Dagens följetong

Vår nya kattunge Mats är vår yngsta dotters katt. Varje kväll tar hon Mats i famnen och så går de och lägger sig tillsammans -Det har liksom blivit mycket roligare att gå och lägga sig nuförtiden, sade hon en dag.

Mats har länge haft ett favoritställe. Under vår trappa i glasverandan. Trappan har ett lockande kryphål som han helt enkelt inte kan motstå att slinka in genom.

Men en dag kom han inte ut. Vid sängdags letade dottern och hittade honom snart under trappan. Hon lockade och pockade, men han satt där. Hon fick ge upp och moloken knalla iväg ensam till sängen.

Med jämna mellanrum var vi och frågade om han inte ville komma in, men det ville han inte. Så vi tänkte att han väl nog kommer fram när han får tråkigt. På morgonen satt han fortfarande där. Men nu ville åtminstone hans huvud komma bort.
Men under natten hade det hänt något märkligt med Mats. Han hade blivit för stor! Han satt fast! Trots att vi lockade med ljudet av kattmat gick han inte att rubba. 

Vad gör man?

Slutet gott allting gott. Mats passade på att äta lite extra. Och blev lite fetare.

Men dagen innan fick vi höra om ett annat kattöde här i byn. En katt hade klättrat upp i en hög gran och kunde inte komma ner. -Hon kommer nog när hon blir hungrig, tänkte man. Men katten satt där i tre dagar och nu oroade man sig för att hon visserligen skulle komma ner, men genom att utsvulten och stendöd trilla ner. Till på köpet hade katten bara tre ben så det kanske inte var det enklaste att klättra ner.

Brandkåren tillkallades, men vägen var för smal för att kunna fälla upp en stege. Och grenarna var för klena för att klättra på. Det kom en hel del tårar över den trebenta kattens öde.

Ända tills man beslöt sig för att hugga ner granen. Det fick bära eller brista. Det bar. Katten mår bra. Tjohoo! Det var väl en trevlig solskenshistoria?