onsdag 29 juni 2016

Sent en ljummen sommarkväll

Om du sent en ljum sommarkväll går och ställer sig med näsan framför en bikupa känner du hur det strömmar värme ur kupan samtidigt som en ljuv doft av honung sprider sig in i dina näsborrar. Inne i kupan är det ett enormt surr. Efter en lång och solig dag har skörden varit god. För att honungen skall få bättre lagringsegenskaper bör vattenhalten i honungen minskas. Därför fläktar bina med hjälp av sina vingar ut fukten ur kupan. Och det är det du får  uppleva om du vågar dig tillräckligt nära med näsan.

tisdag 28 juni 2016

Svärmsöndag

I söndags var det en rätt speciell svärmsöndag. Vi var ute för att kolla till våra bigårdar. Den här tiden på året innebär det dels att sätta på fler skattlådor som de kan samla honung i och dels att förhindra svärmning vilket man kan göra på många olika sätt. De här tre veckorna är de veckor när de flesta bisamhällen som skall svärma gör det. Trots att vi lyckas förhindra de flesta svärmar uppstår det med den mängd bisamhällen vi har alltid svärmar och det är något vi jobbar på för att minimera. Vi har en strategi, men det tar några år ...

Hur som helst, solen sken och bina tyckte det var perfekt flygväder för att hitta ett nytt boställe. Ingenting konstigt i sig, men det här var den konstigaste svärmsöndagen i mitt liv i alla fall. Hör här ...

1) Plötsligt ringde min svärfar och sade att det satt en bisvärm uppe i en talltopp på hans gård. När vi anlände till brottsplatsen fick han mitt i allt den "briljanta" idén att han skulle skjuta på bisvärmen med luftgevär. Han tänkte som så att de kanske skulle flytta på sig och sätta sig lägre ner i trädet. Tyvärr hade han "solen i ögonen" så det var lite svårt att pricka svärmen. Men synen av en man i bidräkt som går omkring med ett gevär var rätt så surrealistisk. Jag vågade tyvärr inte fotografera honom (eller jag försökte i smyg, men det lyckades inte så bra) för natten innan hade jag drömt att jag fotograferade en tjuv och hen ville slåss med mig. Och svärfar hade ju ett gevär ...

2) Medan min svärfar övade prickskytte ringde telefonen på nytt. Den här gången var det vår granne. -Du ringer väl inte om någon svärm? frågade jag uppgivet. -Jo, men den här svärmen är lite exceptionell, svarade han. -Försök överträffa vad jag just är med om tänkte jag tyst. Men det var rätt speciellt faktiskt, för vår granne är ex-biodlare och inne i hans gamla fårhus står en tom bikupa och dit flyttade de in. Om alla svärmar skulle vara så enkla skulle det inte vara några problem. Eftersom de verkade vilja bo hos grannen gav vi svärmen till dem och nu är de inte ex-biodlare längre.

Nu åker jag på semester och lämnar svärmerierna till Jenk. Over and out.


måndag 27 juni 2016

Doftar du?

Brukar du dofta på blommorna i din trädgård? Hur rosor, liljekonvalj och syren doftar känner nog de flesta av oss till, men hur är de med de andra blommorna? Brukar du dofta på dem?

Gör det! Du får dig ofta en överraskning. Visste du till exempel att bergsklinten doftar precis som en persika? Det är faktiskt riktigt, riktigt sant

söndag 26 juni 2016

Skönt att få bädda in

Det här hör till en av de bästa tiderna under odlingssäsongen -när frösådden eller de utplanterade plantorna växt till en aning, man rensat igenom landen och täckt in odlingarna med t.ex. gräsklipp.

Nu sköter odlingarna nästan sig själva och så länge Gud i himlen förser oss med vatten i lämpliga mängder så kan vi lägga oss i hängmattan och slappa efter försommarens odlingsarbete. Nu samlar vi krafter inför skördesäsongen och det som behöver göras innan dess är det sällan bråttom med eller speciellt ansträngande att utföra. Sommarledigt i trädgården med andra ord. På bilden är det frilandsgurkorna som fått ett skönt täcke av gräsklipp.

lördag 25 juni 2016

Midsommar, midsommar

Hoppas ni har en skön midsommarhelg. Här kommer en liten midsommarhälsning från Flemmingsbacken.
Det är midsommarafton. Jag har tagit på mig fina sommarklänningen och sitter och äter gott med släkten. Vi har precis ätit efterrätt och slöpratar vid kaffebordet. Telefonen ringer.

Det är dags att bryta upp. Kanske lite mera plötsligt än vad vi hade tänkt. Det är väldigt varmt. Paketbilens fönster är nervevade och håret fladdrar i bästa Carola Häggkvist stil.

En kort stund senare har jag förvandlats från ljuv midsommarmö till något som inte direkt skulle få några ragg i baren.

Och nej, hör du till dem som tänder på kvinnor i biodlardräkt så behöver du inte höra av dig. Jag är inte intresserad. 

Vi fick nämligen ett telefonsamtal om en bisvärm.

Åh, vad de är vackra. Ett perfekt konstverk. Familjen som ringde om svärmen tyckte det var mer spännande än spännande och jag funderade på allvar att bilda en "bisvärmslista" dit man kunde anmäla sig. Det plingar till i telefonen och man får gps-koordinaterna till nästa bisvärm. Så slänger man sig i bilen och åker för att ta del av naturens skådespel. Visst är ni med? :)


När bin svärmar är de otroligt snälla. De har ingenting att vakta och de har fullt upp med att söka sig ett nytt hem så de lägger knappt märke till dig.

Här sprejar Jenk vatten på svärmen för att den inte skall kunna flyga iväg. Sedan ställde jag mig med en tom bikupa under grenen och så knipsade vi av grenen så att klotet med drottning och allt föll ner i lådan. På med locket och så var det klart.

Ett trevligt avbrott i midsommarfirandet. Man brukar tycka det med svärm nummer ett. De andra brukar mest möta svordomar och sura miner. 



Boktipset: Mandelmanns köksbok

För några år sedan kom boken Självhushållning på Djupadal ut. Jag minns att jag när jag läste den tänkte: - Det här är en sådan bok som jag skulle ha velat att jag hade skrivit. Livet ledde till att jag också finns chansen att skriva en egen bok om självhushållning och bra så.

Men det är något speciellt med de Mandelmannska böckerna. Lekfullheten, det trolska och det poetiska. För vad säger ni om meningen Längs stränderna på Österlen kan man hitta förvildade sparrisrymlingar från länge sedan nedlagda odlingar. Sanden och blåstången och rentav ljudet av hav har lockat dem att återvända till sitt ursprung. Aj, aj vilket språk ... Vilken känsla ....

Mandelmanns köksbok har underrubriken "Självhushållande recept från Djupadal" och det är precis vad boken är full av. Det är en kokbok med lite mellansnack helt enkelt. Recepten är användbara och intressanta, men för mig är de en bisak. Jag är helt enkelt inte en kokboksmänniska. För mig är boken istället full av drömmar. Den tecknade bilden av tomater får mig att redan i juni börja drömma om vilka tomatsorter jag skall odla nästa år. Den får mig att stiga upp och gå ut och plocka rabarber till ännu en till rabarberpaj, men denna gång i ny tappning. Och den får mig att än en gång förundras över hur många saker man faktiskt kan odla och om det månne skulle lyckas även hos oss i vårt nordliga klimat.

Boken är inte en bok jag läser från pärm till pärm. Den ligger i glasverandan och ibland slår jag mig ner och läser en sida eller två. Den får mig alltid på ett speciellt humör och den ger mig en känsla av att vilja gå ut och skutta genom gräset och plocka munnen full av smultron. Livet leker.

En finfin bok.

torsdag 23 juni 2016

Titt i växthuset



Det sägs ju att ett medlemskap på FB är stressande och när jag läser inläggen om hur tomaterna mognar i de andras växthus må jag hålla med. För så här ser mina tomater ut! Men jag har mycket av dem istället tänker jag.

Grejen är den att jag tycker det är lite fusk att pynja på med tilläggsvärme på våren. Det blir väldigt dyra tomater det. Och väldigt oekologiska också. Åtminstone är det vad jag försöker intala mig med när grön tomatkart är det enda jag ser. Eller så kanske jag är färgblind? Det alternativet har inte slagit mig tidigare faktiskt. 

Tomatpaprikan jag köpte på trädgårdsmässan ser ut att leverera minsann. Men hur stora skall de bli?

Lågväxande sort med halvstora tomatlika, röda frukter. Mycket söta och goda, passar både att äta färska, tillagade och i inläggningar. Snabbväxande, odlas med fördel i större krukor, lådor, växthus och varma utelägen.

Jaha!

Och se där! En gurka! Jag brukar inte hänga upp mina gurkor utan låta den krypa längs det halmbeströdda golvet och det funkar finfint. 

Eftersom jag hade några frön kvar i påsen beslöt jag mig för att ge Tomatillon en chans till, trots att vi inte gillade den ifjol. Kanske den inte hann bli klar, något som den borde hinna med i år. Blommar gör den åtminstone som den skulle ha betalt för det.

Än en gång levererar busktomaten Yantarnyi. Direkt ner i den kalla jorden och den blommar som bara den. Än ser den liten ut, inte som någon buske direkt, men vänta bara här kommer det att bli tomater av skall ni se.


Om min svärfar skulle se denna kruka skulle ha utbrista -Men vad s-an är det här? Å det undrar jag också om än i något mildare ordalag. Jag leker med tanken att det är en busktomat som inte skall tjuvas. Eftersom jag bara har en stycken planta som ser ut så här är den tanken lite konstig. I våras blev det nämligen lite slarv med märkningen av vad som är vad, men en fördel med detta är ju att saker blir så mycket mer spännande nu, eller hur?

Den växer så det knakar och den blommar rätt bra så den som lever får se.
Halmgolvet i växthuset är i bra skick trots att det är andra sommaren. Det håller bort ogräset bra och det har inte möglat det minsta. De ogräs som gör ett tappert försök att tränga genom är lätta att dra bort. De blåa vattentunnorna fylls på 10 minuter och vattnet i den värms snabbt upp till en lämplig temperatur för bevattning. Det enda vi nu måste fundera på är att fixa en lucka på andra gaveln så att det blir korsdrag för ibland är det rätt varmt.