Odlingen till nästa nivå

Vi kämpar tappert på med att odla i våra odlingslådor, men när självhushållningsivern blir större räcker det vi odlar långt ifrån till. Speciellt lök och morötter tar ofta slut redan i början på november. I vår tänkte vi ta upp odlingen av dessa grödor till nästa nivå. 

Min svärfar som är ex-kålodlare nämnde i förbifarten att han hade en handsåmaskin  vi fick låna. Med den brukade han så morötter, men den går att ställa in till allt möjligt som sallad, bönor, rödbetor ...  Handen på hjärtat, vi hade inte ens tänkt på att denna möjlighet fanns. Mycket på tanke på vårt begränsade odlingsutrymme.

Nu kan ju de som känner oss tycka att det här inte är något stort problem. Min pappa är nämligen bonde och åkermark finns så det räcker och blir över. Men dels känner vi ofta att vi vill klara oss själva och dels är min pappa en konventionell bonde som besprutar sina grödor. Men med ett löfte om att han skulle köra en lång omväg kring vår odlingsplätt med giftsprutan och att vi skulle få gödsla marken själv så märkte vi ut vår plätt. Tack pappa! Ganska lyxigt att få en hel åker att utgå från. 

Vi ryggade tillbaka en aning när vi öppnade burken med morotsfrön. Vilken färg! (Vilken lukt!) Morotsfröna hade vi fått av svärfar och de är köpta för yrkesodling. Alltså inköpta i stora kvantiteter. Kanske alla frön är så här? De är alltså färgade för att det skall vara lättare att hantera dem och se dem styckevis och inte som en enda klump.

Maskinen funkade finfint. Åh, vad snabbt det gick. Ja, den gick så bra så det nästan orsakade gräl. -Nu räcker det nog! -Nej, men det är ju gratis. Vi sår lite till. Och lite till. Och lite till. Vad är det med män och maskiner?



Min uppgift var att gödsla. Väl på plats och ställe märkte vi att vi hade glömt något att ha gödseln i. Jenks arbetshjälm fick duga. Man tager vad man haver som Kajsa Wargh skulle ha sagt.

Resultatet är 16 rader á 15 meter långa. Prydligt och fint. Med pinnar utsatta med jämna mellanrum för att vi enkelt skall se var vi skall köra med ogräshackan. Jo, det visade sig att min svärfar även hade en sådan i garaget och då kände jag mig lite mera lättad.
-Hur många morötter har vi sått? frågade jag Jenk. -Ja, hypotetiskt sett om alla gror har vi ca 9600 morötter, svarade han. Och så kände jag att pulsen åter höjdes en smula ...
Men snabbt gick det (kanske 30 minuter) och funkar det så tror jag att det öppnar upp nya möjligheter för hur vi börjar odla. Vi har ju grävt upp en större del av baksidan på vår tomt. Den skall nu få ligga i träda och vallas in, men sen tusan ...

Hönsfritt i trädgården

Sakta men säkert börjar mina frön och sättlökar hitta ner i jorden. Farorna med sådden är många och en fara av den kacklande sorten är hönorna. De älskar mina land och hjälper gärna till att kratta. Det första året stängde vi in dem i en rastgård under maj och juni, men de av er som har höns vet att en rastgård som första året är grön och lummig följande år lätt förvandlas till en fängelsegård med hård och grå jord. Inget annat än nässlor växer i alla fall i vår. Därför har jag inte hjärta att stänga in de små liven.

Då är det andra knep som gäller. Väv funkar bra. Inget kul tycker hönorna. Ett annat tips är att lägga ut pinnar och käppar i ditt land. På bilden ser du mitt vackra lökland. För att en höna skall tycka om att gräva i jorden vill hon ha ordentligt med "sprättutrymme" för benen. Och ett land fullt med käppar är helt enkelt inte vad hon föredrar. Hoppas jag i alla fall.

Oil pulling -en upplevelse

Nu har jag haft min första 'oil pulling' -upplevelse. Varför heter det så? Och finns det inte något man kan kalla det på svenska. 'Oil pulling' får mig nämligen att tänka på något helt annat än vad det är.

Så vad är det då? I korthet är det att du i 10-15 minuter sitter och smågurglar med olja i munnen. Oljan tränger in i varje litet skrymsle och vrå och när du spottar ut den (inte i vasken utan i roskis) har den tjocknat ihop till en liten geggamoj.

Med jämna mellanrum ploppar det upp saker som många i ens bekantskapskrets pratar om och testar. För någon månad sedan var det 'oil pulling' som var på tapeten. Extremt bra för munhygienen lär det vara och nämns även i relativt vetenskapliga böcker om hur man motverkar alzheimers.

Så jag köpte en flaska ekologisk, kallpressad sesamolja och bestämde mig för att testa. Länge och väl har den stått där på hyllan. Och vet ni varför? Jo, för att man skall borsta tänderna både före och efter man pullat lite olja. Och lat som jag är har jag inte orkat. Men nu är det testat.

Det smakar nästan ingenting och bra går det väl, men oj vad trötta käkmuskler man får! Så det blir träning på flera sätt. Efteråt känns tänderna rena och lena. Det kan ju i och för sig även ha att göra med tandborstningen, men det krävs väl att jag orkar hålla på en tid för att märka resultat. Munhygienen har ju direkt påverkan på hur resten av kroppen mår så vem vet vilka oanade resultat jag kommer att märka.
Mera om 'oil pulling' kan du läsa t.ex. på Morotslivs blogg.

Tidningen Ekoelo

Jag tänkte berätta om att det har kommit ut en ny tidning i Finland som heter Ekoelo. Men så insåg jag att den inte alls var särskilt ny, trots att jag inte hört om den tidigare. Första numret kom nämligen ut ifjol.

Uutuuslehti Ekoelo esittelee vaihtoehtoja, miten nykyajan ihminen voi tuoda jokapäiväiseen arkeensa arvovalintoja, jotka tukevat elämäntapaa: Luonnonmukaisesti Ekologisesti Puhtaasti Aidosti

Hur som haver, här kan ni genom ett provnummer bekanta er med tidningen. Jag såg att priset på månadens lösnummer i affären var sänkt till 1,90 €. Så är ni nyfikna på tidningen är det nu ni skall slå till  : )

Beskärning av äppelträd

Nu tänker nog de flesta av er att jag är lite väl sent ute, men det tycker inte jag.

För något år sedan läste jag nämligen Leif Blomqvists bok "Våra fruktsorter" och insåg att jag har varit alldeles för nervös av mig med äppelträdsbeskärningen. Resultatet har varit att våra gamla äppelträd, i och med alla vattenskott som kom p.g.a. beskärningen, blev om än ännu mera vildvuxna. Dessutom bor vi ju så långt norrut så beskärningen bra kan låta vänta på sig till april-maj. Med myror i brallan riskerar du nämligen att få frostskador på dina träd + att det ökar risken med svampangrepp.

Vi brukar göra så här:
Nya äppelträd som vi vill skall få flera kvistar, de beskär vi i maj
Gamla äppelträd som vi vill skall få mindre kvistar, de beskär vi i augusti

Jag rekommenderar Leif Blomqvists bok. Den har vi klarat oss långt med. Dessutom innehåller den massor, och åter massor med äppelsorter ifall du funderar på att köpa nya träd. Vi hade den som grund när vi ifjol planerade vår pensionärsträdgård. För tillfället har vi ca 25 äppelträd så jag tror vi börjar ha så vi klarar oss. För oss är det därför rent ut sagt farligt att läsa boken.

Vill du läsa en bra artikel om hur du beskär dina äppelträd hittar du en t.ex. här. 

Utmaningen avklarad

 För en vecka sedan utmanade Lill-Hasta trädgård mig att delta i Humleupproret. I korthet går det ut på att humlor (och andra pollinerande insekter) försvinner med oroande fart. Einstein lär ha sagt att om bina försvinner från jorden, dör människan ut fyra år efter. Och det är många av oss som inte inser vilken betydelse bina, humlorna, getingarna och andra pollinerande insekter har för vår miljö. En av orsakerna till att de dör ut är en ökad användning av kemikalier och ökade föroreningar, men en annan bidragande orsak är att deras naturliga boendemiljö försvinner. Detta är läget speciellt för humlor som kan behöva lite hjälp på traven, därav humleupproret -att skapa humlebon.

Det här kan man göra på flera sätt. Vi valde att bygga humleholkar enligt en artikel i en tidning från världsnaturfonden. Hålet i humleholken är 12 mm och biten som hållet sitter i är 12,5 x 15 cm. Holken skall helst fyllas med gammalt gräs, gammal mossa och annat bomaterial från ett gammalt mus- eller sorkbo. (När en del humlearter häckar vilt är det just till gamla sorkbon som de söker sig.)

Eftersom vi inte har några sorkar hos oss (peppar, peppar) och inte visste var ett mössbo stod att finna, fyllde vi vår holk med material från en fågelholk och håller tummarna för att även det funkar. Kring det byggde vi en liten holk. Kom ihåg att hålet skall sitta nertill och inte upptill som på en fågelholk. Holken hängde vi upp på ca 80 cm höjd från marken.

Det finns även andra sätt att bygga boendemiljöer för humlorna på, t.ex. med gamla lerkrukor som du gräver ner i marken. Se till exempel här.

Nu låter jag stafettpinnen gå vidare till bloggarna Signes hus, Lundagård och På Päråuls, men är naturligtvis glad för alla er som känner att ni vill göra något för att hjälpa dessa ulliga, bulliga små insekter.

Ingenjörskonst på hög nivå

-Vad är det där? frågar nästan samtliga män som besöker vår gård och betraktar de rundstänger som sticker ut ur vårt uthus.
-Det där? Det är ingenjörskonst på hög nivå, svarar Jenk med ett finurligt leende.

Vårt projekt "byta från plåttak till tegeltak på uthuset" har gått in i fas nummer två; bygga byggnadsställningar.
Och det är alltså precis vad det är, byggnadsställningar.
Hög nivå ... ja det tog några kvällar (Jenk tänker alltid ut sina lösningar precis innan han somnar) men så var konstruktionen färdigt genomtänkt.

Jag hatar när saker och ting inte ser ut som de brukar. När det är fult! Men alternativet är ju byggnadsställningar kring hela uthuset och det skulle knappast vara vackrare. Men mera tidseffektiva och billiga byggnadsställningar får man leta efter. Att de knappast uppfyller säkerhetskraven väljer jag att inte nämna... men även det är väl en byggtradition här ute på landsbygden.