måndag 23 september 2013

Inkomster och utgifter

Nu är hösten ett faktum och de flesta av oss har börjat få in jobbrutinen efter sommarens semestrar. Utom jag. Jag har börjat jobba så smått, men i ganska maklig takt. Skulle säkert kunna göra mera, men vädret har varit för fantastiskt. Vilken höst vi har haft! Att jobba har inte blivit av helt enkelt. Denna höst har jag känt mig väldigt tacksam över att kunna njuta av solen och höstdofterna. Denna höst har jag dessutom haft ett helt annat lugn i sinnet än tidigare.

Men visst känner jag ibland att jag borde göra som de flesta andra. Stiga upp och åka till jobbet, dra in pengar och öka familjens inkomst. Ibland känner jag mig lat. Jag känner så många 'borden'. Men som sagt, denna höst har varit bättre än tidigare och jag tror att det beror på att jag har lyckats svänga mitt tänk från inkomster till utgifter.

Min farfar sade alltid att det inte är de stora inkomsterna man blir rik på utan de små utgifterna. Och så är de ju. Om man tänker företagsekonomiskt så påverkar ett företags utgifter lönsamheten i precis samma mån som företagets inkomster. Marginalen och vinsten skapas såväl av inkomster som utgifter. Så är det även inom privatekonomin, men vi pratar betydligt mer om att vi skapar våra livsförutsättningar genom att fokusera på inkomster. Men vi kan ha en precis lika hög levnadsstandard genom att fokusera på utgifter. Helt enkelt genom att leva billigare. Därför har jag helt enkelt börjat med att tänka på vad jag sparar in genom att jobba så lite som jag gör istället för att bara gräma mig över den förlorade inkomsten. Det kan te sig som en försvarsmekanism (och det kanske det är), men jag kan utan problem tänka så här:

-Idag har jag ägnat 1 h åt att koka 10 liter äppelmos. Det är äppelmos för hela familjen, hela året. Om jag skulle köpa denna produkt i affären skulle det kosta mig si och så mycket. Alltså har jag tjänat ihop till min lön den här timmen. Inte genom pengar jag får, utan genom pengar jag inte behöver lägga ut. 
-Åhå, där kom yngsta dottern hem från skolan. Nu tjänar jag in si och så mycket genom att vara hemma eftersom jag inte behöver betala eftisavgift ... 

En annan femma är om vi går tillbaka till farfars påstående om inkomster och utgifter är att "bli rik" inte nödvändigtvis behöver ha att göra med monetär rikedom. Man kan bli rik på livet utan att ha mycket pengar på banken. En äldre kvinna sade en gång åt mig att om man gläds åt lite har man mycket att vara glad åt. Och på något konstigt sätt tror jag att denna nivå av lycka går förlorad vartefter inkomsten stiger. För sedan familjens inkomster har sjunkit har vi konstigt nog börjat göra oss av med mera pengar än tidigare. Det låter helt sjukt konstigt och jag kan inte förklara det, men så är det. Jag ger idag mer pengar än tidigare till välgörenhet, trots att jag kanske har mindre att ge av, bara för att jag känner mig så tacksam. Jag "slösar" mer pengar på familjen, på resor, på saker att göra tillsammans. Helt enkelt för att jag har fått tid att känna hur viktigt det är för oss att vara tillsammans och hur mycket jag får tillbaka. Inte genom monetär avkastning på investerat kapital utan genom lycka genom att sätta sprätt på pengar. Kanske det även hänger ihop med en ökad känsla av att vi har så vi klarar oss. Det kommer vi alltid att ha. På något sätt.

Snart har mina semlor jäst färdigt. Jag har precis matat hönsen och plockat in några ägg. Jag sparar några euron här och där. Samtidigt som själen mår så bra.

43 kommentarer:

  1. Precis så är det. Tycker också det var fint det där med, Då man gläds åt lite har man mycket att vara glad åt.

    SvaraRadera
  2. Precis så sa min mormor också, om inkomster och utgifter. Men ibland kan man känna sig lite ensam i det, eftersom de allra flesta, runt åtminstone mig, tänker att man måste tjäna så mycket och att ens värde ligger i det. Jag är helt främmande för det vilket har gett mig så mycket frihet. Om jag vill arbeta med något spännande som ger en låg lön så har jag frihet och ekonomi att göra det. Medan många hänger upp sig på att de sänker a-kasseersättning eller sjukpenninggrundande inkomster.
    Tack för en trevlig blogg!
    Maria

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja själv brukar jag ibland gå igång lite på det där med att tjäna in till sin pension. Men jag vet ju inte ens om jag blir pensionär så det kanske är bättre att leva fullt ut nu?

      Radera
    2. Sparar gör jag alltid, åtminstone 100 kr om inkomsten skulle vara väldigt liten. Däremot så har jag tid att göra så mycket jag uppskattar att jag inte behöver shoppa mig lycklig. Så att leva på liten inkomst behöver inte vara detsamma som att inte spara. Eftersom det inte så ofta jag egentligen behöver ha pengar på mig så glömmer jag ibland att ta med pengar när jag verkligen ska handla.
      Mitt senaste drag är att sälja biologiskt nedbrytbara rengöringsprodukter. Liten vinst men mitt hjärta brinner för det :-)

      Hälsningar
      Maria

      Radera
  3. tack Maria! det behövde jag höra idag. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad roligt Minna att det var jag som fick ge dig det du behövde. Kram!

      Radera
  4. Så rätt! Man blir inte gladare av att ha pengarna på kontot och aldrig spendera. Vi satsar på resor, hela familjen tillsammans :)
    Fick tips om "katt tvålen" här på bloggen för en tid sedan, började använda den och nu har jag använt den i ca två veckor och eksemen är borta. Där det var sår använde jag kolloidalt silver två gånger per dag. Tack!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj, vad roligt! Hoppas att hon som tipsade om tvålen läser det här!

      Radera
  5. Åh vad klok ni är! Jag brottas ofta med att jag stämplar mig själv som lat (ingen annan gör det!) - måste genast bli lite bättre på det här! Tänk vad jag sparar, varje dag på att göra som jag ändå gör - duktiga jag!! Tack!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inte vet jag om jag är så värst klok, men jag har haft tid att tänka efter. Även det ett resultat av att jag jobbar mindre. Och kanske jag är l.a.t., men att problemet inte ligger i att det är något fel att vara lat utan i att det är ett normaltillstånd som felaktigt föraktas : ) Det är som aktiv vila. En förberedelse för att vara på topp sedan när det behövs ...

      Radera
  6. Mitt i prick, huvudet på spiken. Klok som en bok. Jätte fint inlägg.

    SvaraRadera
  7. Tack för det här inlägget! Sådär önskar jag tänka lite mer också. På nåt sätt är det mycket lättare, mer konkret, att tänka Inkomst. Jag går ständigt och grubblar på hur jag ska kunna tjäna tillräckligt och samtidigt ha tid att göra det jag verkligen vill.

    Tack för en nyttig blogg, tror inte att jag har kommenterar förr :)

    /Nina

    SvaraRadera
  8. Fint inlägg! Det har faktiskt "bevisats" via forskning att materiellt välstånd bara ger större lycka upp till en viss nivå. http://wws.princeton.edu/news/Income_Happiness/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så är det. "Vi ekonomer" brukar ibland när vi pratar om tillväxt och BNP ta upp något som kallas 'Happy Planet index' (http://www.happyplanetindex.org/). I korthet går det ut på att de länders vars invånare är som mest lyckliga inte toppar listan över länder med högst BNP, snarare tvärtom. Och det som är mest intressant tycker jag att de länder som har ett högt Happy planet index ofta lämnar ett väldigt litet ekologiskt fotspår.

      Radera
  9. Härligt Maria! Just så är det ju! :)

    SvaraRadera
  10. Precis vad jag funderat på senaste veckorna men inte kunnat uttrycka lika bra.

    SvaraRadera
  11. Så sant Maria! Sedan kan man ju bli rik på kärlek, vänner och äppelmos. Brukar skämta med maken och säga att vi är minsann stenrika, d.v.s rika på sten, därav alla stenmurar på tomten :).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kärleksrik! Ja, det vill jag vara. Och tänk det är jag ju! Welches Gluck!

      Radera
  12. ...tror att dom flesta skulle må bättre av att fokusera på annat än saldot på lönekontot...stressrelaterad sjukfrånvaro har ju ökat drastiskt dom senaste åren...vi har allt rent materielt men stressar ihjäl oss på vägen dit...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja många gånger är det jakten på lyckan som gör oss olyckliga

      Radera
  13. Det här var verkligen precis vad jag behövde läsa idag. Har under hösten börjat arbeta som lärare och mår jättedåligt över det. Stressen över barnen som inte mår bra, stressen över att inte hinna med och sorgen över att vara så trött när jag kommer hem att jag inte orkar göra någonting.

    Jag har idag tagit beslutet att jag ska säga upp mig så att jag bara jobbar till jul. Inte för att jag vet vad jag ska göra sedan, jag kommer inte få någon a-kassa och jag har inget annat jobb på gång. Men jag tänker att det löser sig. Jag tar hellre ett mindre avlönat jobb, försöker starta upp ett eget företag och leva enklare och billigare. Men det är svårt att bryta sig ut, speciellt när man är ung. Jag har inte fyllt 30 än och det känns inte alls socialt accepterat att säga upp sig i början av sin yrkeskarriär. Men jag vill må bra nu, inte sen. Och om jag inte provar att följa min dröm nu, om enklare liv med eget företag och självhushållning - då kommer jag nog vara bitter resten av livet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, lycka till! Vad modig du är och vad mycket spännande du har fram för dig. Och förstå mig rätt, jag skriver inte lycka till som någon typ av medömkan utan som ett glatt litet utrop! Kram!

      Radera
  14. Exakt. Precis. Just sådär.
    Tack du!

    SvaraRadera
  15. En mycket sund betraktelse som inspirerar mig till att leva så mer och mer.
    Kram från EL

    SvaraRadera
  16. Ja, ja, ja! Så självklart men så svårt för den giriga penga- och lyckosökande människan att inse och förstå!

    SvaraRadera
  17. heja heja! sådär gör vi också! man vinner definitivt på det i det långa loppet (om än det finns en del kritiker IRL ibland har jag märkt... jantelagen, tänker jag)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, kritiska människor finns det alltid. Men många gånger tror jag även att man själv tror att de är kritiska fast de inte alltid är det. Och det i sin tur kan bero på att man innerst inne känner sig lite ... annorlunda.

      Radera
  18. Hej på er!

    Oj, vad jag blir glad när jag inser att vi är så här många som vågar sticka ut och göra annat. Jag, vi har gjort en helomvändning i våra liv för ganska många år sen. Det går att leva på ganska lite pengar men man måste prioritera om helt och hållet. Jag önskar speciellt ni unga lycka till med nystarten i livet.Vi lever väldigt enkelt och jag inser att mina ungdomar tycker att det har varit ett bra liv med mycket lite stress. Jag har en son i gymnasie nu som bäst. Skolan går som en dans så en kompis föreslog att han skulle satsa på en läkarkarriär för då kan han tjäna massor med pengar. Med spänning väntade jag på min sons svar: Han svarade Jag vill leva ett liv som känns roligt och meningsfullt och höga titlar behöver jag inte ha för att må bra. Hans stora intresse är miljöfrågor och en hållbar livsstil och mor är glad. Helt ok med fina, goda utbildningar om det är det man vill uppnå i livet. Vi satt och såg vetenskapens värld tillsammans igår, det handlade om klimatförändringen. Vi konstaterade att man bara kan ändra sig själv och försöka vara goda förebilder för den kommande generationen. I programmet disskuterade de bl.a Kinas enorma utsläpp men det är vi som vill köpa de billiga kläderna de producerar, suck!

    Tack och lov finns det loppisar (de flesta kemikalierna är då borttvättade) och behöver man någon gång nytt kan man satsa på rättvisemärkta- eko- eller lokalproducerade kläder. Det gäller att välja. Med glädje konstaterar jag att vi är många som vägrar dras med i detta hysteriska konsumtionssamhälle. En stor del av maten kan man också odla själv och våra skogar är fulla med läckerheter. Det enda som då behövs är TID att ta hand om det. Med ett deltidsarbete tycker jag det finns tid för LIVET.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, tack för ditt inlägg. Jag blir väldigt glad när jag hör om någon äldre än mig som lever så här. För på ett sätt kan jag känna att det nu börjar bli allt mer vanligt att tänka så här och att det kanske i vissa fall till och med upplevs som trendigt eller "bohemiskt chickt", men så kanske det inte var för tio år sedan. Då kanske man kanske kände sig ännu mera annorlunda. Eller vad vet jag. Men som du säger, så kul att vi blir fler och fler. I alla åldrar!

      Radera
  19. Hej, tråden är kanske gammal men jag vill ändå kommentera.
    Vad härligt att läsa era tankar. Jag känner igen mig och det känns skönt. Jag är 30 år och har en 3-årig högskoleutbildning och har jobbat 5 år efter examen. Jag har provat flera jobb men precis som läraren ovan så trivs jag inte med stressen och hetsen som får människor att må dåligt. Jag har tänkt att "nästa jobb blir bättre" vilket det så klart inte har blivit eftersom det inte beror på enskilda arbetsplatser utan vår samhällsstruktur. Är precis på väg att ta steget att byta bana, starta eget och i perioder jobba mindre, och det var peppande att läsa om er :)
    ...för visst oroar jag mig över pension, sjukersättning, är jag bara lat osv...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Heja, heja! Många går och funderar hela liv på det här så gratulera dig själv för att du kom igång så snabbt : )

      Visst oroar man sig. Det gör även jag. Nu för tiden kanske lite mindre, men dock. För några dagar sedan var det faktiskt någon som frågade mig om hur man vågar avstå från pension och det är ju inget jag vill rekommendera eller råda någon utan det är ju förstås något som var och en måste fundera igenom. Men vanligtvis klarar vi oss bra. Och jag har ibland tänkt så här att varför jobbar jag mycket för att kunna spara till min pension när jag inte ens vet om jag blir pensionär.

      Radera
  20. Vad imponerad jag blir av er alla som är så driftiga. Jag önskar jag med kunde... men jag tror tyvärr jag är lat på riktigt. Jag vill helst ha massa fritid ( och har en hel del), men rackarns om jag jag lyckas genomföra alla nyttiga pengasparande roliga saker jag eg vill och planerar... Men nej. Oftast händer ingenting. Torpet blir aldrig målat eller renoverat, de där potatislandet blir aldrig grävt och äppelmoset blir sällan kokat, äpplerna ruttnar bort.... Suck. Blir trött på mig själv.

    SvaraRadera
  21. Att minska utgifter ger mer än att höja inkomster =) du slipper ju betala skatt på minskade utgifter, vilket du gör på varenda intjänad krona. Sen slipper man betala transport till jobbet, mm. Man får mer tid över, kan laga äppelmos, mm och kan därför sänka utgifterna ytterligare. Det gäller bara att vi börjar tänka om och vågar förändra samhället! Det gör ni! Och det inspirerar mig och många fler. Det blir en positiv spiral.

    SvaraRadera