måndag 23 mars 2015

Köttfri måndag: Mandelbullar

Det är inte så att vi nuförtiden enbart frossar i kött med tanke på att mina vegetariska recept varit rätt få här på bloggen den senaste tiden. Nej, inspirationen har bara inte räckt till något nytt utan vi har främst kört med våra gamla recept som jag redan delat med mig av. Men nu har jag lånat en inspirerande bok på bibban och fått lite ny vege-iver. Boken heter Mera Vego och är skriven av Sara Ask och Lisa Bjärbo. Jag rekommenderar den varmt. Detta recept hämtat ur boken är nästan det godaste jag ätit i vegetarisk väg. Och tänk, alla i familjen tyckte om det!

200 g sötmandel
1 dl stora vita kokta bönor
2 ägg
2 vitlöksklyftor
1 liten lök
0,5 tsk salt
1 krm svartpeppar
1-2 msk röd eller grön pesto *
1 dl riven ost **
0,5 dl ströbröd ***

fett att steka i

* här hade jag ingen pesto, men väl en skvätt tacosås som lämnat kvar i burken så jag tog denna istället.
** Vår cheddarost var nästan slut så jag mixade ner denna. Kanongott!
*** Det här var jag också utan och det funkade bra ändå. 


1. Mixa sötmandel, bönor, ägg, lök, kryddor, pesto och ost. Rör ner ströbröd och låt svälla några minuter. Rulla till bollar. Är smeten för kladdig sätter du till mera ströbröd.
2. Koka bollarna i vatten några minuter. Koka i flera omgångar så att det inte blir för trångt i kastrullen. När de är klara flyter de upp till ytan.
3. Stek bollarna i medelvarm panna så att de får en gyllene yta. 





söndag 22 mars 2015

När gästerna går på diet ...

Jag vet inte hur det är för er, men allt fler av våra gäster börjar ha speciella restriktioner för vad de stoppar i sig. Någon äter glutenfritt, en annan undviker vitt socker. En tredje kanske inte äter mjölkprodukter. Sju sorters kakor som jag någon gång lärde mig att det skulle bjudas på är verkligen ett minne blott och bra är väl kanske det.

De flesta gäster tillägger att de behöver inte ha något. En kaffe- eller tekopp räcker bra. Och det är ju skönt i sig att pratstunden och umgänget i sig sätts i fokus och räcker till. Pressen på att bjuda hem vänner blir ju på så vis så mycket mindre. Men ändå känner man ju att man vill bjuda på något.

Igår hade vi två av våra nära vänner på besök och det var glutenfritt, vitt socker och endast en liten mängd mjölkprodukter som gällde. Istället för att börja söka recept på saker att baka fick jag för mig att gå på dryck. Och vårt barskåp är rätt minimalt så det är inte starkvaror jag avser : )

Vi började med en hälsosnaps bestående av ingefära, citronvatten och honung. Sedan avslutade vi med en fruktig smoothie, sötad med dadlar.

"Hälsoshotten"  är för övrig något som jag och Jenk har blivit beroende av i vår familj. Den river så skönt i halsen och vi hoppas att vårt immunförsvar skriker av glädje. Vår fotbollsspelande son, med inflammationer både här och där i musklerna tvingas också inta denna hälsokur. Detta efter att Karoline på Det gröna skafferiet påstått att en brevbärare blivit frisk från sina onda knän efter att ha shottat denna dryck, ha ha. Receptet är alltså från hennes bok med samma namn som hennes blogg. 

Mellan för- och efterrätt serverades de ugnsstekta ekobananer (ser ni till och med hur märket sitter kvar som bevis) med ipillad 86 %:ig choklad. Finns det någon enklare efterrätt? Ett snitt, ett pill, en stund i ugnen och klart. Serveras med vaniljglass eller vispgrädde som man tar om samvetet och dieten tillåter. Annars låter man bli.

Och märker ni den strategiska produktplaceringen av Österåkers honung i bakgrunden?

Det här är nog en av de enklast "bjudningarna" jag fixat till och våra gäster blev glatt överraskade. Vi shottade, smuttade och skrattade. Perfekt!

torsdag 19 mars 2015

Böcker om självhushållning

I väntan på den ultimata boken om självhushållning som kommer ut i höst (för er som inte fattar vinken är det alltså min bok jag talar om) tänkte jag recensera några böcker som vanligtvis förknippas med ämnet självhushållning. Det här är en synnerligen subjektiv bedömning av de böcker som jag läst inom ämnet. Vi börjar mer en klassiker.

När John Seymours bok 'Självhushållning' kom ut någon gång på 70-talet blev den snabbt en riktig klassiker. Ursprungsboken har länge varit svår att få tag i och de exemplar man lånar från biblioteken är ofta tummade och vällästa. Många tycker om denna bok. Inte jag. 

Ifjol kom den ut i en bearbetad nyutgåva. En riktig mastodontbok på 400 sidor med innehåll på allt från grönsaksodling till knopar och reparbeten. Denna bok innehåller verkligen mycket, vilket leder till mitt första problem med boken. Den innehåller så mycket, så att det som det sist och slutligen står om varje grej blir rätt lite. Det kan vara jag som är dum, men jag lär mig inte att tillverka tegel genom att läsa två sidor. Och samtidigt funderar jag på hur många som verkligen tillverkar sitt eget tegel. (Så kanske det inte är något problem ...)

Mitt andra problem är att den är så otroligt tråkig. Den nyare versionen är i färg, men det är bilder istället för fotografier och mysfaktorn är noll. 
Det här känns som självhushållningsboken för hard core självhushållaren, eller den som verkligen vill känna efter vad allt man kan göra inom ämnet självhushållning och sedan köpa en bok som går djupare in i varje ämne. Jag har inte orkat läsa denna bok utan mera skumläst lite här och där. Själv skulle jag inte köpa boken (fast nu råkar jag ju då ha den ...) MEN det är många som tycker väldigt mycket om den. Dock inte min femma. 

Nu kommer vi till en annan klassiker -nämligen Walden. Det här är kanske inte vad man först förknippar med självhushållning, men å vad den är vacker att läsa. Och vad fascinerande att en bok skriven i mitten på 1800-talet kommer med klokheter som får en att nicka igenkännande och börja tänka efter. 

Själv hittade jag "Skogsliv vid Walden" från 1964 på loppis. Har du inte läst den, gör det. Åtminstone får du känna att du läser en riktig klassiker! 

Vi lockas att överdriva betydelsen av vad vi uträttar; men jämfört med allt vad vi icke hinner med, är det ingenting att tala om. 






Självhushållning på Djupadal kom ut 2013 och är en bok som tilltalar mig mycket. Jag älskar det berättande språket. Jag älskar känslan den väcker i mig. Jag älskar de underfundiga illustrationerna. Jag lär mig ett som annat på köpet. 

Det här är boken som presenterar mycket av självhushållningens vedermödor och glädjeämnen på ett vardagligt sätt. Många små guldkorn står att finna. 

Det som tyvärr drar ner mitt betyg på boken är att den är oerhört råddig att läsa. Boken är uppdelad i årstider, vilket gör att det blir rätt mycket bläddrande fram och tillbaka för att hitta det man söker. 

Detta är dock en bok som jag återkommer till både för att titta i och för att läsa. 

Det här var en av de första böckerna jag läste inom ämnet och den ligger nog mycket till grund för att a) vi lever som vi gör och b) att jag skrev boken Lev mer på mindre (som naturligtvis även den är en bra bok om självhushållning och hur man som familj börjar inse att självhushållning is tha shit, men av ödmjuka skäl tar jag inte upp den här. Naturligtvis får ni köpa den. Det är ett fritt land. Tryck på bilden till höger i balken så kan ni läsa mera om den). 

Jag blev så oerhört inspirerad av boken och lärde mig en hel del, men ville veta mera. Boken är rätt begränsad när man ställer den bredvid andra böcker inom området. Jag kan också störa mig på att boken känns lite hafsig, som den kommit till i all hast. Varför så många språkgrodor? Men med tanke på att boken utkom redan 2010 när böckerna kring självhushållning ännu var få är det många av oss som fascinerats av självhushållningens tanke utgående från denna bok. Tack Stefan!

Så har vi självhushållningsböckerna som berör ett specifikt ämne och som därför nästan blir en annan typ av bok. Ett exempel på detta är Bella Lindes bok Rätt ur jorden. Vad jag tycker om den kan du läsa här. 

Boken är bra, men innehåller som sagt mest självhushållning ur ett odlingsperspektiv.








Kombinerar du Bellas bok med boken "Husdjur till husbehov" är du dock långt på väg. Det här är vår bibel när det gäller djur, djurskötsel och slakt. Enkel att förstå. En faktabok utan så mycket lull lull och myspys. 

Ja, det finns säkert andra böcker som är värda att läsa. Komplettera gärna min lista! Det var dock dessa böcker jag hittade i min bokhylla idag + en massa böcker om svamp, bär, korv, smör, kosmetika ... och glöm aldrig, aldrig bort hemsidan Alternativ. Den är guld värd för en vetgirig och rådvill självhushållare. 

onsdag 18 mars 2015

Hälsning från en naiv idiot

Ha, ha ha.

Vet ni vad någon har gjort? Länkat till mitt föregående inlägg om stickkontakten både på Fb-sidor och sidor som byggahus.se

Bloggstatistiken går i taket. Folk tycker synd om mig för att jag är en naiv idiot. Kommentarerna haglar friskt och jag bara gapar över att folk orkar bry sig. Och att folk är så upprörda.

Ha ha, vem kunde ana att mitt senaste inslag i serien 'Maria testar' kunde orsaka sådana känslostormar och rubriker. Att saker tas ur sitt sammanhang och blir sanningarnas sanning.

Som om det inte skulle finnas andra saker att reagera på. Tänk om alla lade sin energi (lite roligt ord i detta sammanhang) på att faktiskt göra skillnad.

Ha, ha ha.

Ps. Men tack för besöken. Bloggstatistiken ser mycket trevlig ut.

Var dessutom tvungen att sätta in en varningstext i början av inlägget ...

tisdag 17 mars 2015

Stickkontakten rätt väg

VARNING! Innan du läser detta blogginlägg bör du varnas för att du kanske kommer att bli upprörd över hur korkade människor det finns. Och det bör även nämnas att en del kan känna ett stort behov av att ge en tillrättavisning, en förklaring vad denna dumhet består i eller ett allmänt utlåtande över skribentens sinnestillstånd. Du behöver även varnas för att detta är ett inlägg som har en bakgrund som du kanske inte känner till och som kan vilseleda dig när det gäller skribentens avsikter. Det kan även hända att du inte känner till skribentens sätt att skriva och därför lätt vilseleds. Till sist bör du varnas för att skribenten kan upplevas styra folket och uppmana alla att tro på detta. Det kan hända att du inte ser nyansskillnaden att skribenten berättar om vad som hände en dag i mars i hennes hus. Och att hon fann det intressant om än svårt att förstå.

Till dig som ändå känner/har känt ett behov av att kommentera min intelligens och noggrant förklara varför jag har fel vill jag sända ett stort tack. Jag känner en stor vördnad över att så kloka människor som ni besöker min blogg. Eftersom jag får höra ord som galning, idiot och naiv utgår jag från att ni är väldigt kloka människor som kan läxa upp mig. Jag utgår från att denna klokhet tar sig uttryck i ett väldigt spännande och tillfredsställande liv. Grattis! Jag tackar även för den karaktärsdanande lärdom ni ger mig genom att få gå omkring och smaka på hur det känns att folk kallar en idiot. Det har mig veterligen inte hänt tidigare. Till sist tackar jag för alla goda råd ni ger mig. Ni ger mig många nya saker att kolla upp och jag inser att ni har mycket större kunskap i de här flummigheterna än jag. Återigen stor vördnad. Och nu till det omdiskuterade blogginlägget. Nu när du är varnad och avtackad. ...


Nu kommer äntligen det som många frågat efter, nämligen hur man vet om en stickkontakt sitter rätt i uttaget. Jag skrev för några veckor sedan om att vi hade haft ut en kvinna som kollade våra sovplatser i huset med tanke på jordstrålning (currykors) och vattenådror. Det som hon lärde oss var att det är viktigt att elen är rätt i huset, annars förstärks de skadliga effekterna av strålningen.

Det finns enligt kvinnan vissa generella regler när det gäller hur en stickkontakt skall sättas i, men sedan finns det tyvärr många gropar på väg(g)en. Ibland känns det som ett omöjligt uppdrag att få alla kontakter rätt (vilket det borde vara), men skam den som ger sig. Det är nog väldigt svårt att på egen hand veta hur de skall vara, eftersom det inte finns någon standard för hur och var t.ex. texten på  kontakten placeras. Om man vill testa detta är det bäst att ta hem någon som kan detta och märka upp kontakterna i enlighet med vad de säger.

Nu måste jag ju även direkt säga att de flesta elektriker i sten hävdar att detta inte kan ha någon betydelse. Och inte vet jag. Jag förstår mig inte på sådant. Å andra sidan är det mycket jag inte förstår som ändå anses vara världsliga sanningar, så jag har bestämt mig för att tro fast jag inte förstår. För mig är det viktigare att lära mig med hjärtat än att alltid förstå med hjärnan. Att det liksom känns rätt.

Som jag tidigare nämnde har en av våra döttrar inte mått så bra på senaste tiden och det var kanske främst för hennes skull vi ville kolla våra sovplatser. Av fem personer i vårt hus var det bara hon som sov fel, dessutom med en stickkontakt felsvängd under sängen. Några dagar senare var kvinnan till en familj vi känner väl. Samma där. Dottern hade en längre tid varit mycket sjuk och de visste varken ut eller in. I en sex personers familj var det endast dottern som sov fel, dessutom med en felsvängd kontakt under sängen. Dottern sov med ett currykors tvärs över sin kropp ...

Dottern (i förskoleåldern) hade i många års tid haft svårt att somna på kvällen, eftersom det hela tiden kändes som hon var kissnödig. Det blev många turer till toaletten. Även på natten. Första natten efter att kvinnan ändrat kontakten (innan sängen ens flyttades) sov hon hela natten igenom. Det har hon fortsatt med sedan dess. Kissnödigheten på kvällarna försvann. När mamman av nyfikenhet sökte mer information på nätet hittade hon att barn som sover på currykors ofta tar längre tid på sig att bli torra på natten. Visst intressant? Sammanträffande eller slump inte vet jag.

Vill du försöka på egen hand är kvinnans bästa råd att börja med att ta en stickkontakt och sväng den så att bokstäverna eller siffrorna är "rätt väg" när du håller den mot dig, d.v.s. att du kan läsa vad som står.

Det här funkar enligt kvinnan i många fall, men det är även redan här det ibland blir problem. En del stickkontakter har ingen text och en del har bokstäverna svängda fel (t.ex. ofta på lampor från Kina har vi märkt). Så det kan kännas väldigt svårt att veta.

Nu har jag märkt att en del tror att det är stickkontaktens text i sig som är viktig , men det är hur kontakten är svängd som är det  viktiga i kråksången. Det finns ingen standard för hur och var texten placeras på en kontakt och därför är det svårt.
Att få samma resultat när man själv enligt dessa anvisningar går och svänger sina kontakter som om en person som kan detta skulle göra det tror jag därför är väldigt svårt. Men eftersom flera frågat kör vi vidare : )

När du håller den rätt väg mot dig (så att du kan läsa bokstäverna) sätter du en prick ovanpå kontakten

Om stickkontakten sätts i den undre kontakten skall du kunna se pricken (här skall bokstäverna alltså i många fall vara rätt svängda)

I den övre kontakten svängs pricken nedåt, d.v.s bokstäverna sätts upp och ned. 

De här kontakterna är betydligt enklare eftersom de ofta blir rätt av bara farten. I nedre uttaget svängs kabeln nedåt och tvärtom när du sätter den upptill.

Jag ber om ursäkt för eventuellt damm och flugskit

Så till våra älskade skarvsladdar. Se först till att placera dem rätt i uttaget (tänk bokstäver, i bästa fall ...). Sväng den sedan som bilden visar på väggen. Är det jämnt antal uttag i skarvsladden är det enkelt. Då är uttagen närmast sladden sådana uttag som har pricken upptill medan den andra hälften av uttagen (de som är överst) har pricken nedåt. Precis som på en vanlig kontakt.

Har de ojämnt antal uttag brukar det vara fler nertill. T.ex här skall de två nedersta ha pricken uppåt medan den översta skall ha pricken nedåt. Är det fem uttag är det 3+2 etc.

Det var väl det mest grundläggande. Som det inte skulle vara tillräckligt att hålla reda på visade det sig även i vårt hus att en del av våra kontakter var omsvängda. För några år sedan hade vi en elektriker som satte in några extra uttag och enligt kvinnan var de alla omsvängda, d.v.s. att pricken skall vara uppåt i det översta uttaget och nedåt i det understa. Jag måste medge att det känns som vi aldrig kommer att få detta rätt till 100 %. Suck!

Vi köpte en faspenna för att kolla spänningen kring uttagen i hopp om att spänningen skulle vara högre om stickkontakten var felsvängd, d.v.s. att pennan skulle pipa till på ett längre avstånd ifrån kontakten. I en del fall var det så (dock bara på någon centimeter), men i de flesta fall märkte vi inte någon skillnad. Så enkelt skulle man tydligen inte slippa undan. Och det är säkert här skeptikerna hävdar att det inte kan mätas eftersom det inte finns någon skillnad.

Så tro vad du vill. Vi väljer att låta stickkontakterna vara kvar som kvinnan visade och även att själva försöka få till dem rätt i mån av möjlighet. För vad är liksom det värsta som kan hända? Ingenting.

Om någon har något att tillägga till diskussionen (både bu eller bä) skulle det vara intressant att höra hur ni tänker eller om ni själva har någon erfarenhet.




fredag 13 mars 2015

Näshorn i förkylningstider

Så här i förkylningstider vill jag verkligen rekommendera näshornet för att bota din snuva, förhindra bihåleinflammation och rena näsan från allergener.

Hornet fylls med saltvatten (ljummet vatten som du löser upp några teskedar havssalt i). Sedan lägger du huvudet på sned och häller med pipen in saltvätskan i den ena näsborren och så rinner den ut i den andra. Nu är systemet sköljt!

Det är inte svårt och det är inte obehagligt. Och åtminstone jag tycker det är skönt vid förkylning. Du får bort en del bakterier och snoret löses upp så det går lätt att snyta sig.

Har du hosta? Kom ihåg att det finns ytterst få (om ens några) hostmediciner som hjälper. Du kan lika bra kurera dig med något ur naturens eget apotek. Läs mer på t.ex. honung, granskottshonung och timjan.

torsdag 12 mars 2015

Så här sår jag mina tomatplantor

Att så är inte svårt. Ändå finns det många sätt som sägs vara de rätta. Och en del tycker att det behövs små drivhus, gladpack, perlite, sand och mycket mer. Så här gör jag. Det brukar gå bra. Peppar, peppar, ta i trä. Man behöver verkligen inte göra saker så krångliga

Jag äger några gamla sålådor som i något skede har huserat jordgubbsplantor. De här har jag använt många år. Fördelen är att de är så stora att jag kan så två frön per ruta och de kan växa en stund i dem utan att direkt behöva omskolas.

Eftersom rutorna är rätt djupa och plantorna skall växa i dem en stund sätter jag först plantjord i botten för att sedan toppa med ett lager såjord. Du kan göra både din egen plant- och såjord och det har jag tänkt göra många höstar, men varje vår när jag skall börja på så är det ogjort och det blir till att köpa jord från affären.

Trots att såjord är lite dyrare brukar jag satsa på den. Den är mager och det är precis vad fröet och den första plantan behöver. Den  får ju allt den behöver från fröet. Jorden som ligger under såjorden är lite kraftigare och när rötterna växt till sig och kommit hit får de lite extra mums mums. Så packar jag till jorden ordentligt. Om jorden är för luftig torkar den alltför lätt ut. 

Så fram med min frölåda. Egentligen skall frön hållas kallt och lufttätt. Det passar inte ihop med min personlighet som ni kan notera. Det brukar funka bra ändå. Var finns det lufttäta utrymmen i naturen?

I år har jag varit tvungen att hejda mig och inte beställa några nya tomatfrön. Dels hade jag en hel del fröpåsar kvar från ifjol och dels har jag tagit tillvara en del frön från mina favoritsorter.

Det som dock är nytt för i år är tomatillon. Den har jag aldrig provat tidigare, men jag vet att åtminstone Bondjäntan har lovordat den. Och gyllenbären tyckte vi ju och så klart även denna måste provas, trots att en del påstår att den inte är god att äta direkt utan behöver användas i mat. 

Så placerar jag ut fröna två per ruta, petar ner dem i jorden och vattnar rejält. Nu skall jag i princip inte behöva vattna mer innan de grott, men det beror nog lite på var du ställer dem. Jag brukar nog vattna mer, eftersom jag ställer dem rätt varmt.

Det som är o så viktigt är att noga, noga protokollföra vad som såtts och var. Nu kommer ju inte allt att börja gro, men sisådär 100 tomatplantor borde jag väl få till. Kanske det räcker till våra egna växthus plus att det alltid finns de som vill prova på lite andra sorter än de som köps vid plantskolorna. 

Nu ställer jag lådan varmt. Tidigare när vi hade golvvärme var det perfekt att placera den direkt på golvet, men nu får ett värmeelement duga. Här står de tills de börjar gro. Då flyttar jag ut dem till garaget, till vår egenhändigt byggda uppdrivningshylla där de får belysning via lysrör 16 timmar per dag och ett betydligt svalare klimat.

Egentligen behöver de inget ljus nu heller för att gro. Därför brukar jag täcka lådan med ett tunt tyg. Annars kan några av våra katter få för sig att det är en nymodig skitlåda.

Och nu är det bara att vänta...