tisdag 10 mars 2015

Vem skall man tro på (tro på, tro på)?

Vad tycker ni att bilden föreställer? Eller nej, försök förresten inte att gissa. Det är mitt ben med ett kålomslag runt knät.

Vad som är anledningen till detta. Tja ... en slalombacke, en våghalsig mamma, en försenad 40-årskris, en pådrivande son, lite för hög fart, lite för högt hopp, lite för klumpig landning, ett knä som vrider sig, ett besök till läkaren, en antydan om att menisken kan vara lite ledsen.

Och så kommer läkarens berömda ord -Ta en Burana 500 mg tre gånger per dag bara din mage tål det. -För smärtan? frågar jag och tänker att det skall jag väl ta mig tusan klara av. -Nej för inflammationsrisken, svarar läkaren. Och jag tänker att nej, det vill jag inte göra.

Grejen är den att jag sällan äter medicin. Vårt medicinskåp är rätt torftigt om vi säger så. Så att börja smälla in värkmedicin kändes inte rätt.

Så jag körde med vitkålsomslag och saltomslag. Saltomslaget består av havssalt och vatten som läggs på knät för att dra ut vätska och på så vis få ner svullnaden.

En gammal huskur som man fortfarande ofta använder är vitkålsomslag på bölder, inflammationer i ledfästen och senor osv. Man gör helt enkelt ett omslag av vitkålsblad. Lägg vitkålsblad omlott över stället och linda elastisk binda runt så att det blir fixerat. Låt sitta över natten. Man kan mjuka upp bladen genom att banka på dem eller kavla dem. Upprepa flera gånger. Vitkålen är bakteriedödande och renande och hjälper till att "dra ut" elakheterna.

Ja, så håller jag på i några dagar. Knäet blir bättre och bättre, men eftersom jag inte haft problem med vare sig knän eller leder tidigare vet jag inte hur länge det skall ta. Har dock hört att det brukar ta länge. Efter några dagar vaknar jag på natten (ni vet där tre/fyratiden när man alltid får de mest positiva tankarna) och tänker -Vad har jag gjort? Jag inbillar mig hur inflammationen sprider sig i kroppen, eftersom jag inte lytt läkarens råd. Jag tänker att jag troligtvis skulle ha sprungit ett lopp vid det här laget om jag gjort som läkaren sade.

Följande dag åker jag och köper värkmedicin. Smäller in dem enligt ordination. Och bra känns det ju i knät. Det känns ju ingenting. Eftersom allt är bedövat. Men det blir svårt att veta när man gör för mycket
-Låt smärtan avgöra när det är dags att ta det lugnare, sade läkaren. Men om man inte längre känner någon smärta?

Så det gick några dagar och så slutade jag med medicinen. Så håller jag på. Åh, vad det är svårt att börja våga lita på sig själv. Att våga tro att vitkål och Burana kan ersätta varandra. Att våga lite på sig själv är enkelt om man inte är feg.


14 kommentarer:

  1. Voltaren Gel är bra, effekten kommer snabbt och lokalt.

    /Magnus

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, den använder jag i nödfall. När jag tycker extra synd om mig själv. Den funkar bra.

      Radera
  2. Jag känner igen mig allt för väl! Det är så lätt att bara gå på läkarens ord utan att tänka själv...
    Men kroppen är gjord för att klara sig själv! Till exempel-har man feber är meningen att man ska vila, kroppstemperaturen höjs i ett försök att oskadliggöra "den främmande bacillen", går man och lägger sig och sover bort tiden klarar man (om man är hälsosam i övrigt) av att sova ett dygn utan mat. Det här är något som min man har lärt mig och han är en sådan person som nästan aldrig är sjuk- istället kommer han ibland hem en dag från jobbet, klär av sig och lägger sig och sover ett dygn, kanske två för att sedan duscha, byta kläder och vara lika pigg som alltid (det här sker en till två gånger per år!) De senaste tre åren har jag börjat följa hans exempel istället för att äta alvedon mm och jag har faktiskt blivit friskare!

    Jag har innan dess levt med återkommande kroniska muskelinflammationer, förkylningar, halsfluss osv. Jag har börjat lyssna på kroppen! Och gett den bättre bränsle!
    Just nu så är jag dock nyopererad med en fastskruvad platta på nyckelbenet efter en olycka- helt plötsligt så blir jag proppad med olika smärtstillande medel för värken är faktiskt nästan olidlig! Hur mycket är då rätt att ta? Jag resonerar att jag tar så pass mycket/lite att jag fortfarande har ont men känner att det är uthärdligt och att jag är uthärdlig att umgås med för min familjsskull... och sover/vilar så mycket det går. Jag tror fortfarande att den bästa läkningen sker med viss smärta- annars kanske kroppen inte förstår att den måste läka? Det var i alla fall en av diskussionerna som jag höll med läkaren efter operationen och han höll faktiskt med :)
    Lycka till med inflammationen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och lycka till med ditt tillfrisknande. Det låter ju hur vettigt som helst det du skriver att kroppen kanske inte fattar att läka sig själv om man inte ens känner sig sjuk.

      Några dagar efter mitt slalomhopp var jag på nervbanemassage och frågade massören om kroppen faktiskt själv kan läka sådant som är trasigt, typ trasiga muskler och benbrott. Föreställde mig mer att dylika behandlingar fungerar bättre mot spänningar i kroppen, huvudvärk, stress etc. -Vem annan skulle läka det åt dig då? frågade massören. Tji fick jag.

      Radera
  3. Jag känner igen det där från tiden inom idrotten. Ibuprofen (Burana) 3ggr/dag i en vecka som "kur" mot t.ex. inflammationer och eländesvärk som inte går över osv. Det är inte särskilt farligt för kroppen (det är när folk tar mer än ordination det blir farligt). Det är inte särskilt farlig smärtlindrig heller (jämför med: 2x500mg Alvedon är dosen vid begynnande förlossning, 800mg efter utdragen tand). Många gamla mommon har också underhållskurer med Burana regelbundet i anti-inflammationssyfte, eftersom den är mindre farlig än många andra mediciner. Däremot om de ger dig kortison-tabletter, då ska du akta dig för att "ta in", för då känner man ingenting och kan lätt ha sönder sig utan att känna var gränsen går. Rent generellt är det nog meningen att du ska ha måttlig vila dvs: inte springa runt och vända ett helt jordgubbsland för att det "känns ok", men inte heller ligga som en död sill en vecka. Promenera försiktigt på det.

    Undvik förresten sånna stödband grejer, de brukar göra en svagare i knän/leder/senor, så när man sen går utan är risken att man vricka, stukar, drar något snett igen rätt stor.Hoppas du blir bra snart! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh vad bra med ditt svar om stödförband. Stod och pillade på en sådan i affären. Tack!

      Radera
  4. Ja, jag förgiftade min Valdemar genom att behandla honom med ägghinnekuren när han fick skavsår. Såret blev rent av köttigt och hela foten svällde upp. Hädanefter ordinerar jag bara skavsårsbehandlingen till mig själv.../Lilla gummann

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vem är Valdemar frågade hon förskräckt?

      Radera
  5. Jag är också mycket restriktiv vad gäller läkemedel, men tar det i riktig nödfall dom gånger jag lider av migrän och inget annat hjälper. Annars härdar jag ut. Det fantastiska är ju att det finns så många bra och kloka husmorsknep som jag absolut tycker att man ska ge ett försök. Jag skrev ett inlägg igår om eteriska oljor mot barns rethosta som jag använder mig av istället för att proppa i dem hostmedicin som ändå inte ger någon effekt. Sen är det inte säkert att det hjälper i alla lägen, men man har i alla fall gett naturens tillgångar en chans:) Ha en fin dag och hoppas knäet blir bättre!

    www.susannasekologiska.com

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Hostmediciner är oftast bortkastade pengar.

      Radera
  6. Vitkål verkar vara bra grejer det med tanke på att vitkål även rekommenderas som egenvård för att lugna mjölkstockning (som ju också är en inflammatorisk reaktion i bröstet)!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vitkål är tydligen grejer det! Jag läste i en tidning att det tydligen hjälper mot inflammation bara att äta den. Såna sköna tips tycker jag om!

      Radera
  7. Ajdå! Här en till som inte gillar mediciner i onödan. Får du benet rakt?! Ledband eller menisk…? Efter nästan ett halvår med ont i knä och det inte gick att få rakt samt haltande hittade jag till naprapath. Botad på 3 sekunder. Menisken var liksom "i kläm" och han fixade bort den därifrån. Ledbanden hade jag först också, men de läkte väl med några veckor eller var det en månad?! Minns inte helt. Läkare på akuten gjorde inget. Ortoped gav medicin mot artros för att mjuka upp brosk eller vad det var och om det inte hjälpte efter 3 månader skulle jag i operationskö… han tittade knappt på knä. Mycket motvilligt åt jag de medicinerna. :-(

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh vad bra att höra. Ger hopp liksom. Jag får nog både böjt benet och sedan sträckt ut det igen. Men ont tar det ju. Känns väldigt styvt. Det märks inte längre på min gång tror jag, men jag känner ju att det inte är som det skall.

      Jag hör av mig om jag behöver namn på naprapaten. Jag antar att hen var härifrån?

      Radera