Maria testar: Bioresonans

Jag mår finfint. Tycker jag i alla fall. Trots det har jag bestämt mig för att ta reda på hur min kropp egentligen mår och om det är något jag kan göra för att förebygga och bibehålla min hälsa. Och så är jag ju väldigt nyfiken. Denna gång blev det bioresonans som fick stilla min nyfikenhet.

Bioresonans sägs ibland vara framtidens läkekonst, men visst kan man även läsa påståenden som att "Ju mer man läser om bioresonans desto mindre förstår man".  Den går hur som haver i korthet ut på att varje enskild cell i kroppen har en egen frekvens. När en brist eller ett sjukdomstillstånd uppstår ändras frekvensen. Med hjälp av sinusvågor mäts dessa frekvenser och man kan upptäcka när inte allt står rätt till i kroppen. Bioresonans kan alltså användas till att upptäcka bristtillstånd och sjukdomar i kroppen, men det går även att med hjälp av vågorna "rätta till" frekvensen och bota. Eftersom det verkligen låter väldigt flum flum och jag i år har bestämt mig för att med öppet sinne prova allt från flummerier till mera jordnära saker bokade jag  för mig och Jenk en tid till Sofia Isaacs på Solkatten. 

Det börjar med att man sätter sig i en stol med en filt över kroppen. Filten är full av metalltrådar. Varken jag eller Jenk kände något av behandlingen. Ja, jag fick ibland små hjärtklappningar och micro-ångest attacker, men det tror jag mer berodde på vad Sofia hittade i min kropp ...

Filten är kopplad till en sådan här manick. Här knappas det in det som specifikt skall undersökas. Det kan vara allt från parasiter, stress, hjärta, potensen, levern, hormonerna. Ja, verkligen allt känns det som.

Det som känns bra är att man kan mäta på flera nivåer. T.ex. säg att det visar att levern inte mår bra. Ja, då kan man gå in på den patologiska nivån och undersöka leversjukdomar, t.ex. hepatit. Det är alltså här man kan förebygga, d.v.s. märka att något inte är vad det borde vara, men ännu inte har resulterat i en sjukdom. 

Det är här det börjar bli snudd på skrattvarning (och även Sofia erkänner att det ibland brukar kännas lite småroligt att stå och vifta med denna magiska stav). Staven är nämligen kopplad till maskinen och om Sofia knappar in t.ex. sköldkörteln i maskinen och trycker på stavens knapp så börjar den röra på sig. Om den rör sig runt, runt så är allt ok, men om den svänger upp och ner så är det något fel med sköldkörteln.

På samma sätt man kan knappa in mineraler och se om man har tillräckligt av dem i kroppen, knappa in elsmogg och kolla om man har mycket el i kroppen, knappa in geostress och kolla om man utsätts för jordstrålning, knappa in en mängd olika mögel ...

Sofia in action

Så vad tyckte jag då? 

Ja, det visade sig att jag hade brist på några mineraler och det är ju bra att veta. Jag har varit emot att slentrianmässigt slänga i mig vitaminpiller och kosttillskott och var ute efter att få veta om det var något jag faktiskt behövde och det fick jag veta. Sedan fick jag veta att jag var försurad. Att jag är sur i största allmänhet är kanske inte något nytt, men att min kropp led av försurning var en nyhet. Dock en nyhet som inte gjorde mig glad. Inte alls. Man har ju nämligen hört att sjukdomar trivs bättre i en sur kropp än i en basisk kropp. Men visst var det bra att få reda på det. Så nu blir det att äta basisk mat en stund. Det visade sig nämligen att såväl ägg som havregrynsgröt försurar kroppen och det har ju utgjort en stor del av min kost när jag har gått omkring här hemma. Ändring på torpet skall det bli!

Jenk visade sig ha en parasit, vilket inte alls är ovanligt fick vi veta. Usch vad äckligt det lät! Tur att Sofia kunde behandla dem direkt. Han har även klagat på att hans energi tagit slut mellan varven och att benen ibland knappt gått att lyfta av vad han känt sig energilös. Manicken visade utslag för underaktiv binjure. Så då får han börja knapra öljäst. Det som kändes bra var känslan av att allt gick att bota. Utan att behöva knapra i sig medicin i egentlig mening. 

På kvällen efter behandlingen frågade jag Jenk hur det kändes i kroppen. -Det känns nästan som att jag inte har någon kropp. Så lätt känns den. Det går till och med lättare att andas ...

Om någon månad skall vi göra en uppföljande behandling för att kolla om allt blivit bättre. 

Bioresonans får 3 ½ hjärtslag av 5. Det är väldigt, väldigt intressant. Men kanske är det främst  forskaren i mig som skulle vilja veta lite mer. Ok, om jag är sur. Men hur sur? Mycket sur? Eller bara lite för lite basisk? Jag funderar faktiskt på att kissa på ett PH-papper för att ta reda på : ) men ändå känns det bra att veta. Här har jag ju levt i tron att allt är bra.  Och Sofia var duktig på att direkt säga vad man kunde göra åt saken, vilket även kändes bra. Jag var inte tvungen att själv gå hem och leta på nätet. 

Det som jag även tyckte var väldigt bra var att få koll på det som faktiskt var bra. Ingen av oss visade några utslag för mögel. Friskt hus! Ingen av oss hade någon geostress. Vår säng står tydligen på rätt ställe i huset! Mina hormoner var i skick. Jag är ännu ingen klimakteriehäxa utan kan skylla min elakhet på något annat! 

Som sagt det finns spridda röster om fenomenet bioresonans, men har man problem med något eller vill veta hur kroppen mår tycker jag man bra kan prova. Det är inte något farligt och det är inte obehagligt, vilket gör att det som alternativmedicin kan vara ett alternativ så bra som något.  Jag kommer att testa igen.