Bonden Frank på besök

Så kom han. Bonden Frank. Eftersom jag lovat att berätta om hans besök så kommer här en kort tillbakablick ... Först ut på måndag morgon var han och besökte barnen i Veikars skola som dagen till ära tog upp sitt skolpotatisland. En bild av det kan ni kolla in på Vasabladets hemsida. Före Franks besök hade barnen fått säga vilka frågor de ville ställa Frank. Eftersom vår yngsta dotter går i den skolan fick jag lite "inside"-information. Nyfiken som jag är frågade jag henne om det var någon fråga som de ville ställa honom, men inte fick. -Jo, vi ville veta om han har en riktig toalett eller ett utedass, men det fick vi inte fråga honom för vår lärare. Det tyckte jag var en jättebra fråga! Precis det man är nyfiken på själv. Så jag och dottern gjorde en kupp och ställde honom frågan när han besökte oss. Han har en helt vanlig toalett. Men i det nya huset bygger han en mulltoa. Så nu vet ni det.

Jag hade verkligen bestämt att jag inte skulle hålla på och fotografera och fåna mig. Jag menar, det är ju bara Frank. Ha ha. Och jag är ju en mogen kvinna.

Men när han dök upp ensam på vår gård, slängde av sig sin ylletröja i vår veranda och gick ut för att utforska gården med Jenk, då kunde jag inte hålla mig längre. Jag var bara tvungen att fotografera Franks tröja, jacka och ryggsäck som sådär lojt hade slängts i vår veranda.

Det var nästan i klass med när jag i sjuårsåldern plockade upp ett russin som hade fallit ur Juha Mietos mun vid en saftkontroll. 

Tur att det finns zoom på kameran så det inte märks när man smyger i buskarna. Jenk och Frank hade mycket att prata om. Själv är jag faktiskt inte så intresserad av virkestäthet, knutstockar och vägglutningar. Men de där båda har en konstig kärlek för trä och hus.

Jag tror nog att Frank tyckte att vår gård var lite småpotatis. Men artig och belevad var dansken. Han var faktiskt så där superdupertrevlig som man trodde. På riktigt. Och man förstod jättebra vad han sade.

Efter att ha fått rå om Frank i någon timme då vi bland annat bjudit på rispiroger med äggsmör, hembakt bröd (som dagen till ära misslyckades lite) och nybakta bullar (som lyckades jättebra) började det dyka upp lite fler personer och jag och Frank spelade in några intervjusnuttar. Men dem får jag inte visa än. Det är liksom inte mina snuttar.

Och ja, jag bjöd ju även på lingonsaft. Det får jag ju inte glömma. 

Medan vi filmade hade mina vänner ekotanterna dukat upp till välkomstfest på Lalle gård. Där bor våra grannar Jonathan och Christine, vilket gjorde det väldigt behändigt att nonchalant släntra över åkern på fest. 

Så höll vi på hela kvällen. Ingen vågade riktigt ta en selfie med Frank, men tillsammans är man modig och ekotanterna ville förevigas med denna berömda röv. Vi ekotanter består av Christine, Maria A, Siv, Paula, Eija (som kvällen till ära klätt ut sig till Frank), ljusbäraren Maria, Jenny och Pia.

Så var den kvällen slut.

Följande dag besökte Frank en lågstadieskola i Vasa och sedan hade han fått höra om en båt som huggits ur en aspstock (ask no more) och ville absolut titta på den. Båten var nästan 200 km bort, men det är tydligen inga avstånd på Danmark.

Och så till dagarnas höjdpunkt (om jag får säga det själv. Och det får jag ju för det är ju min blogg) -Franks föreläsning och mitt boksläpp!

Det fladdrade till lite i magen att tillsammans med Frank  i bländande strålkastarljus ställa sig upp på scen och mötas av nästan 300 applåder. Jag inledde med att berätta om min bok. Hur otrolig känsla det är att plötsligt få ett mejl från ett utländskt förlag (ja Sverige är ju faktiskt ett annat land för mig) där man ombeds att skriva en bok för dem. Och hur otroligt det känns när förlaget säger att deras avsikt varit att hitta en svensk motsvarighet till bonderöven Frank och efter mycket sökande hittat mig.

Ja, jag påstår inte att jag går omkring och är en ny Frank. Men låt mig säga så här.
Boken är skriven och Frank dök upp på vår gård.
Så det kan gå.

Sedan gick Frank i bastun. Och så åkte han hem.
Slut på berättelsen.