någon julstämning. Regn och rusk. Rökdoften lyckas inte sprida sig över backen. Tidigare år har vi rökt fårfioler och julskinka + en liten kalkonfilé som blev helt ok. I år har vi sparat en hel kalkon till årets stora rökaredag. Det är de enda vi röker i år. Men blir den bra så har vi å andra sidan rökt kalkon så det räcker och blir över. 
Kalkonen har vi låtit ligga 2 ½ dag i saltlag. Det är alltid så knepigt det här med saltningen tycker vi. Att få den perfekta sältan. Något år har vi sprutat in salt i köttet. Det är lika svårt. Resultatet har blivit ganska ojämnt. 

Kalkonen har vi sedan gnidit in med honung och svartpeppar. Och röken? Ja, den består av enris. Vi tycker själva att det är bäddat för succé. Återkommer efter smakprovet. 



onsdag 18 december 2013

Mitt klädprojekt "Billigt snygg"

Kolla extremt noga på bilden! Ja, det kanske inte är så lätt för Jenk är så otroligt usel på att fotografera. Men försök. Det här är nämligen den första klänningen jag har sytt själv i hela mitt liv!. För att vara mig är det snudd på ett mirakel. Jag tror banne mig aldrig att något jag sytt tidigare har gått att använda. Jag var alltid den eleven som på textilslöjd bara orkade sticka en vante eller en sock eller som aldrig kom längre än till knapphålen. Ja, jag valde faktiskt i något skede träslöjd istället för textilslöjd.

 Och jag vill påpeka att klänningen är lite skrynklig för att jag i två timmar har suttit och tittat på lågstadiets julfestprogram. Den är alltså i den klassen att man faktiskt vågar visa sig ute i den. Ja, den är till och med så lyckad att dottern själv föreslog att jag skulle ta den på julfest. Inte illa!

Efter att under de senaste åren ha tänkt till kring pengar, mat, boende och kosmetika har turen nu kommit till kläder. Har i mitt sinne startat upp projektet "Billigt snygg". Här är tanken att jag skall fixa snygga kläder billigt. Inte att jag skall se snygg ut på ett billigt sätt. Ni förstår säkert skillnaden. Först ut i projektet är utmaningen "sy en klänning". Det började med att jag hittade en snygg gardin på loppis för 1 € (och nej jag vill inte veta var den har hängt vill ). Jag bad min kompis Tua att hjälpa mig hitta ett busenkelt mönster och så började jag sy. Men enkelt var det minsann inte. Nej, när jag klippt ut enligt storlek 36 så hängde klänningen som ett tält på mig (tyvärr tror jag inte det var jag som är ovanligt smal). Jag har sytt in och sytt in. Och sytt in.

Klänningen går bra att använda, men jag kan tror nog inte klädsömnad är något för mig ... nej nästa utmaning i projektet "Billigt snygg" blir att allt mer tänka loppis! Visst har vi alltid köpt kläder på loppis åt barnen, åtminstone så länge de var små, men till oss själva har det mest blivit nytt. Men nu skall det bli ändring på det. Och bra går det. Jag släpar hem klänningar och koftor på löpande band. För trots att de är begagnade känns de ju nya för mig. Och så intalar jag mig att loppis är precis samma sak som vintage ...

Ibland gäller det att ha bra verktyg till hands. Som vid inköp av snygga, men "nåppiga" tröjor. En varm tröja inhandlades för 2 €. Såg inte så mycket ut för världen där den hängde, men när den fått sig en omgång av "nåppmaskinen" var den jättefin. En perfekt vardagströja. Ja, för jag vill ju känna mig fin hemma också. Förra vintern var det mest långkalsonger och tjock "huppari" (munkjacka) som var min outfit, men jag blev så trött på mig själv. Så nu skall jag försöka hitta billiga, bekväma, fina och varma kläder att sväva omkring i.

Sedan det allra billigaste av allt är ju att tycka om det man redan har. Jag har bara börjat köpa kläder jag tycker väldigt mycket om (ibland misslyckas det förstås), vilket gör att jag vill ha dem år efter år efter år. Här är mitt lilla knep att inte ha fram alla kläderna hela tiden utan jag har en vår/sommar kollektion och en höst/vinter kollektion som jag byter om med i garderoben. Varje år när jag byter blir jag glad när jag får ögonen på gamla godingar. Det känns nästan som nytt varje säsong.

Projektet fortsätter. Jag har kommit så långt att jag inte känner det minsta behov av att springa i klädbutiker längre. Och det är verkligen ett bra resultat.



tisdag 17 december 2013

Fixa julklappsetiketter

Nu har julkorten börjat dimpa ner i postlådan. Roligt, roligt! Men vad gör man med julkorten från år till år? Jag brukar bunta ihop dem, sätta dem i adventsljusstaken och spara dem till nästa år. (Måste kanske förtydliga att de åker i adventsljusstaken först när den åker in i skåpet igen). När det är dags att skriva julkort följande år är det enkelt att hålla reda på vem som skall föräras med ett julkort. Fick vi inget julkort av dig i fjol? Sorry, då får du inget av oss i år. Den här regeln har resulterat i att vi har bekanta som får vartannat år och vartannat år får vi ... De tänker tydligen som vi.

Efter att julkorten tjänat detta påminnelsesyfte brukar de slängas. Känns dumt, men vad skall man göra med dem då? I år gjorde jag julklappslappar. Jag limmade korten på ett tjockare vitt papper och klippte sedan ut dem i lämpligt format. Och så ett hål med hålstans. Klart! Snabbt gick det och så känns det bra att få lite användning för korten.

För dig som vill printa ut vackra julklappsetiketter, julpapper eller presentpåsar är det här ett himmelrike. Tipset fick jag från ett inlägg på bloggen Tedags hos tant Ninette. Tack!

måndag 16 december 2013

Köttfria måndagen: Svamplasagne

Det är en tid sedan vi kört med några nya vegetariska recept här hos oss. Vi äter mest samma, gamla, vanliga. Det vi dock har försökt införa är ett rullande system med "två dagar vegetariskt, en dag kött". Döm om min förvåning när äldsta dottern tyckte det här var ett bra system. Köttätande sonen muttrade desto mer. Det är svårt att vara alla till lags.

Men förra veckan gjorde jag helt enkelt en lasagne som var så otroligt god. Slår med råge den blodigaste köttbit! Testa!

Svamplasagne

lasagneplattor
200 g färska champinjoner + torkad trattkantarell
(eller 400 g champinjoner)
150 g djupfryst spenat
½ kruka basilika
70 g valnötter
2 vitlöksklyftor
2 msk olja
1 tsk salt
1 tsk honung


Ostsås:
3 msk margarin
3/4 dl vetemjöl
6-8 dl mjölk
½ kruka basilika
200 g färskost med kantarellsmak
100 g riven parmesanost
1 tsk salt


Ugn 200 grader
Stek upp svampen och tillsätt spenat och pressad vitlök.
Hacka ner basilika och tillsätt hackade valnötter.
Smaksätt med honung och salt. 


Gör ostsåsen genom att smälta margarinet och vispa ner
mjölet. (Bryn inte). Vispa ner mjölken och koka tills
såsen tjocknar. Tillsätt allt annat och koka tills osten smält.

Smörj en lasagneform. Börja med ostsås. Sedan varvar du lasagne-
plattor, svampfräs och ostsås. Avsluta med ostsås.
Grädda ca 45 minuter. Täck eventuellt ytan med folie mot slutet. 

lördag 14 december 2013

Två paketeringstips

Färggrant julpapper är verkligen ingen hit för naturen. Jag minns hur min farmor tog tillvara julpappret och slog in julklapparna i samma skrynkliga papper nästa år. Hur "hemskt" jag tyckte att det var. Pinsamt! Och nu har jag blivit likadan. För jag tycker verkligen färgat julpapper är en vederstyggelse.

Förra året tipsade jag om att sy "eviga" julpåsar av gamla juldukar, som du hittar i mängd och massor på loppis. Ja, de kastar nästan jultyget efter dig ... Det inlägget hittar du här.  I år har jag även gjort två andra grejer som jag tyckte blev väldigt bra.

Och visst kan man pyssla och paketera och fixa hur fint som helst, men för mig är det återigen bekvämlighetsregeln som gäller. Det måste gå relativt snabbt och vara så enkelt som möjligt. Och känner du att du inte orkar med något extra paketeringspysslande så köp åtminstone enfärgat julpapper (gärna ofärgat). Ta en pepparkaksform, ett vackert papper och klipp ut fina pappersfigurer som du pryder paketet med. Fall inte för frestelsen att använda glittriga och glättiga band, rosetter och krusiduller. Jutesnören funkar bra och är åtminstone mig helt snygga.

Av styvt brunt papper (jag tog pappret som har varit inne i presentpappersrullarna. Ha ha! Säger ni kanske nu, hur kan du ha sådant om du inte använder presentpapper? Ja, det är ett mirakel! Nej, det är en kvarleva från när jag tidigare använde presentpapper. Den som spar han har. ) har jag sytt presentpåsar på symaskin. Klippt till en påse, sytt ett rött hjärta på maskin och sick sackat runt kanterna.

Den vita påsen är av smörpapper. Här kan du ju använda vilka pappersbitar du hittar. Stora som små. 

Som jag sade är presentpapper i vårt hus nästan ett minne blott. Det vi istället använder är bruna papperspåsar. Passar de flesta presenter. Lätt att slänga in, sätta på en liten prydnad och stansa fast.
Är det barnkalas fungerar det bra att rita en teckning på påsen, limma fast ett fint klistermärke eller helt enkelt tejpa fast gratulationskortet.

Här har jag klippt ut ett hjärta i björknäver. Före jag slänger in björkveden i spisen brukar jag dra loss sjok av näver om det bara går. En del använder den till tändmaterial, jag brukar använda den till prydnad. Blir hur fint som helst.

Mina påsar beställer jag i stort parti (vi är flera som delar) på Laatu-Paperi Oy, men det finns ju många ställen. 

Har man ingen näver kanske det funkar med en prima ballerina i styvt papper, balettkjol av tårtpapper och vingar av smörpapper. Om mottagaren vill kan ballerinan pillas loss och hängas upp i en tunn tråd. 

Eller ett rött keramikhjärta ...  eller en kvist med lärkträdskottar ...
eller kanelstänger ... eller en tuijakvist ... eller några vackra
karameller ... eller ... ja vad som helst!

fredag 13 december 2013

Sängkammarnomader


Sängöverkastet har min farmor virkat till mig för länge,
länge sedan. Det har jag inte använt på länge, men
nu kom det  åter till pass. 
 Idag har jag och Jenk fixat med vårt nya sovrum. Vintersolen sände några strålar och jag var tvungen att visa er våra nya tapeter. Gult i ett sovrum är väl kanske inte något man logiskt tänker sig, men visst är de fina? Vi älskar att inreda med färg och de här tapeterna har vi varit sugna på ett tag och nu vågade vi. Och det blev så bra! Å andra sidan har vi inte ännu sovit i rummet så det kan ju hända att vi hålögda ligger och inte finner någon ro.

På de 15 år vi bott i huset har vi bytt sovrum fyra gånger. Det blir så när familjen växer och får nya behov. Då byter vi sovrum. Nu låter det som att vi har väldigt många rum att välja mellan, men så är det inte. När vi flyttade hit hade vi tre rum. Nu har vi åtta rum. Vart efter det behövs så har Jenk balkat av ett kryp in här och en vrå där. Ni vet ju hur lycklig han blir när han får bygga. Tre veckor efter att jag hade föreslagit att vi skulle låta sonen flytta in i vårt sovrum stod vårt nya sovrum klart. Han är bra att ha, den där Jenk!




Förutom vår säng och vår klädskåp får ingenting plats. Ingenting alls.
Tavlan fixade jag på nolltid genom att limma upp en nygammal affisch på tjockt brunt papper
som jag knyckt ur soptunnan vid ett tryckeri.

För er som bor i Österbotten rekommenderar jag verkligen Gros bokhandel om ni vill hitta det lilla extra inom
inredning. Förmånliga priser och mycket som får en att sukta ...

Närbild på "tavla"
Närbild på tapet. Bara vi inte börjar drömma mardrömmar om kaniner.

Ps. Inget av våra barn tycker tapeterna är fina. Det tar vi som ett gott tecken.
Ja förutom skåpet och sängen ryms det även en korg. Den här hittade jag igår på loppis. Här skall jag ha mina pågående läsprojekt.
På utsidan ser vårt sovrum ut så här. Tyvärr ville inte samma vackra sol lysa in genom fönstren i detta rum.
Det är en del av tv-rummet som har balkats av.
Gamla pardörrar som vi hittade på nätet för en billig peng. I färgen blå! Hur skulle vi kunna måla över en sådan stilig färg? -Jag älskar pardörrar, sade Jenk till mig idag. Även efter 25 år tillsammans kan man upptäcka nya sidor hos varandra ...

Pärlspont, dörrkarm och en gammal skolaffisch och så är det klart.
Godnatt!


onsdag 11 december 2013

Var min farmor smygnazist?

Jag blir så oerhört trött. På människor som orkar "jåma" om helt triviala saker. Människor som skall måla fan på väggen för precis allt. Som gör saker till problem som de egentligen inte är. Människor som inte inser att deras energi kunde göra mycket större nytta på något annat sätt. Och att världen skulle vara lite trevligare om de kunde knipa käft.

Ta nu t.ex. artikeln i Expressen om skolan som inför förbud mot tomtar i luciatåg, eftersom de i år önskar sig ett traditionellt luciatåg med enbart lucia, tärnor och stjärngossar. Och pappan som vill belysa det dumma med det här för att sedan i nästa andetag meddela att "hans son tänker inte gå klädd i någon klänning". Hups, det blev liksom lite fel där ... Lite dålig stämning kanske ...

Eller det faktum att någon förbjudit pepparkaksgubbar i luciatåg eftersom det skymfar mörkhyade. Men kom igen! Det är ett bakverk. Och när vi en gång är inne på bakverk ... för några veckor sedan var det ramaskri om att våra julstjärnor (jultårtor) såg ut som svastikor och kunde symbolisera nazismen. När jag var liten bakades de första julstjärnorna alltid till min födelsedag. Mina barn tycker de är jättegoda. Min farmor gjorde till och med egen deg till sina jultårtor. Vi är ett förtappat släkte ...

Och så fortsätter jag att tänka på luciatåget och konstaterar att nu är guldstjärnor också på många håll förbjudna. Både på stjärngossarnas käppar och hattar. Är det månne för att det kan förknippas med judestjärnor? Är det månne så att luciatågen uppstod efter andra världskriget? Att någon satt och tänkte (kanske en smygnazist) att nej, nu skall vi minsann sprida vårt antisemitiska budskap genom att låta små barn springa omkring med stjärnor på käppar! Borde man inte på samma gång ta bort stjärnan som pepparkaksform? Bara sprida kärlek och bjuda på hjärtan.

Jag tycker visst att rasism och segregering skall motarbetas. Att våra älskade negerkyssar idag heter chokladkyssar är förståeligt, men ibland går det faktiskt för långt. För jag skulle inte tro att alla som ropar sig hesa för förbud mot pepparkaksgubbar, guldstjärnor och jultårtor står och tar emot flyktingar med öppna armar, betalar in pengar till utlandshjälpen eller kör matleveranser till behövande. Skärp er!

Ja, det var väl ungefär vad jag tycker ...

tisdag 10 december 2013

Tips till kolakoket

Vi är säkert många som kokar kola inför julen. Inget att orda om det förutom att det är gott, gott, gott.

Det jag i stället tänkte tipsa om är att under hela året förbereda sig inför det som komma skall. I vår matlagning använder vi nästan enbart vanlig grädde (vispgrädde). Jag tycker det på något vis känns mera rejält än matlagningsgrädde. Problemet med den vanliga grädden är ju att den inte håller lika länge och att det ibland är svårt att planera hur mycket man behöver. Speciellt inför kalas lagrar man upp med grädde i stora lass, i fall om ...

Det jag då under året har gjort är att alltid när grädden har passerat sitt bäst före datum och jag inte kommer att använda den i matlagningen slänger den i frysen. Frysen har alltså huserat en hel del frysta gräddburkar. Denna grädde tror jag inte går att vispa igen, men den är utmärkt i matlagning. Problemet här igen är att vara en sådan hejare på planering att grädden är tinad när såsen skall kokas. Funkar inte hos oss.

Men till kolakok är den perfekt. Det är ju sällan man kommer på att man skall koka kola bums! Så upp med burkarna, låt dem tina och koka kola av brinnkära livet.

Ps. funkar även med vaniljvisp ...

måndag 9 december 2013

Boktipset: Purkissa!

För de av mina läsare som även läser finska vill jag tipsa om boken Purkissa! Makuja arkeen, juhlaan ja lahjaksi av Teresa Välimäki och Johanna Lindholm 

Dels är den vacker och dels innehåller den många enkla recept på marinader, dressingar, inläggningar, salter, sylter ... Eller vad sägs om ...
Rabarber-vaniljsylt smaksatt med earl grey te
Halloncurd
BBQ-cola-sås
Balsamico-rödbetor

Åtminstone jag fick massor av goda idéer. Både till oss själva och att ge bort till andra. Gillar!

Dagens dramatik

Här är det kallt. - 15 grader. Ja, inte kallt som kallt, kallt, men så kallt att jag lider. Denna vinter gillar jag verkligen inte kyla och snö. Längtar redan till våren. Mina fötter fryser, jag drar med jämna mellanrum upp "snor", mina händer skulle kunna läggas på en fiendes mage och mina ben skulle verkligen kräva mer på sig än mina snygga tights.

Den där beskrivningen var så ni skulle komma in i den rätta känslan av hur kallt det är.

Min lillebror är på resa och jag och Jenk ser till hans hus och hans katt. Min lillebror har strandtomt. Bredvid hans hus brusar en fors. Och det är här dramatiken börjar. För när vi besökte hans hus så hörde vi svanar. En av dem lät lite konstig och vi gick för att titta efter. En av svanarna hade frusit fast i isen. Mitt ute på älven. Där låg den och ömsom gömde huvudet under vingen och ömsom tittade efter de andra. Åh vad ont det gjorde i mitt hjärta. Där stod jag med stelfrusna tår och riktigt kände hur kallt den stackars svanen måste ha.

Vad gör man? Vem ringer man? Vi ringde två äldre män som bor i närheten. De lovade att försöka få ut en båt och hacka loss svanen. Vi åkte hem och hoppas av hela vårt hjärta att de lyckas. Åh, vad sorgligt! Fast det kan ju hända att det slutar väl.

Ps. 1) Kameran var hemma, 2) Det känns fel att fotografera andras misär

söndag 8 december 2013

Fixa paradkudden

Jag brukar gå och titta på fina, broderade kuddar. Drömma om hur bra de skulle ta sig hos oss. Titta på prislappen och tänka att jag kan ju brodera egna. Men det gör jag ju aldrig. Men så fick jag en idé. Jag köpte på loppis två gamla handbroderade dukar för 25 kronor styck. Dem sydde jag helt enkelt till kuddar. Stoppningen brukar ju kosta en del, men jag hade sådan tur att på ett annat loppis stod en kvinna och plockade upp prydnadskuddar i mängd och massor. Kuddar i grå satin. Inte min smak. Så då var den frågan löst. Visst blev de fina?
Handbroderad kudde i modell större. 

Vävd kudde att matcha de övriga röda kuddarna i soffan med. 


fredag 6 december 2013

Beställa mina böcker

Det är flera som frågat om det går att beställa mina böcker direkt av mig. T.ex. om du vill att jag signerar boken eller skriver en hälsning till någon. Det går jättebra. Det enda du behöver göra är att sända mig ett mejl (adressen hittar du i balken till höger) med adress och om du vill att jag skall signera boken och i så fall om du vill ha någon speciell text. Jag sänder boken inom några dagar direkt hem till dig tillsammans med ett bankgiro. Böckerna finns även att köpa t.ex. på Adlibris. Du bör räkna med ca 3-5 dagars leverans i Finland och ca 10 dagar i Sverige. Vill du kan du även få den inslagen i miljövänligt julpapper. Helt gratis.

Boken Kvinnor och kakor.
Information om boken hittar du här. 
Priset för boken är i Finland 34 € (inkl. frakt och moms 10 %)
Priset för boken i Sverige är 310 SEK (inkl. frakt och moms 10 %)
Det finns endast 40 böcker kvar av andra upplagan och sedan är den slut. För alltid!

Boken Lev mer på mindre
Smakprov ur boken hittar du här.
Priset för boken är i Finland 25 € (inkl. frakt o moms 10 %)
Priset för boken är i Sverige 260 SEK (inkl. frakt och moms 10 %)

torsdag 5 december 2013

Årets julkort

Och från ämnet för föregående inlägg ... sex, går vi raskt över till dagens tema ... julkort.

Det är ju många som tycker att julkort är väldigt onödigt, men jag tycker väldigt mycket om julkort. För mig är det julstämning när de första julkorten dimper ner i postlådan och vi brukar alla sitta och titta på motivet och gissa från vem de kommer. Jenk och jag brukar även ha en tävling där han får en poäng om det på julkortet står Familjen Jens Österåker eller Jenk och Maria, medan jag får ett poäng om det står Familjen Maria Österåker eller Maria och Jenk. Grannarna i några hus längre bort samlar alla julkort på kylskåpsdörren och efter julen samlas hela familjen för att gemensamt rösta fram årets tre vackraste julkort (jag känner alltid lite press när jag väljer julkortet som skall sändas till den familjen ...)

I år kommer våra julkort att gå under kategorin "Retro-julkort". Min bror fick med sig en mängd gamla julkort vid en auktion i somras och de här lade jag beslag på. Tänkte använda dem som material till årets julkort. Alla vykortsamlar sätter säkert upp mig på sin hatlista. En del är verkligen otroligt fina, medan andra är så fula så att de blir helt oemotståndliga.
Min absoluta favorit i "Ful-kategorin"

 Till baksidan använder jag sidor ur en gammal "Det bästa-bok" som jag tog gratis ur en låda på ett lokalt loppis. På det ett vitt papper som julhälsningen skrivs på. Så sitter vi och pysslar och knåpar, medan stearinljusen brinner, julmusiken ljuder ur högtalaren, pepparkakorna doftar ur ugnen, glada barnskratt ljuder i rummet, grannen knackar på dörren och kommer med hemkokt kola och elden knastrar i vedspisen ...

onsdag 4 december 2013

Ligg mer!

Nu börjar jag bli riktigt orolig över mig själv. Först har jag gått och dragit mig i nästan ett helt år för att våga skriva om mens och nu så här några veckor efteråt går jag frimodigt in på nästa ämne ... sex. Känner mig nästan som en Malena Ivarsson i yngre tappning.

Men förra veckan råkade jag stöta på två saker som fick mig att fundera på det här med att orka/ha lust/vilja ha sex med sin partner. För det första hade vår dagstidning Vasabladet en artikel om att kvinnor och män har olika syn på vad som är mycket viktigt i ett bra förhållande. Det de förde fram starkt var att undersökningar visar att par där båda har svenska som modersmål grälar mindre, är mer jämställda och löper klart mindre risk att skiljas än finskspråkiga par. Det var ju trevligt. För oss, alltså.

Men om vi återgår till den presenterade "enkäten" om vad som var mycket viktigt i ett förhållande konstaterade jag lite glatt att män inte verkar tycka att speciellt mycket är speciellt viktigt. Och så undrade jag hur svaret skulle ha sett ut om frågan "Regelbundet sex" hade funnits med. Och nu vill jag direkt poängtera att det här skriver jag inte för att jag tycker/tror att män är sexfixerade. Jag tycker faktiskt att sex, kramar och fysisk bevisad kärlek är mycket viktigt i ett bra förhållande. Det här stod det inte en rad om i själva texten, men som sig bör hade man även intervjuat mannen och kvinnan på gatan, så även ett par som på bilden såg ut att vara kring 65 (här förstår ni att jag hellre skriver lite yngre än att jag drar till med en alldeles för hög ålder). När de svarade på frågan vad som är viktigaste i ett förhållande svarade de så här -Det viktigaste är att det känns bra när man är nära varandra. Och så kramar de enligt reporterns utsaga om varandra.

Det andra jag råkade läsa var en gammal Amelia från biblioteket. Där fanns en intervju med Denise Rudberg. Hon "talade ut" om sin skilsmässa. Och det var följande citat från henne som jag fastande för -"Egentid och chokladmassager för 2 000 spänn är bara en väg mot splittring. Man skall lägga tid på varandra istället; massera varandra och ligga med sin man. Jag tror på riktigt att folk ligger alldeles för lite! Vi har så höga krav på våra vardagsliv att ömhet och närhet stressas bort."

Och då började jag fundera. På att par idag kanske har mindre sex än tidigare, trots att tidningarna är fyllda av sex. Att många inte längre känner lust. Att många inte orkar ligga med varandra. Att sex i en del fall har blivit något man kruxar av på sin to-do-list innan man somnar. Att den rätta tiden aldrig infinner sig.

Det är en sak om man av olika skäl inte kan ha sex. Det tror jag inte är lika farligt, men om ditt liv är så proppfullt med andra grejer så att du mitt i allt upptäcker att du inte orkar eller har lust eller känner det minst behov av att krypa nära den du har ett förhållande med, på riktigt. Ja, det är väldigt, väldigt sorgligt.

En gammal tant sade en gång till mig -Om du inte trivs med ditt jobb eller med den du bor med. Ja, då är nog ditt liv lite bortkastat*. Ligg mer med varandra! (Ja, det sade hon inte. Det var min sammanfattning av dagens text läst ur Mariaevangeliet 31:14)

*Tantvisdom ur boken Kvinnor och Kakor längs Kyro Älv (2010)

måndag 2 december 2013

Förlåt

Förlåt för att jag har utsatt dig för lånehajars vassa tänder. På en del av mina inlägg har det visat sig att jag har haft massor av oseriösa kommentarer (vill dock poängtera att det rör sig om låneerbjudanden, inte penisförlängare). Tack till de av er som har tipsat mig!

Grejen är nämligen den att jag visserligen får mejl om varje ny kommentar och så naturligtvis även när det gäller skitkommentarerna (och nu skall ingen av er ta illa upp). Men vanligtvis när jag klickar på dem för att ta bort dem så finns de inte där. De är redan borttagna av mr Blogger. Åtminstone i min dator och jag hoppas att de inte heller syns hos er.

Därför trodde jag att det var samma grej med lånehajarna i schampootvålen, men icke. De hade simmat genom nätet. Och många, stora och fula var de också. Förlåt!

Nu har jag satt in ordverifiering när man skall kommentera hos mig. Förlåt igen. Jag tycker själv inte om att behöva göra det, men skall testa om det hjälper. Och jag hoppas av hela mitt hjärta att det inte gör så att ni slutar kommentera. Please!

Sedan var det också någon som sände mig ett mejl eftersom hon hade svårt att kommentera på bloggen. Om det är fler av er som upplever det så hör av er. Hemskt om ni sitter där och febrilt försöker göra er hörda i cyberrymden och det inte funkar.

Kramelikram!

söndag 1 december 2013

Nyctereutes procyonoides vs. Österåkers 1-1

Ni kanske minns söndagen när våra hönor var panikslagna? Den söndagen kom ingen till skada. Förra veckan var det dags igen för hönsattack! Vi skulle åka till mina föräldrar på mat. Jag och yngsta dottern gick för att stänga in hönsen till natten. Precis när vi skulle stänga dörren smet en ungtupp ut. -Vi låter dörren vara öppen en stund så att han slipper in, sade jag åt dottern.

Han slapp in, men det gjorde också mårdhunden, för när vi kom hem från mina föräldrar fattades många hönor (hur många har jag inte ens orkat räkna ut). Tuppen PipOlf är död. Så även vår bästa ruvhöna. Två unghöns låg döda utan minsta tecken på våld utanför dörren. Säkert har de dött av hjärtsnörp. Åh, vad man är arg på sig själv. Varför lät jag inte tuppen vara ute? Varför stängde jag inte dörren?

Fyra dagar senare kom dottern i och sade i lugn ton -Det är en mårdhund i fällan. -Ha, ha skulle det vara en mårdhund i fällan skulle du nog låta lite mer panikslagen än så där.

Men det var faktiskt en mårdhund i fällan. Usch! -Skall vi släppa ut den? frågade dottern. Men den mårdhunden hade ätit lite för många hönor för att jag skulle tycka att det var en bra idé. Så vi ringde grannen Lasse som fick komma och skjuta den. Den var jättestor! Jag hade faktiskt aldrig sett en mårdhund på nära håll, men hade inte trott att de faktiskt var så där stora. Nu får vi hoppas att det var den här besten som faktiskt kalasat på våra hönor.

-Tänker du faktiskt fotografera den där? frågade äldsta dottern. -Ni är ju inte riktigt kloka ...