En liten utställare på en stor mässa

Igår och idag har jag stått på Österbottens stormässa med mina böcker. Man blir ganska tom i skallen av att stå 7 h. Många intressanta människor att prata med har det varit och några av er bloggläsare såg jag även för första gången "på riktigt" : ) Men det är nog två gubbar som får stå för höjdpunktena under mässan. Av någon konstig anledning har "Lev väl" blivit lite min fras. Jag signerar ofta böcker med den frasen eller avslutar mina mail med de orden. Jag tycker om hur de skrivs. Om hur de ser ut. Att de liksom är nästan samma sak bak och fram. Därför är de sista orden i min bok just 'Lev väl'. Idag på mässan kom en äldre herre fram och berättade att han hade läst boken och att han tyckte den var så bra. Alltid roligt när nöjda läsaren kommer fram, men männen är helt klart i minoritet. Därför var det extra roligt. Vi pratade en stund om dittan och datten och när han skulle gå tittade han på mig och sa 'Lev väl'. Jag tror det var första gången som någon har sagt det åt mig och så roligt att han kom ihåg det. Den andra gubben kom plötsligt och omfamnade mig bakifrån. Och då menar jag omfamnade. Eftersom min man redan besökt mig på mässan hann tanken snabbt rulla genom skallen -Vem tusan är det? Men det var ju min gamla morfar Klas, 86 år som var ute och tittade på världen. Jag gav honom en extra parkeringslapp för utställare som jag hade. -Sätt den framme i vindrutan så slipper du betala parkeringsavgiften, sa jag. Morfar tittade på mig med varm blick och svarade -Du är nog kvinnan du! Tänk vad en parkeringsbiljett kan göra en gammal gubbe glad.