fredag 13 april 2012

Långsam mat och lugnare liv

... är titeln på en bok jag knyckte ur grannens bokhylla för en tid sedan. Boken innehöll tankar och recept och jag tyckte mycket om den. Den är skriven av Swanberg & Jonsson. Tyvärr utkom den redan 2003 och verkar inte gå att köpa längre. Kanske, kanske man kan hitta den på ett antikvariat.

Samtidigt som flytten mot storstäderna fortsätter att vara ett faktum, finns en parallell och en växande längtan till något mindre, något mera överskådligt. Något enklare, något som inte splittrar tillvaron utan håller ihop. Något långsammare. Något mindre utmattande. Något obestämt som gick förlorat, en närhet kanske, inte minst till barnen. En omsorg om vardagens smånjutningar, tillgång till tid för sådant som är betydelsefullt för själen. Kanske kan strävan sammanfattas som en vilja till helhet i tillvaron.

Precis så kände jag och känner. Många gånger har jag känt att det faktum att jag har växt upp i en liten by på landet har gjort att jag inte alltid ansetts vara lika hipp och lika smart. Som att stadsborna antog att min skit aldrig riktigt gick att tvätta bort. Det är svårt att förklara. Men nu är jag så oerhört stolt över att bo på landet. Att få leva det här livet. Att ha hittat sin plats. Jag är privilegierad. Så är det bara.

2 kommentarer:

  1. Så sant! Har själv ända sedan jag var liten fantiserat om att bo på landet i en gammal bondgård, ha djur, leva i nuet/lugnt, eget grönsaksland, bär, odla, osv. Har känt mig udda, lite ensam om tankarna men oj så många som faktiskt tänker såhär! Via bloggvärlden har jag ju hittat fler likasinnade och plötsligt blivit lite "i modet"... Öh... ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja tänk att man får vara trendig : )

      Radera