Söka jobb?

Idag är sista ansökningsdagen för ett jobb som jag funderat på att söka. Ansökningen har varit skriven i nästan en veckas tid. En väldigt bra ansökan om du frågar mig och jag tror jag skulle ha goda chanser att slippa på intervju. Flera personer har uppmanat mig att söka jobbet. Och jag tror faktiskt att det är ett jobb som skulle vara väldigt intressant. Dessutom är det ett vikariat på ett år, så det är inte ens så lång tid. Perfekt?

I fredags var jag såå nära att söka jobbet. Jag hade skrivit mejlet, bifogat min ansökan och min cv och det var bara att trycka på "Sänd". Men jag tvekade. Jag vill inte jobba. Får man säga så?

Eller jo, jag vill jobba, men inte ett 8-16 jobb. Varje dag.

Jobbet skulle börja i augusti och jag hade faktiskt lovat mig själv att den här hösten skulle jag vara ledig. Förra hösten försvann i ett nafs och jag hann inte göra något alls på gården. Hösten är min favorittid på året, när livet både lugnar ner sig efter sommarens flyg och fläng, samtidigt som det bara är att gå ut på gården och upptäcka roliga sysslor i varje hörn. Och alla bär som skall plockas och mumsas på! Kan man svika ett löfte till sig själv? Är det precis i sådana här situationer det kommer in den slitna klyschan "lyssna på ditt hjärta"?

När jag inte jobbar fulla dagar händer detta:
- jag och Jenk är mer kära i varandra. Eller inte i teorin, men så mycket i praktiken. Vi orkar prata mycket med varandra, vi orkar ta oss tid för varandra och då hinner jag känna att det faktiskt är honom jag vill vara med. Hela tiden.
-jag hinner plocka och greja hemma och den fritid som jag annars skulle ha om jag jobbade behöver inte handla om att koka mat och städa, något som verkligen inte hör till mina favoritsysslor
-jag hinner ta hand om vår gård. Jag är så oerhört tacksam över att få tillbringa min tid på jorden på denna plats och det är ju onekligen lite synd om jag inte hinner/orkar njuta av det.
-jag blir mycket lugnare i själen. Jag hinner läsa och reflektera. Jag hinner gå omkring och se det vackra. Jag hinner gå omkring och vara tacksam.
-min hjärna får så många intressanta tankar.
-jag kan vara spontan. Jag kan åka iväg. Jag kan "ställa upp" för andra.
-jag kan drömma om nästan vad som helst, för jag är inte bunden till något i tid.

Nu är det två månader sedan jag slutade på högstadiet och jag har så fullt upp. Jag tar hand om min familj, jag tar hand om vår underbara gård, jag umgås med mina vänner och jag tar hand om mig själv. Är det tillräckligt? Räcker det?

Jo, jag har bestämt att det räcker. Jag har sagt till Jenk att jag inte kommer att söka jobbet. Han blev glad. Och mitt hjärta sjöng ...