En stilla undran

Varför skriver man en blogg? Ja, anledningarna kan vara många. För mig är det kanske inte främst det att jag tycker om att skriva (fast även det är väldigt skoj) utan det att jag tycker om att berätta. För mig innebär det här berättandet att det är någon som läser. Annars blir det ingen berättelse, utan en skriven text som jag skriver för skrivandets skull.

Jag jagar inte mängder av kommentarer. Det är inte det. Det är helt okej att bara läsa. Att jag skriver och ni läser är för mig en helt bra uppdelning. Men nu så här i sommarvärmen för jag en stilla dialog med mig själv inne i mitt huvud. Kanske ingen läser? Kanske jag skriver om fel saker? Kanske det inte längre går att kommentera? Varför är det så tyst på bloggen? Har alla sommarledigt från sina datorer?

Så kan ni inte bara skriva hej? Så att jag vet att ni finns. Det blir så mycket roligare att berätta något då. Jag är ändå så uppgiven med att berätta för döva öron här hemma, så när jag bloggar behöver jag veta att situationen är snäppet bättre.

Tack!