Som på 80-talet

Maria, 15 år.
Saknade verkligen ingenting ...
I mammas tröja som jag lånat inför
skolfotograferingen, eftersom den
hade så fin färg ...

När vi hör orden "Vi kan inte leva som vi gör" tänker vi oss ofta att vi måste förflytta oss långt tillbaka i tiden. Att vi skall börja odla all vår mat själva, tvätta våra kläder för hand och avstå från livets lyx. Vi tänker det som något som verkligen skulle försämra vår livskvalitet. För några dagar sedan lyssnade jag på en podd där det kom fram att redan det att vi skulle leva som vi gjorde på 90-talet skulle vara oerhört mycket bättre för miljön. Och handen på hjärtat, var det många av oss som tyckte att vi levde i misär på 90-talet?

Jag väljer att hoppa till 80-talet när jag befann mig i samma ålder som mina ungdomar gör nu. Jag tycker att jag inte saknade någonting från min barndom. När vi diskuterade detta kring julbordet hoppade min mamma tillbaka till sin barndom i början av 60-talet och utbrast stolt -Vi tyckte ju vi hade det jättebra när vi var små! Så kanske livet inte skulle bli så uselt fast vi skulle avstå från mycket av det vi idag tar som självklart. Utlandsresor, konsumtion, klädberg, tekniska prylar, exotiska frukter ...

En av de saker jag brukar tänka mycket på är fotboll. Jag spelade mycket fotboll när jag var barn och tonåring, precis som mina ungar gör och har gjort. När sista matchen var spelad i början av september tog man paus (ALLA tog paus) och så började man på nytt i april när grusplanerna torkade upp. Vår kroppar vilade, eller gjorde annan typ av idrott (Vi skidade eftersom det fanns snö, ha ha). Men mina ungar har vilat typ några veckor per år. De har tränat hårt flera gånger i veckan, året om. På stumt konstgräs, i uppvärmda hallar har de sprungit vintrarna igenom. Många kilometer längs sliriga vintervägar har vi föräldrar skjutsat. Och knäna har värkt och fötterna har ömmat. Någon vila kan man knappt tala om. För ALLA tränar ju, så man måste ju hänga med ... Hur mycket tär inte detta oändliga tränande på deras kroppar, på föräldrarnas (och barnens) stressnivå och på vår miljö?

Jag minns ännu smaken av uppvärmda prickikorvsmörgåsar och köpt, utblandad apelsinsaft på sandstranden. Jag minns hur äckligt det var i tältet på morgonen när det var varmt, men hur spännande det var att sova i tält på stranden. Jag minns de oerhört tråkiga husvagnsresorna till östra Finland. Jag minns oerhört många av mina klädesplagg som jag ägde när jag var tonåring, för de var inte så många och var alla väldigt viktiga. (Idag är jag säker på att min tonårsdotter inte vet vad som finns i hennes garderob). Jag minns leversåsen min mamma gjorde och som hade en så intressant konsistens ... Jag minns mängden godis man åt på lördagen (en liten ask och en slickepinne). Jag minns hur gott det var att få en god mandarin. Ja, det var så mycket som var bra när jag var liten. Jag skulle utan tvekan kunna ge den barndomen till mina egna ungar. Kanske skulle vi rent utav hitta något som gått förlorat och som vi skulle må bra av?