Inkomster och utgifter

Nu är hösten ett faktum och de flesta av oss har börjat få in jobbrutinen efter sommarens semestrar. Utom jag. Jag har börjat jobba så smått, men i ganska maklig takt. Skulle säkert kunna göra mera, men vädret har varit för fantastiskt. Vilken höst vi har haft! Att jobba har inte blivit av helt enkelt. Denna höst har jag känt mig väldigt tacksam över att kunna njuta av solen och höstdofterna. Denna höst har jag dessutom haft ett helt annat lugn i sinnet än tidigare.

Men visst känner jag ibland att jag borde göra som de flesta andra. Stiga upp och åka till jobbet, dra in pengar och öka familjens inkomst. Ibland känner jag mig lat. Jag känner så många 'borden'. Men som sagt, denna höst har varit bättre än tidigare och jag tror att det beror på att jag har lyckats svänga mitt tänk från inkomster till utgifter.

Min farfar sade alltid att det inte är de stora inkomsterna man blir rik på utan de små utgifterna. Och så är de ju. Om man tänker företagsekonomiskt så påverkar ett företags utgifter lönsamheten i precis samma mån som företagets inkomster. Marginalen och vinsten skapas såväl av inkomster som utgifter. Så är det även inom privatekonomin, men vi pratar betydligt mer om att vi skapar våra livsförutsättningar genom att fokusera på inkomster. Men vi kan ha en precis lika hög levnadsstandard genom att fokusera på utgifter. Helt enkelt genom att leva billigare. Därför har jag helt enkelt börjat med att tänka på vad jag sparar in genom att jobba så lite som jag gör istället för att bara gräma mig över den förlorade inkomsten. Det kan te sig som en försvarsmekanism (och det kanske det är), men jag kan utan problem tänka så här:

-Idag har jag ägnat 1 h åt att koka 10 liter äppelmos. Det är äppelmos för hela familjen, hela året. Om jag skulle köpa denna produkt i affären skulle det kosta mig si och så mycket. Alltså har jag tjänat ihop till min lön den här timmen. Inte genom pengar jag får, utan genom pengar jag inte behöver lägga ut. 
-Åhå, där kom yngsta dottern hem från skolan. Nu tjänar jag in si och så mycket genom att vara hemma eftersom jag inte behöver betala eftisavgift ... 

En annan femma är om vi går tillbaka till farfars påstående om inkomster och utgifter är att "bli rik" inte nödvändigtvis behöver ha att göra med monetär rikedom. Man kan bli rik på livet utan att ha mycket pengar på banken. En äldre kvinna sade en gång åt mig att om man gläds åt lite har man mycket att vara glad åt. Och på något konstigt sätt tror jag att denna nivå av lycka går förlorad vartefter inkomsten stiger. För sedan familjens inkomster har sjunkit har vi konstigt nog börjat göra oss av med mera pengar än tidigare. Det låter helt sjukt konstigt och jag kan inte förklara det, men så är det. Jag ger idag mer pengar än tidigare till välgörenhet, trots att jag kanske har mindre att ge av, bara för att jag känner mig så tacksam. Jag "slösar" mer pengar på familjen, på resor, på saker att göra tillsammans. Helt enkelt för att jag har fått tid att känna hur viktigt det är för oss att vara tillsammans och hur mycket jag får tillbaka. Inte genom monetär avkastning på investerat kapital utan genom lycka genom att sätta sprätt på pengar. Kanske det även hänger ihop med en ökad känsla av att vi har så vi klarar oss. Det kommer vi alltid att ha. På något sätt.

Snart har mina semlor jäst färdigt. Jag har precis matat hönsen och plockat in några ägg. Jag sparar några euron här och där. Samtidigt som själen mår så bra.