Nu börjar jag bli riktigt orolig över mig själv. Först har jag gått och dragit mig i nästan ett helt år för att våga skriva om mens och nu så här några veckor efteråt går jag frimodigt in på nästa ämne ... sex. Känner mig nästan som en Malena Ivarsson i yngre tappning.
Men förra veckan råkade jag stöta på två saker som fick mig att fundera på det här med att orka/ha lust/vilja ha sex med sin partner. För det första hade vår dagstidning Vasabladet en artikel om att kvinnor och män har olika syn på vad som är mycket viktigt i ett bra förhållande. Det de förde fram starkt var att undersökningar visar att par där båda har svenska som modersmål grälar mindre, är mer jämställda och löper klart mindre risk att skiljas än finskspråkiga par. Det var ju trevligt. För oss, alltså.
Men om vi återgår till den presenterade "enkäten" om vad som var mycket viktigt i ett förhållande konstaterade jag lite glatt att män inte verkar tycka att speciellt mycket är speciellt viktigt. Och så undrade jag hur svaret skulle ha sett ut om frågan "Regelbundet sex" hade funnits med. Och nu vill jag direkt poängtera att det här skriver jag inte för att jag tycker/tror att män är sexfixerade. Jag tycker faktiskt att sex, kramar och fysisk bevisad kärlek är mycket viktigt i ett bra förhållande. Det här stod det inte en rad om i själva texten, men som sig bör hade man även intervjuat mannen och kvinnan på gatan, så även ett par som på bilden såg ut att vara kring 65 (här förstår ni att jag hellre skriver lite yngre än att jag drar till med en alldeles för hög ålder). När de svarade på frågan vad som är viktigaste i ett förhållande svarade de så här -Det viktigaste är att det känns bra när man är nära varandra. Och så kramar de enligt reporterns utsaga om varandra.
Det andra jag råkade läsa var en gammal Amelia från biblioteket. Där fanns en intervju med Denise Rudberg. Hon "talade ut" om sin skilsmässa. Och det var följande citat från henne som jag fastande för -"Egentid och chokladmassager för 2 000 spänn är bara en väg mot splittring. Man skall lägga tid på varandra istället; massera varandra och ligga med sin man. Jag tror på riktigt att folk ligger alldeles för lite! Vi har så höga krav på våra vardagsliv att ömhet och närhet stressas bort."
Och då började jag fundera. På att par idag kanske har mindre sex än tidigare, trots att tidningarna är fyllda av sex. Att många inte längre känner lust. Att många inte orkar ligga med varandra. Att sex i en del fall har blivit något man kruxar av på sin to-do-list innan man somnar. Att den rätta tiden aldrig infinner sig.
Det är en sak om man av olika skäl inte kan ha sex. Det tror jag inte är lika farligt, men om ditt liv är så proppfullt med andra grejer så att du mitt i allt upptäcker att du inte orkar eller har lust eller känner det minst behov av att krypa nära den du har ett förhållande med, på riktigt. Ja, det är väldigt, väldigt sorgligt.
En gammal tant sade en gång till mig -Om du inte trivs med ditt jobb eller med den du bor med. Ja, då är nog ditt liv lite bortkastat*. Ligg mer med varandra! (Ja, det sade hon inte. Det var min sammanfattning av dagens text läst ur Mariaevangeliet 31:14)
*Tantvisdom ur boken Kvinnor och Kakor längs Kyro Älv (2010)
Tips: familjeliv hade ett jättebra program om just detta för någon vecka sedan. Finns säkert kvar på arenan!
SvaraRaderaTack för tipset!
RaderaHej, jag hittade hit via Tildas trix och fix. Vilken intressant blogg du har :)
SvaraRaderaSå som du skriver ovan har jag inte tänkt på det innan. Men det klart att det är så. Jag tror att vi är alldeles för engagerade i andra saker än att ta vara på våra förhållanden. Eller ja, jag menar vi har såna krav på oss att vi ska vara med och göra det här och det där och träffa vänner och ha egentid och sen ska vi ha ett fint hem och laga bra och nyttig mat och så ska vi uppdatera oss på tv-serier och film och annan media. Men vi kanske ska vara mer med varandra och ta vara på oss istället.
Ja! "Ta vara på OSS" Vilket bra uttryck! Kul att ha dig här!
RaderaJag förstår precis vad du menar, fast jag inte riktigt tänkt på det. Det är viktigt att vara nära och umgås mest hela tiden. Jag kan säga att sen min man börjat vara borta större delen av dagen har jag blivit mycket argare på honom och ledsnare när han inte är hemma. Vi har nog kommit bort från varandra.
SvaraRaderaHelt rätt = )
SvaraRaderaTack för en trevlig Blogg
Vilken bra insikt!
SvaraRaderaIngeborg
Bra skrivet, rakt igenom :)
SvaraRaderaTack fina ni!
SvaraRaderaOh vilket bra inlägg!!! Jag kommer länka till det på min blogg för jag tycker det är så viktigt att upplysa om detta, bland det viktigaste i livet, tycker jag.
SvaraRadera//bara anna
Kul!
Radera