Några tankar om karnism

När jag brukar vara ute och föreläsa om självhushållning brukar jag berätta om fåren, kalkonerna och kaninerna som i tur och ordning har bott på vår gård. När jag berättar om kalkonerna brukar jag alltid säga att -Och så är det rätt så enkelt att slakta en kalkon, eftersom de är så fula. Då skrattar nästan alla.

Sedan brukar jag berätta om våra köttkaniner och att de ur ett miljöhänseende och ur ett självhushållarperspektiv är ett av de vettigaste sätten att skaffa sig kött på. Så brukar jag berätta om hur svårt det är att slakta en ullig, gullig kanin och att en av anledningarna till varför vi slutade med kaniner är att en av döttrarna var livrädd för att det skulle komma ut att vi var kaninmördarfamiljen. Då sitter alla och ojar och vojar sig över kaninerna.

Jag har länge tyckt det har varit fascinerande hur olika vi behandlar djuren omkring oss. Till exempel tycker väldigt många att det är hemskt att slakta och äta en kanin, medan de gladeligen äter griskött. Nu är jag ju ingen expert i teoretisk bemärkelse, men jag har ju en del erfarenhet av det ena och de andra. Och därför skulle jag försynt vilja påpeka att det med stor sannolikhet verkar förhålla sig så att en gris är ett  mer intelligent djur än vad en kanin är. Hur ni väljer att gå vidare med denna information (som jag inte tror är någon överraskning för flertalet av oss) är upp till er. Och det är precis detta jag tycker är så intressant, hur vi väljer att se och tänka kring djuren, köttet och vår del av deras död. Och det här är i ett nötskal vad karnismen handlar om.

Jag fick nämligen höra om en bok som heter Varför vi älskar hundar, äter grisar och klär oss i kor. Bokens underrubrik lyder Karnismen, trossystemet som gör att vi kan äta vissa djur men inte andra. Och eftersom det är precis det jag gått och funderat på länge så klickade jag hem den på nätet.

Boken är väldigt bra och har gett mig en hel del insikter. Egentligen är det en bok som alla borde läsa, problemet är ju bara att böcker som behandlar frågan om varför vi egentligen äter djur inte läses av de som äter kött. Jag tror att flertalet läsare av boken faktiskt redan är övertygade vegetarianer. Men eftersom jag tycker att det är viktigt att leva ett medvetet liv och fundera genom sina val, behöver vi fundera på varför vi gör som vi gör och det kan vi aldrig göra om vi aldrig utmanar tanken. Sedan har jag inga problem med att man är en medveten köttätare, det är det omedvetna ätandet som jag har lite svårare med. Majoriteten av oss har inga problem med att säga -Jag älskar djur, samtidigt som vi (ofta omedvetet) stoppar in en köttbit i munnen. Många veterinärer har valt yrket för att kunna rädda livet på djur -samtidigt som de äter kött. Förstå mig rätt, jag dömer verkligen inte någon. Jag äter ju kött själv om än väldigt sparsamt numera. Det jag vill få fram är att jag tycker det är så intressant hur våra tankar vandrar och hur vi för oss själva rättfärdigar våra tankar. Eller det kanske vi inte gör, för vi tänker tanken kring att äta kött sällan till slut.

Nåja, boken är lättläst, stundvis hemsk (men det hoppade jag över) och tar upp intressanta frågeställningar utan att bli en bok som förespråkar vegetarism. Istället belyser den karnism -tron varför det är okej att äta djur (åtminstone vissa).

Låt mig återge tre saker som lämnat starkast i mitt minne

1) Vi gör en klar åtskillnad mellan keldjur och middagsmat. När ett djur faller inom vår kategori "middagsmat" tillåter vi att det behandlas sämre, gärna med resultatet att kilopriset på kött hålls lågt. Det sätt som de flesta produktionsdjur behandlas på idag skulle vi sällan tillåta med våra keldjur. Skulle någon behandla en hund såsom många t.ex. grisar behandlas skulle utövaren direkt få bötesstraff. Många djur är rätt så rättslösa.

2) Varje år slaktas det 10 miljarder djur i USA. Det är detsamma som 19011 djur i minuten eller 317 djur i sekunden. Dessa 10 miljarder djur är nästan dubbelt så många som jordens mänskliga befolkning. Tänk, bara i USA! På ett år! Och tänk dig vad mycket rum dessa djur måste kräva. Skulle vi tänka 10 miljarder människor skulle de behöva 263 000 fotbollsplaner för att rymmas. Skulle vi rada upp oss efter varandra skulle raden bli över 3 miljoner km lång. Med det skulle vi komma till månen tur och retur fyra gånger. Så var håller alla djuren till? Hur ofta ser du ett produktionsdjur? Inte ens jag som bor ute på landet ser så speciellt många. Tror du fortfarande att de hoppar omkring glada och lyckliga på en blomsteräng? Nej, det gör de inte. En viktig förklarande del i karnismen är att dessa djur inte existerar i vår subjektiva verklighet. Det är som de bara plopp mitt i allt skulle uppstå i kyldisken. Vår tankekopplingen mellan levande djur -god biff är svår för oss att göra eftersom vi aldrig ser djuren. De flesta människor ser inte djur idag, om det inte rör sig om husdjur. Hur många har du sett i år?

3) Och det för oss in på sista grejen. Är det inte lite smålustigt att vi gärna skickar vykort och bilder till varandra med små ulliga, gulliga kycklingar för att sedan äta kyckling till middag? Hur kan kopplingen mellan det gulliga och det groteska saknas? Vad är det som gör att våra tankar hoppar över några steg?

Som sagt, jag tycker att det filosofiskt och moraliskt är en mycket intressant bok. Rekommenderas starkt!