Mitt senaste bokprojekt

Precis innan jul sände jag in manuskriptet till min senaste bok. Det är en beställningsbok om Stundars. Först var jag lite tveksam till att åta mig uppdraget, eftersom jag inte tidigare skrivit "på beställning". Visst tycker jag mycket om att skriva, men som författare har jag svårt att se mig, varför det inte först kändes som min grej att skriva för någon annan om saker som de vill jag skall skriva om. Men visst blev jag väldigt smickrad över att de ville ha just mig att skriva boken. Jag med min vardagligt språkliga stil där fokus inte ligger på grammatik utan mer på känsla. Och jag fick min älsklingsfotograf Patricia Rodas och min älsklingslayoutare Aja Lund med mig samtidigt som jag fick väldigt fria händer med innehållet. Till sist kunde jag inte stå emot.

Stundars är på det sättet även en plats som jag levt med hela mitt liv. Ända sedan jag varit liten har jag besökt Stundars stämningsfulla julmarknader, dansat ringlekar på vinden och satt tänderna i en varm syltgris. När vi köpte vår hus vandrade vi även ofta omkring på Stundars för att hämta inspiration till såväl interiör som exteriör på huset. Så trots en viss inledande tvekan var det med varmt hjärta jag skrev boken.

Och eftersom vi fick skriva en bok helt i vår stil blir det en bok med personporträtt, känslor, vackra bilder, recept och överraskningar. Jag känner på mig att den kommer att bli omtyckt. Boken kommer ut våren 2013.

Jag brukar ibland skriva om slumpen. Som jag i och för sig inte tror är en slump utan något helt naturligt. Ofta finns den tillgänglig för oss om vi tar oss tid att se den och om vi vågar tro på den. För mig har det handlat om att våga tro att saker och ting fixar sig. Så var det även med denna bok.

För visst kändes det pirrigt att skriva en bok för någon annan. Att få ihop ett innehåll och en struktur som inte bara jag vill stå för utan som även någon annan vill stå för. Jag funderade och funderade och kände mig väldigt osäker. Jag kom helt enkelt inte igång. Så gick jag till biblioteket i ett helt annat ärende och på vägen ut så låg den bara där på ett bord -boken om Rosendahls trädgård. Nu brukar jag väldigt sällan låna trädgårdsböcker, men jag tyckte boken med sin lila färg såg så annorlunda ut så jag gjorde ett undantag. Och när jag hade läst en bit så kände jag att det var ju precis så här jag skulle lägga upp min bok! Men det slutar inte med det. En vecka senare hade jag ett första inledande möte med min uppdragsgivare. Jag skissar upp bokens kapitelstruktur och förklarar hur jag har tänkt. Sedan tar jag fram boken för att visa hur jag menar. -När lånade du den boken? frågade min uppdragsgivare. -Förra veckan, svarade jag. Det visade sig att Gunilla (min uppdragsgivare) bland bibliotekets alla tusentals böcker hade lånat precis samma bok veckan före mig. Hon hade lämnat tillbaka boken dagen innan jag lånade den.Hennes ögon var det ögonpar som läst boken direkt före mina ögon föll i boken.  -Jag älskar den boken! sade Gunilla. Och jag? Ja, jag satte igång och skriva av brinnkära livet, förundrandes över hur saker och ting alltid löser sig.