lördag 17 november 2012

Självförtroende och självkänsla

Det finns egentligen nästan ingenting i världen som jag inte tror att jag skulle klara av om jag skulle ge mig den på det. Frågan är väl vem jag är om jag inte gör någonting av allt det här jag vet jag klarar av?

För mig är detta skillnaden mellan mitt självförtroende och min självkänsla. Jag är född och uppvuxen med ett enormt självförtroende. Det är sällan jag känner att jag inte skulle kunna lika bra som alla andra, under de förutsättningar som de andra har. På senare år har jag börjat tänka på hur det är med den kära självkänslan. Jo, visst finns den där, men når på inga villkor samma höga höjder som mitt självförtroende. Trots att det finns många som jag vet tycker om och älskar mig. Jag undrar om det är möjligt att ha en maxnivå av båda (som det nu skulle vara nödvändigt att ens eftersträva det). Har man enormt bra självförtroende så tror jag att man automatiskt är ganska tävlingsinriktad och ständigt vill förbättra det man gör, inte för att man är tvungen utan för att man känner att man kan. Man ger sig själv så många möjligheter, eftersom ingenting är omöjligt och då blir ju nivån till att inte göra något alls av det man ser sig själv klara av stort. Vad är jag då om jag inte presterar? Om jag inte gör det som jag tror andra förväntar sig att jag skall göra eller som jag kanske först och främst förväntar av mig själv?

Att säga upp mig och börja leva mer på mindre har helt klart stärkt min självkänsla. Snopet har jag märkt att när jag har börjat göra mindre av det som jag trodde förväntades av mig, blev jag mycket av det som jag länge strävat efter att bli. Jag har märkt att jag klarar helt andra saker. Saker som inte förknippas med direkta prestaioner och duktighetsstämpel. Jag möter många glada och fina människor ändå, som tycker om mig så här. Jag kan påverka på mitt sätt. Jag kan känna att det är tillräckligt. Att allt inte behöver vara så mycket. Att mycket kan vara lite. Att visheten kommer med åren. Skönt!

4 kommentarer:

  1. Jag tycker att det är skönt att bli äldre och som svenskarna säger: jag har landat. Har alltid haft stora förväntningar på livet, det skulle bli nånting stort av mej. Nu kan jag konstatera att det blev inget speciellt stort av mej men jag är inte alls missnöjd över det.
    Hej-hej.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, man blir liksom mera nöjd och har bättre försvarsmekanismer. Min gudmor berättade för några dagar sedan att jag sagt till henne när jag var liten att jag när jag blir stor skulle bli något stort. Det tycker jag väl i och för sig att jag har blivit. Inte president eller så, men huj det skulle jag aldrig ha velat bli heller. Så man får ju kanske vara glad över att man inte blev för stor. Du ser, försvarsmekanismerna ... : )

      Radera
  2. Hej och hälsningar från en av grannbyarna! Har hittat din blogg och tycker så om den. Vi i vår familj försöker "leva på mindre" och får mycket inspiration av dina skriverier. Tack! H. Mia i Kuni

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej hej Mia! Vad kul! Välkommen hit!

      Radera