Varje år när skolan börjar, sitter jag med långa tänder och plastar in deras böcker. Dag efter dag slänger de fram böcker som läraren säger att de MÅSTE plasta, annars får de anmärkning. Och varje gång känner jag mig som en stor miljöbov. För ändå, plast?
Jag förstår att de böcker som går i arv från klass till klass behöver kontaktplast för att hållas, men alla de böcker som bara skall hålla ett läsår och alla häften ... de håller nog i alla fall. Och tänk vilket problemavfall plastet blir när böckerna sen skall slängas. Ifjol kom jag mig så långt så att jag skrev ett inlägg om detta på FB, men mer än så blev det inte.
Men så i lördags besökte vi goda vänner i Jakobstad. De berättade att de hade sänt en lapp till barnens skola där de skrev att de medvetet valt att inte plasta böcker som används under endast ett år. Dels med tanke på miljön och dels med tanke på förspilld arbetskraft : ). De hoppades att deras önskan respekterades. Som svar fick de en liten lapp hem med ordet OK och så var den saken ur världen. Klart som korvspad att vi skulle göra samma grej här hos oss.
Sonen blev rabiat. Aldrig att vi fick göra något sådant åt hans lärare. Alla i hans klass skulle säkert tänka att vi var så fattiga att vi inte hade råd att plasta våra böcker. Dessutom var han ju tvungen att vara självförsörjande i en hel månad! Vad sade det om oss? Va? Va? Va? Efter en rejäl utskällning där han bland annat fick höra att han inte ens skulle ta ordet fattig i sin mun, gick jag med på att han skulle få vara "normal". Jag kunde dock inte låta bli att lämna halva baksidan av hans bok oplastad. Ops! Plastet räckte liksom inte till ...
Men yngsta dottern som började ettan och ännu lever i tron att har man 10 barbisar och 20 pet shop så är man hur rik som helst och har inget att frukta fick med sig en lapp att visa sin lärare. Jenk skrev lappen så jag vet inte riktigt vad som stod, men jag antar att det var något liknande som våra vänner hade diktat ihop. Väntar med spänning på svaret.
För nog är det ju idiotiskt med bokplast. Kan vi inte vara många som gör uppror. Så att det blir normalt att inte plast böcker i tid och otid. Att plasta med förnuft. Please!
Ps. För dottern i högstadiet berättade jag att när jag gick i högstadiet brukade vi klä våra böcker med planscher av gulliga killar. Hon suckade och gick in på sitt rum.
när jag gick i skolan (slutet på 90-talet/början på 2000-talet) skulle också böckerna plastas, men mamma köpte aldrig hem bokplast utan vi klädde in våra böcker i brunt papper. det höll riktigt bra och ingen klagade. dessutom tyckte jag det var så fint när alla böcker såg likadana ut och jag kunde klippa ut fina bilder från tidningar och limma på pappret.
SvaraRaderaDock antar jag att de som fått boken följande år rev bort pappret och plastade in den...
När jag gick i lågstadiet (slutet av 80/början på 90-talet) var det också vanligt att man "papprade" in böckerna snarare än plastade in dem.
SvaraRaderaOch för häftena fanns det speciella plastfickor som man kunde använda igen och igen för varje nytt häfte man fick. (Fast i och för sig tycker jag inte att man alls behöver plastfickor för häften heller!)
Oj jestas vad bra :)
SvaraRaderaDetdär ska jag också göra. Genast. Skriva lapp till skolan alltså!
Åh, jag älskar att plasta böcker! Fast med tanke på miljöaspekten så är det ju förkastligt. Och visst är det ju orättvist om en ordentlig unge får anmärkning för att föräldern är slarvig eller inte har tid just den första veckan av skolåret.
SvaraRaderaJag trodde i och för sig inte heller att man behöver plasta böckerna, att de nog håller ändå. Men tydligen beror det nog mycket på barnens personlighet. Paprikas böckr skulle hålla, liksom mina egna då jag var i skolåldern, medan Discodancers knappt hå¨lls släta tills jag plastat dem.
Jag har också älskat att plasta böcker och har faktiskt aldrig tänkt på miljöaspekten. På det stora hela tror jag ändå att bokplasten inte förstör mera än t.ex. en plastpåse, men det är klart att man skall undvika onödig plast i så stor utsträckning som möjligt.
RaderaLapp åt läraren låter aktivt och bra, och papper på böckerna är ett snyggt alternativ. Fast jag gillade nog att se själva boken genom plasten också när jag var barn.
Jag har inte glömt att du önskade dig en åsikt om bokplast i min blogg, kanske jag skriver den ännu, men här fick du i alla fall en sneakpeak :)
Inte heller var plast en självklarhet när jag gick i skolan från slutet på 70-talet. Omslagspapper användes däremot flitigt och jag tyckte att det var superkul att slå in alla böcker. Brun omslagspapp är superbra och slittåligt, det vet jag för jag använder det i mitt arbete. Jag håller på papper om det nu ska slås in :-)
SvaraRaderaJag som är lärare har aldrig tänkt på plastet ur miljösynpunkt, men det är säkert alldeles riktigt. Däremot vet jag att en bok som tas hem ofta (som t ex matte) nöts mycket mer under ett år än en som har. Därmed inte sagt att den skulle falla sönder. Jag brukar uppmana eleverna att plasta in boken då de får den, men jag brukar inte tjata om det och det skulle verkligen inte falla mig in att ge en anmärkning för det.
SvaraRaderaVi har fortfarande gamla böcker som återanvänds och har omslagspapper, de brukar vara populärast så jag förstår inte varför den seden föll bort. (Och nu har jag formulerat mig som om jag vore en lärarinna 70+ vilket jag inte är... ;))
Haha, och dessutom helt oförståelig. Det märks på en bok som tas hemma att en oplastad bok nöts fortare än en plastad.
SvaraRaderaNehe, inte nu heller. Jag ger upp :D
SvaraRaderaToivottavasti voin kommentoida tänne myös suomeksi, muuten tulis ihan liikaa kirjoitusvirheitä ;D
SvaraRaderaMietin itse, että kaikki tilanteet, joissa lapset kauhistuvat ja vetoavat siihen, että kavereillakin on - silloin on ainutlaatuinen tilaisuus kasvattaa luonnetta. Kaikkien ei tarvitse olla samanlaisia. Jos joku ajattelee, että sinä olet köyhä niin ensinnäkin mitä sitten? Köyhät ihmiset tuskin ovat sen huonompia kuin muutkaan? Jos ympärilläsi olevat ihmiset eivät hyväksy sitä, että sinulla on erilaiset kirjat, niin mitä se kertoo heistä itsestään?
No, itselläni ei ole lapsia, mutta uskon, että jos olisi niin juuri noissa kohdissa en antaisi missään nimessä senttiäkään periksi. Oma itsetuntoni on kehittynyt juuri sen vuoksi, että meidän perheemme oli ehkä keskimääräistä köyhempi kun olin pieni ja totta kai se oli ikävää. Mutta opinpahan arvostamaan oikeita ihmisiä elämässä. Ja sanomaan selkä suorana joillekin ihmisille, että heidän tapansa määrittää ihmisarvoa on syvältä. :) Nuo asiat ovat mielestäni niitä tärkeimpiä mitä ihmislapselle voi kasvattaa. Vaikka lapsi ei aina sitä heti tajuaisikaan, sitä suuremmalla syyllä.
Mutta en halua millään tavalla kritisoida sinun kasvatustasi, joten toivottavasti et ymmärrä väärin. :) Olen aivan varma, että lapsistasi kasvaa onnellisia ja tiedostavia ihmisiä, joilla on arvot kohdallaan. Elämäntapanne antaa heille hyvät eväät elämäään ja blogisi on huippu! Olen oppinut täältä paljon ja on ihana seurata sellaista elämää, josta toivottavasti itsekin pääsen joskus nauttimaan. Hauskaa syksyn jatkoa ja tsemppiä kontaktimuovitaistoon! :D
Hej Hanna!Naturligtvis går det bra att kommentera på finska. Och vilka intressanta aspekter du för fram. Jag håller med dig i mångt och mycket, men samtidigt känner jag mig hela tiden tvungen att hålla i minnet att det här är en livsstil som jag och min man har valt. Inte våra barn. Som medlemmar av vår familj är de naturligtvis i de flesta fall tvungna att göra som vi säger, men jag tycker det är viktigt att de får ha en åsikt, att vi lyssnar på dem och att vi även respekterar vad de tycker. I en viss ålder är det viktigt att vara som alla andra. Det är bara att konstatera. Och nej, jag tog det inte som kritik : ) Vi berättar vad vi tycker och varför. När de sedan blir vuxna tror jag att de minns och förstår. Grejen är kanske den att det borde bli en diskussion om det här, både hemma, föräldrar emellan och i skolan.
RaderaIhan totta :) Mielipiteen vapaus pitää olla myös kotona ja kuunteleminen, ymmärtäminen ja huomioon ottaminen ovat varmaan vieläkin tärkeämpiä. Saattaa olla, että minä olisin äitinä aivan liian jyrkkä, joten tuossa asiassa mulla olisi varmasti opettelemista ;D
SvaraRaderaMina barn (årsk 1 och 2) har tidigare år blivit ombedda att klä in sina böcker. Det var "valfritt" att använda papper eller plast. Spännande att se vad det blir vid denna skolstart för ett barn byter också skola. Vårt papper har inte blivit kritiserat som val i alla fall ännu.
SvaraRaderaJag har aldrig under varesig min egen eller mina barns skolgång använt plast utan omslagspapper med roliga mönster. Själv har jag plastat in enstaka böcker som jag antagligen kommer sälja vidare efter studierna. När man tittar ute i butikerna verkar det finnas mer omslagspapper med mönster på rulle än bokplast så det finns ju alternativ som är bättre än plast så barnen inte behöver känna sig udda. Tyckte själv det var jätteroligt att ha alla böckerna i samma mönster och små fina etiketter som visade vilken bok det var, finns alltså inget argument för att ha plast där heller för att kunna se vilken bok det är. Tror dock att jag redan då struntade i att slå in de böcker som vi tex skulle skriva i och som inte skulle lämnas vidare, tyckte det var onödigt.
SvaraRaderaBra att du kontaktat skolan, det kanske får dem att tänka till också. Det kanske bara är en olycklig formulering eller är det verkligen plast de menar och inte omslag oavsett kvalitet? / Maria P.