Årets sista kycklingar

För två veckor kläcktes årets sista kycklingar. Det var Älskarinnan som blev mamma denna gång. En gammal svart höna som aldrig tidigare brytt sig om att ruva. En obotlig singel, med ett on/off förhållande till tuppen. I sommar har hon dock sett rätt sliten ut. Hennes nackfjädrar har brutalt plockats bort, vilket signalerar att tuppen valt sitt offer med omsorg. Hon har utsetts till Älskarinna.

Varje dag tror jag att han har viskat i hennes öra -Kan du inte ruva fram våra kärleksbarn? Tappert har hon hållit något så när på sin integritet. Men mot slutet av sommaren, när det egentligen börjar vara lite väl sent för att ruva gav hon upp. Dels hade alla hennes väninnor ruvat fram kycklingar. Och vad pratar man liksom om då? Om man inte har egna barn? Dels började hon inse att en ruvning och ett föräldraskap kanske skulle ge henne en behövlig paus i älskogen. Att det skulle ge henne nackfjädrarna tillbaka.

Så nu är Älskarinnan mamma till sex stycken kycklingar. Lättad noterar hon att ingen av kycklingarna är en kopia av tuppen. Och kallt och jäkligt är det att få kycklingar i oktober, men ibland har nöden ingen lag.

I och med Älskarinnans kycklingar har det nu fötts 31 kycklingar på gården i sommar. Sex av dem försvann när hönshelvetets portar öppnades den där dagen i somras, men annars mår de bra. Även "Ägget" piper och flaxar så fint.

Och jag tänker att visst är det fint när naturen har sin gilla gång. För Jenk pratade sig varm om en äggkläckningsmaskin för något år sedan. Ingen av våra hönor var så värst ruvningsbenägen. Men jag tyckte vi skulle vänta. Och se hur det gick. Ser med spänning fram emot nästa hönssommar.