torsdag 26 september 2013

Att taa opp päärona

Det känns nästan som det var igår jag bloggade om släktens stolthet David Brown och hans värdefulla insatser när det gäller att få potatisen i jorden. För några dagar sedan var det dags att ta upp dem. 
Även denna gång får en maskin anno dazumal göra jobbet. Lägg även märke till min pappas "orienteringsjacka" från ungefär samma århundrade. Tar man opp päärona är det inga finkläder som gäller.

Jag tycker i och för sig att vår maskin är rena nymodigheten. För tänk när jag var liten tog vi faktiskt upp potatisen med gräfta. Mamma, pappa, farmor, farfar och så vi barnen. Det tog många dagar. Farmor och farfar som var gamla var ledbrutna i flera dagar efteråt. Det känns som stenåldern och jag kan inte riktigt förstå att vi faktiskt gjorde så.
Efter sig lämnar traktorn en lång sträng med potatis. Bara att börja plocka. I år var det en fröjd att plocka, eftersom vädret varit fint och potatisen ren och vacker.

Det följer alltid samma mönster. Först pratar vi glatt med varandra. Vilket härligt väder och vilka fina knölar. Sedan kommer vi in i en fas när vi bara plockar. Ingen orkar säga någonting. Ryggen börjar sakta göra sig tillkänna. Till sist när det bara är någon rad kvar börjar vi prata igen. För då är vi snart klara och livet känns finfint igen.

Handskar i all ära, men jag är nästan alltid utan handskar när jag arbetar med jord. Jag vill känna jorden och få en direkt hudkontakt med det jag gör. Det känns mera äkta då. Må så vara att jag många gånger mitt på en föreläsning eller på ett möte insett att jag har väldigt mycket skit under naglarna, men det bjuder jag på.

När man plockar potatis har man med sig två ämbare. Ett stort och ett litet. I det stora åker de storpäärona som blir till matpotatis. I det lilla åker småpäärona som blir till sättpotatis nästa år.

Ps. Lägg märke till den erfarne fotografen Jenk uppe till vänster

Mommo bjuder på varm saft och hembakt äppelkaka. Som sig bör är pallen en säck potatis eller ett buckligt plåtämbare. När vi var små var vi alltid tvungna att vara med. Nu för tiden lyser barnen med sin frånvaro. Fast det känns nästan enklare så. Så slipper vi höra på deras gnäll. För vi gnällde säkert aldrig som små.

Mommo brukar nästan varje år göra en "pääronblaso". Då samlar barnen ihop halm som de tänder på. I brasan slängs potatis som sedan får ligga och bli mjuka inuti elden. Därefter äts de med smör. Ända sedan jag var liten har jag tyckt det här har smakat ganska illa. Men vad gör det när det liksom hör till. Men i år orkade ingen anstalta med blason. Mommo skyllde på att det fanns för lite halm på åkern vi höll till på ... Ingen protesterade ...

Jag tycker min pappa ofta har en ganska skön inställning till saker och ting. -Vad är det för potatissorter vi har? frågade jag intresserat. -Sorten röd och sorten vit, var svaret jag fick.

Här är sorten ... vit

Efter tre timmars jobb var all potatis upptagen. Det var tur för ryggen började verkligen protestera. Nu har både vi och mina föräldrar egen, giftfri potatis för hela vintern. Jordkällaren full.

Vi pratade om att det börjar bli allt färre som odlar sin egen potatis. Eftersom potatisen är så väldigt billig i affären. -Det lönar sig nog inte, sade mamma. Och nej, det gör det nog inte om man tänker på pengar. Men skall man byta ut några få inhemska livsmedel från konventionellt odlade till ekologiskt odlade ja då står potatisen nästan högst upp på listan, eftersom den a) besprutas väldigt mycket och b) man ofta äter ganska stora mängder potatis per person.

Så vi odlar på. Först använder vi vintern till att äta och sedan när våren kommer startar vi upp David Brown igen.  Så har ett helt år gått. 



8 kommentarer:

  1. Pratade med en "bondmora" för flera år sedan om det här med att koka potatisen med skalen på eller om man skall skala dem före koket. Jag hade då hört att man skulle koka med skalen för det var där alla vitaminer sitter. Hon fnös och sade, Det är också där alla gifter från besprutningen sitter...
    Tittade på teveprogrammet STRÖMSÖ här i Sverige i veckan och hajade till. Har läst din blogg ett tag och blev väldigt glad då jag "kände igen" dig. Ett bra inslag om hur ni i er familj gått till väga att leva mer på mindre...
    Lev Gott!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, ni har ju rätt båda två. Både du och bondmoran. Åtminstone om man inte äter ekologisk potatis. I så fall har bara du rätt : )

      Ja, jag märkte att jag hade fått äran att synas även i Sveriges TV. Kul att du råkade titta.

      Radera
  2. Håller verkligen med om att odlingen av potatis har blivit lidande pga att potatis är så billigt att köpa! Så trist, hoppas det ändras snart. Här har vi det så lyxigt att vi har en ganska stor potatisodlare som odlar ekologiskt och som har sitt lager i logen bredvid oss. Han tar sin ström dit från oss, så vi får tvättad fin ekologisk potatis när vi vill, bara att hämta. Vi har en hink stående i skafferiet jämt, så bra!

    SvaraRadera
  3. Just nu odlar vi ingen egen potatis, tyvärr. När jag var barn så var det självklart. Vi hade det bra med bra maskiner, men tråkigt var det :) När jag flyttade blev det att använda en gräfta för att få upp potatisen, då blev jag lat. Tror att jag ska försöka övertala min man att plöja upp ett litet land åt oss till nästa år. Men han tycker nog det är lättare att köpa.

    SvaraRadera
    Svar
    1. -Men upplevelsen älskling, upplevelsen ...
      Tror du inte ha köper det argumentet, ha ha?

      Radera
  4. Kunde inte låta bli att skratta när jag läste ditt inlägg för precis sådär går det till här också. Vi har alltid odlat egna pääror och sättandet och upptagandet går till på samma vis bara med ett undantag, våra stackars barn måsta vara med och både sätta och ta upp päärona :-D De gnäller nog en hel del nu när de är tonåringar men vår yngre dotter sa härom dagen att hon no tror att hon ska ha ett land trots allt när hon blir stor... Lönar sig gör det absolut inte men man vet att de är giftfria och så hör det liksom till livet på landet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sant! Inte skulle jag kunna köpa potatis. Tror nog min farmor och farfar skulle vända sig i graven om vi började med något sådant "pjasas"

      Radera