torsdag 19 september 2013

Att bränna ett liv

För en tid sedan flyttade en av mina vänner och skrev då på FB hur hon brände alla sina gamla jobbpapper. Det fick mig att gå ner i källaren och börja sortera. Och idag gjorde jag något som känns väldigt förbjudet. Jag brände doktorsavhandlingar. Inklusive min egen. För det är en del av mitt liv som jag vet att jag inte kommer att gå tillbaka till. Ändå har de stått där i källaren. Doktorsavhandlingarna, konferenspappren, löneförhandlingsblanketterna, kursplaneringarna. Och idag brände jag upp dem.

Jag klippte ut förorden ur alla doktorsavhandlingar jag fått under åren. För de tycker jag är mest intressanta. Sedan sparade jag artiklar jag skrivit själv och två ex av min egen avhandling. Tänkte att barnen mot förmodan kanske sedan någon gång ville se vad jag skrivit. Resten av mina exemplar fick gå upp i rök. Svårare än så var det inte. Konstigt nog har det ändå tagit väldigt länge innan jag kom till den dagen när faktiskt tuttade på.

Så inte kan jag väl direkt säga att jag har bränt ett liv, men de fysiska jobbrelaterade spåren av tio år av mitt liv brann finfint.

13 kommentarer:

  1. Detta är det bästa jag läst på länge! Mvh fil dr (och feng shui-fantast). /e

    SvaraRadera
  2. Håller med anonym! Så mycket gamla grejer vi går och skräpar med oss i livet, bara för att det en gång var viktigt just då. Att rensa och göra sig av med saker skapar (för de flesta) riktigt mycket god energi och det kan man väl behöva nu på höstkanten. Mycket inspirerande; så pass att jag själv påbörjat donationer av buntar med papper till eldtunnan. Tänk att grilla korv över gamla franskläxor :-D

    SvaraRadera
  3. Wow! Ja blir faktiskt alldeles tagen, av någon anledning. Så underbart att få göra något så tabubelagt som att göra slut med en del av sitt liv som är så prestationsbetonat och helhjärtat ägna sig åt andra val i livet.
    Jag tycker du är fantastisk!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men oj! Vad glad jag blir. Du är säkert också helt fantastisk <3

      Radera
  4. Grattis! Har själv gjort en likadan bål eller nogrannare sagt flera. Jag hämtade också bort mina gamla arbetskläder, som var nog ganska annorlunda vad jag behöver idag. Vilken stor mental lättnad det var då att laga bort allt det där då den rätta tiden var inne.

    SvaraRadera
  5. Hej!

    Det var intressant läsning. Mina tankar går till en debatt på TV igår. Hemvårdsstödet debatterades. Det var mycket prat om arbetskarriärer och att kvinnorna borde få samma chans som männen att bygga upp sina karriärer. Det är hel ok om det är det man vill få ut av livet. MEN det finns människor som prioriterar annat mera fritid, samvaro, mindre pengar, miljötänk,omsorg om medmänniskan,tid för motion osv. Det här är nog någonting som en stor del av den "breda massan" inte förstår. Jag vägrar absolut att dras med i detta hysteriska konsumtions-, pryl- och karriärssamhälle. Jag har sett hur flera unga människor blivit helt slutkörda innan de ens hunnit bli 30 år, skrämmande! Om man skall leva enligt dessa tiders ytliga ideologier så kommer tyvärr många att tappa fotfästet förr eller senare. Jag citerar det min mans arbetskamrat sa: Jag har skaffat mig så mycket prylar och ägodelar så jag hinner aldrig använda dem och njuta av dem själv. Fritiden går till att underhålla allt. Jag,vi väljer en helt annan livsstil. Tack och lov kan man prioritera och välja andra vägar. Utbildning är viktigt och jag har alltid tyckt om att studera och jobba deltid kan man fast man har en god utbildning. Jag har alltid fått förståelse av min arbetsgivare.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det känner också jag att det mesta brukar lösa sig om man vill göra på ett annat sätt. Det stora steget är att våga inse att man vill något annat. Att helt enkelt våga ta ansvar för sitt eget liv och inte nödvändigtvis göra som alla andra. För det är svårt.

      Radera
  6. Påminner mig om min son som med några lompisar for till bron över ån och slängde i sina böcker dåhan gått ut sexan.....:). Blev ganska upprörd med kanske han hade rätt? Mvh Britta

    SvaraRadera
  7. ...kompisar förstås, IPhone....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, telefonerna är ett sattyg nu för tiden : ) Händer mig jämt

      Radera

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.