fredag 28 november 2014

Facebook Feng shui

En dag orkade jag inte längre med mina FB-vänner. De var så många! En del av dem brukade inte känna igen mig på gatan. En del tog det en stund innan jag kom på vem det var. Mitt nyhetsflöde var så fullproppat med grejer från personer vars liv jag egentligen inte var så intresserad av. Istället försvann alla mina riktiga vänner. De tystades ner av alla bilder som lajkades tillräckligt många gånger eller av personer som hade massor och åter massor av vänner. När jag sedan fick höra hur inläggen på FB sorteras blev jag riktigt illamående. Jag bestämde mig för att säga upp vänskapen med hälften av mina vänner.

Och varför heter det vänner egentligen? Det är ju jättehemskt att sluta vara vän med någon. Så jag skrev ett inlägg där jag berättade att jag kommer att börja plocka bort folk. Vad orsaken var och att jag hoppades att ingen trodde att jag hade något emot dem som person bara för att vi inte längre höll en låtsaskontakt på FB. Jag menar, tiotals och åter tiotals av dessa personer har ALDRIG kommenterat något jag skrivit. ALDRIG gett sig tillkänna. En del blev jag totalt överraskad över att de fanns där.

Men det är nu det spännande börjar. Alltihopa blev som ett litet socialt experiment. Först började en del vänner kommentera i stilen "Det är okej om du tar bort mig. Vi är ändå vänner". Andra kommenterade ungefär "Jag hälsar alltid på dig. Ta INTE bort mig". En sände till och med en vänförfrågan en halv timme efter att jag raderat henne. Lite märkligt, det är allt jag kan säga.

Men jag var skoningslös. Hälften skulle bort. Och ni skulle veta vilken skön känsla det var att se antalet minska. Vet ni, jag är säker på att det fanns personer som inte tyckte om mig. Lika lite som jag tyckte om dem. Vi hade bara en trevlig, liten låtsasvänskap.

Nu minns jag mitt i allt varför FB var så bra. Mina vänner syns! Jag kan enkelt följa dem jag faktiskt har ett utbyte av. Antingen vänskapsmässigt eller genom utbyte av intressanta tankar.

Det känns som jag har genomgått en FB Feng shui. Det har kommit in en ny energi i min virtuella värld. Dagens uppmaning blir därför -Fram för mindre vänner (på fb).

torsdag 27 november 2014

Boken på Adlibris! Och även på andra ställen förstås

Ja, det var bättre förr. Åtminstone när det gäller att få in sin bok på Adlibris. Nya tider, nya regler. Därför tog det lite tid, men nu är den där. Bara att köpa bort. Vilken bok jag talar om? Ja, den nya boken Ingen är den andres lik förstås. Den ultimata begravningsboken. För oss som ännu lever.

Boken finns även i dagsläget att köpas på följande ställen:

Jakobstads bokhandel
Herlers bokhandel i Nykarleby
Luckan i Karleby
Gros bokhandel i Vasa
Kvevlax Sparbank i Kvevlax
De flesta bokhandlar i Finland brukar beställa mina böcker på kundens önskemål.

Och så direkt av mig. 

Och så till sist en liten anekdot. En bokhandel berättade att en 90-årig man hade kommit in och frågat efter min bok eftersom han tyckte det började bli dags att tänka på döden. Men man behöver inte vänta så länge. Tycker jag i alla fall. En begravningsbok. Skulle inte det vara den ultimata julklappen till hen som har allt?

onsdag 26 november 2014

Att leka Gud

Usch, nu är den tiden på året när det är dags att slakta alla ungtuppar. Sisådär tio stycken. Minst. Två tuppar skall sparas. En till varje hönshus. Ja, i vinter får vi även hysa in höns i kalkonhuset eftersom vi trots räv och hök har rätt många hönor.

Att slakta en tupp är en sak, men att välja ut vem som skall dö är en annan. Det känns så hemskt att gå in och välja vem som inte längre får finnas. Då undrar man om man verkligen har rätten att leka Gud så där bara. För ofta väljer jag enligt utseende. Ja, ofta tittar jag ju på om de verkar ha de rätta tuppegenskaperna, men tuppar med rätt egenskaper finns det gott om. Så att vara ful är hos oss samma som att slaktas bland de första.

Tjipp, tjopp! Huvudet bort.

Samtidigt vill jag berätta att alla hönor nu är inne på sin pinne. De verkar ha det rätt bra, trots att de inte får gå ut längre. Men det blir en lång vinter. Och tack alla ni som kommenterade mitt tidigare inlägg om hur jag funderade på hönornas väl och ve i samband med höken. Jag har inte kommit mig för att kommentera alla, men jag har läst och begrundat.

Jag är faktiskt rätt dålig på att ge er direkt feedback just nu. Det är liksom så mycket med att skriva bok så jag får vara glad om jag får ihop till ett inlägg nu och då. Inte för att jag har brist på tid. Men det tar liksom emot att hela tiden knappa på tangenter. Men det blir väl en ändring med det också så småningom. Hoppas ni står ut med mig så länge och inte känner er åsidosatta. För jag är så hjärtans glad för alla kommentarer.

Och här har vi en av årets vinnare. ABC-tuppen!
På grund av sin stil och elegans undgick han huggkubben. 

tisdag 18 november 2014

Vedklyvstankar -hjälp behöves

Jag och Jenk har spännande diskussioner på gång om kvällarna. Vi diskuterar vedklyvar. Den ena av oss tycker det är mer spännande än den andra.  Sedan vi installerade vårt nya värmesystem går det åt en hel del ved hos oss (30 kubik) och vi har insett att vi förstör våra kroppar genom att klyva all den veden för hand. Tro mig, vi har klarat oss med yxa och motorsåg i många herrans år, men vi blir ju inte yngre om vi säger så.

Först utgick vi från att vi skulle köpa en gammal traktor och en begagnad vedkap med skruv. Men vi behöver egentligen ingen traktor. Och inte vet jag om vi orkar titta på den dag ut och dag in heller där den står. Och vem säger att den fungerar felfritt? Nej, det känns som en grej till att underhålla. Så vi gick raskt över till att tänka eldriven hydraulklyv. Vi (åtminstone en av oss) satt framför datorn och tittade instruktionsvideo efter instruktionsvideo. En klar favorit var en vedprocessor/klabbmaskin som både kapade veden till max 60 cm och klöv den. Men shit vad dyra de är!

Så började vi tänka att det kanske är ganska praktiskt att köpa en maskin som klarar av att klyva 1 m ved. Lättare att stapla och förvara. Bara att såga i kortare längder vid behov. I vår värmepanna eldar vi nämligen 50 cm lång ved och pannan klarar av väldigt grovt kluvna vedträn.

Men begagnade verkar inte gå att hitta. Och nya, snabba och starka maskiner är inte heller lätta att hitta och de vi hittar är jättedyra. Så vi tänkte att kanske någon av er har en maskin som ni är nöjda med och kan tipsa oss om hur ni gör/vad ni använder? Visst?

måndag 17 november 2014

Ensilage?

För några dagar sedan var jag och hälsade på morfar och han berättade lite om vilken mat de gav till djuren förr. Han berättade bland annat om hur de gjorde egen ensilage. Ensilage är ju något jag förknippar med runda, vita plastbalar och hade inte tänkt på att det är något man i liten skala kan göra själv rätt enkelt.

I korthet gjorde morfar så här: Först slog han på hösten grönvallen (det gräs som växt upp efter att de höbärgat) med en slaghack. Gräset åkte upp på en dyngkärra där det sedan maldes ut i en hög med hjälp av dyngskruven. Allt för att gräset skall bli så sönderpackat som möjligt (tänk surkål). Sedan satte de gräsmassan direkt på marken i avlånga limpor. Gräset blandades upp med syra (t.ex. ekologisk godkänd myrsyra) och så körde man med traktor på det och packade ihop det så att det mesta av syret försvann. På med ett plast och ovanpå plasten kördes sågspån för att hålla plasten på plats och på så vis åstadkomma en syrefri miljö. Nu var det bara att vänta några månader och så var det syrade gräset klar (kossornas egen surkål).

Den här ensilagen gav de till korna under en stor del av vintern. Det jag nu undrar är om man får göra så här längre? Jag har inte klurat ut varför man inte skulle få göra det, men jag läste i något diskussionsforum att någon trodde det var förbjudet. Så jag gör ett försök här på bloggen och frågar. Vet någon om detta sätt att tillverka egen ensilage på är förbjudet?

söndag 16 november 2014

Helgens lyx!

Det är inte varje dag man kan komma gående över åkern med rykande färska pizzor.

Igår var det restaurangdagen och då hade våra grannar vid Lalle gård öppnat en pop-up pizzeria.

'Pizzeria Musteria' inrymdes i deras äppelmusteri och hade sittplatser för 12 personer. Eftersom kunderna var många valde vi att ta take-away. Funkar bra när man bor 100 meter bort.

Pizzeriorna var utan tvekan de godaste jag har ätit på många, många år. En lyx man garanterat kunde vänja sig vid.

onsdag 12 november 2014

Stötsäker eller stöttålig

Ibland blir det ju bara så konstigt ...

Förra julen köpte jag en telefon till Jenk i julklapp. Eftersom han har ett fysiskt jobb tog jag en telefon som jag hade hört var stötsäker och hållbar. En Samsung Xcover 2. För några månader sedan var skärmen krossad. -Det är bara att lämna in den. Du får en ny på garanti, sade några vänner.

Sagt och gjort. Men se det gick inte för sig längre. Enligt försäljaren hade visserligen Samsung Xcover i sin marknadsföring gått ut med att telefonerna var stötsäkra, men de orden hade för Samsung Xcover2 ändrats till stöttåliga. Så nu fick  man inte några nya telefoner om skärmen sprack. Man skulle ju tro att saker och ting utvecklas till det bättre. Men icke sa Nicke.

(Han måste nog vara en väldigt negativ typ den där Nicke)
(Och visst är det skönt att man kan ändra sig om man först hade fel. Som t.ex. om man lovade för mycket.)