Pärlan

Vi har köpt en traktor! Ja jag vet, det är så typiskt oss. Först skriver jag ett inlägg om att vi vill köpa en vedklyv som inte drivs av en traktor. Eftersom vi absolut inte vill ha en traktor!

Och sedan vips, så vill vi visst ha en traktor. Eller kanske var det traktorn som ville ha oss? Hur som helst misstänker jag att vårt självhushållningsliv kommer att kategoriseras i FT och ET. D.v.s. före traktorn och efter traktorn. 

Det är en Zetor av årsmodell -75 och bara medkörd 1400 h. Vilket i och för sig inte säger mig något, men jag har förstått att det är rätt lite. -Åh, inget klott i maskinen säger alla gamla förståsigpågubbar förvånat och det tolkar jag också som något väldigt ovanligt och bra.

Den går 26 km/h. Det är sakta. Det vet jag. 

Nästan allt är original och i bra skick. Se till exempel vilka utomordentligt fina traktordäck.

Lite blankare i lacken tycker ju jag att den kunde ha fått vara. Lite rödare röd. Om man hade fått önska liksom.
-Den är så ful så den är fin, sade Jenk. Och jo, det kan jag hålla med om.   

-Vet du en sådan där traktor tror jag att morfar hade när jag var liten, sade jag till Jenk.
Så ringde vi till morfar och sade att vi skulle komma ut med en liten överraskning.
Och tänk det var en precis likadan traktor som morfar hade köpt sprillans ny när det begav sig i mitten på 70-talet.

Jo, jo, vi fick ett schaktblad med på köpet. De ni ...

Och så skulle det pillas. Och funderas. Och berättas minnen. Och jämföras.

Att det som kvinnligt barnbarn blev både tråkigt och kallt om fötterna bjöd jag på. För visst är det kul att se sin gamla morfar i sitt esse.

-Vilket fynd, sade morfar.
-Klart ni behövde en traktor!
Ja det kanske vi gjorde. I alla fall har vi en nu.
En pärla.