Söndagsnöje

Både jag och Jenk är uppvuxna med filosofin att är det vackert väder så får du inte sitta inomhus. Speciellt inte om du är barn. Nej, då skall du ut och bygga kojor, skida, skrinna och få rosiga kinder. Jag minns än med fasa skidspåret min familj hade dragit upp kring skogsbacken där vi bodde. Hur vi barn kommenderades ut på en hurtig skidtur minst en gång varje dag. Nu hämnas jag på mina barn och försöker köra ut dem när solen skiner.

-Men mamma jag är ett barn som tycker mest om att sitta på ett ställe hela tiden och det är inomhus, svarade yngsta dottern igår när hon och jag var ensamma hemma och vintersolen sken. Inte ville hon skida, inte ville hon skrinna, inte ville hon gå ut och gå. Pulkaglidet var för dåligt. Rastlöst vandrade vi ner mot ån.

-Jag vet mamma! Vi leker hänga gubben!

Och så lekte vi hänga gubben en lång stund. Med en perfekt orörd snö att skriva och rita i  Mitt på en stor, stor is där varken människor, djur eller snöskotrar syntes till. Efter en stund var hennes kinder rosigt röda och hon tilläts gå in igen. Mamma var nöjd.