En tandborste, en söndag och 20 par hönsfötter

Våra höns har fått kvalster. Inget ovanligt i sig har jag förstått, men ändå ... Det tar sig uttryck som fjälliga och svullna fötter, eftersom kvalstren gömmer sig under hudplåtarna och "borrar" sig in i huden. Är det riktigt besvärligt för hönorna så bildas det stora förhårdnader på fötterna och hönsen börjar halta. Kvalster är tydligen ingen skön historia för en höna.

Jag som är ganska lat av min natur suckar och stönar varje gång det dyker upp ett litet problem i vårt harmoniparadis. Men har man djur så får man sucka och stöna precis hur mycket man vill, hjälpa dem bör man ju naturligtvis. En av våra vänner har även fått kvalster på sina höns och hon tipsade om en enligt henne effektiv metod. Det var ett medikament som man droppade i hönsens nacke (samma medicin som man även kunde droppa i katternas nacke för att avmaska dem) och när medicinen sögs in i kroppen dog alla parasiter. Det måste alltså vara tal om ganska starka grejer. Och jo, om man använde det på hönorna så fick man inte äta av deras ägg på minst en månad. Låter ju inte så värst hälsosamt ... så vi bestämde oss för att försöka ett annat alternativ.

Vi läste på nätet om ett mera skonsamt alternativ för såväl höna som miljö. Tyvärr är det inte så värst skonsamt för våra nerver, men jag kan ju se det som en lektion i mindfullness på hög nivå. Så vad gör vi? Jo vi fångar varje höna, torrborstar hennes fötter med en gammal tandborste och så smörjer vi in fötterna med bivaxsalva som vi blandat tea tree-olja i.  Det här upprepar vi några gånger i veckan. Efter några gånger har vi redan märkt en klar förbättring. Fotplåtarna och förhårdnaderna ramlar enkelt bort när det mjuknar upp och "nytt skinn" växer fram. Jag vet inte om det redan har blivit mycket skönare för hönsen eller om de har vant sig vid sin spa-behandling, men nu verkar de nästan tycka det är skönt. I början var de både rädda och jag antar att det gjorde lite ont. Under tiden har hönorna varit på sanatorium i det gamla kalkonhuset. Deras hönshus har städats ur, sittpinnar har bytts och ett medel för ohyra har strötts ut. Kvalster överlever inte så många veckor utan sin värd så därför har huset nu stått tomt i några veckor. Snart är det dags för nyinflytt.

Så vi fångar, borstar och smörjer. Vem hade kunnat tro det om livet? Vill du läsa mera om hönskvalster och alternativa vårdmetoder kan du exempelvis läsa här.