tisdag 1 oktober 2013

Årets kalkonslakt

I söndags slaktade vi våra tio kalkoner. Det var liksom dags. Varför en speciell dag utses till slaktdag vet jag inte riktigt vad det beror på. Kanske vi helt enkelt får nog. Vi tröttnar på kalkonskit i glasverandan. Kalkoner som står tre meter ifrån och stirrar så fort vi gör något. Kalkoner som nyfiket hackar sönder varje litet äpple som behagar falla ur trädet. Kalkoner som står och hoppar en meter rakt upp i luften för att nå upp till prydnadsäpplena på träden. Kalkonen som plötsligt får för sig att sitta på motorhuven till vår bil? Kanske det helt enkelt är så att vi känner att det börjar bli dags.

Provisoriskt slakthus blev helt enkelt vårt växthus. Varför? Jo äldsta dottern hade övernattningsgäster och bad så vackert om att vi INTE skulle slakta kalkonerna så att det var det första hennes kompisar fick syn på när de tittade ut genom fönstret på morgonen. Det är väl en begäran som kan förstås ...


Kalkonerna stängdes in i sitt kalkonhus och en efter en hämtades de till slakt. Som de flesta fåglar håller de sig lugna när deras huvud täcks för. Eller så är de stela av skräck. Vad vet jag egentligen.

Tjopp, tjopp. Huvudet bort. Det gäller att vara träffsäker. Om inte minst för djurens skull. Sedan skall djuren hållas fast medan de avblodas. En kalkon sprätter ganska mycket och det är ganska tungt. Och ni som tycker att det här ser hemskt ut kan ju tänka på allt kött som äts någon gång har levat och på ett eller annat sätt har avlivats. Det finns flera sätt att avliva på. Vet du hur ditt kött har dött?

Så ner i en tunna med varmt vatten. Här ligger kalkonen några minuter. 

Nu kommer det tyngsta (åtminstone mest fysiskt) momentet av slakten. Kalkonen skall plockas. Det är därför den läggs i varmt vatten. Då lossnar fjädrarna betydligt lättare. Vi tycker att köttet hålls mera hygieniskt när vi får bort alla fjädrar innan styckningen. Skall vi frysa en kalkon hel, t.ex. för att röka den sedan är det även bra att ha skinnet kvar. Visst kunde vi flå kalkonen, men vi tycker att köttet i så fall torkar onödigt mycket, medan kalkonen hänger och mörar till sig.

Varför det är tungt? Fingrarna och handlederna blir så väldigt trötta.

Så tas kalkonen ut för att sedan hänga några dagar innan den styckas. Våra kalkoner brukar hänga i uthuset inklädda i slaktpåsar. Det här för att inte flugor och andra äckligheter skall slippa på köttet.

-Det är svårt att vara riktigt glad på en slaktdag ...

Själv vet jag inte om det pirrar eller vänder sig i magen när jag ser Jenk nerblodad. Slakt är slakt. Naturligt eller inte. Nödvändig eller inte. Så länge vi äter kött känns det ändå bra att fixa det själv. Vi vet hur vårt kött har dött. 






14 kommentarer:

  1. Hej Maria!

    Jag förstår precis hur du resonerar. Ska man äta djur så skall de ha en bra liv så länge de lever och sedan en så barmhärtig död som möjligt. Det är min åsikt. I våran familj så har vi successivt gått över till att äta mer och mer ekologiskt. Köttet hör ju till det dyraste. Min man knorrar en hel del när vi handlar tillsammans så oftast handlar jag själv ;)

    Lösningen på hur vi ska kunna ha råd med det dyrare köttet har helt enkelt blivit att vi numera försöker äta vegetariskt några gånger i veckan, fisk (men även där kan man ju diskutera hur barmhärtig deras död är... När vi fiskar själva så tvingar jag min man att bryta nacken av dem på direkten, själv är jag för mesig tyvärr ;)) och mindre portioner med kött när vi äter det. I slutändan så kostar det ju inte mer än vad maten gjorde under vårt tidigare obetänksamma "köttfrassar-liv".

    Jag har läst din bok och vill bara säga att den är underbar. Likaså din blogg. Jag hör till dem som är dålig på att kommentera, men ändå är en hängiven läsare ;) Så tack för att du delar med dig av din vardag och dina erfarenheter. Du är en sann inspirationskälla!

    Hälsningar Evelina

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh tack Evelina! Vad glad och rörd jag blir.

      Problemet som jag ser det är inte det att det ekologiska köttet är för dyrt utan att det andra köttet är för billigt. Vi köpte för en tid sedan en grillad broiler och vår äldsta dotter förbarmade sig över att hon tyckte den var för dyr. -Om du skulle slaktas och ätas upp, skulle du inte vilja vara värd mer än 7 €? Jo, det ville hon ju nog. Att betala mer är att bättre respektera sin mat. Tycker jag åtminstone.

      Radera
  2. Spännande! Jag funderar faktiskt på kalkoner, som ett komplement till älgkött och våra egna grisar. Ibland blir man liksom sugen på nåt kycklingaktigt, men nuförtiden vägrar jag att köpa industrikyckling och den kravmärkta går inte att få tag på där jag bor. Jag har läst igenom dina kalkoninlägg och det verkar ju som ett överkomligt projekt ändå, att ha kalkoner över sommaren.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja vi är jättenöjda med våra kalkoner och med både den mängd kött och den kvalitet och smak på köttet som de ger oss.

      Radera
  3. Åh, gillar att ni inte ber om ursäkt för varken processen eller bilder. Som du skriver; hur många vet hur djuren vi äter har fött?

    Sen tänker jag också, jag som går i höns- och grisdrömmar, att det verkligen blir upp till bevis första gången det är dags för slakt...

    Tack för din inspirerande blogg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja oj vad vi våndades inför första slakten (finns beskrivet i detalj i boken), men man lär sig. Kul är det aldrig, men överkomligt.

      Radera
  4. Hur varmt vatten ska de ligga i för att fjädrarna ska lossna lättare?
    Ska nog skaffa kalkoner nästa sommar, tyvärr blir det inte helt frigående. Men en stor inhägnad ska det bli :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det heter att det skall vara max 54 grader för att skinnet inte skall ta skada, men vi tycker att det inte funkar bra då. Vi brukar ha ännu varmare (kan inte säga hur varmt, men vi tål knappt ha i händerna) och då går det bara att stryka bort fjädrarna. Jenk påstår att de visserligen såg lite brännskadade ut då, men att skinnet nog ändå var loss från köttet. Så det kanske är bäst att börja med det rekommenderade och sedan öka om dina nerver håller på att ta stryk : )

      Radera
  5. Ni vet hu de har dött och lika viktigt, hur de har levt. Viktigt ämne och en härlig blogg samt bok. Alltid intressant ätt läsa

    SvaraRadera
  6. Vad bra inställning ni har till dödande och köttätande. Jag håller på och försöker överkomma den tanken jag med. Just nu köper jag kött bara, men just nu bara viltkött, men ska med tidens gång börja handhålla egna djur. Just precis av samma anledning som ni. Och jag tänkte börja med fiske, då det finns många fiskare i min familj. Det känns också lite lättare att döda fisk än andra djur. Just för att det är så långt borta från mig som det är möjligt.

    SvaraRadera
  7. Ja vi har ju inte alltid tyckt så här, utan det kommer vart efter. Skulle gärna fånga och äta mera fisk, men det har inte fallit sig naturligt för oss. Vi bor visserligen nära en älv, men där smakar fisken mest dy.

    SvaraRadera
  8. Hej!
    Roligt att läsa din blogg, helt ny på detta område!
    Vi har just skaffat oss ett ställe med lite mark där främst hästar ska beta, men vi vill ha hönor igen och ev. något sommardjur för att få lite eget kött förutom älgköttet. Har aldrig tänkt på kalkoner förrän en bekant la fram idén...det var så jag hittade till er blogg! Hur stort kalkonhus har ni till era 10 kalkoner? Har ni fast kalkongård eller går de lösa? Läste nånstans att de kan gå i fårstängsel som går att flytta runt.
    Många frågor som får dröja kvar över vintern...
    Tack för inspiration!!

    SvaraRadera