fredag 19 juli 2013

Drottningodling

Denna sommar har vi utmanat oss själva ordentligt. Vi har odlat fram egna bidrottningar. Tidigare har vi beställt nya drottningar på posten. Då kommer de som ett brev i postlådan. Den dagen är det extra mysigt att hämta posten och mötas av ett surr. Drottningen kan ju inte sändas ensam utan hon behöver ju några arbetsbin med på resan som kan ta hand om henne. Men i år behöver vi så många nya drottningar, eftersom vi utvidgar vår bigård. Drottningar är dyra och det var ju det här med att vara självförsörjande ...

En drottning byts ut ungefär vart annat år, trots att den egentligen är produktiv i fyra år. Nya drottningar behövs även när man delar ett samhälle i två. Drottningen bestämmer karaktären på hela samhället. Vi har två samhällen som vi tycker är onödigt aggressiva. Dem kommer vi även att lägga in nya drottningar i.

De mer erfarna biodlarna tycker drottningodling är 'piece-of-cake', men alltid när något görs för första gången är det lite spännande. Varje kväll i säkert tre veckors tid har Jenk när vi gått och lagt oss tagit fram sin bibok och läst, läst och läst. Repeterat, berättat och funderat. Skrivit och beräknat. Planerat och beställt hem grejer.

Det här är en yngelram där drottningen har lagt ägg. Efter tre dagar kläcks ägget och en larv kommer fram. Bina matar larven med fodersaft och pollen. Sedan täcker de cellen. Inne i cellen utvecklas larven till ett bi. När biet är klart kryper det ut. 

När man skall odla drottningar kan man göra på flera sätt, vi har testat två olika sätt och båda har funkat bra. Här plockar Jenk ut för hand larver som är 1,5-2 mm långa (de får inte vara större). Det är lite knepigt för när man sedan placerar larverna i den nya cellen skall de ligga på samma sätt som man tog dem och lite av fodersaften runt omkring dem behöver komma med.

Larverna som man vill odla fram till drottningar läggs i speciella cellkoppar som man låter hänga ner i kupan. Varför de här cellerna ser ut som de gör beror på att när bina på egen hand drar upp nya drottningar bygger de först en större cell som drottningen kommer att rymmas i. När bina nu ser de här stora cellkopparna förstår de att -Aha, här är en drottning. Henne måste vi mata och ta hand om. Bina matar henne med drottninggelé.
När bina har täckt larven och den håller på att utvecklas till en drottning är det viktigt att sätta små kläckningsburar på cellerna. Man odlar ju nämligen fram flera drottningar i en kupa, vilket är lite mot naturens lagar. Eftersom det bara skall finnas en drottning i en kupa skulle bina döda de andra drottningarna om de slapp till. Det skulle bara vara den starkaste drottning få leva. 

När drottningarna är klara plockar man ut dem ur kupan och för in dem i varsin parningskupa. Oftast får man fler drottningar än man behöver. De extra drottningarna säljs eller förstörs. Det sägs att drottningar inte kan sticka. Att de inte har någon gadd. Bin har nämligen antingen gadd eller könsorgan. Därför tyckte yngsta dottern det var så mysigt att gosa med alla drottningar. Sedan läste vi att många biodlare ändå hävdar att de visst blivit stungna av drottningar. Hups!

Här är en parningskupa. Visst gullig? Här bor drottningen med 2 dl bin. Ungefär en vecka efter kläckningen är drottningen klar att flyga ut på parningsflykt. Hon flyger då rakt upp i skyn. Drönare (manliga bin) som befinner sig i närheten kommer och gör sin plikt. Drottningen parar sig med upp till 15 drönare och av den sista drönaren sliter hon av hans könsorgan. När hon kommer tillbaka till kupan kan hon på så vis visa att hon lyckats med dagens uppgift.   Nu börjar drottningen förhoppningsvis lägga ägg i sin lilla kupa. Då vet man att hon är befruktad och klar att flyttas över till ett stort samhälle. Hon märks med en liten färgad prick så att hon i framtiden är lättare att hitta + att man på så vis vet hur gammal hon är. Det finns skilda färger för varje år. Ibland vingklipper man henne. Det här gör att hon inte kan flyga iväg t.ex. när hon svärmar.

Klart! I år har vi dragit upp tjugo drottningar. Puh, det lyckades!

14 kommentarer:

  1. Så spännande att läsa om det här!! Jag har nämligen arbetat på postterminal och skickat vidare lådor med ett endaste kuvert i och tejpremsor över... Och de flesta av oss tyckte nog det var liiiite läskigt med de där surrande kuverten :-)
    Så heja er som föder upp dem själva!!!

    SvaraRadera
  2. Oj va intressant! Visste inte att man skall föda upp dem sådär, trodde bara naturen kunde sköta det själv!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kan den också. Och det låter vi den göra i en del av våra samhällen, alltså att de drar upp egna drottningar. Men ibland behöver vi ha lite mer "strukturerad" tillväxt och mera koll på saker och ting och då gör vi så här : )

      Radera
  3. Väldigt intressant att läsa!

    SvaraRadera
  4. Mycket intressant. Tänk att man göra detta själv. Jag är imponerad. Lycka till. Anna

    SvaraRadera
  5. Har själv funderat lite på detta med biodling,efter förevisning av en biodlare vid Öppna portarna i Kristinestad. Men det låter nog invecklat ,tycker jag. Roligt att läsa om detta. Väntar att få höra mera./ Eva W

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, det låter som en föreläsning som skulle ha varit kul att lyssna på. Säkert kommer det mera vart efter. Åtminstone på vår biblogg www.osterakershonung.fi

      Radera
  6. Åh, vad spännande! Hela barndomen gick granne med en biodlare men drottningodling gick mig förbi. Duktiga ni!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ju inte alla biodlare som odlar bidrottningar så kanske det inte alls gick dig förbi. Tack!

      Radera
  7. Men wow, vilket coolt och bra inlägg. Till och med jag orkade läsa och förstod precis! :D

    SvaraRadera
  8. Härligt när man på ett enkelt sätt får lära sig saker som jag aldrig ens funderat över. Det är mycket kul att få läsa om ert arbete! Lycka till framöver! / Anna F

    SvaraRadera
  9. Roligt att läsa din blogg. Jag har haft bin i en säsong, invintrar fyra samhällen. Drottningodling vill jag prova en dag.

    SvaraRadera