Surdegsbak

Jag är verkligen ingen person som är lämpad för surdegsbak. Tålamodet är för kort. Men nu står likväl en surdeg på jäsning och en surdegsgrund står och förbereder sig ovanpå kylskåpet. Vad har hänt? Jo, igår besökte jag för första gången Malins café och shop i Malax och fick provsmaka hennes skorpor gjorda på surdeg. Åh, vad gott! Av överblivet surdegsbröd gör hon skorpor genom att pensla dem med smör, strö på lite socker och kanel och rosta dem i ugnen. Enligt utsago vallfärdar folk efter hennes skorpor. Men jag vill ju själv. Därav mitt surdegsbak.

Dessutom fick jag för några dagar sedan av min mor en påse quick-fix surdeg från Sverige. En påse vars innehåll skall blandas ihop med jäst och mjöl och så har man egna surdegsbröd på 4 timmar. Låter som något som passar mig, trots att det är lite fusk.  Är väldigt glad att jag läste följande inlägg av Maja som driver bloggen Husmorskolan (rekommenderas!) där hon beskriver hur hon av en motsvarande snabbprodukt tog en degbitsklump och började odla egen surdegsgrund och hur hon lyckades utan besvär. Tänk, det hade fabrikören inte tänkt ut att man skulle ta deras snabbpaket och sedan odla fram deg efter deg. Nej, det vill nog att man skall köpa en påse varje gång.

Så det skall jag också prova. Undrar hur länge surdegsivern håller i sig denna gång. Sist dog både ivern och surdegsgrunden ganska snabbt ...