Årets kalkonslakt

I söndags slaktade vi våra tio kalkoner. Det var liksom dags. Varför en speciell dag utses till slaktdag vet jag inte riktigt vad det beror på. Kanske vi helt enkelt får nog. Vi tröttnar på kalkonskit i glasverandan. Kalkoner som står tre meter ifrån och stirrar så fort vi gör något. Kalkoner som nyfiket hackar sönder varje litet äpple som behagar falla ur trädet. Kalkoner som står och hoppar en meter rakt upp i luften för att nå upp till prydnadsäpplena på träden. Kalkonen som plötsligt får för sig att sitta på motorhuven till vår bil? Kanske det helt enkelt är så att vi känner att det börjar bli dags.

Provisoriskt slakthus blev helt enkelt vårt växthus. Varför? Jo äldsta dottern hade övernattningsgäster och bad så vackert om att vi INTE skulle slakta kalkonerna så att det var det första hennes kompisar fick syn på när de tittade ut genom fönstret på morgonen. Det är väl en begäran som kan förstås ...

Kalkonerna stängdes in i sitt kalkonhus och en efter en hämtades de till slakt. Som de flesta fåglar håller de sig lugna när deras huvud täcks för. Eller så är de stela av skräck. Vad vet jag egentligen.

Tjopp, tjopp. Huvudet bort. Det gäller att vara träffsäker. Om inte minst för djurens skull. Sedan skall djuren hållas fast medan de avblodas. En kalkon sprätter ganska mycket och det är ganska tungt. Och ni som tycker att det här ser hemskt ut kan ju tänka på allt kött som äts någon gång har levat och på ett eller annat sätt har avlivats. Det finns flera sätt att avliva på. Vet du hur ditt kött har dött?

Så ner i en tunna med varmt vatten. Här ligger kalkonen några minuter. 

Nu kommer det tyngsta (åtminstone mest fysiskt) momentet av slakten. Kalkonen skall plockas. Det är därför den läggs i varmt vatten. Då lossnar fjädrarna betydligt lättare. Vi tycker att köttet hålls mera hygieniskt när vi får bort alla fjädrar innan styckningen. Skall vi frysa en kalkon hel, t.ex. för att röka den sedan är det även bra att ha skinnet kvar. Visst kunde vi flå kalkonen, men vi tycker att köttet i så fall torkar onödigt mycket, medan kalkonen hänger och mörar till sig.

Varför det är tungt? Fingrarna och handlederna blir så väldigt trötta.

Så tas kalkonen ut för att sedan hänga några dagar innan den styckas. Våra kalkoner brukar hänga i uthuset inklädda i slaktpåsar. Det här för att inte flugor och andra äckligheter skall slippa på köttet.

-Det är svårt att vara riktigt glad på en slaktdag ...

Själv vet jag inte om det pirrar eller vänder sig i magen när jag ser Jenk nerblodad. Slakt är slakt. Naturligt eller inte. Nödvändig eller inte. Så länge vi äter kött känns det ändå bra att fixa det själv. Vi vet hur vårt kött har dött.