onsdag 21 januari 2015

Självhushållningens hippfaktor

Först av allt, mina barn skulle säkert dö av skam om de visste att jag använde ordet 'hipp', men jag har funderat en stund nu och inte kommit på något annat ord.

Men låt mig komma till sak. Förra veckan var jag och pratade självhushållning på Åland och jag presenterades med orden -Maria Österåker är ekonomiedoktorn som skall lära oss hur man lever mer på mindre. Jag blir lika perplex varje gång man i dylika sammanhang lyfte fram att jag är ED . I och för sig är det ju just vad jag är (tillsammans med mycket annat), men det känns ju inte som det direkt är av betydelse när det kommer till självhushållningen.

Följande dag var jag ut och gick med Giséla som har skrivit boken Lev enklare.  Vi hade mycket att prata om men kom rätt snabbt in på gårdagens presentation av mig. Och det vi då konstaterade är att det konstiga (och sorgliga) är att folk överlag verkar tycka att hippfaktorn är mycket högre om en medelklassare downshiftar och bestämmer sig för att leva billigt än om en långtidsarbetslös, ensamstående förälder gnider på slantarna, kokar sin egen buljong och syr sina egna kläder.

Har det månne att göra med det frivilliga valet? Att vi "som har råd att leva billigt" gör det för att självförverkliga oss själva, medan den som gör det av tvång gör det av just det -nödvändighetens tvång? Det får mig många gånger att känna mig som en bluff. För misslyckas min morotsskörd så kan jag köpa morötter i affären. För den som faktiskt är tvungen blir kravet på att lyckas så mycket större och det gör att jag blir så oerhört förstummad av er som kämpar med en inte alltid självvald självhushållning. Förstummad på ett positivt sätt. I mina ögon är ni sanna vardagshjältar och det är ni som borde få cred och synlighet i betydligt större utsträckning än jag.

Samtidigt är ju självhushållningen en livsstil som gör gott för inte bara plånbok utan även själ och värld. På det planet är självhushållning av godo än vad skälet till att leva enkelt är. Men jag önskar att det kunde vara ett frivilligt val för alla. Heja dig som kämpar!


11 kommentarer:

  1. Intressant resonemang det där. Känner igen det från en artikel jag läste för flera år sedan i tidningen Kommunalarbetaren. Den handlade om föräldrar till barn/ungdomar kontra märkeskläder. Gruppen högutbildade med stadig ekonomi kan välja att handla secondhand och det blir "hippt" av det. När den arbetslöse, lågutbildade föräldern väljer att handla secondhand (även om det är märkeskläder) är det inte lika "hippt". Vad jag minns byggde artikeln på flera intervjuer med föräldrar ur olika samhällsklasser och stämmer bra överens med ditt resonemang. Ja, heja alla som kämpar :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är säkert även så. Tyvärr!

      Radera
  2. Jag kan ibland stanna upp och få "hjärtsnurp" när jag hör talas/läser om nå´n som tex på en halvtid/är lågavlönad/är arbetslös trebarnsförälder klarar sitt uppehälle. Jag fattar inte hur!!!
    Däremot kan jag bli riktigt irriterad på alla "snyftreportage" om fattiga barn, vars föräldrar inte har råd med dator, platta, telefon till varje barn och inte kan köpa den senaste jackan eller de hippaste (!!) jeansen.
    /Eva Linnea

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja inte behöver man allt, men samtidigt kan jag som mor känna igen känslan av att man vill kunna ge barnen samma sak som alla andra.

      Radera
  3. Bra att du tar upp det här. Jag såg ett program på SVT för något år sedan gällande hur grekerna klarar av sin vardag nu när de har hamnat i kris. En kvinna lagade mat hemma och sålde till sina grannar. En kille bryggde öl och sålde till traktens restauranger. Ett gäng kompisar flyttade ut till en skog, byggde hyddor och höll i kurser för självhushållning där de både odlade och producerade egna hygienartiklar som tandkräm. De fick tydligen många besök från amerikaner på kurserna. En kvinna samlade in olika mediciner, som hon sedan fördelade efter bästa förmåga till de behövande. Jag funderar ofta på programmet - hur hade vi i Sverige klarat oss? Detta kan faktiskt hända även här. Jag står och torkar kött i förrådet - blir köttet misslyckat köper jag bara i affären. Men för den stackars greken så går han/hon hungrig. Det är jobbigt att vara hipp!

    SvaraRadera
  4. Länk till programmet: http://www.ur.se/Produkter/181287-Konsten-att-overleva-Grekland#Mer-om-programmet
    Mycket sevärt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag minns faktiskt att jag såg programmet när det kom. Inspirerande! Det jag kan tänka förslöar mig i det avseendet är faktiskt momsen och byråkratin. Skulle det vara enkelt att fixa sitt eget uppehälle genom att sälja lite produkter och tjänster och sedan med pengarna gå direkt till affären för att köpa mat för hela summan, då tror jag fler skulle göra mycket mer sånt, men nu fungerar ju inte samhället så. På gott och ont. Jag är inte emot skatt och så : )

      Radera
  5. Jag har länge länge gått med känslan av att vara tvungen att lära mig att överleva med mindre. Tycker inte det är en riktigt sund känsla eftersom min insikt kom efter ett stort strömavbrott i södra Finland då elsystemet var utslaget i flera dagar. Sedan dess har jag sett den här självhushållningstrenden som ett svar på panikkänslan, eller klimatångesten (eller peak oil, elle naturkatastrofsriskerna etc), ja kanske inre behov hos många att kunna värja sig mot farorna i den stora världen. Då tycker jag inte mera att det är någon skillnad på rik eller fattig - utan den som kan göra det är den som är bäst utrustad att leva i denna värld, oberoende ekonomiska konjunkturer. Dvs du som lever så av egen fri vilja och de som är tvungna att göra det uppfyller ett syfte om att bevara den kunskap som egentligen krävs av mänskligheten för dess fortbestånd. Så fortsätt bara utan skuldkänslor, du är en stor inspirationskälla för de som vill eller måste ställa om.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh vilken bra kommentar. Ja, det är ju också en viktig orsak till att lära sig att fixa saker och ting själv. Jag har faktiskt märkt att det här är viktigt för våra barn. De nämner titt som tätt -Men, vi klarar oss ... och det de då syftar på är att vi kan hålla värmen, har en hel del mat i gömmorna.

      Radera
  6. Hej! Här kommer mycket intressant fram. Att frivilligt downskifta är nog någonting annat än att leva i extrem fattigdom. Den som downskiftar har kanske besparingar som trygghet och annars har det funnits i planerna att man skall ändra livsstil kanske en längre tid. Jag tror det är stor skillnad på vald självhushållning eller påtvingad. Egentligen borde hela västvärlden downskifta rejält och ge människor som lever på existensminimum möjlighet att "få ett värdigare' liv. Heja,heja alla som kämpar för sin överlevnad varje dag!!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, vi lever på andras bekostnad än hur "enkelt" de flesta av oss lever. För jämfört med andra är det ändå värsta lyxen. Och tänk att de flesta ändå är så rädda för att få mindre än de har fast de har mer än de flesta.

      Radera