torsdag 30 januari 2014

Sy ullvantar

Har det där med stickning aldrig riktigt känts som din grej? Suktar du ändå efter varma, miljövänliga vantar i varmaste ylle?

Eller råkade favorittröjan krympa i tvätten? Blivit så där otäckt knölig och puttenuttig?

Då har jag ett tips för hur du på 1,5 h får ett par varma vantar.




Mät upp hur stor du vill ha vanten och klipp ut i önskad storlek. Det är lätt att klippa i färdigt krympt och ihoptovat tyg eftersom det inte "resmar sig".  Du kan med fördel välja att göra tunna vantar lite större, eftersom du då kan ha ett par fingervantar inuti, vilket gör dem ännu varmare förstås.

Så klipper du en till likadan bit, men där du vill att din tumme skall börja så klipper du ett hack in (som du ser på den övre bilden). Så mäter du tummen och gör en tumme (det är den lilla runda biten som sitter ovanpå biten i mitten). Gör hellre tummen lite för "lång" eftersom det senare av naturliga skäl är lättare att korta av den än att göra den större. : )För bättre passform klipper du även en avlång bit (den i mitten) som sys fast i tummen och i baksidan på vanten.

Jag gjorde så att jag först klippte ut mönstret i tidningspapper. Då kan du enkelt modifiera det och när det väl passar som hand i handske så kan du använda det till flera par. 
Sedan syr du för hand ihop dina vantar. Här kan du ju göra precis hur du vill, om du vill ha en annan färg på tråden, om du vill sy kråkspark eller som jag få till en bullig liten gullig söm i samma färg. 

Här ser du hur du syr vid tummen. Alla sömmar har jag sytt på utsidan utom den korta sömmen "under tummen". Den syr jag inifrån eftersom jag annars tycker att tummen börjar stå ut så väldigt. 

Innan du syr ihop dem kan du brodera på vantens ovansida eller så hittar du på något annat kul. Här har jag klippt av en gammal duk som jag hittade på loppis. Minns ni de där dukarna som var populära på 70-talet, där man virkade kring små plastringar? Just en sådan är det. 



Jag hittade även en gammal stickad rock på loppis för en femma. Den köpte jag och tvättade i maskin så att den krympte. Och så blev vantarna så här. De här vantarna är jättetjocka!
Kom bara ihåg att nuförtiden innehåller de flesta garn förutom ull även andra material som skall förhindra krympning. Plagg av de garnen går alltså inte att krympa utan det löns bäst att söka efter gamla, hederliga hemstickade tröjor. Eller dyra "märkeströjor". T.ex.de röda vantarna är av en gammal Ralph Laurent tröja jag kom över på loppis eftersom de tidigare ägarna haft otur i tvätten ...



tisdag 28 januari 2014

Maria testar: Bioresonans


Jag mår finfint. Tycker jag i alla fall. Trots det har jag bestämt mig för att ta reda på hur min kropp egentligen mår och om det är något jag kan göra för att förebygga och bibehålla min hälsa. Och så är jag ju väldigt nyfiken. Denna gång blev det bioresonans som fick stilla min nyfikenhet.

Bioresonans sägs ibland vara framtidens läkekonst, men visst kan man även läsa påståenden som att "Ju mer man läser om bioresonans desto mindre förstår man".  Den går hur som haver i korthet ut på att varje enskild cell i kroppen har en egen frekvens. När en brist eller ett sjukdomstillstånd uppstår ändras frekvensen. Med hjälp av sinusvågor mäts dessa frekvenser och man kan upptäcka när inte allt står rätt till i kroppen. Bioresonans kan alltså användas till att upptäcka bristtillstånd och sjukdomar i kroppen, men det går även att med hjälp av vågorna "rätta till" frekvensen och bota. Eftersom det verkligen låter väldigt flum flum och jag i år har bestämt mig för att med öppet sinne prova allt från flummerier till mera jordnära saker bokade jag  för mig och Jenk en tid till Sofia Isaacs på Solkatten. 

Det börjar med att man sätter sig i en stol med en filt över kroppen. Filten är full av metalltrådar. Varken jag eller Jenk kände något av behandlingen. Ja, jag fick ibland små hjärtklappningar och micro-ångest attacker, men det tror jag mer berodde på vad Sofia hittade i min kropp ...

Filten är kopplad till en sådan här manick. Här knappas det in det som specifikt skall undersökas. Det kan vara allt från parasiter, stress, hjärta, potensen, levern, hormonerna. Ja, verkligen allt känns det som.

Det som känns bra är att man kan mäta på flera nivåer. T.ex. säg att det visar att levern inte mår bra. Ja, då kan man gå in på den patologiska nivån och undersöka leversjukdomar, t.ex. hepatit. Det är alltså här man kan förebygga, d.v.s. märka att något inte är vad det borde vara, men ännu inte har resulterat i en sjukdom. 

Det är här det börjar bli snudd på skrattvarning (och även Sofia erkänner att det ibland brukar kännas lite småroligt att stå och vifta med denna magiska stav). Staven är nämligen kopplad till maskinen och om Sofia knappar in t.ex. sköldkörteln i maskinen och trycker på stavens knapp så börjar den röra på sig. Om den rör sig runt, runt så är allt ok, men om den svänger upp och ner så är det något fel med sköldkörteln.

På samma sätt man kan knappa in mineraler och se om man har tillräckligt av dem i kroppen, knappa in elsmogg och kolla om man har mycket el i kroppen, knappa in geostress och kolla om man utsätts för jordstrålning, knappa in en mängd olika mögel ...



Sofia in action

Så vad tyckte jag då? 

Ja, det visade sig att jag hade brist på några mineraler och det är ju bra att veta. Jag har varit emot att slentrianmässigt slänga i mig vitaminpiller och kosttillskott och var ute efter att få veta om det var något jag faktiskt behövde och det fick jag veta. Sedan fick jag veta att jag var försurad. Att jag är sur i största allmänhet är kanske inte något nytt, men att min kropp led av försurning var en nyhet. Dock en nyhet som inte gjorde mig glad. Inte alls. Man har ju nämligen hört att sjukdomar trivs bättre i en sur kropp än i en basisk kropp. Men visst var det bra att få reda på det. Så nu blir det att äta basisk mat en stund. Det visade sig nämligen att såväl ägg som havregrynsgröt försurar kroppen och det har ju utgjort en stor del av min kost när jag har gått omkring här hemma. Ändring på torpet skall det bli!

Jenk visade sig ha en parasit, vilket inte alls är ovanligt fick vi veta. Usch vad äckligt det lät! Tur att Sofia kunde behandla dem direkt. Han har även klagat på att hans energi tagit slut mellan varven och att benen ibland knappt gått att lyfta av vad han känt sig energilös. Manicken visade utslag för underaktiv binjure. Så då får han börja knapra öljäst. Det som kändes bra var känslan av att allt gick att bota. Utan att behöva knapra i sig medicin i egentlig mening. 

På kvällen efter behandlingen frågade jag Jenk hur det kändes i kroppen. -Det känns nästan som att jag inte har någon kropp. Så lätt känns den. Det går till och med lättare att andas ...
Om någon månad skall vi göra en uppföljande behandling för att kolla om allt blivit bättre. 

Bioresonans får 3 ½ hjärtslag av 5. Det är väldigt, väldigt intressant. Men kanske är det främst  forskaren i mig som skulle vilja veta lite mer. Ok, om jag är sur. Men hur sur? Mycket sur? Eller bara lite för lite basisk? Jag funderar faktiskt på att kissa på ett PH-papper för att ta reda på : ) men ändå känns det bra att veta. Här har jag ju levt i tron att allt är bra.  Och Sofia var duktig på att direkt säga vad man kunde göra åt saken, vilket även kändes bra. Jag var inte tvungen att själv gå hem och leta på nätet. 

Det som jag även tyckte var väldigt bra var att få koll på det som faktiskt var bra. Ingen av oss visade några utslag för mögel. Friskt hus! Ingen av oss hade någon geostress. Vår säng står tydligen på rätt ställe i huset! Mina hormoner var i skick. Jag är ännu ingen klimakteriehäxa utan kan skylla min elakhet på något annat! 

Som sagt det finns spridda röster om fenomenet bioresonans, men har man problem med något eller vill veta hur kroppen mår tycker jag man bra kan prova. Det är inte något farligt och det är inte obehagligt, vilket gör att det som alternativmedicin kan vara ett alternativ så bra som något.  Jag kommer att testa igen. 


fredag 24 januari 2014

Fröbeställning och boktips!


I lördags var det dags för ekotanternas årliga frötittarkatalogsträff. Även detta år bestämde vi för att ta våra från från Runåbergs fröer. Vi var nämligen väldigt nöjda med deras frön ifjol.

Runåbergs fröer har även gett ut en finfin bok som jag önskade mig i födelsedagspresent. Och fick! Boken känns som allt jag behöver inom trädgårdsodling (både grönsaker och blommor). Absolut värd att ha i bokhyllan! Att Runåbergs fröer även är ett småskaligt fröföretag som värnar om miljö och kulturarv tycker jag känns bra. Det känns även bra att de testar sina sorter i sin egen odling och verkligen kan gå ut med att de har sorter som passar vårt klimat. Plus att de har ett brett sortiment av ekologiska fröer. De senaste åren har det för mig nämligen börjat kännas allt mer viktigt att även det lilla fröet är ekologiskt. Det är ju därifrån allt startar. Eftersom grödorna som odlas för fröframställning inte skall ätas så besprutas de något enormt. Om de då inte är ekologiska vill säga.

I år har jag ganska mycket från från ifjol. Dem tänkte jag använda. Visst kan man testa grobarheten på sina frön, men sånt orkar inte jag. Jag kör på tur helt enkelt och hoppas på det bästa. Några nya grejer skall jag i alla fall testa:
Palmkålen 'Nero di Toscana'. Den här kålen såg jag förra sommaren i en besöksträdgård och den var så vacker. De hade använt den här och där i trädgården och den är ju väldigt hög och maffig.
Daikon 'Misato Rose'. Denna används som Rättika, vilket jag i och för sig aldrig har använt, men har förstått är ett mellanting mellan rädisa och morot. Vacker!

Kålrabbin Superschmelz. Kålrabbi tycker vi om i vår familj och det blev en av fjolårets odlingsfavoriter. I år skall jag odla en röd 'normal' variant. Och så denna groteska bjässe. Om man gödslar den väl kan de bli uppemot 10 kg. Vilket jag i och för sig inte tror händer hos oss, men det går ju att testa. (Bilden är från www.impecta.se)
Visst har jag även tidigare försökt odla Gyllenbär, men utan resultat. De har helt enkelt inte hunnit mogna. Så när jag läser om sorten 'Goldie' som nästan är lika lätt att odla som ogräs så bestämmer jag mig för att göra ett nytt försök. 
Och så blir det förstås några nya tomatsorter, mera gurka (både slang och friland), nya ärtsorter ... Roligt, roligt skall det bli.

Ja, och så skall jag pröva grönkål. Det har man ju hört mycket gott om. Och växa bra lär det ju göra. Problemet är bara att jag tycker det är äckligt. Men summan av allt skall ju vara konstant, så en äcklig sak ut (vinterpumpa) och en äcklig sak in (grönkål). Låt våren komma!

torsdag 23 januari 2014

Jag och Zlatan


Om ni inte tycker om människor som skryter skall ni inte läsa detta inlägg.

Men visst är det lite häftigt att det är jag och Zlatan som toppar utlåningen av faktalitteratur? Om så än i Vörå ... Har alltid tyckt att de där Vöråborna har bra smak. Nu skulle det bara gälla att lägga sig an med lite Zlatan-manér.

onsdag 22 januari 2014

Bönhörd

För några veckor sedan misströstade jag över att vi inte fick några ägg. Nu vet jag knappt vad vi skall göra med alla äggen? Tack hönorna!

tisdag 21 januari 2014

Herr Kodial

Det finns butiker med bra service och så finns det butiker som har en sådan service att man bara ler inombords. Ja, och så finns det ju butiker som lämnar mycket övrigt att önska, men dem tänker jag inte ägna någon energi just nu.

I lördags besökte jag och några Märthor Kodials gårdsbutik i Singsby. Det var en riktig upplevelse och jag rekommenderar verkligen ett besök hos herr Kodial och hans ekologiska grönsaker, frukter, livsmedel och kosmetika. Vi blev verkligen förvånade över den mängd produkter som rymdes under hans tak och som sagt det engagemang som den mannen visade för sina kunder. Det var riktigt, riktigt roligt. Hör och se!

Herr Kodial hälsade alla gäster välkomna genom att ta i hand (!). Eftersom vi var tidigt ute och det inte fanns några andra morgonpigga kunder i affären berättade han gärna om sin butik och hur allt började. Jag drog lite på munnen när han började berätta att allt egentligen började med en liten odlingstäppa och en önskan om att odla ekologisk mat till sin nyfödda son.  Ja, vi är ju många som tänker så, vad skall det bli av oss?

Sedan berättade han lite om produkterna i hans butik och deras filosofi att de när de sätter priser alltid funderar på om de själva skulle ha råd att köpa produkten. För dem känns det viktigt att även t.ex. småbarnsfamiljer kan unna sig ekologisk mat. 

En ny produkt som han gärna berättade lite mera om var färsk,ekologisk gurkmeja. Det hade ingen av oss sett tidigare och han berättade så varmt om den så vi nästan alla kom hem med en egen påse. Den används ungefär som färsk ingefära och själv tänker jag i smyg försöka slänga ner en bit i familjens smoothisar. Främst med tanke på sonens knän och leder ...

Mitt i allt försvann han för att bre lite smörgåsar till oss! De var nästan svårt att äta upp de små mästerverken, men tur att vi gjorde det för goda var de. Och så bjöd han på ekologiskt te och ekologiska kex. 

Överallt i butiken fanns det små skålar med provbitar på det ena eller det andra. Plötsligt kom han ut med en rykande plåt med rostade rotfrukter. Gott, gott! En förpackning med sådant placerades direkt i köpkorgen. Bra som start och kryddning för att sedan dryga ut med egna rotfrukter.

Alla kunder som gjorde ett inköp fick två morötter i kassan. Herr Kodial är faktiskt riktigt känd för sina goda morötter, många som pratar om dem ... Och så fick vi en penna ...

Och plötsligt hade vi blivit utsedda till veckans kund. Allihopa! Så då fick vi allihopa en bukett eterneller och så fotograferades vi och hamnade på FB. 

Ja, herr Kodial är en trevlig man och det blir definitivt till att besöka honom flera gånger. Bor även du i Vasatrakten tycker jag att även du skall hälsa på. 



måndag 20 januari 2014

Köttfri måndag: Borsjtj

Minns ni Soppagruppen som vi startade för nästan ett år sedan? Fyra familjer som i tur och ordning bjöd hem varandra på mat en hel vanlig vardagskväll? Där menyn inte fick bestå av något annat än soppa och bröd? Ja, gruppen lever kvar om än väldigt sporadiskt. Men bra så. Det är lika roligt varje gång man får en inbjudan om att man får åka till byn på mat.

Senast var det grannarnas tur att bjuda. På matbordet stod en härlig Borsjtj-soppa. Och döm om min förvåning när hela familjen väl hemma i trygghetens vrå lovordade soppan och tyckte den hade varit jättegod. Att mina barn frivilligt skulle erkänna att de lajkar rödbets-och kålsoppa hade jag inte väntat mig. Så jag var snabb att be om receptet.

Varsågoda! Här är Christines recept på Borsjtj-soppa. Och eftersom Christine är en riktig matmor så finns det inga exakta mått. Hon kan det där med att 'höfta'.

Borsjtj

Grovt rivna rödbetor
Strimlad vitkål
Grovt riven morot
Vatten
Buljong
Vinäger
Timjan
Salt och peppar
Lök
Vitlök
Lagerblad


Fräs rotfrukterna för att få en mustigare smak. Låt koka ganska länge. Spara lite av rödbetorna som du sätter i mot slutet för att få en fin färg. Servera med smetana och ett gott bröd. 

lördag 18 januari 2014

Bananplättar

Har du skruttiga bananer hemma?
Sådana där bruna böjelser som ingen längre känner för att äta?

Då kan du göra bananplättar! Perfekt till efterrätt eller mellanmål. Till fem personer mosade jag tre bananer och blandade i fem ägg. Mer än så behövs inte.

fredag 17 januari 2014

Maria testar: Djuptöjning

Under året som kommer har jag lovat mig själv att prova på olika saker som jag tror kan vara bra för min hälsa. Först ut är djuptöjning.
De senaste åren har jag märkt att jag blivit allt styvare och stelare. Avundsjukt ser jag på barnen som böjer sina kroppar än hit och än dit. När mina ögon föll på en kurs i djuptöjning tänkte jag att jag borde ge det en chans, trots att (hittills) inte har sett det som min grej. Jag gillar ju fart och fläkt. Blir man inte svettig känns det som bortkastad tid. Att lägga sig ner en och en halv timme i sträck är bäddat för pirr i benen och fladdrande ögonlock ...

I annonsen stod det att man skulle ta med kuddar, filtar och liggunderlag. Här har jag packat ner vad jag tror mig behöva, d.v.s. filt, liggunderlag och kudde. När jag steg in i gymnastiksalen låg det redan flera kvinnor uppradade -Oj, vad många kuddar ni har, kunde jag inte låta bli att utbrista. För det var kuddar och det var kaffepaket och det var filtar och långa rep. Sedan efter en stund så steg vår lärare in i rummet. Hon var klädd i en velourdräkt och hade en stickad basker på sig under hela passet. Fnissade lite inombords.

Så började vi på. Det första hon sade var att vi skulle slappna av. Bara så där. Och jag kom på att jag inte ens riktigt visste hur man slappnade av. Bara så där. Alla andra låg och blundade och jag bara låg och smygtittade runt mig. Till sist lekte jag att jag slappnade av. Bara så där. Så skulle vi känna in vad vår kropp ville ha just idag. Min kropp uppförde sig så bra så det gjorde inte ont någonstans. Kanske den ville gå hem?

Rörelserna (töjningarna) vi gjorde var inte svåra, men visst kändes de. Det som är lite speciellt med djuptöjning är att man skall göra det med en kall kropp. Alltså man skall inte värma upp innan. För värmer man upp (som t.ex. när man springer) före töjningen så töjer man mest musklerna, men det vi är ute efter är att komma ner ända till leder och bindvävnad. Därför kall kropp. Och så håller man kvar varje töjning i tre minuter.

Det som kändes väldigt befriande var när vår ledare berättade att många deltagare brukade fråga var den och den töjningen skall kännas, men att det inte finns något rätt svar på den frågan. Det känns på olika ställen på olika människor beroende på var ens kropp behöver töjas. Och visst kändes det. Som ett resultat av att jag springer är jag ganska spänd i baken (inte väderspänningar) och än vad jag töjde så kändes det i baken.  Det finns två regler i djuptöjning 1) Varje töjning måste kännas någonstans 2) Ingen töjning får göra ont. Och det var här jag fick problem ... för var går gränsen mellan att tänja på djupet och att det gör ont. För rätt så ont gjorde det ju, men jag är liksom uppväxt med att klart det måst kännas om det skall vara någon nytta. Så här är jag lite osäker faktiskt.

Men resultatet? Ja, redan första töjningen gjorde att jag trodde att jag skulle få ryggskott. Det bara drog längs ryggen. Men det gick snabbt över och jag kände direkt att jag behärskade det här. 1 ½ timme gick också förvånansvärt snabbt trots den tröga avslappningsmusiken med mjuka indianrop och vattendroppar. Efteråt kändes det skönt i kroppen och inatt har jag sovit som en stock. I morse hade jag inte ens stela axlar som jag brukar ha utan jag sträckte på mig i sängen, det knakade lite skönt och så var jag fit for fight.

Djuptöjning = 4 hjärtslag av 5 (Vilket är tur eftersom kursen är på 10 gånger. Jag måste ju ge ett annat betyg om jag tänker dö av tristess om några gånger). Vet inte riktigt vad som skulle ha behövts för det sista hjärtslaget. Kanske lite mera glamour, lite bättre musik eller åtminstone lite svett. Ett stort plus är att det var så enkelt att lära sig rörelserna att jag åtminstone i teorin lätt kan göra det hemma eller lära det vidare till min (ha ha) ännu stelare man.

torsdag 16 januari 2014

Vickis pastarecept!

Här kommer receptet på pasta som Vicki nämnde i en kommentar! Vill passa på att tacka henne även så här "offentligt" : )

PASTADEG

Ingredienser

3 ägg
3 dl durumvete
2 msk olivolja
1 tsk salt

Gör så här

Blanda alla torra ingredienser i en stor bunke. Gör en grop i mitten av mjölet och knäck äggen där i. Häll i olivoljan. Blanda ihop med en trägaffel till allt är blandat.
Knåda rejält på mjölat (durumvete) bakbord i 10 minuter för hand så att degen känns elastisk och smidig.

Vira in den i plastfolie och låt vila i kylen i minst en timme.

Ta upp degen på mkt lätt mjölat bakbord igen och knåda den ca 5 minuter så att den blir varm och mer elastisk.

Dela degen i två delar och kavla på mkt lätt mjölat bakbord den till ca 1,5 mm tjocklek. Jag använder inget mjöl till kavlingen – det brukar inte behövas.

Skär ut plattor till lasagne och lägg på en handduk om du inte använder den genast.

Till ravioli gör man två plattor varav den ena skall vara lite större än den andra. Lägg små högar av ravioli”smeten” på ena plattan. Pensla med äggvita mellan ”högarna”. Lägg andra plattan ovanpå och tryck till mellan ”högarna” och skär eller sporra ut dem. Tryck till alla sidorna med gaffel så att det blir ordentligt tätt. Koka några åt gången.


Bandpasta: Antingen kan man skära ut strimlor från plattorna eller dofta över lätt med mjöl och rulla ihop mycket löst och skiva så att det blir strimlor. Häng upp dem över kvastskaft att torka om du inte använder dem färska. 

Honey moon

Vet ni varför smekmånad heter Honey moon på engelska? Jo, för att tidigare gav man det nygifta paret en kruka med honung. Av denna honung skulle de varje dag äta en sked. Honungen räckte ungefär en månad. En månad full med tjola-hopp-san-sa.

tisdag 14 januari 2014

Boktipset: Den magiska gnistan

Denna gång tänker jag berätta om en bok som jag har läst den senaste månaden. Nämligen boken Den magiska gnistan av Kajsa Ingemarsson

Jag är inte långsam att läsa och inte är boken heller ovanligt tjock, men för mig tog det väldigt länge att komma igenom den. Det här är en bok som du inte läser direkt från pärm till pärm. Nej, du läser några sidor och så lägger du den ifrån dig. Av två anledningar. 1) Du har läst något som du vill fundera över 2) Du blir irriterad för att texten tog upp samma sak som du läste några kapitel tidigare.

Tyckte jag boken var bra? Nja, som sagt den är rätt så tjatig. Den använder även ord och uttryck som jag har lite svårt för. Typ, 'universums samlade kapacitet', 'din inre vägledning' och liknande. För mig handlade det mer om att läsa mina tankar på ett annat språk. För mycket av det som jag tror på kommer fram i boken, men med helt andra begrepp och tankevärldar. Och det var lite kul att känna igen sig faktiskt.

Så det var inte en bok som jag vill äga, inte heller som jag vill läsa på nytt, inte en bok som jag direkt rekommenderar vidare, men ändå... den hade sina guldkorn. Och jag tror att det är en bok där var och en av läsarna hittar sina egna guldkorn. Och de guldkorn jag hittade, ja de har jag funderat jättemycket på. Och de tror jag kommer att finnas i min öken under hela mitt liv. Och det är ju något stort i sig.

Det var främst tre saker som jag tar med mig:

1) Ordet 'Livsupplevelse'
Jag tyckte det här var ett så fint ord. Jag hoppas verkligen att jag med alla sinnen får uppleva mitt eget liv. Med allt vad det kan innebära. Att jag vågar gå alla vägar och att jag känner att jag lever fullt ut.

2) Den berömda skådespelerskan
Boken berättar en berättelse om en känd skådespelerska som medverkar i en teaterpjäs som floppar. Publiktillströmningen är verkligen inte stor och många är besvikna på den uteblivna framgången. Men inte skådespelerskan. Bottennappet påverkar inte hennes självkänsla utan hon konstaterar att allt i livet inte är menat att vara stora succéer. Ibland är det bara en enda människa som behöver få höra, läsa eller uppleva något för att det skall vara värt det. Framgång mäts inte i antal frälsta själar utan i förmågan att stundtals nå en enskild individ.

Och det gjorde mig så lugn. För visst är det så att man lätt dras med. Man vill sälja MÅNGA böcker, man vill ha MÅNGA bloggläsare, man vill att MÅNGA kommer och lyssnar på mina föreläsningar, man vill ha MÅNGA vänner ... men sist och slutligen för att göra skillnad, för att det skall ha en betydelse ur ett större perspektiv så behöver man inte tänka så. Huvudsaken är att det som skall ske faktiskt sker.

3) Maslows sjätte behov
När jag skrev studenten, minns jag att en fråga i realprovet var att behandla Maslows behovshierarki. Sedan dess har den dykt upp ett flertal gånger under min studietid och i mina jobb. Den är hårdnackad den där modellen. Verkligen. För något år sedan pratade jag med en god vän om att det som jag så länge eftersträvat -få sitta med i olika styrelser, arbetsgrupper och beslutsorgan, att få ses som någon som hade en åsikt och som fick vara med och besluta, som fick vara med och leka - inte längre kändes viktigt. Att jag allt mera ofta tackade nej, drog mig ur. Ville göra annat. Hon drog parallellen till Maslows behovshierarki när hon sade att -Maria, det är för att det fjärde behovet 'uppskattning' är tillfredsställt. Nu jobbar du för fullt på det sista behovet -att förverkliga dig själv. Och kanske är det så. Att jag sagt upp mig, skapat mitt eget jobb, mitt eget liv, bestämt att jag bara gör sådant som är kul just precis är uttryck för att jag förverkligar mig själv. Och sen ... vad händer då? Då är ju behoven slut.

Därför tyckte jag det var så intressant att läsa Ingemarssons tankar kring ett sjätte behov -Behovet av att nå sin andliga potential. Ett behov som enligt henne förr eller senare gör sig påmint när man rör sig uppför trappan. Och kanske är det så. Att man när man sitter där och fick det man ville ha börjar fundera på vilken betydelse allt det här har ur ett större perspektiv. Att man börjar se sig om efter helheten. Vad är min roll? Jag väntar med spänning!

Är det någon av er som läst boken? Vad tyckte ni?

måndag 13 januari 2014

Pastamaskin

Jag funderar på en pastamaskin. Visst låter det lite mysigt att göra egen pasta? Men vete tusan om man skulle använda den? Onödigt att köpa en maskin som inte används. Och ekologisk pasta är ju inte så dyr. Och bekvämt är det också. Men ändå? En pastamaskin. Suck!

Är det någon av er som har en pastamaskin? Använder ni den? Gör den er glad?

Kallt

Så kom kylan. Äntligen! utbrister någon. Huj! ryser någon annan. Det har onekligen sina små tjusningar med att bo i ett gammalt hus när kylan får stockarna att knäppa. Och än är det bara början. -15 på mätaren är ju egentligen ingenting att tala om ...
Ullsockor på fötterna. Långkalsonger. Stickade tröjor. 

Morgonen börjar med att i ficklampans sken försöka utläsa hur kallt det egentligen är. Vilket rent psykologiskt sett är rätt idiotiskt. Vet man inte hur kallt det är så fryser man ofta inte lika mycket

Det eldas. Morgon och kväll. 

Överallt där det går att elda, så eldar vi. Under kalla dagar kännetecknas invånarna i gamla hus av att ovansidan på tummarna ofta bär spår av sot. Ett resultat av att papper och ved skjuts in i vedspisen. 

Varm honung i mängd och massor. Eventuella förkylningar skall motas i grind och kroppar skall värmas inifrån. 

Vattnet fryser och värmeblåsare surrar här och där. Lyckan när det återigen fräser och spottar ur kranen brukar vara stor.

Vardag. 

torsdag 9 januari 2014

Överraskning

Nu har det knappast undgått någon att jag för någon månad sedan fyllde 40 år. I ett inlägg här på bloggen skrev jag om att jag önskade mig upplevelser. En av dem som tog mig på orden var min vän Trissan. På min födelsedag fick jag ett sms där det stod "Grattis på födelsedagen. Den 8.1 kl. 10 skall du vara påklädd och klar. Då hämtar jag dig för en överraskning". Som jag har väntat. Vad skulle vi göra? Vad skulle jag ha på mig? Eftersom Trissan är erkänd fotograf vet man aldrig om man hamnar på bild ...

Det enda jag hade fått veta var att det var inomhus och att det skulle glädja din man. Direkt såg jag framför mig någon typ av pinup-kalender. Behöver jag raka benen? var därför min följande fråga. -Nej, låt det vara.

Kl.10 satt jag därför som en ängslig pensionär och tittade ut genom fönstret. I min handväska låg en rakhyvel. I fall om. (Det vet jag i och för sig inte om pensionärer brukar ha)

I framsätet på hennes bil låg följande två saker -som en ledtråd. -Åh, skall vi slakta och stycka, frågade jag. Trissan log. Jag suckade inombords. Jag som tycker att styckning är så tråkigt. Så åkte vi iväg. 

Vi åkte hem till Trissans kök och på hennes köksbord fanns en trave med böcker. Då blev jag lite gladare. För korv hade jag aldrig gjort. Men ändå kände jag mig lite misstänksam ... jag har nämligen alltid tyckt att hemlagad korv ser lite småäcklig ut och ju köttigare korven är i affären desto sämre åtgång brukar den ha i vårt hushåll. Men nu var det dags att slänga alla förutfattade meningar. Här skulle stoppas korv!

Vi valde att göra en väldigt pepprig korv och började med att väga upp alla kryddor. Vi valde grovmalen svartpeppar, vitpeppar, chili, vitlök, muskot, ingefära och paprika. Sedan i med lite rörsocker och rätt så mycket salt. 

Grissvålen skulle skäras loss från skinnet och styckas i mindre bitar. 

Och så var det dags att mala det frusna köttet. Jag har alltid föreställt mig att korv är något man gör i samband med slakt eller vid bestämda tider typ julen, men eftersom det första man gör är att ta upp en frusen köttbit, skära den i bitar och sedan mala den i kvarn är ju köttstoppning något man kan göra i princip när som helst. Här fick jag tänka om! Vi gjorde korven på nötkött, men det går ju i princip med vilket kött som helst antar jag.

Trissan hade en riktig rejäl handdriven köttkvarn som hon fått ärva av sin mormor. Och eftersom Trissan vet att man skall stryka en nybliven 40-åring medhårs berömde hon mig för mina effektiva vevningar och mina nigningar (så måste man göra för att få in den rätta knycken märkte jag).

Vi malde köttet och svålen två gånger. Först grovt och sedan lite finare. Så skulle kryddorna i smeten och så skulle det knådas. Kallt blev det om händerna så det var tur att vi var två som kunde turas om. 

Nu kom den mindre gemytliga delen. Tarmsköljning. Vi hade naturligtvis äkta naturtarm. Eller naturligtvis och naturligtvis ... det är kanske det som är svårast med korvstoppning att få tag i bra tarmar. Men Trissan hon har sina kontakter.

Bara man inte tänkte på vad det var man höll på med gick det riktigt bra. 

Med de rätta kontakterna får man även låna sådana här grunkor. En handvevad korvstoppare i rostfritt stål. Men vi har faktiskt när jag tänker efter en korvstoppningsmojäng till vår köttkvarn så inte ens bristfälliga kontakter kan hindra mig.

Nu skulle tarmen (eller fjälstret som vi kan välja att kalla det) trädas på. Här kunde vi bara konstatera att övning ger färdighet. 

Och så började korven välla ut. Trissan vevade och jag styrde. Det ni ser uppe i högra hörnet är en svartvinbärsflaska. Först efteråt kom vi på att det även skulle vara lite vätska i korven. Ops! Det är så skönt att jobba med en annan likasinnad. Jag vet inte hur många gånger vi sade under dagen att -Så noga kan det väl inte vara? T.ex. korsvstoppningsmojängen skulle vara fyra grader när man började på. Vi kände med handen och konstaterade kallt. Det fick räcka. Och det räckte också för brabra blev det. 

Och så snurrades korvarna. 

Stolt 40-åring visar upp att hon numera även kan titulera sig korvmakerska. Visst fina? Inte alls så där färglösa och tråkiga som jag hade tänkt mig.

Jag konstaterade att en kunskap är det bästa man kan ge bort till present. Dels för att det är en upplevelse när man förvärvar kunskapen, dels för att man med ökad kunskap växer som människa och dels för att man har nytta av det resten av livet. För jag tänker absolut göra korv flera gånger. Socialt var det också och vi hann prata massor. Och skratta!

Sedan åt vi en riktig festmåltid beståendes av stekt korv, surkål med lingon, saltgurka och potatis-kålrotsmos. Till det drack vi svartvinbärssaften som vi glömt att hälla i smeten.

Och vad tyckte jag om korven? Den var så god så ni kan inte tro. I och för sig tänkte jag mer på maletköttbiff än på korv när jag åt den, men det är tänkt som en komplimang till korven. Jag är säker på att den här korven skulle gå hem hos alla i vår familj. Vi delade på korven och nu ligger det vackra, feta korvar i min frys och väntar på expertutlåtande från familjen.

En hellyckad dag! Tack Trissan!

tisdag 7 januari 2014

Elda ris


Ris skall eldas antingen direkt man har fällt trädet eller så typ ett år efteråt när det har torkat ordentligt. Redan efter några veckor har riset dragit i sig så mycket fukt att det blir väldigt, väldigt svårt att få fyr på. Eftersom vi i mellandagarna sågade ner en del träd, har de senaste dagarna gått åt till att dra och elda ris. Vi hade även några gamla synder att elda upp, ris från träd vi sågade ner ifjol.

Vi har visserligen en vän som brukar säga att organiskt material inte skall eldas upp utan åter användas i naturen och det är en tanke jag tycker om. Och visst funderade vi på att låta riset förmultna, men vi skulle inte ha orkat titta på det. Och ju mer ris vi drog och ju tommare det blev mellan stock och sten, desto lättare blev min själ. Desto ljusare kändes livet och desto rymligare kändes naturen.

Nu är jag verkligen inte insatt i feng shui-tanken. Inte det minsta. Men jag kan tänka mig att naturens egen energi fladdrar lite extra fram och tillbaka när den inte fångas av en massa dött ris. I motsats till mig. Jag fladdrade inte det minsta. När kvällarna kommit har jag kvidit inombords över min trötta lekamen. Men oj vilken skön känsla det är att ha jobbat fysiskt! Och vad bra man sover på natten! Mera fysiskt, frivilligt arbete till folket!

måndag 6 januari 2014

Novisens ägg

I förrgår när jag och äldsta dottern var ute på gården utbrast hon plötsligt -Vad är det för liv i hönshuset? Tänk om någon är där? -Nej, så låter det inte, sade jag. -Det låter mer som om de vill värpa ...

Och mycket riktigt. Den dagen fick vi ett ägg. Igår fick vi tre stycken. Och idag två. Så det är absolut på rätt väg. Några av äggen har små stänk av blod på sig och vi kan anta att det är unghönorna som krystar ut sina livs första ägg. Att äggen inte heller nödvändigtvis ligger i värpredena utan hittas på såväl golv som under sovpinnar visar på att det är små värpande noviser som vi har att göra med. Undrar om de blir förvånade när det plötsligt ploppar ut ett ägg? Vet de om vad som skall hända eller blir det mer ett förvånat 'åhå' ? Blir de stolta eller lite skamsna?

Jag undrar.

onsdag 1 januari 2014

Årets som gick

Så har ett år blivit historia. Och man kan undra vad som egentligen hände under året som gick. På Flemmingsbacken var 2013 året när
Vi köpte mera skog. 2013 var även året när vi avverkade i egen skog och fick känna att vi både kunde bygga saker av eget virke (bräda om uthuset, lägga nytt tak, bygga bord och bänkar ...) och värma upp huset med egen ved. En speciell känsla.

Jag lärde mig att göra egen tvål. Som snabbt följdes av egen schampootvål. Tillsammans med egengjord deodorant och egen bivaxsalva som används från allt till nattcreme till borttagning av mascara har vi klivit ett stort steg bort från kemikalieträsket.


Året 2013 kommer jag själv att komma ihåg som året då jag grubblade ganska mycket. På livet. I början av året var jag ovanligt rastlös och smått nedstämd. Jag läste massor. Sedan började livsandarna vakna och tankarna flyga fritt. En del nya idéer föddes och en känsla av att jag bara skall vänta. Att det snart kommer att hända något. Att detta något kommer att ske 2014. Spännande!

Vi hade en spektakulär översvämning. För första gången i våra liv var jag tvungen att fly undan vattenmassorna. I TV fick vi även stoltsera.
Året 2013 var året då kycklingarna gjorde sin entré på Flemmingsbacken. Visst hade vi fått kycklingar redan året innan, men bara fyra stycken. Därför kändes ökningen till 30 stycken enorm. Tyvärr gick många av kycklingarna en brutal död till mötes i och med våra två besök av mårdhundar. Dessutom visade det sig finnas en hel del tuppar bland kycklingarna. Men summa summarum, förra vintern bodde 9 hönor och 1 tupp i vårt hönshus. I år huserar 15 hönor och 3 tuppar hos oss, så lite går det framåt trots våra bakslag.

Vi prövade på att "tänka stort" när det gällde odling. Ett rejält morotsland fick vi till. Och bra växte det. För tillfället ser morötterna i vår jordkällare ut att räcka långt in på våren/försommaren och de är i prima skick. Vår självhushållning tog sig härmed ett stort kliv framåt. Under sommaren som kommer skall vi absolut pröva nya grödor.

2013 har handlat mycket om kaniner. Kaninungar i mängd och massor, den första kaninslakten, kanin på tallriken, sommarkaniner till uthyrning, kanintankar och kaniner till salu. Tack och hej! Kaniner var inget för oss. Vi är glada över alla som ville ta över våra kaniner. Det kändes verkligen som att de fick ett bra hem hos er alla.

Ja, något av det största som hände under 2013 var väl att Jenk bytte sitt skrivbordsjobb till att bli biodlare. Hela våren, sommaren och hösten gick åt till att sköta bin, bygga upp bigårdarna, fixa etiketter, göra hemsida, odla drottningar, smaka på pollen, drömma, tappa honung, ordna honungskvällar och kurera bistick.

Biodlingen är definitivt en av 2013:s grejer.

Och så har vi ju byggt och renoverat en del. Ett "café", ett nytt sovrum, en port, ett nytt tak, en ny fasad och fina festrummet på uthusvinden är årets avslutade byggprojekt. Ett annat projekt har just påbörjats, men det avslöjar jag senare.
Istället för att i år utmana oss med en självförsörjningsmånad beslöt vi oss för att ta en vegetarisk månad i syfte att hitta nya vegetariska recept. Resultatet blev lyckat och idag äter vi enligt principen två dagar vegetariskt-en dag kött-två dagar vegetariskt-en dag kött.

Slutet av år 2013 gick mycket i fylleriets tecken. Jag fyllde 40 och fick några ljuslyktor, några bänkar, några bord och en festlokal av min man. Vi kan säga så här att slutet av året för mig gick åt att 40-årskrisa och för Jenk gick tiden åt till att bygga.

Och livet det gick, varje dag på Flemmingsbacken. Vad skönt med nytt år, med fler dagar och med ännu mer liv.

Tack, alla ni som följt med oss under det gångna året. Hoppas ni vill vara med oss ett år till.