söndag 19 januari 2020

Farmor, kineserna och klimatet

Farmor och jag på den tiden när
man satte likhetstecken mellan frisk
och trind. 
Vid julbordet överraskade min far mig med att plötsligt säga -Den här klimatförändringen är nog på riktigt ...
Tidigare har han skojat bort det typ med att -Jag har läst i Illustrerad vetenskap att kanske en ny istid är på kommande och då vet man ju inte om en uppvärmning av jorden kan motverka denna istid ... Det var julafton och vi började prata om annat än överhängande klimatkatastrofer, men några dagar senare när jag hälsade på frågade jag försynt om han efter att han konstaterat det tänkt sig att han kanske skulle ändra på hur han lever. Och så gav han mig det svaret som jag är så innerligt trött på
-Vad spelar de för roll vad jag gör när vi har alla kineser som lever som de gör?

För det första är det inte schysst att skylla på kineserna och deras påstådda klimatavtryck. De är betydligt fler än vi och om vi delar ut Kinas koldioxidutsläpp på antalet kineser kontra Finlands koldioxidutsläpp på antalet finländare så får vi nog gå och dra något gammalt över oss. Dessutom består Kinas koldioxidutsläpp mycket av saker som produceras för att VI konsumerar det. Hur mycket av det som vi köper på Wish, Ebay och den vanliga affären hemma i stan tror du produceras i Kina och övriga Asien? Borde inte vi ta skulden för det?

För det andra kan man faktiskt välja att strunta i kineserna och tänka på hurudan människa man själv vill vara i relation till miljön och klimatet. Låt mig göra ett långt tankehopp till min farmor och början av 90-talet.

När min farmor blev sjuk hade hon inte så många personer som kunde komma och hälsa på henne. Mina två yngsta barn var rätt små och jag åkte som en skottspole mellan hemmet, jobbet, sjukhuset och åldringsvården. Ibland grät jag när jag kom ut från hennes rum. Dels förstås för att jag var ledsen att förlora henne bit för bit, men även för att det var så himla tungt att hinna finnas till. Men aldrig en gång hade jag tänkt att backa, göra mindre. För innan farmor och farfar blev sjuka och dog hade jag lovat mig själv att jag skulle satsa den sista tiden på dem. För jag ville ALDRIG efteråt tvingas leva med dåligt samvete över att jag inte gjorde vad jag kunde. Så jag fanns där, och där, och där och där ända tills jag såg livet rinna ut ur hennes ögon. Och det är jag så oerhört glad för idag. Jag känner att mitt samvete på den punkten är helt rent och det är en skön känsla.

På samma sätt är det med miljön. Klart jag inte är dum. Klart jag ofta tänker att vad spelar det för roll att jag sitter här och "flygstrejkar" när många andra flyger upp sina bonuspoäng. Men jag har gjort samma val här. Om det skiter sig, vill jag kunna känna att jag åtminstone försökte trots att jag inte var perfekt. Om mina barn får klimatlida när det blir äldre vill jag att de skall minnas en mamma som inte knyckte på axlarna och fortsatte som vanligt. Jag vägrar att mina eventuella barnbarn skall se mig som en ignorant, d.v.s. en person som levde i slutet av 1900-talet och början av 2000-talet, som fick all information om att en miljökollaps var på väg, men inte brydde sig.

Jag hoppas att jag har fel, men OM det skiter sig, vill jag faktiskt känna att jag försökte

fredag 17 januari 2020

God, vegansk soppa

Tidigare publicerade jag ju en del köttfria recept här på bloggen. Du hittar dem om du söker i bloggen på "Köttfri måndag". Nu är det fredag, men jag lägger ändå upp ett recept på en vegansk soppa som jag testade i veckan och som mer eller mindre föll alla i smaken. Smaklig måltid!

1 gul lök
2 finhackade vitlöksklyftor
2 msk riven färsk ingefära
800 g tärnad batat
2 tsk spiskummin
1 tsk kanel
1 dl röda linser
½ tsk gurkmeja
1 burk krossade tomater
1 liter vatten
3 tärningar grönsaksbuljong
½-1 dl jordnötssmör
salt och peppar

1. Fräs lök, vitlök och ingefära
2. Låt bataten fräsa med en stund
3. Rör ner allt utom jordnötssmöret.
4. Låt koka 30-40 minuter tills bataten är mjuk
5. Klicka i jordnötssmöret och mixa soppan slät
6. Salta och peppra.

Lev mer på FB

Ha ha, nej jag uppmanar er inte att leva mer i den virtuella världen. Tvärt om! Det jag vill få sagt med rubriken ovan är att det nu på FB finns en sida som heter Lev mer på mindre. Där länkar jag till alla inlägg på bloggen. Så tycker du det är enklare att hänga där så kan du joina!

tisdag 14 januari 2020

Fjolårets stora insikt

Trots att mitt beslut att jobba mindre och leva mer har gjort att mina stressnivåer har sjunkit till nästan noll, att min kropp är i en form som den inte varit i på länge och att jag märker att min omgivning (mina barn, mitt äktenskap, mina vänner, min hund) mår bra av att jag tagit mig tid till annat än jobb har jag ofta haft den gnagande känslan av att jag inte gjort rätt för mig. Att jag är lat. Att jag underpresterar. Att jag upplevs som oseriös. Jag har ofta tyckt att det är svårt när folk frågar mig vad jag gör nu för tiden.

Trots att jag odlar mycket, har dragit ner på mitt flygande väldigt mycket, äter vegetariskt (ja oftast veganskt) och nästan endast köper begagnade prylar känner jag ofta att jag gör för lite med tanke på miljön och klimatet.

Men så fick jag som en blixt från klar himmel en insikt som fick mig att tänka om. Det var när jag tillsammans med flickorna satt på bio och kollade filmen Grindelwalds brott. Nu minns jag inte handlingen exakt, men mot slutet av filmen hade trollkarlarna, häxorna och andra magiska varelser krismöte och en av dem uttrycker att mugglarna (de människor som saknar magiska förmågor och inte känner til den magiska världen eller magins hemligheter)  håller på och förstör världen, eftersom de så starkt eftersträvar pengar och makt.

Och då lämnade jag att stirra rakt fram på bioduken för just då förstod jag att ju mindre jag jobbar, desto bättre är det för världen. När jag mår bra orkar jag engagera mig mer i miljön och i andra, när jag jobbar mindre hinner jag tänka och förstå, när jag jobbar mindre (och framför allt hemifrån) kör jag mindre bil, när jag jobbar mindre får jag mindre pengar och konsumerar mindre. När jag jobbar mindre kan jag förhoppningsvis inspirera andra att även jobba mindre. Ja, ni förstår.

Och det var då det liksom svängde. Efter den dagen känns det inte alls problematiskt när någon frågar vad jag gör. Då svarar jag oftast vad jag håller på med för tillfället, med tillägget -Men egentligen jobbar jag rätt lite. För nu känns det som att jag inte bara gör det för min skull. Jag gör det för något mycket större. Och det har släppt så enormt mycket av min självupplevda skuld över att vara lat så ni kan inte tro.

Jag jobbar lite - för miljöns skull! Och för min egen ...

söndag 12 januari 2020

Årets nyhet: Hydroponisk odling

 En annan sak som jag länge behärskat i teorin, men aldrig testat i praktiken är hydroponisk odling. D.v.s. att odla inomhus i enbart näringsvatten. Men nu tänkte jag ge det ett försök. Hydroponisk odling kan man göra på många sätt och det kan vara en riktig prylsport, men jag tänkte försöka göra det så enkelt och billigt som möjligt. Annars känner jag att det tar mer än det ger, med tanke på plånbok och miljö.

Man kan i princip odla vad som helst, med hjälp av hydroponisk odling, men det som jag främst är ute efter är att odla sallat. Dels för att den inte är så krävande, inte behöver så mycket näring och att man kan skörda rätt fort. Dessutom skulle det vara så oerhört lyxigt att få fräsch sallad direkt ur källaren.

Vill du läsa mer om hydroponisk odling finns det mycket att läsa på nätet. De flesta som skriver om hydroponisk odling, säljer ju också olika system, så kom ihåg att det finns många olika sätt att odla på. En "opartisk" text om hydroponisk odling hittar du här.  Niklas Hjelm som artikeln handlar om har skrivit boken "Hydroponisk odling: Köksträdgård utan jord". Det är den enda bok jag läst och som fick mig att testa på. Nedan visar jag mitt system, så får vi se om några veckor om det funkar. 
En helt vanlig plastlåda som rymmer minst 10 l vatten. Livsmedelsgodkänd.
Helst inte genomskinlig. I locket har vi fällt ner nätkorgar i plast som vi
har tagit från sallatskrukor som vi köpt i affären. Dessutom gjorde vi ett hål där vi enkelt kan fylla på vatten.
I krukorna har vi satt odlingskuber av stenull (finns olika alternativ) som vi har beställt från Supragarden. Det är allt som behövs. Ja och så vanliga sallatsfrön som du pillar ner i odlingskuberna. 
Så här ser det ut under locket. Nu är det bara att se till att vattnet når upp till ungefär 2/3 av krukorna. Det skall vara en luftspalt mellan lock och vatten. Sedan när rötterna börjar komma ut genom nätkrukorna behöver luftspalten vara på rötterna så att övre delen av rötterna behöver få luft, medan största delen av rötterna söker sig ner i vatten och drar i sig näring. 

Så behöver man lite näring. Först hade jag tänkt att jag kunde använda guldvatten eller lakvatten, men för att det skall vara möjligt så behöver man syresätta vattnet. Och det gör jag ju inte i mitt enkla system. Det vanligaste är att man köper hem näringen i flaskor och det system som jag hade varit och kolla på tidigare så använde sig av näring i tre olika 1 liters flaskor. T.ex. här hittar du näring i Finland. Men när jag kollade runt lite, hittade jag ett ställe som sålde näring i pulver som man blandar i vätskan. Det känns ju smidigt att få hem, eftersom det nästan inte väger någonting och bra när man bara vill testa om det är något som man vill fortsätta med. Dessa näringspulver köpte jag här. 

Vi hade ett överlopps lysrör med LED från när vi byggde om i garaget så det får
fungera som belysning. Jag har mina odlingslådor i källaren där det är rätt svalt och sätter lampan på timer.
Hyllan som lådorna står på är vitmålade så ljuset reflekteras bra.
Ett minus med lådorna är att det är rätt genomskinliga, vilket kan leda till
att det växer alger i lådorna. Om så blir problemet kommer jag helt enkelt att klä in dem på något sätt.

Nu får de står där och sköta sig själv har jag tänkt. Får väl fylla på med lite vatten och näring efter någon vecka.

Som bonus hittade jag en vacker gammal pall i uthuset. Den får fungera som ståplats
när jag skall titta till mina odlingar.
Jag återkommer om någon vecka med rapport om detta är för enkelt för att vara sant ...


torsdag 9 januari 2020

Min köpstopp-turné

Förra hösten höll jag en föreläsning kring köpstopp i Jakobstad. Föreläsningen drog en hel del publik och var väldigt rolig att hålla. Mer än hälften av deltagarna meddelade att de efter föreläsningen skulle inleda ett köpstopp :)

Jag tänkte att det skulle vara kul och kännas meningsfult att nå ut till fler och därför sände jag ut lite info till andra arrangörer. Här är vad jag skrev om föreläsningen:


Det här är kvällen för dig som vill inspireras till att shoppa mindre. Ja, kanske till och med utmana dig själv med ett kortare eller längre köpstopp. Under kvällen utmanas ditt tankesätt kring konsumtion. Varför köper vi så mycket grejer? Hurudant är mitt köpbeteende? Men kvällen ger även många praktiska tips och idéer för hur din konsumtion enkelt kan minska. Maria Österåker utmanade sig ifjol med att endast få köpa sju nya klädesplagg. Hon klarade sig på två. Med åren har medveten konsumtion blivit en livsstil och idag är hon en omtyckt föreläsare kring vår tids shoppingsjuka. Under kvällen gräver hon djupare in i vår relation till prylar, kläder, resor, presenter, mat och inredning. Välkommen med!
Vill du komma och lyssna är följande platser inbokade. Och råkar du inte bo här får du gärna kontakta någon arrangör nära dig och be dem ta kontakt med mig. Kanske vi ses?


Köpstopp Kronoby MI (Kronoby folkhögskola) 22.1
Köpstopp Malax VI (Korsnäs UF) 23.1
Köpstopp Ruth-Marthaförening (Korsholms kulturhus) 22.2 
Köpstopp Vörå  VI (Norrvalla) 18.3




tisdag 7 januari 2020

Skapa jord med bokashi

Man fyller sin Bokashi-hink max en gång per
dag, packar till innehållet och efter varje gång strör man
över lite Bokashi-strö. Plus sätter på ett lufttätt lock. 
Nu så här efteråt kan jag tänka att jag har varit en Bokashi-akademiker. Ni vet en sådan som vet exakt hur man skall göra något i teorin, men aldrig har testat i praktiken. För trots att jag i min senaste bok har skrivit om att kompostera sitt matavfall med Bokashi-metoden, har jag inte testat det i praktiken. Det har helt enkelt inte blivit av. Men så tröttnade jag på våra skålar med matrester på diskbänken. Skålarna som ingen orkade gå ut med till kallkomposten. Och så slutade jag tänka att jag skulle bygga ett eget Bokashisystem, göra mitt eget kli, odla mina egna mikrober ... utan önskade mig helt kallt ett färdigt kit till födelsedag. Man får ibland se sig besegrad och inse att man blir tvungen att gå den enkla vägen om det skall bli något alls av färden.

Nu har jag testat Bokashi i en månad och det går jättebra! I princip kan man ju säga att Bokashi är att fermentera sitt matavfall och förbereda det inför att bli till jord. Du får ingen jord i dina hinkar, men när du sedan gräver ner ditt fermenterade avfall i din odlingsjord, tar det inte lång tid innan det förmultnar och blir till kanonnäring till dina grödor. Vill du läsa om Bokashi kan du enkelt göra det här. Och tycker du om att gå med i FB-grupper där allt från smått till stort gällande ett visst ämne diskuteras så nog tusan finns det en Bokashi grupp du kan gå med i. Vill du bygga en egen Bokashi-hink hittar du instruktioner här. Annars finns de på rätt många ställen nu för tiden. Jag köpte vår i vår stora matvaruaffär.

Jag var rädd för att vår Bokashi-hink inte skulle räcka till, eftersom vi är 4 ½ person, äter massor av frukt och grönsaker och att det dessutom har varit storhelg. Man har nämligen två hinkar som man alternerar mellan och när en hink är full skall den vila inomhus i två veckor, medan man fyller på följande. Men det blev riktigt perfekt med tiden. Ungefär två veckor tar det för oss att fylla hinken. När hinken är full vilar den i vår uppvärmda källare. Därefter häller jag det i en stor tunna utomhus. Samtidigt passar jag på att hälla lite jord över blandningen. Tunnan har ett lock, men det är inte lufttätt. Det händer ju inte så mycket i tunnan nu på vintern, men tanken är att den senare i vår skall få omvandlas till jord som jag kan gräva ner.

I Bokashi-hinken bildas det även lakvatten som man skall tömma bort någon gång i veckan. Detta för att undvika lukt. Detta lakvatten lär vara mumma för växterna, så jag brukar använda det när jag vattnar mina blommor. Har jag mycket ger jag bort det till mamma och svärmor. Men mina planer är att jag skall köpa en påse ekologiskt grillkol och ladda kolen med lakvattnet. På så vis får jag biokol som jag skall gräva ner samtidigt som jag gräver ner mina tomatplantor. Detta kol avger sedan näring under en lång period av sommaren. Eftersom jag odlar i sand kan jag tänka mig att detta är guld värt.

Så med hjälp av mina Bokashi-hinkar får jag 1) Jord, 2) Näringslösning och 3) Biokol. Men det allra bästa är att ingen längre behöver gå ut med komposten! Fem stjärnor av fem för min Bokashi-hink!

Lakvatten som töms ur hinken ibland