lördag 27 juni 2015

Stuprör -eller att göra det bästa av situationen

Det är väldigt regnig sommar det här. För att göra det bästa av situationen tar vi tillfället i akt och sätter upp nya stuprör. Eller nya är de inte egentligen, men nya för oss i varje fall. Stuprören har suttit på några rävhus i Nykarleby och kostade oss några tior. Vi sparade många sköna hundralappar på den resan. Dessutom fick vi så där skönt handgjorda och skamfilade grejer som vi tycker passar så bra in på vår gård.

Stuprör skall man nämligen ha. Det bevarar sina byggnader, leder bort vattnet från husen och ger dig finfint vatten till dina odlingar. Man kan nästan skryta med att vara självförsörjande på trädgårdsvatten.

Det är lite roligt när man sitter och tittar på ett foto. Då ser man saker som man inte längre ser i vardagen. Ni ser den där lilla, oerhört fula utbyggnaden? Den var något av det första vi byggde när vi flyttade hit. På samma ställe hade det stått ett gammalt mjölklider som vi rev och vi tänkte väl för oss själva att klart vi bygger ett nytt. Konstiga proportioner har det. Det används egentligen inte till något och som ni ser är taket lite undermåligt. Vi har många gånger talat om att vi skall riva det. Men det får stå kvar som en manifestation över dem vi en gång var ... och så orkar vi inte måla om uthusväggen bakom ...

Min farmor sade alltid att det var huvudsaken att man var glad. Då gör det inte så mycket om arbetssäkerheten inte är så god. Ja, det sade hon i och för sig inte.


onsdag 24 juni 2015

En finurlig odlingbok

Många av er känner säkert till Farbror Grön och hans odlingsblogg. Även jag brukar läsa bloggen ibland och blev därför nyfiken när jag fick veta att Johannes tillsammans med sin Theres skrivit en odlingsbok med namnet "Alla fingrar gröna".   Boken är pinfärsk och lanserades nu i juni.

För någon vecka sedan damp boken ner i min postlåda och den gjorde mig helt paff. Pärmen var nämligen i plast. Ni som bor i Finland kan tänka "lanbrukskalender", så kändes den. Väldigt praktiskt må jag säga. Det här är en bok som verkligen kan hänga med ut i trädgården, men ändå ... plast?  Men ser du på baksidan står det Denna vädertåliga plast är återvinningsbar och innehåller inga skadliga ftalater eller andra ämnen på REACH observationslista. Guldstjärna!!

När jag sedan snabbt bläddrar igenom boken förundras jag igen. Det finns väldigt få fotografier. Istället är alla grödor illustrerade med akvareller av Tatiana Shirbidova. Så vackert!  Det är ett nöje att bara titta på bilderna.

Så till innehållet. Jag har läst så många odlingsböcker att jag inte ens kan komma ihåg dem alla. Både i mitt jobb som författare och i min roll som självhushållande odlare. Och jag trodde knappt att det fanns en bok som kunde ge mig något nytt och som skulle kännas nytänkande och annorlunda. Men så fel jag hade.

Alla fingrar gröna är nämligen uppbyggd på ett helt fenomenalt sätt. Boken presenterar 36 grödor (inget speciellt där) och varje gröda börjar med en liten personlig berättelse, vilket gör att man verkligen känner att det finns en berättelse och en tanke med allt som odlas. Sedan delas själv faktadelen in i förkultivering (det mesta sås på förhand), omplantering 1, omplantering 2, omplantering 3, avhärdning, slutplantering, skörd, problem och mattips.

På många av grödorna finns det även med hur du skördar frön av dem och hur du odlar dem i fönster eller hur du övervintrar dem. All information väldigt överskådlig och kortfattat. I slutet av boken finns även en odlingspraktika som beskriver odlingsplatser, jord och näring, förkultivering och att planera sitt odlande.

Jag tycker att jag är en rätt rutinerad odlare, men även jag (ha, ha) har fått mycket nya tips och inspiration. Fem stjärnor av fem helt enkelt! Jag vet att boken är nominerad till Årets trädgårdsbok 2015 och jag ropar bara heja, heja!

Pst! Boken går att provläsa här. 

Kommentarsklok

Tack alla ni som kommenterat! Nu vet jag ju att det funkar för de flesta. Och tack även för alla fina ord ni skriver. Och visst är det typiskt, för samtidigt som jag blir jätteglad blir jag jätteskamsen och tänker att tror de månne att jag bara går med håven och fiskar efter beröm? Ja, ni vet så där fånig är man ju och vill absolut inte att någon skall tycka att man tror att man är något. Men klart jag är något. Jag är ju jag!

Och nej, jag har inte tänkt lägga av. Det var inte bristen på kommentarer som jag var trött på, trots att kommentarerna är en stor del av nöjet så fortsätt för all del, utan det är alla Mrs Roberts och olika tekniska grejer som gör att man blir så trött.

Hur som helst. Hillevi sände mig ett mejl och förklarade hur det ligger till. Så nu är jag mycket klokare. Tack Hillevi! Så här skrev hon ...

När det gäller blogspot och kommentering så har problemet funnits i flera månader. Det är Blogspot själva som infört det pga allt spam. Det hjälper alltså inte att bocka av verifiering. Alla som har Blogspot berörs inte sinsemellan och skaffar man som utomstående ett Google-konto är det också problemfritt.

Men har man inget av ovanstående utan t ex ett Wordpress-konto, så måste man verifiera. Det är inte gjort i en handvändning: först måste man bevisa att man inte är en robot genom att kryssa i en ruta. Därpå ska man fylla i ett fält med - om man har tur - några siffror (brukar vara gatuskyltar) annars ska man kryssa i vilka av nio bilder som t ex är hamburgare... och de bilderna är ofta otydliga. Därpå ska man bekräfta. Sen tänker blogger ett tag och så, med lite tur, får man en grön  ok-bock i en ruta. Efter det kan man publicera sin kommentar! Tjohej!
Alla kan ju dock skaffa ett google-konto och slipper då ovanstående fars. Det lite dumma där är bara att den egna bloggadressen i t ex wordpress först nås med ett extraklick (om man fyllt i den infon vid skapandet, vill säga).

söndag 21 juni 2015

Lyllos dig i Sverige

Jag blev tipsad om en dokumentär som heter Bieffekten och som handlar om problemet med att pollinerare försvinner i rasande fart. Dokumentären sändes i SVT den 16.6 när jag härjade omkring på Åland och tittade på fotboll. Och som sagt jag hörde att den var väldigt bra.

Nu är det så olyckligt att man bara kan titta på dokumentären om man bor i Sverige. Gör det! Om inte annat för min skull. Lyllos dig!

Här kommer länken till programmet. 

Testa att kommentera!

Jag tycker att det har blivit tyst på bloggen. Det tycker jag. Trodde småsurt att det hörde till tidens melodi, att man mest tog emot utan att ge tillbaka. Att man glatt läste det som andra delade med sig och underhöll ens liv med utan att orka visa att man fanns. Inget illa ment, så gör ofta jag. Men många gånger har jag tänkt att man borde visa sin uppskattning över den andras ord genom ett litet hej.

Men så fick jag ett mejl av Klara (Tack!) som berättade att det är stört omöjligt att kommentera på bloggen. Det var smörgåsar som skulle klickas i och ord som skulle klippas ut och klistras i någon ruta. Jag trodde knappt mina ögon. Jag har ju inte ändrat något det senaste året.

Nu har jag tagit bort kruxet med ordverifiering i mina inställningar och hoppas att det här gör det enklare för er. Tyvärr fanns det ingen ruta med smörgåsar ...

Kanske leder det här till att alla robotar jublar och kastar sig över min blogg. I och för sig så kommer de ju ändå. Eller vad man skall kalla alla Fru Roberts som inför Gud vill bevittna om vilken oerhört bra låneinrättning företag x är och hur den har hjälpt henne in en svår tid av livet.

Så kan ni inte försöka kommentera och se om det lyckas. Och om det inte lyckas får ni gärna höra av er via e-post så att jag vet om att problemet kvarstår. Och finns det någon som vet hur jag bäst löser det här får ni även gärna höra av er. Jag måste medge att sådana här saker tar bort rätt mycket av glädjen med att blogga.

Robotar vik hädan! Även du Mrs Roberts!

onsdag 17 juni 2015

Det imperfekt perfekta

Ett gammalt hus i en gammal omgivning skall inte vara perfekt. Det skall vara så där skönt imperfekt så som det perfekta i sin frånvaro bara kan vara. För tänk vad man annars skulle gå miste om. 
Blomsterhavet bredvid den rostiga cykeln

Det vildvuxna vallmohavet under äppelträdet

Doften av någon enstaka liljekonvalj vid norrväggen

Gräsmattan som inte kan klippas på grund av alla förgätmigej. 


Stigen från växthuset upp till huset. Kantad av den skiraste vita blomma. Troligtvis någon gång en blomma som planterats av en varsam hand och med tiden fått ta över skogen.

Jag älskar det imperfekta. 

måndag 15 juni 2015

Badande hönor





Det finns nästan ingenting som en höna tycker mer om än att sandbada. Därför är det synd att man sällan ser att hönornas rasthagar ger möjlighet till sandbad. Trots att man ofta pratar om "sandbad" har jag märkt att torr jord är snäppet bättre. Så går dina höns inhägnade, ge dem denna möjlighet. Då trivs de finfint samtidigt som det håller bort en del ohyra hos hönsen.

Eftersom våra höns går lösa tar de sig friheter att bada där de känner för det. Vi försöker samsas om rabatterna, en del försvarar jag tappert, medan jag med andra redan har gett upp hoppet. Här under mina äppelträd brukade (notera imperfekt) det växa ringblommor. Nu är det rena rama playan.

Kvickroten (eller långroten som den kallas här) ger den rätta känslan av vassrugg.