söndag 30 augusti 2015

Boksläpp!

Ja, ni får ursäkta att det nu kommer att vara flera inlägg om min nya bok. Men det är liksom en rätt stor grej i mitt liv just nu.

När en ny bok kommer ut brukar man ju ha boksläpp. Och det tänker jag också ha. Ett officiellt Finlandsboksläpp och ett i smyg. Förlaget berättade att jag även fick använda deras lokaler i Stockholm om jag ville ordna ett boksläpp där, men eftersom jag bara känner ungefär fem personer i Stockholm skulle det kännas lite futtigt tycker jag.

Officiellt boksläpp på boken är tisdagen 15.9 kl. 18.00 i Vasa, Finland.
Vem kan motstå att ha bokrelease tillsammans med Bonderöven Frank? Inte jag i alla fall.
Så nu har du möjlighet att först lyssna till Frank (och mig, men till och med en egotrippad varelse som jag inser ju att jag riskerar att tappa glansen denna kväll) och sedan gå hem med en pinfärsk bok i självhushållning.  Platsen är Ritz och man kan anmäla sig till evenemanget här!

Smygrelease kommer det att bli på vårt Älvtorg som hålls lördagen 12.9 kl. 10-13. Det här är alltså ett helt vanligt torg som vi hållit på med i rätt många år och eftersom jag redan står där med med min honung och hembakta bröd kan jag väl ändå ta med mina pinfärska böcker? Så vill du kolla in och köpa boken först av alla då är det hit du skall söka dig.

Efter det är det de traditionella försäljningskanalerna som gäller, typ Bokus och så. Jag kommer endast själv att ha ett mindre antal böcker att sälja. Så vill ni ha boken signerad eller köpa den av mig så är det datumen ovan som gäller. Eller så måste vi hitta på något annat kul.



lördag 29 augusti 2015

I väntans tider

Jag är inte gravid om ni trodde det. Kan nämligen inte riskera att få ännu ett barn som är intresserat av fotboll. Hur skulle jag hinna med det?

Nej, jag går och väntar på min nya bok. Den lär nämligen dyka upp från tryckeriet i början på september. Och det är ju nästa vecka!

Det är nästan två år sedan som min förläggare Petra sände mig ett mejl och frågade om jag var intresserad av att skriva en bok om självhushållning för Norstedts förlag. Lite smålustigt är det att mejlet damp ner i min inkorg på min 40-årsdag. Som en liten oväntad present. En liten överraskning från cyberrymden. Vet hur hårt många andra sliter med sina bokkontrakt och så kommer räkmackan bara flygande så där. Med extra dillkvist och allt. Otroligt!

Så velade jag fram och tillbaka några veckor, så malde kvarnarna långsamt på förlaget, så skulle avtal skrivas och först i juni året därpå började vi fotografera -jag och min fotograf Patricia Rodas. Skriva började jag göra först i augusti och så skrev jag som en tok i fem månader. Slutkörd och nedstämd blev jag på kuppen.

Men resultatet av att jag slet som en tok i fem månader var att boken då i princip var så gott som klar. Våren kändes som att jag bara gled fram. Skrev lite bildtexter. Godkände ändringar som min redaktör Gabriella föreslog och tittade på illustrationer som min illustratör Lovisa gjorde. Och så plötsligt var alla klara och den sändes iväg till tryckeriet.

Och nu är det roligaste kvar. Att få hålla boken i sin hand! Att få dra in doften av trycksvärta, dra med handen över det matta pappret (ett krav från mig) och le åt minnen som kommer över en när man ser bilderna. Att veta att andra kan ta del av boken och hoppas att de tycker om den. Att se vad livet erbjuder härnäst.

Med en ny bok följer ju boksläpp. Tjohoo! Mer om det i nästa inlägg. Men nu tänkte jag visa er ett smakprov ur boken.

Vill ni läsa den "officiella" beskrivningen av boken hittar ni den här.
Själv skulle jag berätta så här om min bok Självhushållning i praktiken.  

Boken visar att självhushållning inte behöver vara något märkvärdigt som bara passar en del av oss. 'Självhushållning' spänner från allt från att dra in doften av egenodlad basilika på fönsterbrädan till att skrapa tarmarna rena inför korvstoppningen. Du kan vara självhushållande på tvål, på sylt, på kött, på tomater, på upplevelser, på glädje eller på garn. Du väljer själv vad som passar dig och din situation.

Med boken 'Självhushållning i praktiken' vill jag ge dig kunskap och verktyg, men framför allt inspiration. Vill du bygga ett växthus? Då hittar du en ritning i boken. En fönsterodling? Samma här. Rökugn? Äppelpress? Förvaringstunna för potatis? Ja, ja, ja. Vill du odla svamp? Färga garn? Tillverka tvål? Göra egen äppelcider? LÄS MIN BOK!


Ja, ungefär så skulle jag väl skriva. Och här kommer ett urval av Patricias vackra bilder.

Korvstoppning. Klänningen är en klar favorit. Den köpte jag faktiskt för Malous tv-soffa. Men nu har jag inte ännu fått någon inbjudan så vete tusan om jag köpte den i onödan.

Boken innehåller många steg-för-steg bilder. Här visar Jenk hur man sätter jord i en låda. Nå nej! Han har visat hur man bygger egna odlingslådor.
Jag visar i steg-för-steg bilder hur man bygger en egen stuka för att enkelt under vintern med hjälp av jordvärme kunna förvara sina rotfrukter.
Jenk tar sig an att i steg-för-steg visa hur man odlar egna ostronskivlingar.
Naturligtvis har vi med ett kapitel om hur man odlar bin och blir självhushållande på egen honung
Grannen Christine visar att det visst går att klippa ett får med en helt vanlig sax. Självhushållning behöver verkligen inte vara något krångligt eller märkvärdigt. Eller det är väl hur man tar det. Det är ju inte alla människor som klipper får med sax. Eller överhuvudtaget klipper får.
Och så en bild av vår jordkällare och det överdåd av mat som där förvaras. Och jag lovar, ingenting är inhandlat från affären. Ingenting. Jo, korgarna och burkarna förstås. Och flaskorna.





onsdag 26 augusti 2015

Nya "åkern" tar form

Ni som följt bloggen en tid kanske minns att vi i flera års tid har jobbat med att omvandla en gammal ogräsplätt bakom huset till en liten åker (med betoning på liten). När vi inte hade någon traktor kom min svärfar med jämna mellanrum för att harva genom jorden som vi satt i träda, men nu kan vi göra det själv. Och i sommar (tredje året marken är i träda) ser det ut som om ogräset gett upp. Visst, det har tagit sin tid, men så har inte heller åkern odlats på tjugotals år.

Vi har redan tjuvstartat med att odla till höger. Här är det handkraft som gäller vid ogräsrensningen och därför har vi inte så stora ytor än.

Vår tanke är nu att dela "åkern" i två sidor. Vi odlar på en sida per år. Den andra sätter vi i träda alternativt gröngödslar. Och så byter vi om. På så vis kan vi undvika att ogräset snabbt kommer igen och så kan vi se till att tillföra organiskt material.

Att bara träda mår inte jorden bra av i längden, eftersom inga växter håller kvar eller tillför näring till jorden. Men ibland har man inte så många andra val, men hädanefter skall vi inte bara ta bort utan också tillföra jorden massor med mums mums.

måndag 24 augusti 2015

Vitlöksnäve

Jag har ju skrivit en del om mina usla grödor i sommar så jag tyckte faktiskt att jag hade rätt att nu få berätta om något som återigen har lyckats. Mina vitlökar! De största är nästan som min näve. Och nej, jag har inte mutat något litet barn utan det är min näve.

Det som är lite lustigt är att det i odlingsböckerna står att man skall gödsla bra där vitlöken växer, men den här vitlöken "glömdes" bort och har inte gödslats alls.

Det ena vitlökslandet har skördats och de ligger nu i det varma och sköna sensommarvädret för att torka.

De största och vackraste lökarna använder jag som utsäde. De andra använder jag i köket.


I år har jag faktiskt kommit så långt i min vitlöksodling att jag inte längre behöver vitlöksfröna som utsäde.

Men det är ju synd att bara slänga bort dem.
Jag har därför mixat dem, torkat dem och malt ner dem till vitlökspulver.
Jag har även pillat ut de små fröna, skurit ett hack i dem och lagt dem i olivolja att dra på fönsterbrädet.
Kanske det blir en god vitlöksolja? Vi får se?
Ett alternativ vore också att torka dem och mixa sönder dem tillsammans med salt.

Hur som helst. Vitlöken har fullgjort sin plikt.


lördag 22 augusti 2015

Barnhemsföreståndarinnan

Vi har en höna som är otroligt snäll. Sent omsider bestämde hon sig för att göra ett försök att ligga och ruva på sina ägg, men när första kycklingen var kläckt orkade hon inte längre. Kvar lämnade hon tio ägg i redet.

Jag brukar inte göra det, men jag inbillade mig att äggen var fem före färdiga och knallade iväg till grannen för att låna hennes äggkläckningsmaskin. Nästan direkt kläcktes två kycklingar, men sedan har det kläckts någon kyckling lite nu och då.

De andra hönorna brukar minsann vara noga med vilka kycklingar som är deras och vilka som de minsann inte tänker slösa sin energi på, men inte vår barnhemsföreståndarinna. Nej, varje kyckling som föds är det bara att pilla in under henne och hon tar emot den med öppet och stort hjärta.

Vi har alltså fått ett kycklinghem där kycklingar i väldigt varierande ålder tas omhand av en väldigt, väldigt snäll höna.

fredag 21 augusti 2015

Istället för plastfolie

Plastfolie är ett ganska behändig sak, vilket naturligtvis gör att vi frestas att använda den rätt ofta. Ibland luras vi också till att tro att plastfolie är precis vad vi behöver. I min surdegsbok står det nästan i varje recept "täck skållningen/degen med plastfolie".  Eller så har vi lärt oss att plasta in överbliven mat med plastfolie till följande dag.

Men det behöver man inte göra. Det funkar i de flesta fall lika bra med en tallrik som lock. Det är faktiskt inte så svårt att i tallriksskåpet hitta tallrikar som passar perfekt till din skål och som sluter om innehållet med täta armar.

Ett annat alternativ till plastfolie som jag inte ännu har testat men som jag är lite sugen på är tyg beklätt med bivax så kallade BeeWraps. Här kan du läsa Magnus recension av köpta BeeWraps.  Och naturligtvis kan man även fixa egna om man känner för det. Kolla t.ex. in hur Annie gör. 

lördag 15 augusti 2015

Paradiset

Vi har två damer från Jehovas vittnen som brukar hälsa på oss med jämna mellanrum. De är väldigt trevliga och förutom att de gör det de ska - ger mig två tidningar och pratar lite om Gud och Jesus så pratar vi också lite om ditten och datten. Jag vet att en del brukar låsa dörren när de kommer eller på något annat vis indikera att de minsann inte vill prata med dem, men det tycker jag är väldigt fånigt.
Som vuxen människa kan man lyssna på en annan människa i fem minuter utan att förgås. Åtminstone mina tanter är inte det minsta påstridiga. Nej, det frågar vad jag tror och så berättar jag det och så berättar de vad de tror och så är det bra med det. Jag tycker det är rätt intressant att ibland tvingas tänka efter och formulera vad man själv egentligen tror och tycker om saker och ting.

Nåja, nog om det. För någon vecka sedan, en varm och solig sommardag kom de gåendes över gräsmattan när jag och Jenk rensade i trädgårdslandet. Vi hade inte setts på några månader så vi pratade lite, de båda tidningarna överräcktes och de ursäktade sig för att de tog av vår tid. Jenk svarade med  -Vi har inte bråttom.

Precis då, när jag stod under det dignande körsbärsträdet och inte hade bråttom säger den äldre kvinnan -Jag måste bara få fråga, hur känns det att redan nu få bo i paradiset?

Jag blev helt paff och fick väl fram -Ja, det känns väl rätt bra.

Den stora utmaningen är bara att inte bli hemmablind. Att själv inse att man bor mitt i paradiset. Åtminstone vårt paradis. Och då plötsligt kom jag ihåg, att när jag och Jenk flyttade hit till Flemmingsbacken för sisådär 17 år sedan. Då kallade vi skämtsamt platsen för "Harmoniparadiset". Det hade jag helt glömt bort.

Så idag blev min utmaning att visa vad jag tycker om på vår gård just nu. Helt enkelt för att bota hemmablindheten och det mänskliga missnöjet.

Att min krasse äntligen börjat blomma.
Att äpplena snart är klara
Att smultron börjat växa i fogarna 

Att stegen som vi tänkte slänga blev en perfekt hylla 

Att fröna som jag tog av mina luktärter ifjol ger lika fina luktärter i år.
Och att de doftar precis lika gott. 

Att plåtburken som jag köpte för 50 cent på loppis
blev en perfekt vas till vitlöken.
Och att den passar så bra ihop med den gamla tyghandduken
jag använder som bordsduk.  

Att mitt trädgårdsland som invaderas av blommor är så fint.
Att människor säger -Visst är det en tanke bakom att du blandar blommor och grönsaker?
Och jag säger ja, trots att den största orsaken är att jag inte orkar rensa.

Att vi kan äta hur mycket körsbär vi vill.
Att människor frågar vad jag göder dem med och jag säger
-Ingenting.

Att grenarna på bärbuskarna dignar.
Min farfar älskade krusbär och jag älskade farfar.
Alltså älskar jag också krusbär. 

Tack bina för att ni surrar så hemtrevligt på vår gård
Tack för att vi får äta hur mycket körsbär vi vill trots att vi inte göder dem
Tack för att grenarna dignar av bär

Att vår tupp är då duktig
Att vi kan erbjuda våra hönor ett liv i det fria



Att vi kan låta våra hönor vara mammor
Och att vi kan få titta på alla fina kycklingar

Att det skruttiga kan vara o så fint

Alla stora träd som växer här

Saker som visar på att någon har haft roligt
Att vi inte är så noga av oss utan att en docka helt kallt kan hänga
i ett fotbollsmål tre månader i sträck utan att någon orkar bry sig. 

Vårt hus
Vårt harmoniparadis