torsdag 20 december 2012

Jul på Flemmingsbacken

Jag älskar julen. Men den skall portioneras ut i små portioner. Därför får vi julpynta "på riktigt" först till lucia. Till advent åker adventsljusstaken och lillajulgranen in. Sedan några dagar senare stjärnorna i fönstret. Tomtarna och allt det andra får lugnt stanna kvar i lådan tills lucia. Sedan tas julgranen in kvällen före julafton. Med åren har jag börjat samla på mig mina allra käraste julpynt. Det käraste är ärvt, annat är hittat på loppis eller ihopknåpat av små händer. Många saker använder jag året om. Allt med röd färg kan bli juligt när tidpunkten är den rätta.

Jag ber om ursäkt för att en del av bilderna är fel svängda. Orsaken är den att de hastigt och lustigt kopierades in hit på bloggen eftersom jag behövde utrymme i kameran och nu gick det inte längre att rätta till dem. Men lite nackgymnastik är alltid bra.


Den här jultomten fick min pappas familj av hans moster i Sverige när han var liten. Varje år satt den i soffan hos min farmor Elsa och jag lekte ofta med den som liten. Så fick jag en egen Elsa och stor Elsa gav jultomten i julgåva till lill Elsa. Nu sitter han i vår soffa.
Det här kortet blev extremt suddigt och dåligt, men jag var ändå tvungen att ta med det. Första gången jag och Jenk var och tittade på vårt hus hängde ett sådant här julpynt i köket. Mitt i sommaren. Huset ägdes av ett skilsmässopar och mannen i huset hade tydligen inte brytt sig om att städa undan julen. Så där hängde en gammal sållkorg full med dammiga pepparkakor, skrumpna äpplen och avbarrat granris. Genast då kände jag att det här huset vill jag ha och när jag firar jul skall jag ha en likadan korg i taket. Det tog några år innan jag hittade den på en loppis. Men plötsligt fanns den bara där. Nu är det ingen riktig jul före den hängs upp. Men jag och Jenk är som kärleken själv och julpynten städas undan vid tjugondag Knut : )

Varje år gör jag en julkrans till dörren. Denna gång blev den av enris från grannens kohage. Aj, vad stickigt det var. Från Mystorpet har jag köpt keramikhjärtan som jag återanvänder från år till år. Ett tips som jag lärde mig av Dine på Mystorpet är att när man knyter små rosetter att dekorera med skall man med en tändsticka bränna/smälta av ändarna på banden. Då resmar de inte längre ( undrar om resmar är ett dialektord, fransar sig kanske det heter)

 

En silverbricka, några kakformar i aluminium, några ryska dockor och en duk från loppis = jul

 
På varje loppis brukar jag rota runt i julpyntslådorna efter gamla små tomtar. Hemgjorda tomtar är jag jätteförtjust i. De gör den fulaste grunka julelik. Och de är så användbara. De klänger på adventsstakar, de hoppar i kakburkar eller klättrar i lampor. Överallt finns de med sina illvilliga små grin.



En soffa full med gamla kuddar blir plötslig julig. Kuddarna på bilden har min farmor haft i sitt föräldrahem. När jag fick dem var de fyllda med gammal vass. Vassen hade min farmor plockat som liten. Vilken tur att hon inte hade slängt dem! Hur många av oss sparar på sådana saker idag?


Två andra saker som jag alltid är på jakt efter är ryska dockor och rivjärn. De sistnämnda hittar man ibland extremt billigt, de ryska dockorna börjar sakteliga stiga i pris. Rivjärnen använder jag som lyktor för värmeljus. Ibland radar jag ut dem så här. Ibland sätter jag en hel silverbricka full. De ryska dockorna upphör aldrig att roa barn på besök.


Till och med dalahästarna känns juliga!


Och så avslutar jag med en bild som äntligen kom på rätt. Med tre barn i huset har man ju fått sin beskärda del av egenhändigt tillverkade julpynt genom åren. Ibland undrar jag och Jenk om dagistanterna hämnas på något sätt genom att låta barnen göra de groteska julpynt som de många gånger kommit hem med. Men vi tackar och tar emot och låter dem få hedersplatsen. Och ibland kommer de hem med saker som direkt går in i ens hjärta. Som denna deprimerade . tomte som yngsta dottern tovade detta år. Jag som älskar allt som är vemodigt. Som har svårt med det bjärta och starkt kulörta. Denna tomte utses härmed till årets bästa julpynt.

God jul! Hoppas ni känner julglädjen pyra i tårna!
 

3 kommentarer:

  1. Vilka fina julpynt! Vi har två likadana tomtar som din Elsatomte.
    A hade med dem in i vårt gemensamma hem och först tyckte jag att de var plastiga och fula. Så förra året tyckte jag plötsligt att de var helcoola och de fick en given plats bland julpyntet. Så någon dag därpå upptäckte jag att den ena hade ett hål i kinden. Hade den trillat i golvet? Nej, ta mig sjutton om det inte är en lite musrackare som har varit framme och gnagt på kinden. Jag vet inte men det ser så ut.
    Ha det gott i vintermörkret!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Av någon konstig anledning älskar man dem mer ju mer skamfilade de blir. Men ett år hade en mus skitit i skägget på en tomte och där gick faktiskt gränsen för vad kärleken tål.

      Radera
  2. Det är första gången jag ser en likadan jultomte som mormor har, den är oxå från Sverigen. Doftar lite speciellt och har en speciell from på magen/bålen.

    SvaraRadera