Maria läser: Herbariet

För ungefär ett år sedan hade jag förmånen att på mässan nordiska trädgårdar lyssna på Elin Unnes. Det var minsann en upplevelse. Elin pratar och pratar och pratar. Hennes tankar sticker iväg till höger för att i ilfart rusa till vänster, ta ett hastigt stopp och sedan återigen galoppera och stanna en stund i mitten. Ändå är det inte tungt att höra på henne. Det är ett äventyr.

Hennes bok Herbariet är inte ny. Den utkom ifjol, men jag har inte haft möjlighet att läsa den före nu. Och till min förtjusning är den väldigt lik föreläsar-Elin. Man vet riktigt aldrig vad som väntar på nästa sida.

Boken handlar om ätbara växter och hur de kan användas i mat, till medicin och i magiska riter. Det finns en klar struktur i boken, men ändå är det en skön känsla av huller om buller. Elin har många egna funderingar, vilka är väldigt underhållande. Boken innehåller en hel drös kunskap och man kan ta till sig boken på många plan - Ett praktiskt, ett historisk, ett vetenskaplig och ett flummigt.

Boken är egentligen rätt ful. Svart och dyster, med ett rött streck på varje sida som jag inte riktigt förstår varför det är där. Men jag ser bilderna på ett annat sätt och då blir de magiska. På sin föreläsning berättade nämligen Elin att de testat att fotografera växternas aura och att det är den man ser på bilderna. Det här minns jag inte att jag läste någonstans i boken, men när man vet det ger det verkligen ett mervärde till bilderna.

Herbariet är en bok som jag egentligen inte riktigt vet vad jag skall göra av efter att jag har läst den, men jag är jätteglad att jag läste den. Den fick mig att fnittra inombords och för mig är det högsta betyg. Klart läsvärd!