Att kinesiskt ris skulle innehålla små, små mängder av arsenik har jag ibland hört. Det kanske bara är en råtta i pizzan, men de oaktat är ju ris sällan något smart val här i Norden. Ändå är det så enkelt. Och barnen gillar det.
Vi brukar med jämna mellanrum försöka vänja oss vid andra "gryn", men det faller sällan i god jord. Speltpärlor var emellertid något som alla tyckte om. En del mer än andra må väl tilläggas. Men alla åt. Och ibland räcker det för en mor. Rekommenderas!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.