Fest i sommarkvällen

Bilden är tagen i början av festen. En stund senare dignade bordet av mat
och rumpor trängdes på höbalarna. 

Igår var jag och Jenk bjudna på fest. Det var två av våra bästa vänner som firade 20-årig bröllopsdag. Det var precis en sådan fest som jag tycker bäst om. En fest där man inte jobbar ihjäl sig med förberedelserna. En fest där man litar på att gästerna gärna hjälper till. En fest där det viktigaste är att umgås. En fest där man utgår från att allting funkar, t.ex. att vädret är bra, och om inte så brukar det bli bra ändå. En fest som hastigt och lustigt blir till. De festerna blir oftast de bästa. Helt enkelt eftersom de blir av.

Många fester slutar i planeringsstadiet, eftersom värdparet inte orkar baka, städa, fixa, planera ... Och det är ju synd. Folket behöver mera fester.

Gårdagens fest hölls ute på höängen. Höbalar utradade i en stor ring där folk satte sig ner för att umgås. Gamla plankor utlagda på höbalar fick agera ett långt bord, dit alla gäster ställde sin medhavda mat vartefter de kom. En stor balja fylld med kallt vatten dit gästerna kunde kyla ner sin dricka. En litet bord dit alla gästerna ställde sitt eget, medhavda champagneglas. Ett sångblad dit gästerna fick fylla på med egna medhavda sånger. Ja, det blev en lyckad fest i gamla och nya vänners lag. Inga myggor. Sol. Jordgubbar. En cykeltur. Champagne. Och många skratt.

Våra barn börjar bli så stora så att jag och Jenk enkelt kan säga att 'Nu sticker vi på fest' och så är det så med det. En skön känsla, när vi smått försenade kastade oss på cykeln, ropade 'hej då' och möttes av ett svar från husets baksida (där de sparkade fotboll, vad annars) 'Ha så skoj på festen'.