onsdag 21 augusti 2013

En liten plastig seger

Ni kanske minns att jag ifjol vid den här tiden uppmanade till bokplastupproret? Jag var helt enkelt så innerligt trött på detta eviga bokplastande, som jag faktiskt i de flesta fall inte ser någon nytta med. Ja, om boken skall ges vidare till någon annan elev. Nej, om den skall slängas efter läsårets slut. Jag tror att mycket plastande helt enkelt sker av gammal vana.

Nu var jag ju inte själv då heller så värst upprorisk. Det enda jag gjorde var att till yngsta dotterns lärare sända en lapp där jag skrev att vi beslutat att endast plasta fleråriga böcker. I år kom dottern hem från skolan och berättade att de hade fått nya böcker att plasta. Hennes lärare hade dock kommit fram till henne efteråt och sagt att hon inte behövde plasta böckerna om hon inte ville. Hon kunde sätta papper på om hon ville, men det var inget tvång. Jippiii! Nu var dottern helt nöjd med att vara utan, eftersom läraren även sagt att det var ok.

De två äldsta barnen? Jag har köpt hem bokplast, men sagt att jag är ytterst (!) ovillig till att plasta i tid och otid. Jag vet inte riktigt vad som har hänt? Hittills har jag bara behövt plasta en bok och vad jag vet har de inte plastat själva (undrens tid är dock inte förbi). Jag tror faktiskt att även de gör en liten egen tyst revolt mot bokplasten. Gullungar!

8 kommentarer:

  1. Och jag i min tur tycker det är jätteroligt att plasta böcker! Så du får spara på hög de som ska plastas så kan jag komma över ;)
    /Jenny

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är inte det att jag inte tycker om att plasta i sig. Det är snarare plastet jag är emot. Tänk vad enorm mängd plast som måste gå åt till alla böcker som plastas varje höst.

      Radera
    2. Men tack i alla fall Jenny : )

      Radera
    3. Understöder helt ditt resonemang :) Ska de återanvändas av andra eller användas under hela högstadietiden så är plast tummen upp men annars är det nog rätt onödigt!
      /Jenny

      Radera
  2. Troligen ligger det där med plastandet av böcker kvar som en relik från mitten av 1900-talet. Då fanns det inte så mycket böcker och tillgång till skolmaterial som det finns nu. Då sparades böckerna för att ges vidare till nästa årskull som kom efter. Man ägde inte böckerna själv utan de var skolans och då var det viktigt att de höll länge, länge. Jag tycker att du tänker helt rätt i din lilla bokplastrevolution. Det är ju helt onödigt i dagens läge

    SvaraRadera
  3. Här i Sverige så ska man ha ett så fint papper som möjligt runt böckerna det känns som det är ett bättre alternativ en plast även om det också ibland kan vara lite onödigt.

    SvaraRadera
  4. Minns min egen skoltid med klädda (som vi kallade det) böcker och min mamma som återanvände snygga tidningspapper och klädde in våra böcker i snygga kollage. Orginellt, snyggt och mer miljövänligt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så hade också vi och jag har berättat det för mina barn. De såg på mig som jag var dum i huvudet.

      Radera