Tillbakablick 2012

Vad allt hände år 2012? Det var ganska mycket det. På självhushållningsfronten hände bland annat det här:

Jag lär mig att baka surdegsbröd. Äntligen! Mycket tack vare grannes gamla hushållsassistent. Julen 2012 är även julen när jag för första gången lyckas med att baka släktens jullimpor så att de ser ut som jullimpor. 2012 var således en baksuccé!

På bifronten får 2012 verkligen gå till historien som svärmeriernas sommar. Grannens bin svärmade fyra gånger (om jag inte minns helt fel) och vi hjälpte till att fånga dem så gott vi kunde. Våra egna bin var mera väluppfostrade. Precis som egna barn och andras ungar : )

Året 2012 var även året när Jenk beslöt sig för att sluta med sitt "vanliga jobb" och börja tänka ut vad han egentligen ville jobba med. Efter en stunds funderande kom han fram till att han skall bli yrkesbiodlare. Bra så. I slutet av året köpte vi in fler bisamhällen och är för tillfället uppe i 12 samhällen. Vi ser med spänning fram emot nästa sommar! Vill ni köpa småskalig honung vet ni var vi finns!

Jenk tyckte det lät väldigt spännande att odla sin egen matsvamp och beslöt sig för att testa. Ostronskivlingar odlades i svarta sopsäckar med ekologisk halm av råg. Oj vad spännande det var att se hur de växte. Tyvärr tyckte vi inte riktigt om konsistensen på svamparna så det blir nog ingen till gång tror jag.

Jenk beslöt sig (trots en misstänksam fru och väldigt motsträviga barn) för att skaffa kaninfarm. Köttkaniner av raserna Rex och Fransk vädur skaffades. Några åt katten upp. Naturen gjorde sitt och kaninerna blev fler och fler. Vid årets slut fanns fyra vuxna kaniner och 18 ungar. Nu växer de till sig. Vi försöker att inte tänka så mycket på vad som händer sen.

Vår äppellund tog sin form. Både med hjälp av egenympade träd och inköpta äppelträd.

Lammåret 2012 var inget muntert år. Våra tackor Monika och Britta födde 3+1 lamm. Det pyttelilla lammet Estelle blev snabbt allas ögonsten men dog en tragisk död. Greta fick ingen mat av sin mamma så det fick lov att bli tvångsamning. Under sommaren blev Britta sjuk och fick avlivas. Greta fastnade under en sten. Kärleken Bjarne såldes. Ja, usch! Efter allt elände och alla våndor och efter att kalkonerna gjort entre på vår gård beslöt vi oss för att sluta med fårerierna.

Vår bok "Lev mer på mindre" kom ju ut! Tam-ta-tam! Welches gluck! Och i dess kölvatten började roliga saker hända. Så många fina recensioner, så många roliga reportage, så många nya bekantskaper, så många nya bloggvänner -ja min blogg startade ju också 2012- tv-program, reportage i utländska (ja Sverige är ju utlandet för mig) tidningar och mycket annat skoj.

Vi fixade så att vi kunde börja dra upp egna plantor. Det här gjorde att vi enkelt och billigt fick massor av tomat-, gurk- och majsplantor. En del sålde vi och så var fröna betalade : )

2012 blev året när våra första kycklingar föddes. Tyvärr fick vi endast fem kycklingar och av dem visade sig fyra vara tuppar. Bättre lycka/tupp nästa gång. Året 2012 var även året när det blev tuppfight på gården och Guldberts öde var i fara. Efter ett familjeråd bestämde vi oss dock för att låta Guldbert övervinna sin fiende.

Och så märkte vi att våra hönor hade fotkvalster och behandlade det.

Och så hade vi ju inspirationskvällen "Hönseri för nybörjare". På två kvällar var det hela 35 personer som kom till oss och praktiskt fick ta del av hur man enkelt börjar med höns. Alla rymdes inte med och nya kurser är inplanerade till våren 2013. Håll utkik om du är intresserad!



Vi skaffade kalkoner. De första tre fick Jenk i födelsedagspresent. Efter den kullen köpte vi ytterligare sju stycken. En tog räven, men nio kalkoner slaktades. Vilket fint och gott kött! Vi bestämde oss för att kalkoner skulle bli ett stående inslag hos oss varje sommar.

Åh ni kan inte tro hur länge det har tagit för mig att göra det här inlägget. Puh! Men vad roligt det är att se vad mycket som har hänt. Och det här är ju långt ifrån allt, men kanske de största nya bitarna. Det allra största för oss som familj är väl nog ändå att Jenk har slutat "jobba". Eller snarare slutat för att kunna tänka ut hur han vill gå vidare. För mig blev framför allt hösten 2012 den perfekta jobbhösten. En känsla av att ha kommit till den punkt när jag långt jobbar med det jag vill, i den utsträckning jag vill. Dessutom har jag övervunnit farhågorna med "det här går inte" och märkt att "det går visst"

Så mycket har hänt de senaste åren så det skall bli spännande att se allt vad som händer år 2013. Den som lever får se.