fredag 12 september 2014

Not in my backyard

Det blåser rejält i våra trakter. Egentligen har jag aldrig tänkt på det förr, men tydligen är det så. För nu planeras 25-30 vindkraftverk en bit ifrån oss. Från vårt hus blir det kanske 4 km till närmaste vindmölla.

En del jublar. För en del skogsägare ser det ut att bli en riktig guldgruva. Andra är rädda. Vad de är rädda för är att idyllen skall förstöras, att hus och trädgårdar skall skuggas av roterande ljus, att natten skall lysas upp av blinkande lampor, att lågfrekventa ljud skall påverka djur och natur.

Jag då? Jag har så svårt att veta vad jag riktigt tycker. Vindkraft är bra. Och trots att jag ogärna har den nära mig är det väl lika rätt eller orätt att jag skall behöva titta på det som någon annan. Jag skulle vara helt för vindkraft om det skulle ersätta t.ex. kärnkraft. Jippii, vad bra! Men för att vi bygger vindkraft försvinner inte kärnkraft. Kärnkraftverk planeras ändå. Ju mer el vi producerar desto mer el kommer vi att använda.

Jag är inte rädd. Men jag är väldigt sorgsen. Sorgsen över att inte längre kunna titta ut över fälten och njuta av att allt är blickstilla. I ögonvrån kommer det alltid att finnas en rörelse. Sorgsen över att jag mörka vinternätter inte kan ta ut karlavagnen ovanför vårt hus utan att i ögonvrån notera ett blinkande ljus. Sorgsen över att inte längre kunna vandra i en tyst skog.

Och lite rädd det är jag även allt. Men mest sorgsen.





torsdag 11 september 2014

Pastörisera must/saft

Visst är det enkelt att frysa saft eller must, men det tar en hel del utrymme i frysen samtidigt som frysen kräver el året om. Dessutom är musten i vårt fall nästan alltid frusen när vi blir sugna på must. Vi har i flera års tid istället värmt upp vår saft och must, satt den på glasflaskor och förvarat den i jordkällare (eller annan sval plats).

Då gör vi så här:
1. Vi radar ugnen full med glasflaskor och låter dem vara där i 15 minuter på 150 grader. Låt dem stå i ugnsvärmen ända tills de används.
2. Vi värmer upp musten/saften till 80 grader.
3. Sedan häller vi den varma musten på de varma flaskorna. Först blir det lite skum i flaskhalsen. Då väntar vi en stund. Sedan häller vi mer must i flaskorna så att musten i flaskhalsen är klar. Det kommer alltså att rinna över lite must, men det är viktigt att det kommer must ända upp till kanten.
4. Sedan sätter vi på en röd gummikork. Det som nu händer är att när flaskan kallnar "sugs" korken in i mitten och det bildas vacuum i flaskan och den står sig bra i svalt. Som ni ser på bilden har musten varit ända upp till flaskhalsens kant, en nu när den svalnat har den sjunkit och mellanrummet är vacuum.
5. Torka av flaskorna. Annars möglar den överrunna saften. Inte farligt, men inte så fräscht heller.

De röda gummikorkarna är guld värda. Hittar du sådana på loppis är det bara att slå till, men kontrollera dem noga först. Är de alldeles för gamla eller förvaras för varmt blir de hårda och murkna. Då funkar de inte längre. De finns i olika storlekar. Förvarar du saften eller musten i vinflaskor är nästan de största bäst.

Gummikorkarna steriliserar vi genom att koka upp dem i vatten.

Att förvara sylt eller äppelmos i glasburk funkar nästan på samma sätt. Mer om detta kan du läsa här.

lördag 6 september 2014

Självhushållningens pris

Äldsta dottern är "ut-å-på", sonen sover hos kompis, yngsta dottern är på fotbollscup. Vi är alltså barnfria. Vad vi gör? Jo, vi gör äppelmust!  I fem timmar. 80 liter. Ibland känner man sig inte klok.

torsdag 4 september 2014

Paketera in trädgårdslandet

På hösten, när grödorna är uppe ur jorden, råder det skilda meningar om huruvida man skall höstgräva landet eller inte. Eftersom jag tidigare nämnt, och även nu bestämt hävdar, att jag är rätt lat av mig sällar jag mig glatt till den skara människor som tycker att det är helt onödigt att med spade gräva igenom landet. Eftersom jag genom kompost och annat organiskt material har lyckats skapa en fin odlingsjord i mina lådor tycker jag inte att frosten behöver bearbeta min jord (vilket är just vad den gör t.ex. vid höstgrävning när den fryser sönder större jordkockor i bl.a. lerjord)

Det som dock är viktigt är att jorden inte ligger bar. Nej, när grödorna är uppe ur jorden så är det bara att glatt paketera in den till nästa odlingssäsong. Först rensar jag bort allt ogräs och lägger det i en hink. Sedan luckrar jag upp jorden genom att lite småvilt dra med handgräftan (?) fram och tillbaka.

Till sist paketerar jag in jorden med ett tjockt lager med gräsklipp. Ovanpå slänger jag ogräset (rotogräs) och överblivna växtdelar. Nu får det ligga och skydda marken, samtidigt som det bryts ner och bildar finfin kompost. På våren tar jag bort det som inte förmultnat. Resten myllar jag ner i jorden tillsamman med lite dynga. En ny odlingssäsong kan börja.

Nu har jag inte gräsklipp så det räcker till alla lådor. Därför täcker jag in en del av lådorna med golvströ från hönshuset. Även det funkar fint, men brinner inte ihop lika bra som gräsklipp.Det går även bra att täcka in sina odlingar med löv.

måndag 1 september 2014

Fotografering av svampfabrik

Hela sommaren har det varit full fart med fotograferingen till nya boken kring självhushållning. Kul och kämpigt på en och samma gång. Kul eftersom jag är så bra vän med fotografen Trissan och att det känns som ett väldigt annorlunda sätt att umgås med sina vänner på. Kämpigt eftersom det är en hel del som skall planeras och verkställas. T.ex. det här med att odla svamp ...

För några år sedan odlade jag och Jenk med gott resultat ostronskivlingar i säck. Därför skulle jag inte ha de minsta problem att skriva ett kapitel om svampodling, men det behövs ju även bilder och därför är vi tvungna att starta upp svampfabriken på nytt. Motivationen är kanske inte på topp när det känns så mycket enklare att hämta en kantarell ur skogen : )

Så vi steriliserar halm, ympar in mycel, städar ur svamperiet, binder påsar, sticker hål, väntar. Och lyssnar till kamerans klick, klick, klick.

Det är mycket man inte tänker på när det gäller fotografering av böcker, men eftersom det skall vara en variation i bilder, miljöer och framför allt kläder (om man fotograferar tre olika saker på en timme är man ofta tvungen att byta kläder till varje fotografering och hur mycket kläder tror ni inte det blir på en bok? Dessutom känns det som de flesta av mina klänningar redan har figurerat i Lev mer på mindre boken ...)

torsdag 28 augusti 2014

#blankettupproret

Jag kan inte hejda mig. Det finns så mycket jag mitt allt tycker är så onödigt korkat. Saker som jag bara känner att jag måste göra uppror mot. Saker som jag inte längre slentrianmässigt orkar fylla i år efter år.

I nio års tid har jag varje år på hösten fyllt i en mängd olika blanketter till mina barns skolor. Igår vad det dags igen. En blankett om uppgifter om barnet och dess vårdnadshavare skulle in till tandvården och en annan blankett med våra kontaktuppgifter skulle in till barnens skola. Och nu kommer den stora frågan ... varför måste man som förälder alltid fylla i vad man har för yrke? Vad har det för betydelse?

Så i år gjorde jag uppror. På blanketten till tandläkaren skrev jag på raden yrke  "föreläsare, pizzabud och polis" på blanketten till barnens skola skrev jag "tandhygienist".

Jag utmanar alla er som inte kan förstå vad yrke spelar för roll att hitta på ett nytt yrke nästa gång ni ombeds skriva ner det på en blankett där det inte egentligen behövs. Dagens vrål avslutat.

tisdag 26 augusti 2014

Dags för årets hälsning

Minns ni ifjol när jag var lite nere och ni muntrade upp mig genom att säga hej? Idag är en sådan dag. Kan ni inte höra av er igen? Alla ni kära läsare som jag tycker så mycket om, men som jag vanligtvis inte har en aning om vem ni är. Ni kan höra av er och skiva var ni befinner er just nu.

Hej hej! Maria med katten Vivi, nersjunken i soffan.