tisdag 19 augusti 2014

Imorgon lever vi över våra tillgångar.

Idag är dagen då mänskligheten har gjort slut på de förnybara naturresurser som jorden i år producerar. Den nittonde augusti. Det betyder att resten av året lånar vi av framtiden. Frågan är bara om vi har möjlighet att betala tillbaka lånet eller om jorden är tom när framtiden är här. Från och med idag lever vi över våra tillgångar. Vi köper brödet på kredit.

Läs mer om detta sorgliga faktum exempelvis här. 

Dagens tips

Visste du att du skall hacka lök i skenet av ett stearinljus? Då svider inte ögonen lika lätt. Så här i skördetider när bl.a. löken till årets gurksallad skall tärnas kan det vara o så bra att känna till. Och jo, det funkar även fast lampan i taket är tänd.

måndag 18 augusti 2014

Gå till jobbet -måndag

  Det är måndag morgon. Det duggregnar här hos oss. Och blåser. Det verkligen känns att nu, precis nu, är sommaren slut och hösten börjar. Det är liksom dags att ta tag i saker och ting. Inte längre bara slappa och dra benen efter sig. För min del är det min nya bok som skall skrivas. Sida upp och sida ner behöver jag få ur mig. Rätt snabbt.
Måndag morgon. Jag borde komma igång. Väljer att gå till jobbet. Men vart?

Idag tänkte jag att det här skulle få bli min arbetsplats. Vårt orangeri.

Varför det heter så beror på att vi från början tänkte ha två vinrankor att klättra i takstockarna. Rätt snabbt insåg vi att vinrankor skräpar ner rätt mycket. Men vem vill inte säga att de har ett orangeri? Det låter ju rätt snoffsigt. Så namnet har fått hänga med.

Så jag hämtade en hink med gammal skruttved för att elda i orangeriets kamin. När regnet piskar mot rutorna finns det inget bättre än att känna värmen stråla från en gjutjärnskamin.

Jag får dock lov att medge att det gick rätt mycket av min arbetstid till att få fyr i kaminen. Det gjorde det. 
Så tog jag med mig en kaffetermos och en burk med små hembakade kex. Allt för att förgylla min arbetsdag.

Nu är grejen bara den att jag inte dricker kaffe. Inte ens te egentligen. Grejerna är en kvarleva sedan förra veckans fotografering hos oss. För nu skall jag avslöja att det faktiskt i vardagen inte alls ser ut som i inredningstidningarnas reportage. Åtminstone inte hos oss. Eller för tillfället gör det ju det, eftersom jag inte orkat städa efter fotograferingen.

Men termosen och pelargonen gör mig riktigt glad. Så de får vara kvar och bidra till min kreativa process. 
Det jag däremot tog med mig var min dator, några böcker, min hjärna, några papper och en penna.

Nu skall här skrivas bok. Bara jag får det här förbenade inlägget klart.

Och förlåt till alla er som tycker att det här inlägget var äckligt präktigt och pelargonunderbart. Men så är mitt liv faktiskt ibland. 




torsdag 14 augusti 2014

Lön för mödan

Idag har jag skördat ungefär hälften av vår vitlök. Som jag har väntat. Och vilken lön för mödan jag fick. Stora, vitskimrande bjässar! Som jag skrivit om tidigare krävs det en del tålamod att från grunden anlägga en vitlöksodling.

Första hösten pillar man ner frön, andra hösten låter man dem ligga kvar (om man tar upp dem ser man att fröet har blivit till en enda klyfta -en sorts utsäde (utlök?) med andra ord), tredje hösten har det bildats vitlökar med x antal klyftor beroende på sort. När man kommit upp till den mängd vitlökar att man kan pilla sönder dem och återigen på hösten lägga ner klyftorna går det snabbare. Då bildar varje enskild klyfta en ny vitlök. I min trädgård försöker jag alltid ha vitlök i olika stadier på gång. Där nypotatisen har tagits upp tänker jag nu till exempel kasta ut vitlöksfrön. Nästa vår när de börjar sticka upp flyttar jag dem försiktigt till raka rader.

Och glöm inte att du även kan odla vitlök inomhus. Den bildar inga lökar, men det går utmärkt att skörda den goda och milt vitlökssmakande blasten. Sätt två lökar per kruka och ställ soligt. När löken inte orkar bilda mera blast är det bara att slänga den och pilla ner nya vitlöksklyftor.

Kom ihåg bokplastupproret!

#bokplastupproret #revolt #miljötänk #vägraplast

Läs mina tidigare inlägg om bokplastupproret här och här. Nu är det åter dags. Hoppas även du tar dig en funderare. Tillsammans står vi enade!

onsdag 13 augusti 2014

Var är alla nyckelpigor?

Vi pratar ofta om att det är så lite humlor i farten, men det som faktiskt oroar mig mer är att jag så sällan ser en nyckelpiga. Jag minns när jag var liten och min pappa från sädesåkern kom hem med kärran full av säd. Och nyckelpigor. Det formligen kryllade av nyckelpigor i säden. Gör det så längre? Jag undrar.

För i sommar har jag sett kanske tio nyckelpigor. Och de flesta av dem har jag sett i hallonsnåren. Jag förstår pigorna verkligen. Om jag vore de skulle jag också dra till skogs. Jag och Jenk har på allvar pratat om att börja odla nyckelpigor. Kan man det? Att man kan köpa nyckelpigor vet jag, men faran är om jag har förstått det rätt att man kan få in en art som tar kål på den "inhemska, vanliga" pigan och det vill man ju inte. Men på allvar. Var är alla nyckelpigor?

Och vet ni, jag har inte hört en enda syrsa i sommar. Och jag vägrar tro att det beror på att jag fyllt 40!

tisdag 12 augusti 2014

Maria i hallonsnåren

Kanske någon har undrat var jag hållit hus? I hallonsnåren är svaret. Det finns ju så mycket hallon att plocka. Den senaste veckan har jag tagit som vana att starta dagen med att dricka ett stort glas vatten och sedan cyklar jag iväg för att plocka hallon. Man kunde nästan säga att jag har en alldeles egen variant av hallon-fasta. En "turkisk yoghurt" -hink full måste jag plocka innan jag får åka hem. Varken mer eller mindre. Det brukar ta cirka 45 minuter. Sedan tar jag en fem minuters hallonpaus, vilket innebär att jag äter så mycket hallon från busken jag kan på fem minuter. Den här regeln har jag infört efter att jag märkte att jag sällan tog mig tid att äta av bären. Jag bara plockade. Men hallon är ju utan tvekan som nyttigast och godast när de solvarma plockas direkt från kvist. Vilken frukost!

Sedan cyklar jag hem med ett lugn i kroppen. Ett lugn över att ha tillbringat en rofylld stund i skogen och ett lugn över att veta att det finns lite, lite mindre hallon i skogen och lite, lite mer hallon i min frysbox.

De flesta av hallonen fryser jag i påsar för att vintertid ta fram till olika pajer och smoothies. Men en del av hallonen blandar jag med röda vinbär och gör till världens godaste saft. Sista dagen av sommarlovet tvingade jag barnen att tillsammans med mig plocka röda vinbär hos min  morfar. En endaste ynka timme behövde de plocka. Efteråt tackade de mig för att jag gjort det lättare för dem att börja skolan. Sickna slöfockar! Och jag har väl inte glömt bort att tipsa om att röda (och svarta) vinbär plockas galant med en bärplockare. I sommar fyndade jag fyra gamla, urtjusiga plockare av plåt för en femma. En till mig och varsin till barnen : )