tisdag 29 maj 2018

Studentfest


Vi kommer som sagt att ha studentfest i helgen och som "arrangör" måste jag medge att det är lätt att dras med i en kalashysteri av icke skådad karaktär och ett ständigt ifrågasättande -Hur brukar man göra? -Hur gör alla andra?

Det finns några saker där vi kanske är lite annorlunda. Eller vad vet jag? Jag försöker ju att inte tänka på hur de andra gör.

1. Vi återanvänder studentmössan. Vår dotter kommer faktiskt att klä sig i sin mors gamla studentmössa.  Jag tycker faktiskt det är väldigt rörande att få ha en studentmössa som går i arv. Lite som en dopklänning ...

Jag har aldrig varit för statussymboler och tillhör därför inte dem som går omkring med en studentmössa på första maj, därför är den rätt ren. Den låg till och med i originalförpackningen när vi hittade den. Men ännu gulligare skulle det väl vara om man skulle klä sig i pappas gamla mössa, med lite vinfläckar och en doft av dekadens? Tänk var roligt det skulle vara om det blev vanligt att man faktiskt "ärvde" sin studentmössa. Det skulle ju vara mycket roligare att sitta och titta och se på en dimission och kolla in vilka liv studentmössorna haft innan. Men som sagt, min studentmössa har knappt levat tidigare. Den bär oskuldens färg.

2. Vi bakar allt själv. Här har vi nästan lite ångest för vi hör om alla som beställer smörgåstårtor och gräddtårtor och dyra champagner ... Vi har inget av dem. Vi tänker "lev mer på mindre" och gör massor av små smakprov. Det är snittar och det är ostkakor och det är chokladmousse i små, antika kakformar ... Det är brokigt och det är färggrant och det följer ingen röd tråd. Dessutom skall vi ju både tänka veganska och vanligt så det blir en rätt salig blandning. Mycket huvudbry, men förhoppningsvis mycket roligare (och billigare).

3. Vi gör saft ... ja, det såg ni ju igår.

4. Vi gräver fram precis alla brokiga koppar och kippor vi hittar i skåpen. Vi kör helt enkelt bohemian chic och tänker att vi går i bräschen för det udda och det enkla. Vi lånar in hejvilt och det vi behöver tar vi en tur via loppis och köper. Inga "engångs" här inte. Är det bra för miljön det kanske?

Fyra dagar kvar. Nerverna ännu i skick. Men jag vet ärligen inte om jag fattar vad jag gett mig in på ... Hur många dyker upp? Ingen aning ...

måndag 28 maj 2018

Rabarbersaft

Vi skall ha studentfest i huset i helgen och det är rätt mycket jobb med att fixa och dona inför en av årets höjdpunkter. Men det är ju roligt samtidigt. Eftersom kalaset infinner sig mitt i rabarberns tid så tänkte jag dra till med lite rabarbersaft. Det är väldigt enkelt. Jag brukar göra så här ...

Skala och skär i bitar ca 1 kg rabarber. Sätt dem i en skål som tål värme och häll över 1,5 l kokande vatten. Tillsätt ½ kg socker och pressa över en citron. Låt stå i rumstemperatur (eller lite svalare) i ca ett dygn. Sila och häll på flaskor. Har sockret inte löst sig helt, kan du igen värma upp det innan du häller det på flaskor.

Man kan göra på flera olika sätt. En del kokar rabarbern direkt och låter den rinna genom silduk, men jag tycker det här är väldigt enkelt. Googla på rabarbersaft om du vill ha andra varianter.

Vi skall ju konsumera vår saft väldigt snabbt så då får den bara stå i jordkällaren tills det är dags, men om du vill spara den längre behöver den frysas.

torsdag 24 maj 2018

-Men det är ju så gott!

I snart två år har jag nästan enbart ätit vegetarisk och vegansk mat. Jag säger "nästan enbart" för ibland pillar jag inte bort skinkan på smörgåsen om jag bjuds eller jag blir inte blek om jag bjuds på en köttgryta när vi är till gäster, men jag väljer det inte själv. Jag skulle tro att jag kanske får i mig något köttrelaterat ungefär 1-2 måltider per månad.

Jag kan erkänna att det är med stor sorg jag blivit vegetarian, för mat är inte längre lika gott. Jag drömmer sällan om maträtter på samma sätt som jag gjorde tidigare. Mat har också blivit mer begränsat t.ex. på en restaurang och det är svårt att få till den lyxiga helgkänslan med vegetarisk mat. Men jag längtar inte längre efter kött. Det går faktiskt över. Istället tycker jag att kött luktar illa och jag märker direkt på smaken om det finns i minsta lilla köttbiten -och inte på ett positivt sätt.

Jag tror att jag aldrig kommer att övergå till att äta kött igen. Men det betyder inte att jag har något emot de som äter kött. Jenk och flera av våra barn äter kött några gånger i veckan. Alla gör sitt val och har man tänkt efter ordentligt och fortsättningsvis vill äta kött så är det väl inget med det. Men jag kan tänka att väldigt många äter kött utan eftertanke. Den vanligaste kommentaren jag får när folk får veta att jag är vegetarian är -Jo, jag borde nog äta mindre kött, men det är ju så gott!!

Jo, det är gott. Jättegott! Men jag tycker inte att mina smaklökar berättigar mig att utföra en handling som faktiskt dödar levande varelser. Än hur bra djuren mår är det faktiskt om vi drar det till en spets, en handling där du i teorin står framför en ko, ser hur den andas, tuggar, tittar på solen ( i bästa fall) och säger -Det skulle vara jättegott att äta upp dig, så nu gör jag det. Jag tycker det är tråkigt att bara äta morötter och ris så därför väljer jag att äta upp dig för att få lite variation. Vore man en riktig fanatisk vegan skulle man faktiskt kunna säga att när vi väljer att döda någon för vår njutnings skull är det samma handling som när någon säger att -Jag tycker faktiskt att det är mycket trevligare att bo här än där jag bodde innan. Jag skjuter dig om du inte lämnar den här platsen. Nej tycker nu många, man kan inte jämföra krig och att skjuta människor med att döda kor för att man tycker deras kött är gott. Nähä, kan man inte? Det beror på hur djupt man tänker.

-Men vi behöver protein och därför måste vi äta kött. Det är den vanligaste kommentaren bland högstadieelever. Nej, vi får inte proteinbrist om vi inte äter kött. Sedan 70-talet har vår köttkonsumtion ökat med tiotals kg per person. Hörde du om någon som hade proteinbrist på 70-talet? Nej, det gjorde du inte för det fanns inga ... trots att de åt så lite kött i våra mått mätt.

Jag mår faktiskt så bra, så bra. Vegetarianer är ofta friska personer. Och frisk är det ju rätt trevligt att vara. Köttkonsumtionen är dålig för miljön och som vegetarian känner jag att jag verkligen drar mitt strå till stacken i miljödebatten. Och jag äter inte djur. Det känns rätt bra i hjärtat.

Men att säga att jag älskar vegetarisk mat, det är nog en överdrift. Men det är priset jag betalar för att få känna det jag skrev i förra stycket. Och så var det inte mer med det.

onsdag 23 maj 2018

Gry

Gry 3 månader
Låt mig presentera vår nya familjemedlem -Gry!

Jag som i många år velat fram och tillbaka om vi skall ta en hund. Jag som kollat hundannonser flera gånger i veckan bara för att se "vad som finns". Jag som vill vara lös och ledig. Jag som OM jag skulle ta en hund skulle ta en stor hund. Ja, jag fick mitt i allt en Gry.

En Gry som ingen riktigt vet hur hon kommer att se ut, hur stor hon kommer att bli eller vilket temperament hon kommer att få. Gry är en äkta blandrashund. Någon dag efter vi tagit Gry, (som vanligt snabba ryck när det gäller oss -se annons, åka och titta, ta hem henne direkt) utbrast en bekant till oss -Åh, en blandras! Det är sällan man ser dem nu för tiden ...

Och så insåg jag, att ja det är det ju. Men jag ville ha en blandrashund eftersom de ofta är rätt friska av sig och de kostar inte skjortan. Våra vänner skall ta en rashund i sommar. För vad den hunden kostar skulle vi få 5 st Gry.

Så vad är då Gry? Hon har inte det minsta labrador i sig, trots att nästan alla frågar om det är en labradorvalp. Nej, hennes mamma är en blandning mellan Dvärgpinscher och Cockerspaniel och hennes pappa är en blandning mellan Cockerspaniel och Dvärgschnauzer. Hon kommer inte att bli så stor, stod det i annonsen. Men jösses vilka ben hon har! När vi var till veterinären sade hon direkt, det här blir ingen liten en ...

Men vad spelar det för roll när man sover hela nätterna, när man kan vara lös på gården, när man redan kan sitta, ge tassen, ligga, stanna och pussas? Vad gör det när man har tillräckligt med respekt för katterna och förstår (äntligen!) att man inte får jaga hönorna? Vad gör det när man inte tigger vid bordet eller skäller samtidigt som man inte blir i extas när man ser en människa, men gärna hälsar om de vill hälsa?

Men det är ju som med småbarn. Är de nöjda och glada säger alla -Vänta sen! Tills de får tänder, tills de kommer i trotsåldern, tills de blir tonåringar ... Precis samma har vi redan fått höra om Gry. -Vänta bara tills hon börjar löpa, då blir det ändring på torpet! Men våra barn ändrades aldrig till det sämre, än hur många tänder de fick. Så jag har stora förhoppningar att Gry också skall förbli underbar.

Det enda problemet är att hon älskar täckväv. Så jag har verkligen lite problem med mina odlingar. Förr hade jag stora problem med hönorna och det löste jag så fint med att täcka in odlingarna, men nu ligger det små vävtussar överallt på gräsmattan så det här året kanske jag kan skylla eventuella missväxter på Gry. Fy Gry!

onsdag 16 maj 2018

Bipollen och heta nätter

Jag vill direkt berätta att detta inlägg inte kommer att handla om bipollen som afrodisiakum utan bipollen som hjälp för klimakterietanter med nattliga värmevallningar. Jag har skrivit om mina egna erfarenheter kring detta tidigare, men nu har jag fått bevis för att det faktiskt funkar.

För en vecka sedan ungefär började jag småprata med en honungskund om ditt och datt. Hon berättade att hon brukade ta honung eftersom hon hade hört att det skulle vara bra mot värmevallningar, men att hon inte direkt hade märkt någon skillnad. -Då skall du prova bipollen, svarade jag. Nu råkade det sig så att kvinnan hade lite bipollen hemma och igår, en vecka efter vårt möte fick jag ett meddelande av henne som löd så här ...

"Tack för pratstunden senast. Glad att du tipsade mig om bipollen! För det är otrolig skillnad då och nu. Så tacksam att få sova om natten istället för täcket av och täcket på. Alla borde ju känna till detta!"

Så då tänkte jag att jag berättar det här en gång till och ber även dig att sprida det till klimakterietanter i nöd. Och bipollen är ju väldigt hälsosamt även om man inte lider av dessa heta nätter. Mer om bipollen kan du t.ex. läsa här och här.

Ps. I en av artiklarna nämns faktiskt att bipollen kan öka den sexuella lusten så kanske det blir heta nätter av andra slag också.

måndag 14 maj 2018

Bytt är bytt

Våra plommonträd skjuter skott som bara den. Tidigare år har jag flyttat dem för eget bruk eller helt enkelt klippt av dem med gräsklipparen, men i år tänkte jag kolla om det fanns intresse för att byta mot andra växter (eller choklad!). Och oj, vilket intresse det fanns när jag satte ut dem i en trädgårdsgrupp på FB. Det fanns inte ens så det räckte till alla.

Och vad många trevliga människor jag har mött och vad spännande växter jag bytt till mig. Här kommer ett urval. Bilderna är hur jag i mitt huvud fantiserar om hur det kommer att börja se ut. Just nu är det ju bara små plantor som behöver växa till sig : )

En vit midsommarros. De brukar ju vara väldigt vanliga på gamla gårdar, men vi har faktiskt ingen här hos oss. Bara en rosa som jag alltid har kallat midsommarros, men som kanske egentligen är något helt annat.


En valamoros. En sådan här växer vid ungdomsföreningen i byn och jag har alltid suktat lite när jag cyklat förbi. Och plötsligt så blev jag erbjuden den i byte. Jag nappade direkt!

När jag blev erbjuden Tornedalens ros var jag tvungen att googla hur den ser ut, men när jag såg den var jag tvungen att tacka ja! Så vacker! Paret som kom med rosorna hade dessutom massor med bra information om hur jag skulle lyckas med mina rosor så det var fullpott!

Likaså hade jag aldrig hört talas om rosen Wasa Gaming, men när jag kollade lite på nätet, såg jag att många hade den på sin "önskelista" till trädgården. Den lär tydligen kunna bli jättestor och sånt tycker jag om, eftersom det finns mycket utrymme hos oss och alltid täcker den väl något ogräs : )

Så fick jag några plantor till stockrosor. De kommer ju tyvärr inte att blomma i år så jag blir tvungen att försöka få dem att överleva till nästa år, men då tusan!

Riddarsporrar var det många som bjöd ut och inte mig emot för de är ju jättevackra. När jag nu ser alla bilder börjar det kännas som vi har en slottsträdgård på gång. Bra så.


En alpklematis som jag fantiserar skall klättra i vårt äppelträd

Men jag har även fått ätbara saker. T.ex. plantor till djungelgurka, plantor till brysselkål och rödkål och MASSOR av choklad.
Byt mera grejer! Det tänker i alla fall jag börja göra mer.






torsdag 10 maj 2018

Fröbiblioteket

Jag älskar ju bibliotek, eftersom jag älskar att läsa. Men nu kan jag älska vårt lokala bibliotek lite mer, eftersom jag älskar att odla. Sedan förra hösten har biblioteket utökats med ett fröbibliotek. Man lånar frön nu på våren och så lämnar man in frön på hösten. Det behöver inte vara av samma sort som man lånade så det gör inget om skörden misslyckas. Jag har faktiskt ännu inte bekantat mig med utbudet, men det borde jag absolut göra för idén är ju fantastisk.

Här kan man läsa om tanken bakom fröbiblioteket och idén är ju inte på något sätt unik så kanske det finns ett fröbibliotek även nära dig? Kolla! Eller så får du väl helt enkelt starta ett eget.