Vårt liv har inte riktigt blivit som vi hade planerat. Jag och Jenk känner oss faktiskt lite lurade på något sätt. Förundrat har vi betraktat hur våra barn växt upp och förvandlats till fotbollsälskande barn. Och inget fel på fotboll, men hur skall vi orka skjutsa på alla träningar och matcher? Den här veckan har vi skjutsat dottern på träning måndag och tisdag, sonen tränar på onsdag, torsdag är ledig men då är det innebandy i byn, fredag är också ledig men denna vecka var det disco i en annan by, lördag är det träning för dottern och på söndag har sonen träning och dottern match 100 km bort. Ja dessutom har ju yngsta dottern gymnastik på söndagar ... I flera års tid höll vi oss faktiskt borta från fotboll allt vad vi förmådde, men till sist börjar de ha en väldigt stark egen vilja. Och det är väl bara att konstatera att nu är det dags att ta paus från den sköna slappheten och låta barnen få skapa de intressen de tycker om. Någon som vill köpa wc-papper?
I går var jag faktiskt lite sorgsen. När jag har ledigt och vill vara med min familj, känns det som min familj inte har tid att vara med mig. Samtidigt kanske de vill vara med mig just precis när jag jobbar och då har jag väl ingen rätt att känna att de måste vara med mig när jag är ledig eftersom jag inte är ledig när de vill vara med mig. Puh!Sorgset betraktar jag att de mer och mer börjar tycka att andra saker lockar mer än att vara hemma med mamma. Och bra så. Men sorgligt är det.
Känner igen detdär. Som ett ekorrhjul, men ändå inte. Känslan av att alltid vara lite på fel plats. Jag var precis borta hemifrån några dagar och min dotter tyckte förstås att det var lite jobbigt, sen kommer man hem och det första hon gör är att förnöjt stänga in sig på sitt rum... Ordningen återställd - huvudsaken mamma är hemma :)
SvaraRaderaHa en skön helg, Maria!