I väntan

 Jag är i väntan. (Nej, jag är inte gravid). Jag bara väntar på att något skall hända. Det är en ganska trevlig känsla. Att låta själen lugna ner sig, att slippa kraven på att få saker och ting att hända utan att istället låta sig vila i vetskapen om att där utrymme finns för saker att hända, där händer det också.

För en tid sedan gjorde jag tillsammans med några vänner i Märtha (vår marthakrets) en visionboard inför 2015. En visionboard går i korthet ut på att sätta sig ner och bläddra i tidningar av varierande slag. Varje bild som tilltalar dig klipper du ut. Du behöver inte förstå mer än att bilden talar till dig av någon (okänd) anledning. När du hållit på en god stund sammanställer du dina bilder på ett papper ( du kommer att märka att de första bilderna du klippte ut vanligtvis ratas rätt snabbt) och ser till slut den röda tråden och budskapet som din visionboard ger dig. Nu har du din mentala bild klar för dig inför den kommande tiden.

Ja, jag skulle kunna skriva mycket om visionboards, men kanske någon annan gång. Många förvånas över hur effektiva de är trots att de är väldigt enkla att skapa och förstå.

Min visionboard över 2015 andas stillhet. Okända människor med frid i blicken. Stilla skönhet. Promenader. Några stockväggar. En hund och en katt. En skål med fotografier av döda människor och två ord. I väntan ...

Inför 2015 väntar jag på

* en hund. Vi har tidigare haft hundar och jag har i många år känt att jag inte varit det minsta intresserad av att titulera mig hundägare igen. Men så pang föll en längtan efter en hund över mig. Men det skall inte vara vilken hund som helst. Det skall vara rätt hund. Jag sitter inte och läser rasbeskrivningar och tittar på hundbilder. Jag väntar. Jag väntar på att rätt hund dyker upp. Hunden som är min.

* ett hus. Det finns ett hus som jag känner att jag vill vårda. Ett hus som sakta förfaller utan att jag kan ingripa. Ett hus som jag tror att vi kunde få att blomstra. Ett hus som jag tror skulle spela roll. Det huset väntar jag på. Stilla år efter år.

* naturen.  Åh, vad jag har försummat naturen och dess skönhet. Jag har inte tagit mig tid att sakta vandra. Jag har inte tagit mig tid att lägga mig ner i gräset och andas. Jag har inte tagit mig tid att dofta och smaka. Det skall jag försöka bli bättre på.

* frid. Hösten 2014 var en av de tyngsta perioderna i mitt liv (och då skall gudarna veta att jag inte haft många). Mina vänner säger jag var utmattad. Själv har jag svårt att se det så. Det ingår liksom inte i min självbild att den möjligheten finns. Men jag var trött i själen. Jag var likgiltig. Jag var otrevlig och jag var sorgsen. Jag är så glad att jag har möjlighet att ta paus och låta mig hitta tillbaka till mig själv. Till glädjen över att vara jag. Det väntar jag på. Jag väntar på mig själv.

* att saker skall hända. En av mina styrkor är att jag får saker att hända. Jag är väldigt handlingskraftig när jag verkligen vill. Men för att något skall kunna hända måste det finnas utrymme och när själen inte mår bra krymper ens mentala utrymme för att skapa. Därför har jag gett mig ordinationen att åtminstone under våren bara stilla vänta. Jag behöver inte få något att hända. Jag behöver inte starta upp något nytt. Men när det sedan händer. Då är jag med. Taggad till tusen.

I väntan ...