onsdag 21 mars 2012

Kalkoner


I vårt nybyggda hus står det tre blyga, halvklädda och småfula varelser. De håller sig tätt intill varandra och betraktar det normala livet som de inte förstår sig på. De tycker sittpinnen är för hög, höet för prassligt, solen för ljus och luften för kylig. De tänker tillbaka på de tusentals vänner de lämnat och diskuterar lågmält om livets vändning blivit till det bättre eller till det sämre. Vi har skaffat kalkoner -en tupp och två hönor. Det kan hända att vi skaffar fler under sommaren, vi får se ...

Med sitt speciella utseende väcker de faktiskt någon typ av moderskänslor. De har ett litet speciellt läte när de förvirrat går omkring och kuttrar. Ja jag tror faktiskt att kalkoner är förvirrade djur. Våra hönor är så självständiga och vår, sommar och höst går de fria på vår gård. När kvällen kommer styr de i samlad tropp kosan mot hönshuset. Men vi har fått rådet att inte släppa lös våra kalkoner om vi inte själva är hemma. De lär sig nämligen aldrig var de bor utan kan lätt gå vilse :)

Vi brukar äta en hel del kyckling i vår familj och det är väl den främsta anledningen till varför vi skaffar kalkoner, för matens skull. Men sedan har vi problem med att det i vår betade fårhage växer så mycket nässlor. Och kalkoner älskar nässlor. Så vi skall också ha dem som betesdjur : )

Nu är de 8 veckor gamla och de slaktas redan vid 16 veckors ålder, men vi kommer nog att ha våra längre än så.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar