Tantnostalgi

2009 fick jag en idé, jag skulle skriva en bok som skulle handla om alla gamla tanter här i byarna och den livsvisdom de förvärvat under ett helt liv. Livsvisdom som jag som kvinna kände att jag ville ta del av på min egen resa till tant. Så föddes boken "Kvinnor och Kakor längs Kyro Älv".

Det var den första boken jag gav ut på egen hand och egentligen visste jag ingenting förutom att jag trodde stenhårt på min idé. Jag startade eget förlag, jag sökte finansiering, jag sade upp mig och jag skrev, skrev, skrev. Och vilken resa jag fick följa med på!

Jag hade tänkt trycka upp 500 böcker, men någon fick mig övertalad att trycka upp 1200 ex. Jag minns att jag tänkte att hur kan det finnas över 1000 personer som kommer att veta om att jag och boken finns och som sedan i sin tur även vill köpa boken. Den 15 oktober 2010 kom boken ut och den gick som smör i solsken. Snart fick jag trycka upp 1000 till. Idag nästan två år senare konstaterar jag att det bara finns 180 böcker kvar. Och inga fler kommer att tryckas. Nu kanske någon tycker att 2200 ex inte är så mycket, men det är det! Nog för en bok skriven på svenska i Finland. Utgiven på eget förlag. Av en person som ingen egentligen kände till.

Vilken oerhört rolig och lärorik tid det har varit. Ofta har det kommit fram personer och berättat om författardrömmar och bokprojekt de har och jag märker att drömmen om att skriva en bok finns hos väldigt många. Ta tag i dina drömmar! Aldrig i min vildaste fantasi hade jag trott att jag skulle sälja så många böcker, att jag skulle synas i de flesta finlandssvenska tidningar, att jag skulle få vara i tv och radio flera gånger. Och vem hade trott att jag skulle få ett brev av den dåvarande presidenten Tarja. Tyvärr inte en inbjudan till presidentbalen : )

Och att det skulle bli fler böcker och att folk skulle titulera mig författare, att jag faktiskt kan leva på det här och att det blev precis som jag hade tänkt fast bara mycket, mycket bättre. Jag är tacksam för tanterna som gav mig möjligheten att skriva en bok om dem och jag är tacksam för att jag fixade det här och själv gav mig känslan av att visst går det, bara man tror på sig själv.