Har du gett ett nyårslöfte?

Nästan två veckor efter nyår. Många nyårslöften har redan hunnit brytas, medan andra glatt kämpar på. Sonen berättade att det igår var ovanligt många nya ansikten på gymmet. Jag brukar ytterst sällan ge nyårslöften. Något år har jag godisstrejkat i några månader och något år har jag haft föresatsen att röra på mig en timme per dag. Skulle jag ha kniven mot strupen och tvingas avlägga ett nyårslöfte för detta år skulle det väl bli att spela mindre Candy Crush på telefonen. Istället har jag akademiskt och ambitiöst sagt att mitt nyårslöfte är att se minst tre TED talks i veckan.

Nyårslöften innehållande motion, viktnedgång och hälsosamt leverne brukar väl annars toppa löftesstatistiken. Men det har jag redan avklarat i månadsskiftet juni/juli. Det var när jag tittade mig i spegeln och insåg hur gammal och trött jag börjat se ut. Vi kan milt säga att jag satte ner foten och tvingade mig att skärpa mig. För första gången i mitt liv hade jag ett mål omvandlat i kilogram.

Eftersom jag är totalt analfabet när det gäller bantning och dieter beslöt jag att göra det på mitt sätt. Springa utan att det blev tung och tråkigt (redan det en stor utmaning) och äta mindre födoämnen som omvandlas till kilo (läs choklad).

När jag friskt hållit på en tid damp boken "Miljödieten" av Lundin och Öhman ner i postlådan. Eftersom boken lovade att jag, om jag följer miljödieten, blir snyggare, smalare, sundare samtidigt som jag räddar världen tyckte jag det lät lovande.

Boken är uppdelad i två delar. Först skriver journalisten Daniel Öhman om själva dieten och ger argument för varför vi bör tänka mer kring förhållandet mellan mat och miljö. Sedan tar kocken Maxmillian Lundgren över och ger en massa recept som exempel på hur en miljödiet kan se ut. Inspiration helt enkelt.

Först blev jag så såld på boken. Som den undersökande reporter Öhman är innehåller boken massor med intressanta fakta och oroväckande berättelser som verkligen får en att tänka att det här måste jag ju bara ändra på i mitt liv! Sedan presenteras miljödieten i fem steg; 1) Mindre kött och mera grönt, 2)Dra ner på sockret, 3) Välj ekologiskt, 4) Följ årstiderna och 5) Rör på kroppen. De här stegen kändes rätt självklara för mig och jag kan stolt meddela att jag hade tänkt ut dem på egen hand innan jag läste boken.

Så över till receptdelen. Det var här mitt intresse sjönk rejält. Inte för att recepten var usla, men för att de var av den typen som jag aldrig skulle ta mig för att tillreda i mitt kök. De kändes liksom för "fänsiga" för min smak. Jag är inte typen som en onsdagskväll serverar familjen Risotto macchiato med brödcrunch och paprikafräs. Det är jag tyvärr inte.

Det här blev nu tydligen en liten bokrecension och då skulle jag vilja sammanfatta boken på följande sätt. En bok full av text, med få bilder (utom i receptdelen). Inget extra med formgivning eller layout. Den här boken läser man inte med ögat, eller jo det gör man ju förstås. Det är ju ingen blindskriftsbok eller så. Läser du den här blir du jätteduktig på att argumentera varför vi skall tänka på miljön när vi väljer vad vi äter. Du blir även rätt duktig på att förklara varför socker inte är bra för din kropp. Men du blir inte så upplyst när det gäller de vardagliga, praktiska grejerna. Där tror jag faktiskt du har koll på största delen. Och recepten ... ja det beror ju på om du är den som ivrigt tar fram pannorna för att kocka en lantpaella med citronmajonnäs och rostad paprikasallad. Mitt råd är låna och läs, men köp nödvändigtvis inte.


Ps.Vet ni vad Jenks nyårslöfte är? Att vara lat. Det har redan skitit sig.