söndag 14 december 2014

Pärlan


Vi har köpt en traktor! Ja jag vet, det är så typiskt oss. Först skriver jag ett inlägg om att vi vill köpa en vedklyv som inte drivs av en traktor. Eftersom vi absolut inte vill ha en traktor!

Och sedan vips, så vill vi visst ha en traktor. Eller kanske var det traktorn som ville ha oss? Hur som helst misstänker jag att vårt självhushållningsliv kommer att kategoriseras i FT och ET. D.v.s. före traktorn och efter traktorn. 

Det är en Zetor av årsmodell -75 och bara medkörd 1400 h. Vilket i och för sig inte säger mig något, men jag har förstått att det är rätt lite. -Åh, inget klott i maskinen säger alla gamla förståsigpågubbar förvånat och det tolkar jag också som något väldigt ovanligt och bra.

Den går 26 km/h. Det är sakta. Det vet jag. 

Nästan allt är original och i bra skick. Se till exempel vilka utomordentligt fina traktordäck.

Lite blankare i lacken tycker ju jag att den kunde ha fått vara. Lite rödare röd. Om man hade fått önska liksom.
-Den är så ful så den är fin, sade Jenk. Och jo, det kan jag hålla med om.   

-Vet du en sådan där traktor tror jag att morfar hade när jag var liten, sade jag till Jenk.
Så ringde vi till morfar och sade att vi skulle komma ut med en liten överraskning.
Och tänk det var en precis likadan traktor som morfar hade köpt sprillans ny när det begav sig i mitten på 70-talet.

Jo, jo, vi fick ett schaktblad med på köpet. De ni ...



Och så skulle det pillas. Och funderas. Och berättas minnen. Och jämföras.

Att det som kvinnligt barnbarn blev både tråkigt och kallt om fötterna bjöd jag på. För visst är det kul att se sin gamla morfar i sitt esse.

-Vilket fynd, sade morfar.
-Klart ni behövde en traktor!
Ja det kanske vi gjorde. I alla fall har vi en nu.
En pärla.  

fredag 12 december 2014

Björktjära och balsamterpentin

För några dagar sedan fick jag syn på grannen Christine ute i hennes nyplanterade äppelträdgård. Hon höll på att spraya jorden kring äppelträden med björktjära. Det lär nämligen hålla sorkar, möss, rådjur och andra besvärligheter på avstånd. De tål helt enkelt inte lukten. Det hade jag inte hört tidigare, men när jag surfade runt på trädgårdssidor insåg jag att bland trädgårdsvänner var det här med björktjära hot stuff.

Där på min virtuella våg fick jag även lära mig något annat som jag tyckte lät väldigt intressant. Det var nämligen en dam som av en slump hade kommit fram till att möss inte tycker om lukten av balsamterpentin. Sedan dess hade hon i utrymmen där det tidigare varit problem med möss ställt in några små glasburkar med en skvätt balsamterpentin på botten. Mössen var väck!

Det där tycker jag vi skall prova på!

Ps. Tror ni att jag plötsligt har lärt mig att fotografera energi?

OBS! Läs även kommentarerna

fredag 5 december 2014

Att låna pengar

Senast jag var i Sverige släpptes bomben att svenskarna skulle bli tvungna att börja amortera på sina lån. I kvällstidningen intervjuades mannen på gatan kring huruvida det var bra eller dåligt att man i lag skulle börja tvingas betala tillbaka sina pengar. Ursäkta, men jag kan inte förstå. Varför skulle man inte betala tillbaka?

Min farfar har ända sedan jag var liten präntat in att ett lån skall man alltid betala tillbaka så fort man bara kan. Det är aldrig vettigt att leva på lånade pengar. Varken för din ekonomi eller för din själsfrid. Och visst kan det svida när lånet skall betalas tillbaka, när amorteringsplanen är hög och pengar till nöjen är begränsade, men det är priset man måste betala för att kunna unna sig att få det man vill ha med hjälp av någon annans pengar. Min skapare, varför skulle man få för sig att man inte snabbt skall betala tillbaka sina lån? Om svaret är att du inte har råd. Då är den bakomliggande orsaken ofta att du har tagit för stora lån. Det finns faktiskt sånt vet du. FÖR STORA LÅN.

Utan lån är du fri. Att vi kunnat göra oss lånefria är en stor orsak till att vi kan leva som vi gör idag. Att vi kan känna oss trygga med att leva lite mera osäkert, utan fast anställning och en känsla att vi behöver gå till jobbet 8-16, varje dag. Att vi vet att vi enkelt kan dra ner på våra utgifter om det krävs, eftersom vi inte har några fasta räntor eller amorteringar i ryggsäcken. Att vi kan använda våra pengar till något kul eller som inbesparingar till framtida behov.

Det var en tid när vi i sann farfaderlig anda betalade tillbaka våra lån i rasande fart. Det kändes rätt tungt, men åh vad vi är glada idag. Och nu kanske någon sitter och tänker att vi kunde göra det för att vi hade en hög inkomst. Och visserligen, det kanske är en anledning, men den största anledningen har varit att vi har varit väldigt försiktiga med att ta lån. Vi har byggt upp vårt liv undan för undan i den takt vi har haft pengar till det. Vi har lyckligtvis inte, som tyvärr är vanligt idag, fallit i fällan att vi vill ha ALLT på en och samma gång.

Idag bor vi i ett hus på ca 160 kvm. Huset har flera gånger figurerat i inredningstidningar. Anledningen till varför jag "skryter" är att det även finns en annan berättelse ... Det har inte alltid sett ut så här. När vi flyttade hit bodde vi bara på nedre våningen och vi satte inte ens pengar på att tapetsera om i alla rum utan det fick komma vart efter. I sex års tid sov vi fyra personer i samma rum. Det gick hur bra som helst. Länge hade vi i vardagsrummet en soffa som vi köpt på auktion för 3 euro. Vi tyckte den var fin (men tusan så obekväm). Många förundrades över de handmålade tapeterna i köket. Dem hade jag målat själv för att spara pengar. Med färgpigment utblandat i filmjölk. Det tog två månader. Vi har renoverat vårt hus i åratal. Ett rum i gången. En veranda. Brädat om fasaden. Bytt tak. Men aldrig allt på en och samma gång. Aldrig mer än vi klarat av med våra egna pengar.

För visst känns det surt att konstatera att den fräsiga bilen är för dyr, att du inte har råd. Men det är bara att bita i det sura äpplet. Ibland har du inte råd. Punkt slut. Och de gångerna skall du inte lösa dina problem med lån. Du skall lösa dina problem med att konstatera att du måste nöja dig med mindre. Åtminstone för tillfället.

Tack farfar för att du i min ryggrad opererade in känslan av att pengar kan man bra sätta sprätt på. Så länge det är ens egna.

Tycker du att privatekonomi är spännande kan jag tipsa om bloggarna Fröken Spara och Per Penning

söndag 30 november 2014

Problem med Candida?

Som ung hade jag problem med svampinfektioner (och varför outar man det på nätet kan man tycka). Gång på gång fick jag mediciner utskrivna, men de funkade aldrig.

En dag tipsade någon mig om att dricka Pau D'Arco -te. Första gången höll jag helt socker och jästfritt samtidigt som jag drack stora mängder te i två veckor. Besvären försvann!

Under årens lopp har jag ibland haft känningar av att mängden svamp inne i kroppen (de flesta har ju denna svamp i små mängder) håller på att bli så stor så att det ger mig obehag. Då är det bara att pimpla te och så försvinner besvären. Och nu vet jag varför jag outar denna smått personliga grej. Jag vet hur dåligt man kan må och jag vet hur enkelt det åtminstone mitt fall kan vara att göra något åt det. Därför ger jag dig detta tips. Hoppas det funkar även för dig om du känner av liknande besvär.

Ett annat tips som jag inte har provat men som Ida på Agnes handmade tipsade om var hemgjorda vagitorer med kokosolja, lavendel- och tea tree olja. Det låter också som något som borde testas.

fredag 28 november 2014

Facebook Feng shui

En dag orkade jag inte längre med mina FB-vänner. De var så många! En del av dem brukade inte känna igen mig på gatan. En del tog det en stund innan jag kom på vem det var. Mitt nyhetsflöde var så fullproppat med grejer från personer vars liv jag egentligen inte var så intresserad av. Istället försvann alla mina riktiga vänner. De tystades ner av alla bilder som lajkades tillräckligt många gånger eller av personer som hade massor och åter massor av vänner. När jag sedan fick höra hur inläggen på FB sorteras blev jag riktigt illamående. Jag bestämde mig för att säga upp vänskapen med hälften av mina vänner.

Och varför heter det vänner egentligen? Det är ju jättehemskt att sluta vara vän med någon. Så jag skrev ett inlägg där jag berättade att jag kommer att börja plocka bort folk. Vad orsaken var och att jag hoppades att ingen trodde att jag hade något emot dem som person bara för att vi inte längre höll en låtsaskontakt på FB. Jag menar, tiotals och åter tiotals av dessa personer har ALDRIG kommenterat något jag skrivit. ALDRIG gett sig tillkänna. En del blev jag totalt överraskad över att de fanns där.

Men det är nu det spännande börjar. Alltihopa blev som ett litet socialt experiment. Först började en del vänner kommentera i stilen "Det är okej om du tar bort mig. Vi är ändå vänner". Andra kommenterade ungefär "Jag hälsar alltid på dig. Ta INTE bort mig". En sände till och med en vänförfrågan en halv timme efter att jag raderat henne. Lite märkligt, det är allt jag kan säga.

Men jag var skoningslös. Hälften skulle bort. Och ni skulle veta vilken skön känsla det var att se antalet minska. Vet ni, jag är säker på att det fanns personer som inte tyckte om mig. Lika lite som jag tyckte om dem. Vi hade bara en trevlig, liten låtsasvänskap.

Nu minns jag mitt i allt varför FB var så bra. Mina vänner syns! Jag kan enkelt följa dem jag faktiskt har ett utbyte av. Antingen vänskapsmässigt eller genom utbyte av intressanta tankar.

Det känns som jag har genomgått en FB Feng shui. Det har kommit in en ny energi i min virtuella värld. Dagens uppmaning blir därför -Fram för mindre vänner (på fb).

torsdag 27 november 2014

Boken på Adlibris! Och även på andra ställen förstås

Ja, det var bättre förr. Åtminstone när det gäller att få in sin bok på Adlibris. Nya tider, nya regler. Därför tog det lite tid, men nu är den där. Bara att köpa bort. Vilken bok jag talar om? Ja, den nya boken Ingen är den andres lik förstås. Den ultimata begravningsboken. För oss som ännu lever.

Boken finns även i dagsläget att köpas på följande ställen:

Jakobstads bokhandel
Herlers bokhandel i Nykarleby
Luckan i Karleby
Gros bokhandel i Vasa
Kvevlax Sparbank i Kvevlax
De flesta bokhandlar i Finland brukar beställa mina böcker på kundens önskemål.

Och så direkt av mig. 

Och så till sist en liten anekdot. En bokhandel berättade att en 90-årig man hade kommit in och frågat efter min bok eftersom han tyckte det började bli dags att tänka på döden. Men man behöver inte vänta så länge. Tycker jag i alla fall. En begravningsbok. Skulle inte det vara den ultimata julklappen till hen som har allt?

onsdag 26 november 2014

Att leka Gud

Usch, nu är den tiden på året när det är dags att slakta alla ungtuppar. Sisådär tio stycken. Minst. Två tuppar skall sparas. En till varje hönshus. Ja, i vinter får vi även hysa in höns i kalkonhuset eftersom vi trots räv och hök har rätt många hönor.

Att slakta en tupp är en sak, men att välja ut vem som skall dö är en annan. Det känns så hemskt att gå in och välja vem som inte längre får finnas. Då undrar man om man verkligen har rätten att leka Gud så där bara. För ofta väljer jag enligt utseende. Ja, ofta tittar jag ju på om de verkar ha de rätta tuppegenskaperna, men tuppar med rätt egenskaper finns det gott om. Så att vara ful är hos oss samma som att slaktas bland de första.

Tjipp, tjopp! Huvudet bort.

Samtidigt vill jag berätta att alla hönor nu är inne på sin pinne. De verkar ha det rätt bra, trots att de inte får gå ut längre. Men det blir en lång vinter. Och tack alla ni som kommenterade mitt tidigare inlägg om hur jag funderade på hönornas väl och ve i samband med höken. Jag har inte kommit mig för att kommentera alla, men jag har läst och begrundat.

Jag är faktiskt rätt dålig på att ge er direkt feedback just nu. Det är liksom så mycket med att skriva bok så jag får vara glad om jag får ihop till ett inlägg nu och då. Inte för att jag har brist på tid. Men det tar liksom emot att hela tiden knappa på tangenter. Men det blir väl en ändring med det också så småningom. Hoppas ni står ut med mig så länge och inte känner er åsidosatta. För jag är så hjärtans glad för alla kommentarer.

Och här har vi en av årets vinnare. ABC-tuppen!
På grund av sin stil och elegans undgick han huggkubben.