måndag 30 juni 2014

När det oväntade händer

Har du tänkt på en sak? Var finns jordens centrum? Är det i New York, Helsingfors, London eller Bangkok? Var händer det saker? Eftersom jorden är rund innebär det att precis varje punkt på dess yta är lika mycket centrum som någon annan. Det betyder att platsen där du befinner dig är lika mycket värd som någon annan.

Jag bor i en liten by med 300 invånare. I en röd gammal bondstuga ute på landet. Lite avsides. Jag träffar vanligtvis inte så många människor per dag. Det brukar gå många dagar i sträck som ingen förutom familjen ringer på min telefon. Men ändå känner jag att jag har alla möjligheter i världen. Jag kan befinna mig precis där jag skall vara just då.

I november ifjol fick jag ett mejl. Ett helt vanligt mejl som jag snabbt läste igenom. Ett mejl som först inte egentligen väckte min nyfikenhet desto mera. Mejlet var från Norstedts förlag och de frågade om jag var intresserad av att skriva en bok för dem.

Sakta gick det upp för mig att ett utländskt förlag (nåja, som finlandssvensk känns Sverige inte riktigt utländskt, men det låter ju onekligen bra) hade tagit kontakt med mig. Att de hade frågat mig. Att de hade erbjudit mig att ingå i deras stall. JAG! Att de helt enkelt visste om att jag fanns! Trots att jag satt i min lilla stuga, klappandes min lilla katt och ätandes mina morötter. Att de läst vad jag skrivit! Trots att jag varit lite styv i korken och bestämt gett ut mina böcker på eget förlag. Trots att jag tappert kämpar på med min lilla uglyblogg.

Efter mycket prat och diskussioner blev det så bestämt att jag skall skriva en bok om praktiskt självhushållning för Norstedts. För mig är det hur stort som helst. En bok på 256 sidor! En tjock bok. En bok med vackra bilder. En bok med tjocka pärmar, En bok med roliga illustrationer. Å vad spännande. Och å vad skrämmande. Boken skall komma ut hösten 2015, vilket gör att tidtabellen är knapp. Men vad gör det när jag får skriva, skriva, skriva!

Visst är det otroligt häftigt att bli tillfrågad. Och jag känner mig väldigt privilegierad när jag vet hur hårt många kämpar för att komma framåt med sitt skrivande. Men egentligen är det inte boken i sig som för mig är det häftigaste. Egentligen skulle det inte ha varit hela världen om det inte hade blivit någon bok. Det allra häftigaste är att de frågade. Att det där mejlet kom. Att det hände. För det gjorde att jag verkligen fick känslan av att om det där hände mig där jag ovetandes satt i min lilla stuga. Ja, då kan nästan vad som helst hända. Det är bara att vänta, tacka och ta emot. För när du gör det du tycker om och när du gör det för att du vill och inte för att du måste ja då kan vad som helst hända! Tro mig!

Och nu kanske någon känner ett behov av att rätta mig och säga att jordens centrum, det är ju mitten på jordklotet, d.v.s. jordens inre. Visst, men då säger jag att det i sin tur innebär att ditt centrum är ditt inre och det har du alltid med dig. Vilket betyder att händelsernas centrum för dig alltid är var du själv befinner dig. Våga tro!

torsdag 26 juni 2014

En svärm här och en svärm där

Egentligen tycker man ju som biodlare inte riktigt om när bina svärmar, eftersom man riskerar att förlora halva samhället. I normala fall svärmar ett samhälle en gång per säsong, d.v.s. när den gamla drottningen tar med sig halva samhället och åker iväg. Vårt bisamhälle är nu inne på sin femte svärm. Det är ungefär en svärm per dag. Det är det mystiska samhället som jag skrev om tidigare där Jenk knep ihjäl den gamla drottningen. Men alla svärmar (som vi har sett) har varit lätta att fånga in och se vilka mästerverk! Det är så man drar efter andan över dess skönhet (som naturligtvis inte tar sig alls på bild).

En bisvärm på en sten. Hör kanske till ovanligheterna? Men vilken syn. En surrande, myllrande sten.

En bisvärm i ett litet äppelträd (med betoning på litet). Våra bin har verkligen gjort det lätt för oss i år. Det här är nästan för enkelt, eftersom grenen hänger ca 30 cm från marken. Å andra sidan är det bara rena turen att vi har råkat se dem. För här är det verkligen inte halva samhället vi talar om, eller i och för sig ... Efter fem svärmar är det inte så många kvar i modersamhället.

Dagens svärm var lite knepigare. Här hade de hittat ett gammalt kärrhjul att samlas på. Hur tänker de egentligen?
Vi har också haft en svärm i en vinbärsbuske och på en hallonkvist, men den ena var för tråkig att fotografera och den andra hittades när fotografen inte var hemma.

Det är väl som Jenk konstaterar -
Det är ju bra att man håller på att bygga upp sin bigård,
annars kanske man skulle bli lite uppgiven ...


onsdag 25 juni 2014

Kålrotsexperiment

Jag sådde mina kålrötter i förrgår. Det kan te sig lite sent, men jag har ett experiment på gång. I en av mina biblar 'boken Runeåbergs fröer' läste jag i våras följande:

Om risken för kålflugeangrepp är stor, vänta med sådden till senare hälften av juni. Då har flugan oftast svärmat av sig en hel del och redan gjort sin största skada. 

Därav den sena sådden. Istället har jag sått den tidiga majrovan och den växer så det knakar. Tänkte som så att den i år får ersätta kålroten under sommaren och den tidiga hösten medan kålroten främst odlas till lagring. Vi får se hur det går.

Någonstans läste jag även att det vanligaste felet odlare gör när det gäller kålrötter är att de väntar för länge med att gallra. Rötterna måste gallras direkt som plantan fått ett par riktiga bladpar. Om man inte gallrar börjar roten växa på höjden och det är snudd på omöjligt att sedan få den att förstå att det är rund den skall bli.

måndag 23 juni 2014

Stora brännässledagen

Idag har jag plockat nässlor, vilket verkligen går både fort och enkelt hos oss. Efter att fåren för två somrar sedan betade upp vår hage växer det mest ... nässlor. De här nässlorna har jag inte plockat av tidigare eftersom fårskiten i hagen lätt kan göra att växterna innehåller väldigt höga halter av något ämne som jag nu i skrivandets stund inte kommer på vad det heter. Men som sagt det var en tid sedan och nu tänkte jag börja låta nässlorna komma till nytta.

Mjölkkärran är förresten en morsdagspresent. En gammal rostig stomme som vi hittade i ett av uthusen vi rev för något år sedan. Nu har den fått nya hjul och funkar hur bra som helst. Mycket mera charm än nya grejer!

Största delen av nässlorna torkar jag hela.

Jag har länge haft dåligt samvete för att vi ger hönsen konventionellt hönsfoder. Visst finns det ekofoder, men det pris som affären tar för de säckarna här hos oss skulle göra egen äggproduktion till en väldigt olönsam affär. Nu sommartid när hönsen går fria får de inte något foder.

Och inspirerad av bloggen Agnes handmades inlägg om eget hönsfoder för en tid sedan har jag bestämt mig för att i vinter skall mina hönor få äta hemlagad mat. Och det är till det jag torkar nässlor. De kommande åren har jag tänkt att jag skall tänka ut hur vi så långt som möjligt kan fixa andra ingredienser till hönsmaten själv.

Enligt självhushållningsprincipens grundregler byter vi redan idag till oss hönsens säd. 

En del av nässlorna packades även i en stor hink varefter hinken fylldes med vatten. På med det ett lock och ut med hinken i solen. Efter några dagar använder jag nässlevattnet till att göda mina grödor. Kom bara ihåg att nässelvattnet skall späs ut. Jag brukar sätta ungefär 1:10. 

I vintras köpte jag av Maggie en påse med torkade nässelfrön. Helt enkelt av den anledningen att pepparkakor inte längre verkar funka på gamla kärringar. D.v.s. jag blir inte tillräckligt snäll av pepparkakor längre och har hört att nässelfrön är bra för humöret i en viss fas i livet. Kan vara värt att göra en proaktiv insats.  Och läs denna utmärkta artikel om kvinnoörter. 

Nässelfröna har jag satt i mina smoothies och i år tänkte jag plocka dem själv. Självhushållning ni vet ...
De här nässlorna har jag då inte plockat i fårhagen utan på andra delar av tomten.  Och det som fascinerar mig oerhört när jag plockar nässlor är att inse vilken mängd olika slags nässlor det finns. I olika färger, längder, former ...

Först skall jag testa att göra det väldigt enkelt för mig. Jag har tagit nässlor med stora fröställningar och satt dem rätt upp och ner i en tjock papperspåse (för att få lite mörker) och satt påsen i vårt varma pannrum. Om en tid skall jag gå och se efter om fröna fallit ur.  Men jag tänker också gå och klippa av fröställningar och torka dem skilt, ifall om.

Så ut och plocka nässlor!

Ps. De späda nässlorna som jag plockade och torkade till nässelpulver klarade jag av redan i våras. Men har du inte hunnit med så kan du klippa ner ett bestånd nässlor och plocka av de skott som plantan skjuter. Nässelpulvret använder jag som kosttillskott i smoothies och när jag bakar bröd.


torsdag 19 juni 2014

Denna dag för 16 år sedan.

För 16 år sedan flyttade vi in i vårt älskade hus här på Flemmingsbacken. De som bygger nytt brukar ju ofta säga att de skall in till midsommar. För oss bara råkade det sig. Vi skulle inte alls köpa ett hus. Vi hade redan ett hus nedplockat, en tomt som var fixad och klar och en husritning som var ritad.

Men så blev det morsdag och min mamma nämnde i förbifarten att hon hört att ett hus i grannbyn var till salu. Vårt hus ligger längst ut på en enskild väg och det är väldigt få som egentligen varit hit "bara sådär". Därför blev vi lite nyfikna och på vägen hem körde vi ut för att titta. Jag måste erkänna att jag tyckte det såg lite skruttigt ut. Halvmålat och ensides. Men Jenk smälte. Följade dag ringde vi till säljaren och fick veta att det var visning dagen därpå.

När vi kom på visning måste jag erkänna att jag hatade alla andra spekulanter. För jag kände att huset det var vårt! Varför bygga ett hus när drömhuset stod mitt framför oss? Det som gjorde att jag blev helt redlöst förälskad var att stiga in i vardagsrummet och se att allt var i blått. Min favoritfärg! Och ängen bakom huset. Och vävstolen! Dagen därpå åkte vi till banken för att be om lån. Och en vecka därpå var det köpt. När vi skrev på köpekontraktet såg jag att försäljaren var född på samma dag som jag om än ett annat år. Inte konstigt att allt hon gjort med huset kändes som jag skulle ha kunnat göra det själv.

Dagen före midsommar flyttade vi in och vi har älskat vårt hus ända sedan den stunden. Mycket har hänt. Vi har gått igenom huset stock för stock. Vi känner varandra väl vid det här laget. Vi har låtit tre barn födas till huset och många tassar har trampat här. Vi har skrattat mycket mer än vi har gråtit, trots att även det har hänt ibland.

När vi flyttade in i huset kom en gammal tant till oss och sade att -Ingen har stannat kvar på Flemmingsbacken. Alla har flyttat bort. Men som det står på väggen i vårt kök ...

Här vill jag leva. Här vill jag dö. Här finns mitt hjärta.

tisdag 17 juni 2014

Landets bästa granne

Det här är min granne Christine. Hon till vänster, må jag väl tillägga för hennes skull.

Sämre granne kunde man ha. Men knappast bättre. För tre veckor sedan planterade Christine och hennes man 400 äppelträd på åkern nära vårt hus. Vilken granne ordnar en sådan utsikt? Vem tänker på sina grannbarn och ger dem en sådan ypperlig möjlighet till att palla äppel till och från skolan? Att Christine och hennes familj sedan finns nära till hands när man åker bort och glatt kommer struttandes över åkern för att mata hönor, vakta katter och vattna tomater gör att vi aldrig känner oss bundna av varken djur eller odlingar. Plus att hon alltid är glad. Alltid! Tack grannen!

Tidningen Land ordnar för tillfället tävlingen "Landets bästa granne". Helt överraskandes har de låtit mig vara med och utse en av Sveriges (och varför inte Finlands) bästa grannar. Vilken ära! Det här betyder att jag har Diggiloo-biljetter för 2 vuxna och 4 barn + en årsprenumeration på tidningen Land att dela ut bland bloggens läsare.  

Det här betyder att du om du vill vara med i tävlingen skall göra följande:
1. Tänka på din granne och fundera om hen är värd att nominera
2. Om svaret är ja svarar du på detta inlägg med en kort (eller lång) motivering. Skriv den på rim, skriv den på dialekt, skriv den helt vanligt, skriv om roliga saker, skriv om sorgliga saker. Välj själv!
3. Du knappar även in din motivering (samma eller en annan) på tidningen Lands hemsida där du också kan läsa mer om tävlingen och priserna.
4. Så sitter du och väntar och håller tummarna medan jag tar på min diktatorshatten och enväldigt utser en vinnare. Vinnaren presenterar jag kort här på bloggen.
5. Men skynda, skynda. Jag och Land behöver ditt bidrag senast 22.6

Och det är helt okej att delta även från Finland. Vad du gör med dina priser om du vinner väljer du själv. För visst har vi bra grannar även här. Kanske bättre än i Sverige?  : ) Upp till bevis!

Må bästa granne vinna!

måndag 16 juni 2014

Söndagens bimysterium

Än hur mycket vi läser på kring biodling och lär oss genom erfarenhet och misstag slutar vi aldrig att stå med munnen öppen och förvånat utbrista -Varför gör de på det sättet? Men det är väl det som är en del av tjusningen med bin.

Klockan nio igår på söndagförmiddag, precis när vi höll på och packade det sista inför dagens fotbollscup, bad Jenk mig komma med ut och titta. Eller snarare lyssna. Vilket enormt surr! Gården var full av bin. De samlades i den ena häggen, som snart var full av bruna biklickar. Skulle de svärma?

Omöjligt, tänkte vi. Bina svärmar när de dragit upp en ny drottning. Då tar den gamla drottningen en del av bina med sig och drar. Men den gamla drottningen knep vi ihjäl för en vecka sedan och den drottning som de höll på att dra upp hade ännu inte kläckts. Det var alltså ett viselöst samhälle.

När bin svärmar börjar det ofta med att drottningen flyger ut och sätter sig t.ex. i ett träd. Där sitter hon och väntar medan bina samlas runt henne i en enda stor klunga. När spanarbina hittat ett nytt boställe flyger de iväg. Det här tar mellan ½-1 timme. Men de här bina satt lite här och där. De hade helt klart ingen drottning att samlas kring.

Så är det som det är här i livet. Andra saker kallar och vi var tvungna att köra iväg till dagens första match. När vi kom hem hade lugnet lagt sig. Alla bin var åter inne i kupan. Den nya drottningen var ännu inne i sin cell. Och vi kunde bara spekulera och fundera och klia oss i huvudet.

Det är spännande med bin.

fredag 13 juni 2014

Vandring i trädgården

Jag tänkte jag skulle ta er med på en liten trädgårdstur för att visa hur mina olika projekt från våren har framskridit.

Denna odlingssommar kan nog klassas som odlingslådornas sommar. Jag ser potentiella odlingslådor överallt! Den här avlånga lådan hittade vi i uthuset vi flyttade. Den fick inrymma våra broccoli. Det går rätt bra att odla tätt i en odlinglåda, det enda man behöver tänka på är att grönsaken har tillräckligt med näring (när det gäller kål brukar jag köra med hönsgödsel och blodmjöl) och att de naturligtvis har rum att bli tillräckligt stora.
En dag föll mina ögon plötsligt på en stor vacker, gammal sädeslår som låg inväxt i gräset vid ett ödehus en bit ifrån vår tomt. Där har den legat i flera år utan att jag sett den. Vid en närmare titt insåg jag dess skönhet och frågade ägaren om jag fick ta den. Inga problem. Den blev perfekt vid den soliga ingången till vår port.
Den rymmer störbönor och långa luktärter. I min fantasi ser jag hur jag låter dem slingra sig mot portens tak och bildar en grön vägg ut mot trädgården. En vägg full med långa bönor och väldoftande luktärter.

Av gamla bräder som lämnade över efter att vi flyttat vårt uthus så byggde vi små odlingslådor framför cafét. Hit flyttade vi överblivna tomatplantor. I denna låda samsas plantor av kruktomaten Tiny Tim. På bilden ser de lite bleka ut, för det tog en tid innan de fick komma ur sina små krukor, men efter en näringskick är de hur gröna och fina som helst.

Vi har byggt tre långa tomatlådor av denna sort. Allt som allt planterade vi ut 18 tomatplantor.
I växthuset trivs även tomaterna bra. När jag hör om andras tomatplantor som är rekordstora och redan bär massor av frukt så får jag lite ångest. Men mina trivs bra och om ett tag kommer de att bokstavligen digna av tomater. Hoppas jag : )

Ett litet missöde har vi dock haft. Vi har ju manuell ventilation i vårt växthus (läs Maria) och en dag fungerade den här inte riktigt som den skulle. Dörrarna stod stängda mitt under en stekhet dag och mätaren stod i botten. Sådant tycker inte tomatplantor om ... men de repade sig rätt väl och ventilationsutrustningen fick sig en läxa.

I växthuset växer  ca 30 tomatplantor, några gurkor, en paprikaplanta (jag lyckas inte riktigt med mina paprikor må jag erkänna), några gyllenbär och en aubergine. 



I det lilla glasväxthuset växer vinrankan som vi flyttade från min svärfar i våras. Den blommar massor och om alla blommor utvecklas till klasar så får vi starta vinproduktion.

Vinrankan har väldigt lite blad så jag är dock lite rädd att den endast tar ut sin sista energi på att producera bär innan den dör. Å andra sidan skjuter den även skott från roten så det finns hopp.

Min mamma säger att man borde plocka bort en del av klasarna. Annars kommer det färre druvor nästa år. Men jag har så svårt för det där att gallra och plocka bort. Sånt borde väl naturen veta själv tänker jag ...

Roligt att de i alla fall lever.

Lever gör även de skott av vinrankan som jag tog i våras. Jag klippte av bitar av en vinranka och stoppade ner i fuktig sand. Krukorna har fått bo i vårt pannrum och de allra flesta har börjat skjuta nya skott. Snart får de grävas ner. Men var? Måste klura ...
Vi har inte kunnat hålla oss. Bakom vårt hus har det i många herrans år funnits en igenväxt liten åkerplätt. Nåja, åker låter nog för stort. Jordplätt. Förra sommaren satte vi den här i träda. Egentligen är den i träda ännu denna sommar, men några små ytor har jag tagit i besittning. De här ytorna rensar jag för hand eftersom vi ifjol fick bort det mesta av ogräset.

Det känns helt otroligt att ha stora ytor att röra sig på. Här odlar jag lök, ärter och kål. Alla dessa odlingar tänker jag så småningom täcka med gräsklipp för att hålla undan ogräset.


Potatisen som jag satte att förgro i mjölkburkar fick kanske även vänta lite onödigt länge innan de fick komma i jorden, men nu blommar de så vackert. Problemet är bara nu att jag inte vet hur jag skall ha hjärta att gräva upp nypotatisen ...

Något som jag är jättenöjd med denna vår är vår varmbänk. Där drog jag ju upp plantor till både broccoli, blomkål, kålrabbi, frilandsgurka och sallad.

Och det blev jättefina och stora plantor. Så kul att ha en plats att gå till för att gräva upp plantor att sätta i trädgårdslandet. Som att ha en egen liten plantskola nästan : )

I sommar skall vi ha två tidningar hit till vår gård. De skall göra ett inredning/odlingsreportage om oss. Därav den färgkoordinerade blomkålen. Röd och grön blomkål i ett vackert zigzagmönster, ha ha. Så olikt mig!

Snöbollsbuske modell större. Det här var en av de första buskarna vi köpte när vi som unga flyttade hit till gården. Den får stå kvar som ett monument över vad jag tyckte var otroligt vackert då. Visst tycker jag den är fin än idag, men idag skulle den inte hamna så högt upp på min prioriteringslista.

Skulle jag köpa en buske nu skulle jag vilja köpa en fläder. För den går ju att använda till något. 




Mitt i allt i rabatten såg jag en blomma som jag aldrig sett tidigare. Mina blomrabatter får leva sitt eget liv och det ser de minsann till att göra också. 

Här håller malvorna helt att ta över, men vad gör det så länge pionerna, daggkåporna och aklejorna även trivs. En rabatt som inte kräver någon uppmärksamhet. Precis som det skall vara vid gamla hus. Enligt mig åtminstone.

Och nu har vi vandrat klart för denna gång. Tack för sällskapet!


måndag 9 juni 2014

Ur elden kommer aska

Ifjol kände jag mig som världens sämsta odlingsmamma. Jag glömde nämligen bort att odla ärter! När skadan uppmärksammades pillade jag visserligen ner några frön, men mina barn blev verkligen svältfödda på ärter ifjol.

-Nästa år skall jag så ärter så ni storknar, minns jag att jag lovade. Och löften är till för att hållas. Så i år kanske jag har sått 15 meter ärter. En del av dem har fått mysa under täckväv och de är stora och frodiga, men största delen är satta rakt ute på åkern. Tjänstvilligt spränger de jorden och visar sina första ljusgröna bulliga blad, men oj, oj vad har hänt?

Någon har tjuvstartat! Någon mumsar redan på ärterna! Vem? Jag har för mig att ärter verkligen inte brukar vara jordloppans first choice? Men så är jag ju heller inte någon jordloppa. Och ingen ärt heller.

Så nu har jag strött ut aska över såväl jord som ärt. Jag hoppas på det bästa. För mina barns skull.
Aska funkar till allt. Om inte annat så göder det en aning.

(och märker ni nu att jag i äkta ugly blogg -anda har fått skärpa i bilden på allt annat än på ärten)

fredag 6 juni 2014

Hur länge får det hålla på?

Igår var det fortsättningvis sommarens hittills varmaste dag. Och kanske skönaste kväll. Barnen studsade på studsmattan, Jenk trimmade fram våra äppelträd och jag hade bestämt att nu skulle äntligen de sista frilandsgurkorna i jorden. De sista bina surrade hem till bikupan. Katten Mats klättrade upp i ett äppelträd och orsakade hjärtsnörp för sin familj. Idyllen var ett faktum.

Ända tills det brummade till på åkern bredvid vår gård. Jaha, så var det dags för att spruta säden. Den stora ogrässprutan körde 50 meter ifrån studsmattan och barnen fick order om att snabbt springa in och stanna inne resten av kvällen -Men maaammmaaaaa! Jag försökte stå ut, men fick snart ge mig vartefter giftlukten spred sig över vår gård. Jenk i sin manlighet stod ut ytterligare en stund. (Han oroade sig mest för bina)

Vi är omgivna av konventionella bönder (Och jag skyller inte på dem. Det är ju trots allt lagligt att göra så här) och jag har aldrig reagerat så starkt på det här som igår. Under många år har jag inte reagerat på det alls faktiskt. Det har hört till det normala. Men igår kändes allt så fel! Tänk att det faktiskt är helt okej att göra så här.

På kvällen när jag beklagade mig på FB fick jag dessutom höra om en stor hund som hade dött efter att ha sprungit genom en nybesprutad åker. Hur hemskt är inte det!

Nej, fram för mera ekologiskt! Och så hoppas jag att våra ekologiska grönsaker trots allt inte fick alltför mycket gift på sig igår kväll ...

Ordning och reda

Igår var det sommarens hittills varmaste dag. Då fick vi för oss att vi skulle tömma uthuset. Allt ut på gräsmattan bara! En av anledningarna är förstås att vi är med i Älvbyarnas gårdsloppis på söndag och behöver hitta något vi inte behöver (inte svårt). En annan anledning är att vi nödvändigtvis behöver slippa in i vårt uthus. Det är lite konstigt egentligen ... varannat år städar vi ur vårt uthus. Mellan städningarna proppar vi in saker i en enda röra och till sist börjar det bli risk för den egna hälsan att gå in. Då får vi för oss att städa igen. Igår var en sådan dag.

När huset var tomt satte vi upp djupa hyllor längs väggarna. Få se nu om det tar fyra år till nästa städning?

måndag 2 juni 2014

Tillökning

Igår kom en ny kattunge till vårt hus. Kattungen döptes till Mats och blir Flemmingsbackens tredje katt. En liten ullig, bullig boll.