Våra barn har i flera års tid tjatat om en fjällsemester. Speciellt när det drar ihop sig till sportlovstider. Varken jag eller min man är väl så där överdrivet förtjust i fjällen, trots att resandet i sig är en gemensam tjusning. Samtidigt faller speciellt jag i fällan, nog borde väl barnen få uppleva en riktig fjällsemester? Som alla andra ... trots att jag är mycket medveten om att inte alla andra styr kosan mot fjällen direkt snöflingorna börjar dala om vintern.
Men nu är det sportlov och roliga minnen vill man ju skapa. Min man var väldigt hemlighetsfull när han meddelade att i natt skall vi inte sova i våra sängar. Spännande! Åh vad barnen spekulerade och väntade. När kvällen kom klädde vi på oss varma kläder och gick lite kringelkrokar runt vår tomt för att till sist hamna på hövinden. Jenk hade byggt ett rum av höbalar och med mattor på golvet, sovsäckar, matsäck och lyktor var mysfaktorn hög. Med några minusgrader ute tänkte vi även att natten skulle bli en upplevelse för barnen. Det blev den också!
Kl. 23 steg äldsta dottern resolut upp och sade att hon tänkte sova inomhus eftersom hon frös så mycket. Lillebror och lillasyster sov sött, men jag tog tillfället i akt och sade att jag kunde komma in med henne. Lite kalla fötter hade jag allt. Vid det traditionella toalettbesöket vid tretiden passade jag på att kolla termometern. -15 grader! Shit, är det inte typ vid den här temperaturen som folk fryser ihjäl? Ilsket stegade jag ut på trappan och skrev över gårdsplanen -"Nu är det slut med ditt experiment! Nu tar du barnen och kommer in!". Yrvakna klättrade de ner från stegen, arga som bin.
På morgonen när vi vaknade stod termometern på -18 grader. Och jag beställde en resa till Vuokatti...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.