Jag var 10 år när jag såg min första svan. Det var på semester i södra Sverige. Vi flyttade hit till Flemmingsbacken 1998 och då var det väldigt exotiskt att se ett svanpar ner på älven. Idag är situationen en helt annan. För några dagar sedan hade vi 130 svanar på åkern framför huset. På åkern odlas det kummin och det tycker de tydligen om. Rädda av sig är de inte heller utan 50 meter ifrån dem kommer jag utan problem. Och vilket ljud! Dygnet runt!
Det är konstigt. Jag har alltid tänkt mig att det är en massa djur och växter som försvinner från vår natur hela tiden, men när jag för något år sedan frågade äldre personer om det här så är det tvärtom. Många gamla människor hade aldrig sett en älg eller en mårdhund när de var små. Inte heller naturligtvis en svan. Idag kryllar det av dem. Så det verkar inte bli färre utan snarare fler djur i vår natur.
Vilken syn! Riktigt maffigt.
SvaraRaderaNär jag var liten och vi var på utflykt mellan Falkenberg och Halmstad såg vi en gång en flamingo på stranden men den hade rymt från en djurpark någonstans.
Sedan minns jag också att vi såg en stork på grannens ladugård. Snacka om exotiskt.
Innan jag flyttade hit till sörmland så trånade jag efter att se älg. Nu här hemmavid kan vi periodvis se 3-5 älgar om dagen. Och örn! Det tycker jag är exotiskt.
Duvhöken är inte lika rolig att se :-(
Ha det gott!
Ha ha, en flamingo! Tänk om det är vardag här om tjugo år? Hoppas inte ...
Radera