Nervösare än nervösast

Det var faktiskt ett bra tag sedan jag var riktigt nervös sist. Så där nervös så man handsvettas, darrar på händerna, känner ett behov av ett toalettbesök. Så där nervös så att man drömmer om det natten innan och sover oroligt. Men så var det imorse. Jag skulle nämligen få besök av den finska tidningen Kotiliesi. Vad var jag då nervös för? Jo, för att prata finska. Det här låter kanske lite konstigt eftersom jag bor í Finland. Men tyvärr är det så. Jag är språkhandikappad. Jag är inte så värst duktig på finska i Finland. Ett dilemma jag skulle kunna skriva en lång text om, men inte nu.

Visst förstår jag finska något så när och inte säljer de mig på finska, men jag känner mig absolut inte bekväm med finska och jag är inte mig själv på finska. Och nu har jag i fyra timmars tid pratat om vårt liv och vår självhushållning på finska. Det gjorde mig knäsvag. Och torr i munnen. Och lite blek. Men det gick. Och jag klarade av en väldigt stor utmaning. Men just nu är jag helt, helt tom.

Tidningen kommer ut i slutet av februari (nro 4) och eftersom det var en väldigt duktig reporter och en väldigt kunnig fotograf tror jag att det kommer att bli väldigt bra.