lördag 9 april 2016

Cancer än en gång

Ibland får jag bloggkommentarer som gäller inlägg som jag skrev för rätt länge sedan. Det är roligt eftersom det får mig att läsa mina inlägg på nytt och återupptäcka mina tankar om saker och ting. Ibland håller de sträck flera år efteråt, andra gånger har jag lärt mig mer och förändrat mitt tankesätt. Så var det till exempel gällande detta inlägg om cancer jag skrev för 2 ½ år sedan.

Visst tänker jag på cancer ibland, vi har som sagt rätt mycket cancer i min släkt, men jag oroar mig inte längre lika mycket. Konstigt nog känner jag idag att jag har mera kontroll. Jag har även börjat tänka att cancer inte är något man får, eftersom jag faktiskt tror att de flesta av oss ibland får/har det i vår kropp, utan snarare är något man utvecklar. Cancer har kanske funnits och kommer troligen att finnas i min kropp. Om den utvecklas till något min kropp inte kan hantera är en annan sak.

Det här skriver jag inte för att trampa någon på tårna eller för att föra fram en sanning. Jag har inte studerat, läst forskningsrapporter eller följt cancerdebatten. Det här är inte något jag objektivt vet utan något jag  subjektivt känner inom mig. Och den känslan har jag fått av att ta till mig saker som för mig känts rätt. Känslan av att något subjektivt känns rätt är ofta något som andra fnyser åt och som bland en del är ett bevis för att personens åsikter gällande fenomenet kan idiotförklaras. Ja, personen i sig kan idiotförklaras. Det spelar ingen roll. Jag oroar mig längre inte lika mycket för att utveckla cancer och om jag gör det ser jag det inte längre som något av det värsta som kan hända mig. Jo, det känns som något av det värsta som kunde hända mina barn, men inte det värsta som kunde hända mig själv. Långt ifrån.

Vad har hänt för att mina tankar och känslor kring cancer har ändrats sedan jag skrev inlägget för 2 ½ år sedan?

Jag har börjat tänka proaktivt. Det började när jag första gången testade kroppsscanning. Jag minns att jag för min behandlare berättade om min oro för cancer och hon såg på mig och sade att -"Så som din kropp mår idag utvecklar den inte cancer." Det var då jag övergick från att tänka att cancer är något man får till att tänka att cancer är något man utvecklar. Jag försöker känna efter hur min kropp mår och en gång per år scannar jag den för att se om jag känt efter rätt.

Idag försöker jag äta så att min kropp är i ett tillstånd där den själv kan ta hand om eventuella cancerceller som dyker upp. När kroppen mår bra, läker den det mesta. Så tror jag. Fortsättningsvis går jag inte på någon diet och kommer troligtvis aldrig att göra det heller. Men jag dricker betydligt mer vatten än vad jag gjorde tidigare, till frukost dricker jag en smoothie (med frukt, bär, grönkål, kakaonibs, hampa, alger, molkosan, växtprotein , fibrer och ekologisk yoghurt),  jag äter kött rätt sällan och dricker inte längre mjölk som matdryck. Jag tar ytterst sällan medicin, men vitaminer har jag inget emot att slänga in om jag känner att det behövs.

Eftersom jag tror att min kropp tar hand om mig om jag tar hand om min kropp känner jag inte längre ett behov av att tänka på och undersöka eventuell cancer. Jag tror att cellstress påverkar cancer och försöker medvetet leva ett liv där jag tycker om mig själv och minskar på min oro (lätt att skriva, svårare att följa).

Och en av mina vänner fick cancer. Och hon sade nej till strålbehandling och kemoterapi. Hon åkte till Schweiz. Och hon satt bland blommor och fjärilar. Hon serverades näringsrik mat direkt till ett restaurangbord, där hon varje måltid hade andra personer att prata med. Fokus låg på livet, inte på döden. Hon fick feberterapi, hon behandlades med mistel och med stora mängder C-vitamin. Och hon blev frisk. Hennes cancervärden blev normala. Ett år efter att hon fick sin cancerdiagnos hade hon vernissage på sin utställning i Tokyo. Min vän har gjort en resa och med henne på resan har jag haft förmånen att vara med på ett hörn. Ja, det har varit en verklig förmån för det har gjort att jag inte längre är rädd. Jag vet att det finns alternativ och framför allt finns det hopp!

Hennes läkare i Finland försökte många gånger övertala henne att ta sitt förnuft tillfånga, men den där känslan vet ni ... den där känslan av att man gör rätt ... den var så stark. Och jag känner att cancerbehandlingen börjar lyftas fram i ett annat ljus. För en tid sedan såg jag dokumentären Food matters och där lyftes bland annat superdoser av C-vitamin fram som en lika effektiv behandling mot cancer som kemoterapi, men utan biverkningar. Det kändes bra.

Det här är vad jag känner nu. Undrar vad jag tänker om 2 ½ år. Den som lever får se. Känslan av att kunna släppa sin oro är dock väldigt, väldigt skön.


10 kommentarer:

  1. Usch vilket depimerande inlägg... (jag gillar din blogg i övrigt)
    Du skriver att du inte har studerat och det märks att du inte vet vad cancer är. Du har rätt i att cancer utvecklas, men när cancer väl har utvecklats har inte kroppen kapacitet att ta hand om de okontrollerat delande cellerna längre. Att sitta på en äng och titta på fjärilar som din väninna botar ingen cancer, utan är bara en anekdot. Att envist/trotsigt vända sig till alternativa behandlingsmetoder är för det första vetenskapsfientligt och för det andra bara dumt om man värdesätter sitt eget liv och har nära och kära runt sig som gör detsamma.
    Det är kroppens egna celler som genomgår cellförändringar, mutationer. Det sker tusentals mutationer i din kropp varje dag. De flesta är helt ofarliga. Men människan har miljarder av celler i kroppen och bara t.ex. blodkroppar behöver förnyas med 1 000 000 000 000 celler om dagen (!) och vid varje celldelning finns en risk för en att mutationer ska uppstå. När "fel" mutationer av ren slump kombineras kan detta leda till celler som okontrollerat delar sig. Det handlar om sannolikhet (vilket gör att ju äldre vi blir desto större blir risken) samt hur vi lever och till exempel vilka gifter som ökar mutationsgraden vi utsätts för.
    Det var inte meningen att skriva ett uppläxande inlägg för att lära dig om vad cancer är eller hur cancer ska behandlas men jag blev faktiskt upprörd över ditt inlägg då jag vet att det är många som läser din blogg och att det faktiskt kan få katastrofala konsekvenser för en cancerdrabbad person att välja bort verksam vetenskapligt grundad behandling för (och i alla fall i sverige olaglig) behandling genom pseudovetenskapliga "alternativa" metoder.
    Det finns tillräckligt med foliehattar på nätet, bli inte en du med...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Anonym! Vad bra att du skrev detta inlägg så att inte alla tror att världen är så rosenskimrande röd som en del kanske får för sig när de läser mitt inlägg. Ifall de inte förstod mig när jag ville påpeka att jag inte uppmanade någon att inte ta traditionell cancerbehandling är det bra att de får det här, svart på vitt. En del av de som tar alternativ cancerbehandling dör. Punkt slut.

      Men ändå tycker jag att det för mig känns fel att du automatiskt anser att jag är korkad eftersom jag har ett annat sätt att se på saken. Vad en foliehatt är har jag inte per definition någon aning om, men jag antar att jag är en sådan. Ifall foliehatt betyder att man är öppen för andra alternativ (vilket för mig inte automatiskt innebär att jag förkastar det traditionella) och tror att utvecklingen inte skulle gå framåt om alla trodde samma sak, ja då är jag tyvärr redan en foliehatt.

      Jag brukar tänka på vad Niels Bohr, nobelpristagare i fysik en gång sade:
      Det finns två sorters sanning. I den ytliga sorten är motsatsen till ett sant uttalande osant. I den djupare sorten är motsatsen till ett sant uttalande lika sant.
      Jag har därför inget behov av att se personer som tycker annorlunda än vad jag gör som ett hot och jag känner inget behov av att kalla dem olika saker, trots att jag gärna diskuterar och för fram min syn på saken.

      Nu har ju varje människa en fri vilja och jag tror faktiskt inte att en cancersjuk människa skulle avstå från en traditionell behandling på grund av min blogg. Jag tror faktiskt att man in den situationen funderar genom saker och ting rätt noga.

      Det är inte en anekdot att min vän blev frisk. Det blev hon. Och hon tittade på fjärilar och åt hälsosam mat. Har du aldrig tänkt på att det är rätt konstigt att många sjukhuspatienter, oberoende av sjukdom, får exakt samma mat? Så du förringar hennes upplevelse genom att inte tro på den. För mig är det inte att vara en foliehatt utan en slasktratt (förlåt).

      Tack för dina tankar.

      Radera
    2. Fast visst är det en anekdot att din vän blev frisk. En anekdot är en berättelse om något som hänt, inget annat. Ibland kryddar man sina anekdoter för att göra dem mer intressanta (tex. vid middagskonversationer), men som regel är en anekdot tagen helt ur verkliga livet.

      Anekdotisk bevisföring är av typen "jag åker alltid utan bilbälte och har aldrig skadat mig, alltså är det ofarligt att åka bil obältad". Skillnaden är vetenskaplig bevisföring där man tittar på stora gruppen som har cancer och ser att de som får behandling blir friska i betydligt större utsträckning än de som håller sig till alternativa behandlingar som tex. homeopatiska läkemedel.

      Radera
    3. Cecilia, vad bra du skriver! Vetenskap kan ju även vara empiriskt baserad och då är ju anekdoten en viktig ingrediens.

      Det som är problem med de alternativa behandlingarna (som jag ser det) är att de alla klumpas ihop och sätts i motvikt till den konventionella vetenskapligt bevisade. Den alternativa vården är ett sammelsurium med stora olikheter. Det finns även "alternativa metoder" som kan bevisas fungera, t.ex. har man forskat mycket med just C-vitamin. Att de inte får så mycket uppmärksamhet kan man ha olika uppfattningar om vad det beror på. Om det är på grund av att de inte är så tillförlitliga, så säkra eller så kommersiellt gångbara.

      Radera
  2. Jag blev tvärtom väldigt glad och lugn av ditt inlägg. Jag har flera äldre bekanta som har utvecklat cancer i samband med stora livsförändringar som de egentligen inte varit bekväma med. Jag tror att det psykiska och det fysiska har ett större samband än läkarna idag vill medge. Jag förstår dem, eftersom att det är svårt att forska i och få konkreta resultat. Jag tycker i alla fall att det känns hoppfullt med alternativa behandligsmetoder och bra att man börjat forska mer i sådana. Anja

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Anja! Vad bra att höra att jag även väckte sådana känslor. Det var ju nog det jag egentligen var ute efter. Kram till dig!

      Radera
  3. Klart det är bra med alternativ












    Att du gör reklam för en alternativ vårdform är en sak men tanken är du försöker profitera på sjuka människor är en annan. Tydligen har vansinnet en stark förankring i just Älvbyarna.Vad vansinnet består i /av ?
    Googla Jim Jones, David Koresh, Charles Manson m.m.
    Kanske ok från början men mer och mer sektliknande former...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Öh? Profitera betyder att göra vinst och jag undrar exakt hur jag profiterar på sjuka människor. Du får mycket gärna förklara dig för jag har ingen aning. Det enda jag kan tänka mig är om de skulle köpa mina böcker, men det känns lite långsökt att mitt inlägg ovan skulle marknadsföra t.ex. Självhushållning i praktiken.

      Ja, berätta om vansinnet i Älvbyarna (där jag bor)! Låter hur spännande som helst. Finns det en sekt har jag nog inte ansetts vara tillräckligt karismatiskt, hängiven eller påverkningar för att få vara med. Vi har visserligen ett bönehus där det varit andakt två gånger. Tyvärr hade jag inte möjlighet att vara med då så om det skedde under sektliknande former kan jag inte uttala mig om.

      Har man sagt a får man säga b ...

      Radera
  4. Vi är vad vi tänker och vad vi äter -om vi mår bra både fysiskt o psykiskt, är vi troligen också friskare än vad vi skulle vara med snabbmat o mörka tankar.
    Jag har också tänkt hur konstigt det är, att i sjukhuset är maten ungefär detsamma för alla -när vi är sjuka, behöver vi ju mat av extra bra kvalität anpassat till tillstånd.

    Alla kommentarer är bra, så länge man tar dem upp som sina opinioner och grundar dem utan att förneka andras opinioner.

    Förresten, dim bok "Självhushållning i praktiken" är super! Hoppas o träffa dej vid Nordisk Trädgårdsmässa "live" :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Maria! Tyvärr kanske vi inte träffade varandra : ( Jag var där bara torsdag och fredag.

      Radera