måndag 11 februari 2013

Kalabalik i kaninhuset

Ibland är det bra att inte veta vad man har framför sig. I vårt fall kan det hända att vi har kaninungar i mängd och massor att vänta oss. Som om inte 18 st skulle vara helt tillräckligt redan nu.

I morse när Jenk kom in i kaninhuset var taket borta från pojkarnas stora kaninbur och eftersom flickorna redan hoppar fritt inne i huset så kan ni räkna ut vad som eventuellt har hänt. Visserligen såg vi inte snuskerier, men det betyder ju inte att natten inte har varit full av erotiska eskapader.

Det är inte så lätt att se skillnad på hanar och honor innan de är fullvuxna (tycker vi i alla fall) så vi fick ägna en lång stund åt att sortera kaninerna i rätt burar. Huset var fullt av fotstamp. Kaniner stampar nämligen med ena baktassen när de blir rädda. Katten Nisse gjorde sitt bästa för att bidra till kalabaliken genom att sitta på uteburarnas tak och visa tänderna (nåja det har ja inte bevis för) när de vågade sig ut i uteburen.

Nu är lugnet återställt, men i värsta fall har vi 40 kaninungar till om någon månad. I och för sig skall vi inte måla f-n på väggen, men kaniner har ju å andra sidan ett rykte att leva upp till.

10 kommentarer:

  1. Hihi, jag ser det framför mej. Vilken rivstart på veckan.

    SvaraRadera
  2. Har ni slaktat några kaniner ännu? Det tycker jag verkar vara något av det svåraste rent känslomässigt, det är så mycket sällskapsdjur över kaniner på nåt sätt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, slakten blir nog först mot sommaren som tidigast. Och eftersom vi aldrig gjort det vet vi ju inte än hur vi kommer att känna. Å andra sidan tycker jag nog att vi kände våra får bättre än våra kaniner. Av den anledningen att vi inte hade så många. Och där funkade det bra med slakt. Det svåraste enligt mig är nog som jag skrivit tidigare att intala oss själva och omgivningen att det är "normalt".

      Radera
    2. Intressant att reflektera över vad det är som skaver, egentligen. För det är ju samtidigt vanligt att man jagar hare och äter (i Sverige i alla fall). Rimligtvis borde det vara mer onaturligt att äta kött som vi inte alls vet något om! Men när jag läser om kaninslakt i handboken på alternativ.nu så går det ändå rysningar genom mig! Kanske kan man hyra in nån gubbe som gör det första gångerna.

      Radera
    3. Var tvungen att gå in och läsa för att titta vad vi gett oss in på : ) Men så där gör man ju med alla djur, så även där är det inga konstigheter : ) Om man skall reflektera över småsaker är det ju ganska intressant att du skriver "nån gubbe". I jämlikhetens namn kunde det ju lika gärna vara "nån tant" : ) Men jag tänker precis som du och tycker att det många gånger är rätt skönt att det inte förväntas av mig att jag står för dödandet. Sorry alla feminister ...

      Radera
  3. Neeej! Det måst väl va jag som ha lyckats bjuda dom på en liten kärleksstund då! Vi får väl lov att börja äta kanin då bara köpa bort lite av vad jag lyckats ställa till med.
    Men ANNARS så gick djurskötandet bra för vår del...vad jag vet.

    Grannen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ha ha ha ! Vi kan ju idka byteshandel. Anka mot kanin :)

      Radera
  4. Ja, det kan bli intressant att se vad det blir av det! :)

    SvaraRadera
  5. För mej låter kaninslakt "vardagligt". Svärmor födde upp kaniner av alla de slag och då det var dags för kaninslakt, så slaktades det hela dagen. Nästa dag fördes största delen av de slaktade kaninerna till saluhallen och en restaurang.

    Igår hittade jag för övrigt en vuxen hjort som blivit uppäten. Bara huvudet, svansen och ett bakben kvar. Havsörnen satt och åt på den. (men tyvärr fick jag inget bra foto på den, bara ett när den flög uppe på himlen.(
    Detta är också naturens gång...

    SvaraRadera