fredag 27 maj 2016

Handgräva en brunn

Vi har rätt ett rätt spännande projekt på gång här på Flemmingsbacken. Vi skall nämligen gräva en brunn. För hand. Eller vi och vi, som vanligt är det Jenk som trängtar efter hårt och hederligt kroppsarbete.

Våra växthus ligger ju en bit från huset och det skulle vara praktiskt med en vattenkälla nära dem. Hittills har jag ju hållit mig på god fot med vädergudarna och bett om regn alltid när regnvattentunnorna varit tomma, men man kan ju inte alltid räkna med att man är sams. Ibland har vi också kört vatten från älven här bredvid, men det är ett projekt i sig. Att vattna med "köpevatten" tycker jag känns fel. Så därför tanken kring en brunn.


Nu finns det ju de som vist säger att det finns vatten än var man gräver och det är ju sant bara man gräver tillräckligt djupt. Eftersom vi skulle gräva för hand ville vi dock veta hur djupt vi skulle behöva gräva och att vi direkt skulle "pricka rätt" och få en brunn på en stark vattenåder. Så slagrutan åkte fram och den visade att brunnen skulle grävas här och att vattenådern ligger på 3 meter. Nu är det bara att hoppas att det inte finns så mycket sten. 


Jenk hade planerat att han skulle gräva 20 cm per dag för bråttom har vi ju inte, men säg den dag när Jenk har kunnat ta det lugnt. Vi har ju inget gym här i byn så med jämna mellanrum gick han  under dagen ut för att gräva. Perfekt terapi när huvudet måste tömmas från jobb-jobb. På en och en halv timme hade han gräv 1 ½ meter. Ingen sten i sikte!

På kvällen knakade hans ryggkotor skönt och datorjobbets låsningar gav med sig. 

Från att vi hade bestämt oss från att faktiskt gräva en brunn tog det inte många dagar innan  sju stycken brunnsringar lastades av på gården. Eftersom vi gör allt arbete för hand räknar vi med att ringarna är det enda som kostar något med detta projekt. Om det inte kommer en sjukhusräkning på köpet vill säga.  Sju stycken ringar blir cirka 350 €
Med tanke på att vi då förhoppningsvis har en brunn i många, många år tycker vi att det är väl värt pengarna.

Nu är vi nere på 2 meters djup. Gropen fylls sakta med vatten och vi är tvungen att med jämna mellanrum pumpa bort vattnet med en sänkpump. Arbetet går långsammare eftersom  det tar tid att få upp den grävda jorden ur gropen. Att komma ner till detta djup har tagit tre timmar. Nu blir vi tvungna att börja hissa ner hinkar och dra upp jorden med hink.

Vi har egentligen ingen strategi. Egentligen borde vi kanske börja sätta dit ringarna nu, men vi tror vi gräver nästan klart först. Det löser sig alltid. Det som är mest spännande är att se om vattnet börjar forsa in vid  tre meter.

Jag återkommer.

torsdag 26 maj 2016

Förså persilja

Visst är det lite pilligt att peta ner den försådda persiljan, men jag tycker det är värt det. Persiljan gror bra i drivbänken och när den planteras ut är det lätt att hålla ogräset i schack.

När jag är i trädgården är det ytterst sällan som jag lyssnar på något annat än naturen, men om du är den typen som gärna har underhållning i öronen rekommenderar jag varmt Bella Lindes trädgårdspod Grönsakslandet. Den har funnits en tid, men den är lika bra nu som då den kom.  Jag lär mig massor! Vad jag kommer att testa skall jag skriva om en annan gång. 

onsdag 25 maj 2016

Hotell Flemmingsbacken

Inne i vår skogsdunge står en liten stuga. En gång i världen fungerade den som lekstuga, men det var länge sedan någon kokade sandgryta i pyttesmå kastruller.

När min vän Erica från Stockholm ville komma och se hur Finland ser ut (och eftersom vi är stereotypen av en finländsk plats valde hon att besöka oss) började vi fundera var tusan i huset vi skulle stoppa in henne.

-Vi fixar ett hotell!

Det blev ett av de mysigaste hotellrummen jag sett. Faktiskt blev de flesta i familjen riktigt sugna på att ta sig en hotellnatt nu och då. Manglade påslakan ingår dock inte i hotellpaketet. 

På hotell Flemmingsbacken skall man ta sig tid att fundera på livet. Livet har liksom en central plats hos oss.

Och kan man heta Eva Solkraft på riktigt? Alltså jag menar är det ett efternamn man föds/gifter sig till?

När min äldsta dotter var 2-år klippte min farfar med darrig hand ut en änglabild från ett julklappspapper och gav henne. Bilden tejpades upp på hennes sänggavel och sitter där än. Må den aldrig blekna. 

En skrattande Dalai Lama tillsammans med tips för hur man skapar sitt drömhem. Allt placerad på en ostärkt virkad duk. Det kallas shabby chicken. 

Denna möbel härstammar från min farmors barndomshem och var en av del av inredningen i min egen lekstuga en gång när jag var liten. Notera hur väl fönstret passar in vid avsaknad av spegel. Hotellet erbjuder ekologiska bananer och vatten ur egen kran ifall man blir hungrig efter att servicen tagit kväll.

Man hittar även öronproppar ifall man inte står ut med tystnaden, tuppen i hönshuset bredvid eller koltrasten som drillar klockan fem på morgonen, men som vi själva säger -Är man gäst på hotell Flemmingsbacken tycker vi att man skall passa på och uppleva med alla sinnen. 

tisdag 24 maj 2016

Självhushållande på upplevelser


Man behöver inte alltid åka hemifrån för att delta i olika grejer, man kan bli självhushållande på olika evenemang. Bjuder man in sina grannar så får även de nära till upplevelser som annars kanske mest händer inne i storstan eller i centrum. Tänk efter vad du vill vara med om och så klurar du ut hur händelsen, upplevelsen eller evenemanget kan komma till dig istället för tvärtom.

Här håller yogainstruktör Erica Högsborn att värma upp inför söndagens växthusyoga. När det var som allra varmast och svetten lackade sade Erica -Nu är det precis som när man yogar i Indien och så kände alla deltagare sig väldigt exotiska och värmen blev riktigt uthärdlig.

Notera även Yoga-katten Nisse som sitter och väntar på att passet skall börja. Han gillar yoga skarpt. Under de inledande andningsövningarna började han lojalt med att ligga i min famn. Sedan vandrade han demokratiskt kring bland deltagarna och låg än här och än där. Ibland såg jag hur någon deltagare försynt flyttade på hans svans så att den inte skulle komma i kläm.


måndag 23 maj 2016

När krusbären blommar ...

Ett rättesnöre för biodlare är att när krusbären blommar är det dags att lägga på andra yngellådan på bisamhället.
Och visst stämmer det även i år.

Just nu går det på högvarv inne i bikuporna. Vi var rädda att det kalla vädret förra veckan hade stannat av äggläggningen och kläckningen, men icke sa Nicke. Hittills har det varit en perfekt vår för bina. 

De flesta övervintrar sina bisamhällen på en yngellåda (den nedersta), men när det blir varmare och drottningen kommer igång med att lägga ägg, cellerna fylls med larver och färdiga bin börjar krypa ut blir det snabbt trångt. Då sätts den andra yngellådan på. Det finns så gott som alltid två yngellådor på ett bisamhälle (om det är uppbyggt med denna metod) och därefter börjar man sätta på skattlådorna. De är lite högre och det är där bina börjar samla sin honung. Den honung och det pollen som de samlar den här årstiden  och som således placeras i yngellådorna behöver de själva. 

onsdag 18 maj 2016

Ett potatisland föds

Nu har bli kommit oss så långt att vi skall använda hela den lilla "åker" som vi haft i träda i flera år. En stor del av den skall bli ett potatisland. Vi börjar med att harva genom åkern.

Nu kanske något tror att jag inte kan köra traktor, men det kan jag. Och cykel, bil, lastbil, moped och motorcykel. Så har vi det avklarat en gång för alla. 
Så tog vi pärlan och åkte iväg för att hämta lite brunnen kodynga. Har jag glömt att berätta att Jenk har köpt en baklastare till traktorn? Förlåt. 

Här sitter jag på en sten
i vårsolens sken
framför en dyngsto
och väntar med ro

På att en riddare i en Zetor så röd skall komma hit
och börja sprida en väldoft av piss och skit

Väl hemma igen sprids dyngan ut och harvas ner i jorden
Igår var Jenk och köpte lite sättpotatis. Han tyckte inte att de små påsarna jag släpade hem från trädgårdsmässan räckte till. Och nej, de ser ju onekligen rätt fjuttiga ut, men här är nog tanken att vi skall bygga upp en egen arsenal av sättpotatis. En del tror att man med jämna mellanrum behöver förnya sin sättpotatis, men ser du det har jag hört att man absolut inte behöver, något som klingar vackert i en självhushållares öron.

Vi visste verkligen inte vad vi skulle köpa och ibland förstår jag mig inte på hur Jenk resonerar ...

-Timo har man ju hört, men hur tråkigt låter inte Timo? Man vill väl inte ha en tråkig potatis heller? Det fanns många säckar Carrera. Det var det säkert ingen som vågat köpa, så jag tänkte den tar vi.

Så nu har vi Carrera och Sikli (låter tryggt och bra) + Juliette som jag fick med mig från trädgårdsmässan + sättpotatis från mina föräldrar. Det blir nog bra det här. 


Och så kommer Esko fram och dottern kallas ut och plopp, plopp så slank potatisen ner i röret. 

tisdag 17 maj 2016

Odla i sand

Varje vår känns det när det är dags att plantera ut alla plantor som jag får brist på jord. Det känns ju ofta som man vill ge dem en mysigare start än åkerjord och jord är rätt dyr om man vill ha bra kvalitet.

För en tid sedan läste jag om en man som odlade sina tomater i sand och den enda gödningen som han gav dem var färskt gräsklipp någon gång i veckan. Det skall testas.

Om det här skulle funka skulle den största fördelen för mig vara att jag kunde odla mina tomater i samma krukor med samma sand i år ut och år in. När man fyller krukorna med jord borde man byta åtminstone vartannat år (gärna varje) och det blir ett fasligt jobb och en fasligt massa jord.

Efter fjolårets miss med att plantera ut tomaterna i för kall jord i växthuset bestämde jag att de tomatplantor som planteras ut nu får planteras i krukor. Dessa 20-liters ämbare hade spruckit i botten och fick ett nytt liv som krukor. -Men är det vettigt att plantera i plast, frågar sig alla plastbantare. Jag tänker så här ... det är vettigare att ta tillvara ämbaren än att slänga bort dem. Dessa plastämbare är godkända för livsmedelsbruk eftersom de någon gång innehållit sylt och är köpta från ett bageri. Plast är aldrig roligt, men ibland sätter jag på skygglapparna.

Vill du kolla in en diskussion om ifall det är farligt att odla i plast kan du göra det här och här.

Jag valde ut de två största plantorna. Svärfar tror nämligen inte alls att det kommer att funka. Därför är det extra viktigt att det här blir bra :)

Vill du läsa mer om att odla i sand kan du göra det här.