Monika och Lena

För nästan ett år sedan fick jag en föreläsningsförfrågan från en kvinna i Småland. I Torsås med omnejd skulle de starta upp ett projekt som heter Bygdens marknad och de ville ha hjälp med bland annat marknadsföring och prissätting. Nemas problemas.

Direkt Monika kontaktade mig kände jag att den här kvinnan vill jag träffa. På något konstigt sätt kände jag att hon var en människa som jag skulle lära mig mycket av. Ibland är det ju bara så att en del människor behöver vi träffa för att gå vidare. För två veckor sedan var det andra gången jag besökte Monika och Lena. För jag hade rätt. När jag för ungefär ett år sedan satt i deras kök kunde jag ha stannat hur länge som helst, lyssnat hur länge som helst, smakat hur länge som helst. Jag var helt enkelt tvungen att åka tillbaks. Och så hamnade jag i deras kök än en gång och pratade, skrattade, åt och drack. Sög åt mig ny kunskap som en torr svamp.

För Monika och Lena är självhushållare ut i fingerspetsare. Bredvid dem känner jag mig som en novis, men på ett bra sätt. En novis med känslan av att oj vad mycket det ännu finns att upptäcka. Precis som jag, har de levt ett helt annat liv, men för tio år sedan valde de att ändra riktning. Med dem kan jag dela mina våndor över djuren och med dem kan jag berätta om mina tankar och misstag och få hjälp. Jag kommer här på bloggen att dela med mig av en del av den inspiration jag kände när jag mörka nätter låg i deras bäddsoffa och hörde vinet på jäsning pluppa till i mörkret. För er som inte kan vänta vill jag tipsa om såväl Monikas som Lenas blogg.