Gå till jobbet -måndag

  Det är måndag morgon. Det duggregnar här hos oss. Och blåser. Det verkligen känns att nu, precis nu, är sommaren slut och hösten börjar. Det är liksom dags att ta tag i saker och ting. Inte längre bara slappa och dra benen efter sig. För min del är det min nya bok som skall skrivas. Sida upp och sida ner behöver jag få ur mig. Rätt snabbt.
Måndag morgon. Jag borde komma igång. Väljer att gå till jobbet. Men vart?

Idag tänkte jag att det här skulle få bli min arbetsplats. Vårt orangeri.

Varför det heter så beror på att vi från början tänkte ha två vinrankor att klättra i takstockarna. Rätt snabbt insåg vi att vinrankor skräpar ner rätt mycket. Men vem vill inte säga att de har ett orangeri? Det låter ju rätt snoffsigt. Så namnet har fått hänga med.

Så jag hämtade en hink med gammal skruttved för att elda i orangeriets kamin. När regnet piskar mot rutorna finns det inget bättre än att känna värmen stråla från en gjutjärnskamin.

Jag får dock lov att medge att det gick rätt mycket av min arbetstid till att få fyr i kaminen. Det gjorde det. 

Så tog jag med mig en kaffetermos och en burk med små hembakade kex. Allt för att förgylla min arbetsdag.

Nu är grejen bara den att jag inte dricker kaffe. Inte ens te egentligen. Grejerna är en kvarleva sedan förra veckans fotografering hos oss. För nu skall jag avslöja att det faktiskt i vardagen inte alls ser ut som i inredningstidningarnas reportage. Åtminstone inte hos oss. Eller för tillfället gör det ju det, eftersom jag inte orkat städa efter fotograferingen.

Men termosen och pelargonen gör mig riktigt glad. Så de får vara kvar och bidra till min kreativa process. 

Det jag däremot tog med mig var min dator, några böcker, min hjärna, några papper och en penna.

Nu skall här skrivas bok. Bara jag får det här förbenade inlägget klart.

Och förlåt till alla er som tycker att det här inlägget var äckligt präktigt och pelargonunderbart. Men så är mitt liv faktiskt ibland.